Dagisvistelsen - Så här gick det!

Jag var från början väldigt hoppfull och glad över att Rocky fått en plats på dagis. Att slippa oron om att inte hittat någonstans att ha honom när jobbet flyttar i vinter. Men nu är det löst och allt känns bra.
 
Rocky och jag åkte dit för en tid sen för att introducera honom i sin box. Bara för någon timme. Min tanke var att bara gå in, strö ut godis och därefter gå. Allt gick jättebra och jag hade hoppet uppe.
Men jag fick inte åka därifrån, ägaren till dagiset höll mig kvar och ville veta lite om Rocky, hur han blivit nu. Där efter får jag en kommentar som kändes som om någon sparkat mig mitt i magen. För att läsa hela den historien kan ni klicka HÄR. Rocky stod och skällde, ylade och krafsade på väggarna under hela den tid jag stod kvar utanför huset.
 
Att bli illa bemött på ett ställe där man sen ska ha sin hund på kändes inte bra. Det och att man inte är helt hundra på om hunden kommer att trivas är ingen bra kombo. Men jag ger inte upp! Det här fixar vi tänkte jag och så ringde jag och bokade in en heldag för Rocky på dagis.  
 
Natten till första dagen på dagis låg jag vaken redan från 04.30, vände och vred på mig. Så fort jag vände på mig så studsade Rocky upp och verkade säga ``Ska vi gå upp nu?´´ och glodde på mig jätteglatt.
Rocky är en riktig sömntuta. Han får man inte upp direkt inte. Han kommer när han hör att jag lägger upp mat till honom men sen går han och lägger sig hos husse igen. Morgonen till försa dagen på dagis for han upp som ett skott och ut i köket innan jag ens kommit upp själv ur sängen. Redan där förstod jag att Rocky ville säga mig något. Allt gick som vanligt och jag försökte bete mig som om inget skulle hända. Rutinerna skulle hållas och vi kom tillslut till den del där vi skull hoppa in i bilen. Rocky var ovanligt glad och pigg denna morgon och när vi kommer till bilen så har vi nästa problem. Rocky har lite egna åsikter om vart han ska sitta i bilen. Allra helst vill jag att han ska sitta i sin bur i bagaget, men sen jag låtit honom sitta i baksätet i sitt bälte och på jobbet även där fram i bälte så anser Rocky att han inte på några omständigheter ska sitta någon annanstans än längst fram i bilen. Så man får tjata på honom varje gång man ska hoppa in i bilen och åka någonstans. Tråkigt faktiskt för Rocky har älskat att åka bil, det gör han fortfarande men när han förstått att han inte får som han vill hela tiden. Han springer omvägar runt bilen för att slippa hoppa in....om jag inte öppnar framdörren!
Denna morgon han jag knappt öppna den dörr jag vill att han ska hoppa in från. Han hoppade in och la sig direkt utan gnäll eller tjat. Rocky visade mig riktigt ordentligt den morgonen att -Matte, det här kommer gå bra! Eller i alla fall vill jag tro att det var det han sa. Så jag kände mig lugn och glad.
 
Vi hoppade in i bilen och styrde mot dagis. Tog mina saker och gick mot boxen. Placerade ut hans bädd, filtar och godis över golvet och kom där efter på att jag glömt betalningen i bilen. Stängde boxdörren och gick mot bilen. Rocky visste mycket väl att jag strött ut godis på golvet i hans box så när i kom tillbaka ville han bara in. Sa ``Ha en bra dag´´ lät Rocky gå in i boxen. Han var helt uppe i godiset så jag stängde boxdörren och gick.
Under hela min väg upp till bilen var det tyst!
 
En hel arbetsdag gick och jösses vad rutiner man skaffat sig med att ha hunden med sig på jobb. Kom på mig själv att jag åt snabbt för att hinna gå ut med hunden innan rasten tog slut. Råkade rulla in i ena kontorsstolen och blev rädd att jag klämde Rocky, men där fanns ingen hund. Det kom kunder och jag tittade direkt till så att buren som vanligtvis brukar stå där var stängd. Nu fanns det ingen bur eller Rocky där längre. Det var tomt utan min Rocky på jobbet.
 
Arbetsdagen tog slut och jag satte mig i bilen för att köra mot dagis. Kom dit och skulle precis gå ner till hundstallet när jag ser ``dagisfröken´´ stå med Rocky nere vid ridbanan. Jag vände och gick runt. Jag sa inget men när jag var några 100 meter bakom dom så noterade Rocky mig och började hoppa, skrika och dra i kopplet. ``Dagisfröken´´ undrade vad han höll på med och vände sig om och såg mig lite längre bort. Då släpper hon honom och Rocky kom farandes i illfart mot mig. Han flög upp i min famn och då visste jag att han haft det bra. Hade han inte mått bra då hade han redan då visat mig det. Han var lycklig!
 
Vi pratade en stund och mina misstankar bekräftades. Nu tror ju jag inte att jag skulle för höra annat än att allt gått bra. Men nu tänker vi positivt och tror på det dagisfröken sagt. Om inte annat så blir man gladare av att höra det än om man får höra att det inte gått bra.
Dagisfröken berättade att hon inte hört honom alls, han hade varit tyst. När hon hämtade honom för en promenad hade hon endast kunnat notera en endaste liiiten kissfläck! En enda, kan ni förstå lyckan?! En enda pöl och den var typiskt nog mot väggen där den morrande hanhunden har sin box. Markering. Men kan ni förstå, en endaste liten fläck. Jag som skurade golv fem gånger om dagen förut även om jag var hemma. När sambon glömde Rocky utanför buren och sprang ner för att skriva på ett papper, Rocky kissade inne fem gånger och bajsade två på endast två minuter. Första dagen på dagis kissade ha en endaste gång. Jag är lycklig! 
 
Dagisfröken och praktikant hade varit ute i skogen och plockat svamp under dagen och allt hade gått bra. Med sig hade dom en liten osäker och rädd tik, men det hade fungerat bra.
 
Jag är helnöjd med första dagen på dagis och har redan bokat in för resten av månaden. Nu är det ju som så att jobbet flyttar inte förän i December, dagiset kostar en del och så länge jag kan ha med honom så tar jag med honom och sparar lite pengar på så sett. Men så vill jag ju att han ska vara där lite så han lär sig att känna sig trygg där så det inte blir pang på, från inget till alla dagar i veckan. Så denna månad kommer han vara på dagis två dagar i veckan.
 
Nä, jag är inte ett dugg orolig för nästa tillfälle. Jag ville nästan komma och lämna honom i fredags också så glad var jag över att det gick. Tack älskade Rocky för att du så tydligt visade matte att allt skulle gå bra där på morgonen. Hundar kan visst prata och säga vad dom vill!
 

Kommentarer
Jenny

Hurra vad glad jag blev och läsa det här :-)

2013-10-05 @ 18:03:06
Jenny

Hurra vad glad jag blev och läsa det här :-)

2013-10-05 @ 18:03:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback