Ska matte spela kort så vill ju Rocky spela spel också. Nu har syster blandat kortleken och jag har laddat Rockys spel så nu blir det spel på hög nivå. 

 

Synd att Rocky blev suddis, men det är inte lätt att se på skärmen när solen lyser och kameran står nere vid fötterna. Nu en tid har jag och en tjej pratat mycket om hundträning och jag har kommit på att Rocky och jag måste gå vidare. Rocky söker min trygghet för att göra saker så jag har visat honom vad han ska göra. I detta klipp står jag raklång med händerna längt sidorna och låter hunden jobba. Jag står still och är så tyst som möjligt och berömmer bara när han gör det jag vill att han ska göra. Han fick tänka själv idag utan en matte som visade vad som skall göras. 

 

Idag hade jag och Rockys boxgrannes matte bestämt oss för att att träna ihop. Sagt och gjort, efter jobbet möttes vi upp på dagis och började träna. Vi måste haft värmerekord för i år här idag. Varmt var det men vi såg till att ha vatten till hundarna och långa pauser i skuggan. 
M tränar och tävlar i rallylydnad med sin Nico och då jag bara tränat rally en gång tidigare så erbjöd hon sig att visa mig här om dagen. Hundarna går ju så bra ihop!
Jag såg på Rocky att värmen tog hårt på honom, men Rocky var taggad till tusen och tyckte det var jättekul att träna idag. Han hade så bra fokus och energi idag. Så otroligt duktig han är! Älskade hund.

M och Nico säger jag bara wow om! Så duktiga, jag förstår att dom tävlar. Om dom kommit så här långt redan nu, hur långt kommer dom inte komma senare i livet efter alla hinder dom gått igenom. 

Nu har vi kommit hem från en energigivande helg. Mycket välbehövligt! 

Efter veckor med stress, ångest och press från alla håll och ett dödsfall och mängder av ändringar i bröllopsplaneringen så har jag rent ut sagt mått skit. Jag sover mer men endå har min ork inte funnits där.

 

Redan i torsdags när jag bestämde mig för att åka ner till husvagnen så fick jag tag i de sista krafterna av ork. Det packades för fullt, bilen blev packad och klar, huset städat, disken diskad och tvätten tvättad. Allt på samma gång. Jag fick en sån otrolig ork till att göra saker. Det var nog bara tanken om att jag skulle få åka ner till husvagnen igen. 

Under fredagen på jobbet fick jag ett litet uppvaknande. Jag har det nog inte så¨tokigt endå, jag ska inte klaga. Jag pratade med en som har det betydligt mycket värre än jag och redan då fylldes lite energi på om att fortsätta kämpa vidare i livet. 

 

Det lugn vi möttes av på campingen är så underbart. HÄR mår vi bra! Det var bara jag och mammas sambo som åkt ner men under lördagen åkte även han hem och då blev jag och Rocky helt ensamma kvar. Lite läskigt var det iom att jag aldrig bott i husvagnen själv. Men det löste vi!

 

Halva lördagen in blev jag den aktiva person som jag är rastlös. Men med en ton av lugn som jag verkligen behövde så vi fortsatte att inte göra ett dugg och bara gjorde roliga saker som kom oss för för stunden. Hjärnan började arbeta och jag kände hur jag tog mig in i livet igen, ut från den där bubblan där man inte känner något, inte vill något och känner sig handlingsförlamad. 

 

Rocky och jag har tränat mängder av olika saker under helgen. Mycket har gått ut på mitt problem med att lämna honom i husvagnen. Allt har gått super och vi har fått en finfin grund till ensamträningen i husvagnen, för det är endast där det gäller. Från början blev han orolig, stressade upp, lät och ville ta sig ut. Nu i morse kunde jag lämna honom utan detta. Visst han blir fortfarande orolig men i mildare ton. Jag ville dock inte riskera att förstöra det jag byggt upp så all disk jag samlat på mig under helgen har fått följa med hem där den nu ligger diskad. Vad gör man inte för sin hund?! Lika så ska det bli underbart skönt att få duscha! Jag har alltså endast lämnat honom 5 minuter för att springa på toa under helgen. 

 

Rocky och jag har också lyckats påbörja träningen om att inte krypa fram mot matte när man kommenderar på längre avstånd. Rocky tycker det är så kul att träna och vill inte heller testa sina vingar utanför sin trygghetszon (som är jag då). Han vill allra helst att vi ska träna så han kan vara på mina fötter, haha. Men jag vill ju kunna träna på längre avstånd. Mellan ligg och stå och vise versa så tar han många steg fram trots att jag kommenderar stanna till honom så vill han närmare matte. Jag har inga problem att få honom att stanna annars men just i det här momentet att träna på håll går bara inte. 
Men då min hjärna börjat fungera och jag tänker igen så kom jag på den briljanta idén om att lägga ett hinder framför honom. Haha någon vart frustrerad! Första gångerna gick han runt det men sen stannade han bakom hindret. Jag fick delvis stopp på krypandet mot mig men från ligg till stå så kan han ju ta ett steg fram, vilket gör att när jag sen kommenderar ligg så finns det ingen plats för frambenen och han får lov att backa. Haha, många missnöjda pip blev det men matte kunde inget annat än att skratta åt det hela. 

Helt klart en övning vi ska öva mer på.

 

Fler saker vi övat på under helgens gång är lite nytt. Andra träningen av läggande under gång och fortsättning av stå stanna under gång. Många pluss för herren där, så duktig och tillsammans med denna övning tränar vi även på stadga i stå och ligg. Det har gått otroligt bra med den träningen. 

 

Det märks dock att det har varit varmt, Rocky blir lite loj och tempot saktas ner. Så vi är noga med att inte träna för länge och den saken måste ju även matte träna på. Att inte träna för länge! Haha. Men jag är ju som min hund, vill ju hela tiden mer och göra allt på samma gång. 

 

Men huvudsaken med denna helg har endå varit att ta det så lugnt som möjligt, bra vara och inte tänka på något negativt. Och det måste jag endå säga att vi har lyckats med. Jag känner mig bra mycket starkare och gladare än mot tidigare i veckan. Nu kommer vi igen och klarar svårigheterna. 
Så därför har vi gått till hundstranden så ofta som möjligt för att bara kolla på vattnet, det är så rogivande och jag blir så lugn. Och så får älskade Rocky känna att vattnet inte vill honom något farligt. Han vågar sig ut att vada men simmar inte, han gillar inte när han inte känner botten. Han har fått utforska vattnet och stenarna bäst han vill och även han verkar känna sig lugn där.

 

Nu hoppas jag att energin håller i sig, som det känns nu har jag planer på att jobba järnet med alla saker som finns kvar att jobbas med nu under veckan och sen åter igen åka ner igen till helgen för att inte göra ett skit. Låter som en bra plan, men vi får se vad som händer. Nästa helg kommer vi ju inte vara helt ensamma, det är ju skönt för nu var det lite väl ensamt där nere.

Vi har övat massor på Sitt, ligg och stå nu en tid och nu börjar det sitta riktigt ordentligt. Han är jätteduktig verkligen. Men för att det ska fungera så vill han stå så nära matte som möjligt, framifrån, gärna nästan PÅ mattes fötter. Han vill inte gå ur den där lilla trygghetsbubblan och glädjen över hur roligt allt är, så när jag då kommenderar honom från ett lite längre avstånd så kommer han bara närmare och närmare. Han är så sjukt snabb!! Och envis är han också. Säger man stanna så tar det några steg innan det händer. Vi har tränat och tränat på att detta så länge nu men han kryper bara närmare och närmare hela tiden. Idag kom jag på en brilljant idé!

Vi sätter ett hinder för honom som då gör att han inte kan komma närmare. Till en början gick han runt den men sen höll han sig bakom den. Men han tyckte det var jobbigt. Han kröp fortfarande fram från ligg till stå vilket gjorde det omöjligt för honom att lägga sig ner sen igen, då fanns det ju inget utrymme för frambenen och då fick han backa. Haha. Men han höll sig på det avståndet. Matte nöjd!

I torsdags kväll packade jag bilen full för att kunna åka raka vägen till husvagnen och Västervik direkt efter jobbet på fredagen. Då var det smidigt att ha Rocky nära igen. 

Rocky och jag har hittills haft en helt fantastisk helg, vilket väder, värme och sol. Det här behövde vi. Lite lugn och ro. 

Men när jag skulle göra mig iordning för natten på fredagskvällen så fick Rocky snällt stanna kvar i husvagnen. Då fick jag veta vad vi skulle behöva träna på den här helgen. Rocky fick panik av att vara ensam i husvagnen. Att sitta i sin bur i tältet, utaför tältet eller i bilen går hur bra som helst. Men just i husvagnen så blev han så stressad och orolig. Och att sitta i förtältet, utanför eller i bilen kommer inte gå i sommar, det kommer bli så varmt. I husvagnen drar vi igång kylan för hans skull när vi lämnar honom. 

Hela dagen idag har vi tränat på små korta stunder ensamt, och det börjar bli bättre och bättre. Ett tag då i början trodde jag att jag inte skulle kunna gå på toaletten alls denna helg. Vi har ju toaletten i servicehuset en bit bort. Men det har gått framåt och nu är han mindre orolig, har tystnat och stressar inte allas upp sådär längre. Han har fått vara i husvagnen mycket och jag utanför med öppen dörr, sen har vi stängt den en stund under tiden jag suttit utanför. Och de gånger jag behövt gå på toa har jag skyndat mig så gått det går för att inte vara borta så länge. 

Vi hr en bra början, jag trodde det skulle ta längre tid att vänja honom än vad det har gjort så jag är nöjd med utvecklingen. Vi fortsätter träna och börjar öka på tiden lite framöver. Nu lämnas han ensam max 5 minuter. 

Rocky och jag låg och njöt av solen utanför förtältet. Masserade honom lite och log som bara den. Han är så otroligt fin i kroppen nu! Sen slog det mig att det är tid för kloklippning och kollade genast igenom alla tassarna. Då lägger jag märke till något mycket märkligt. Yttersta klon på bägge fram är så nedslitna att pulpan är nära att gå igenom. Helt platta på undersidan verkligen. Det här har då aldrig hänt tidigare. Min första tanke faller direkt att Rocky helt enkelt får så bra mycket mer motion på nya dagis. Underbart! Självklart har vi ökat även här hemma och speciellt när vi är i husvagnen. Jag tror att boven i det hela är asfalten, hemma har vi ingen asfalt men det har vi både i husvagnen och lite på dagis.

Tryckte med nageln på klon och han markerade lite på bägge. Min lycka över att Rocky musklat sig i ryggen och orkar skritta mer kanske helt enkelt är som så att han ömmar fram! För han skrittar mer än han gjort tidigare. Eller är det bara som så att matte inbillat sig och själv tar det lugnare i våra promenader! Jag vet inte. Men vi håller oss till gräsmattan ett tag nu.
Så min planer om långpromenader nu i helgen gick åt skogen. Vi håller oss till gräsmattan och tränar huvudet ist tills han slutat ömma.  

 

Trots alla glada och nöjda inlägg så är faktiskt nya dagis inte alltid lika smidigt! I alla fall inte när mina ärenden inte är i Norrköping utan i Finspång och man inte hinner hem innan. Tanken höll bort då det regnat och varit behagligt för en hund att sitta i bilen den timmen det varade. Regn är inget kul men ska hunden sitta i bilen dessa tider föredrar jag absolut regniga och molniga dagar. Idag hade vädret en annan åsikt, sol och värme. Vilket underbart väder stundtals, men absolut inget väder för en hund att sitta i bil i under en timmas tid. Aldrig att jag utsätter honom för det!

Jag hade redan tagit ledigt från jobbet för mitt ärende i slutet av dagen men vad gör man inte för sin hund?! Han kan ju inte sitta i en så varm bil! Jag frågade chefen lite snällt om jag inte kunde få gå 15 minuter tidigare så jag han hem med honom. Ställde frågan 30 minuter innan jag skulle slutat och får svaret ``Gå du nu om du vill´´ Snäll chef man har och tur att ingen utav oss haft speciellt mycket att göra idag. 

Så jag fick åka hem och slapp må dåligt av värmen och stressen som hade blivit. 

Tog ledigt för att ro om hunden, älskade hund. Han är värd det bästa!

Rocky började tugga på sin tjurmuskel och efter en tid så såg jag de där stora ögonen med ett envigt slickande runt sin mun. Då vet jag precis vad som är på gång. Han mår illa! 

Jag har aldrig riktigt testat detta fullt ut men att det ska vara bra mot illamående visste jag sen tidigare. Nu fick jag verkligen svart på vitt! Jag tog med Rocky ut och repade av lite tjockbladigt gräs som han fick äta av. Han åt som bara den, han spydde upp det han fått i sig och sen var det bra igen. Vi gick en liten sväng och han knallade på som om inget hade hänt. 

Ja så kan det va, nu vet jag det och skulle han må dåligt fler gånger är det helt enkelt bara att gå ut och äta gräs.

Rocky har blivit väldigt kräsen med tugg sen jag började utfodra rått och färskfoder. Han anser att han ska ha bättre än det som ges och tjurmuskeln är en sådan. Han har inte ätit på det på bra länge, hans mage har antagligen sagt ifrån om denna. Detta illamående uppvisade han även förra gången han fick en sån men har kunnat äta dessa tidigare. Så jag antar att magen inte riktigt är van längre. 

Nu har Rocky varit på nya dagis i lite dygt 1½ vecka. Jag vet inte vad jag ska säga, jag är bara så otroligt glad och nöjd. Största anledningen till att jag flyttade honom var ju för att det skulle bli smidigare för mig att hämta honom de gånger jag åker direkt från jobbet till husvagnen. Det blir så krångligt och mycket fram och tillbaka. Gamla dagis hade vi lite svårt för både jag och Rocky. Jag säger inte det att gamla dagis var dåligt men för oss passade det inte. Jag vet flera hundar som just det dagiset passar som handen i handsken för. Men just Rocky är speciell och behöver lite speciell vårdnad och ompyssling. 

Men att nya dagis skulle bli en sån ``mitt i prick´´ för oss, det hade jag inte räknat med! Det kom att visa sig att nya dagis är det rätta för Rocky, och för mig har det varit otroligt smidigt att slippa köra fram och tillbaka. 

Igår ville chefen att jag skulle börja tidigare, vid den tiden hade inte dagis öppnat vilket inte hade varit några problem på förra. Men vad gör det när jag då ist kan ta med mig hunden till jobbet ett par timmar för att lämna honom lite senare? Så smidigt och det tackar jag inte nej till om jag får fler chanser. Självklart njuter Rocky ännu mer de tillfällen, den mattegris han är. Han vill ju såklart vara där jag är hela tiden, men nu går ju inte det och då har vi nu hittat den perfekta platsen för honom om dagarna. 

Har pratat en hel del med personalen och jag får verkligen inte nog av att lyssna på vad dom berättar om honom. Han får så fina ord och jag har fått kommentarerna att dom har så många stökiga storhundar nu att dom skulle behöva fler stabila hundar som Rocky. Dom skämmer bort honom, vilket jag gillar, med att låta honom sitta med när dom har lusch, han får vara med vid entrédisken och antalet hundvänner har bara ökat föer var gång jag pratat med dom. Redan första dagen insåg dom vilken klippa han är och fixade ihop honom med sin första vän. Idag 1½ vecka senare springer han omkring med 5 andra hundar i rasthagen. Rasthagen lämnas aldrig obevakad och det säger väl allt om hur noga dom är med att allt ska gå rätt till?!

Rocky har blivit den där favorithunden på dagis efter bara så kort tid. Idag fick jag kommentaren ``Fler hundar som Rocky borde vi ha´´

Rocky gör fortfarande sina små oroskissningar på morgonen när jag precis lämnat honom, men dom börjar avta sakta men säkert. Det kommer säkert vara så ett tag framöver och det är ju förståeligt, det är ju fortfarande nytt för honom. Förhoppningsvis slutar han ge uppmärksamhetsskall till personalen också. Han sitter och skäller om att få uppmärksamhet. Detta är dock något nytt, enligt förra dagis skällde han aldrig. Men jag vet inte om jag vågar tro på det. Det här beteendet låter mycket bekant nämtligen. Hör Rocky att det är någon lite längre bort och han sitter instängd så gör han dessa skall. Han vill helt enkelt bara umgås!

Nä, Rocky gör framsteg på nya dagis och det gör mig riktigt glad och stolt! Hoppas det fortsätter såhär!

Livet går upp och ner, ibland dalar den och ibland är man uppe på toppen. Ibland är det mycket, ibland har man ingenting alls att göra. Ibland är man glad, ibland inte. 

Just nu är vi inne i en period med oändliga saker att göra, till största delen handlar detta om vårat bröllop. Jag längtar så tills dagen är kommen, inte långt kvar. Det är inte alls långt kvar nu! Men trots en enorm glädje och längtan skapar detta stress. Än har vi mycket kvar att göra med slutförande av uppgifter såsom design och småpill och iom att min blivande man i lördags morse reste iväg ut på jobb och kommer hem 5 dagar innan vi gifter oss, det mesta hamnar såklart på mig. 

Mitt i detta kaos med saker att göra så blir min mormor dålig och hamnar på sjukhus (hon är hemma igen nu) som skapar ännu mer oro. Därefter blir min blivandes farfar väldigt dålig i sin cancer. Igår avled han! Sorg uppstår såklart. Mest synd tycker jag om min blivande man som fick detta besked per telefon i Barbados där han befinner sig och hans bror som var påväg ut på jobb han med. Han lär ha fått sitt samtal när han landat med planet. 

Idag fick jag samtalet om när begravningen äger rum, min högsta önskan var att båda grabbarna skulle hinna hem till den och den gick i uppfyllelse. Men begravningen är två dagar innan vårat bröllop. Vilka glada gäster vi kommer att ha...

Hela helgen har gått åt till att planera bröllop och jag blev klar med mycket utav det, fram till då i söndags när allt gick i kras och jag fick göra om allt. Man blir inte direkt mindre stressad och uppjagad när något sådant händer. 

 

Mitt liv just nu är inte så roligt, men vi kommer igen. Så snart allt har lagt sig så är det bara att tuta på och köra igen. Livet har sina motgånger och nu ska vi ta oss igenom detta. För sen har jag massor att berätta om. Sandra har allt lite hemligheter som jag inte berättat om!

Idag har det inte varit någon bra dag för mig, jag har känt mig väldigt grinig men dagen har rullat på endå. Men mitt största bekymmer nu är min stress, jag går omkring och gömmer en stress och press inom mig som jag inte tänker på, den bara finns där. Mycket har med bröllopet att göra. Det är SÅÅÅ mycket att göra och iom att jag får göra mycket själv så känner man sig tillslut överväldigad av saker att göra. Stressen att hinna med allt och samtidigt allt annat i vardagen. Det är mäktigt! Det går oftast bra men ibland brister det och då blir allt jobbigt. 

Idag är en sån dag, när allt bara brister. Grinig och ledsen på livet. 

Rocky gnisslar och gnäller, han går matte på nerverna och jag blir mer stressad på det. Men det är ju inte hans fel, det är mitt egna. Det är mig han reagerar på, det är jag som är så överstressad att jag kapslat in mig i en bubbla. Stackars älskade Rocky, han reagerar ju såklart på mig. 

Mina desperata träningar mot ett tystare liv handlar fortfarande om MIG. Det är väl klart det inte går framåt när jag inte når ut till omvärlden i min bubbla. Hur ska jag ta mig härifrån? Jag orkar verkligen inte med mer av hans gnissel, trots att det är mig han reagerar på så mår jag bara ännu värre när han reagerar på det sätt han gör. 

Idag stod jag i 30 minuter på dagis och ignorerade honom då han stod och gnisslade som fan. Efter 30 minuter fick jag nog, han hade tystna ytterst lite men låg allt där och gnällde med det där ansträngda andningen mest hela tiden. Jag orkar verkligen inte. 

 

Så nu ber jag er läsare. Finns det någon här som har några tips på hur jag ska göra. Rocky har alltid reagerat såhär varje höst, så fort det mörknat och blivit kallare. Men har slutat strax inna jul. Nu ett halvår senare håller han fortfarande på och det verkar bara eskalera. Vad ska jag göra. Jag önskar så att allt kunde bli som vanligt igen. 

Den tysta hund jag vanligtvis har, för han gnäller ju bara när han inte får som han vill. Så fort han får som han vill då tystnar han. Men att träna konstant går inte för sig, man måste kunna sitta still också! Jag vill att han sitter i bur men Rocky vill hellre sitta i framsätet, allra hellst i knät när jag kör vilket är totalt omöjligt då jag inte kan köra då. Gnissel och gnäll på allt som inte går för sig. Så vad ska jag göra?

 

Ytterligare ett inlägg som kommer direkt från mina egna tankar, inte igenomläst med andra ord. 

 

En nedåtperiod nu men det här löser vi med tiden. ;)

Idag hade vi ett simpelt litet vaccinationsbesök inplanerat för lilla katten Zezzan. Men riktigt så oproblematiskt är det inte! Zez är för det första en enmanskatt, hon tyr sig endast till mig och ibland husse. Men vill någon annan hålla i henne så sätter hon klorna i en och rusar iväg. Hon litar inte på folk och när hon vl vill gosa med andra så ska det vara på hennes villkor. Ingen tar i henne utan hennes tillåtelse, vill hon gosa så gosar hon. 

Men åter till vårat besök, Zez är en ren ute katt, en katt som är väldigt dunden till sitt hus där hon bor. Hon håller sig alltid nära där och att sitta i bur än inte riktigt hennes vardag, än mindre att åka bil. 

Zez var panikslagen, hon försökte klösa sig ut ur buren, bita i gallret, trycka huvudet så hårt hon kunde vid ventilationshålen som finns i transportburen. Hon la sig upp och ner och hängde i gallret, gjorde kullerbyttor och jamade panikslaget, puppillerna var fullt utvidgade. Full panik hel enkelt! 

Från att ha en fullt utvecklad panikslagen katt till att sen se henne lägga sig på sidan, tystna och sluta ögonen. Då fick jag panik, tårarna sprutade åt alla håll och jag ropade på henne, hon svarade såklart hela tiden. Skönt var det, men usch vilken otäck känsla!

 

Väl inne hos veterinären blev hon gamla vanliga Zez igen, hon spann och gosade med veterinären även när hon satte nålen i henne. Allt var över på endast några minuter.

Rocky fick följa med även han idag. Bra träning att få följa med och inse att veterinären inte är farliga. Inte för att han tycker det men jag tycker endå att det är bra träning. Han satt självklart och gnisslade oavbrutet, suck. Det beteendet vet jag inte hur jag ska bli av med. Tips tack!

På hemvägen kändes allt mycket bättre, hon var inte fullt lika panikslagen. Hon pratade lite men kunde slappna av mer denna resa. Tro sjutton det, hon måste ju vara helt slut nu med den stressen hon hade. Stackars mattes kissekatt. Men nu är vi hemma igen och Zez ligger åter på sin stol och myser. 

 

Vi har haft en underbar helg tillsammans denna helg. Sista helgen tillsammans i husvagnen innan bröllopet, det börjar närma sig. Så spännande och gud vad jag lägtar! Men i helgen var det som sagt sista helgen där tillsammans för nästa helg åker sambon ut på jobb igen och kommer tillbaka samma vecka som vi gifter oss. 

Så resterande helger kommer spenderas med bröllopsfix och hundträning i massor, både här hemma och ensam i husvagnen. 

 

För nu har vi kommit hem igen, och skönt var även det trots att jag alla redan längtar tillbaka. Katten hon är bara för go. Hon älskar verkligen att gosa och kan inte hålla sig ifrån matte.

 

I helgen gjorde jag ett test. Jag är så otroligt trött på Rockys gnisslande. Gnissel och gnäll när något inte stmmer, gnissel och gnäll när något inte är bra, gnissel och gnäll på när det är tråkigt och gnissel och gnäll på allt! Jag  är allergiskt på den där ansträngda andningen med gnissel i han gör hela tiden. NÅGOT MÅSTE GÖRAS!

Mycket handlar sjlvklart om mig själv, jag kan inte stänga av och sluta lyssna. Något jag jobbar på. Två individer med mycket motor och mycket fart i är ingen bra kombination när det inte finns något att göra, vi vill alltid mer. Och det är inte alltid lika kul alla lägen. Så i helgen gjorde jag ett test, vi skulle göra en promenad så tråkig som möjlig. Det visade sig att det blev en mycket långsam och tråkig promenad men ack så nyttig den var. I en timmas tid gick vi med kortkort koppel i ett tempo som på Rocky blev långsam skritt. Jag sa ingenting under hela promenaden förutom de gånger jag sa ``ligg´´ för att träna på att inte gnissla så fort det blev oskönt att ligga. Jag tog bort all stress jag kunde hitta och ju mer stress jag såg destå långsammare gick det. 

Det jag kom fram till var att jag verkligen har slarvat med miljöträning den senaste tiden. När man sölar ner tempot så hinner man uppfatta signaler man annars inte gör. Den här gången såg jag tydligt vad jag gjort för fel, vad jag lärt min hund för olater och vad som stressar honom. 

Jag är en kontrollmänniska, jag hatar att ha folk bakom mig och tittar alltid på allt. Jag vill ha kontroll på omgivningen och vad som händer och sker hela tiden. Inte bra, något jag tränar på konstant.....destå mer kommer det bli nu med denna upptäckt. Jag måste ta tag i mina egna problem nu! Jag hör helt enkelt för mycket, jag vaktar. Vad gör min hund när någon kommer? Vad gör jag när jag hör någon komma? Samma sak! Jag måste lära mig att släppa kontrollen och bara vara, låta världen göra sitt och jag mitt. Min övning kommer att bli att lyssna mer på musik om dagarna, då kopplar jag av och hör inte om något händer runt om mig. Detta ska även göras på jobbet. Jag behöver komma vidare. 

Men åter till våran promenad! ju närmare lekplatsen jag kom destå mer såg jag min hund flacka med huvudet och se sig om. Han blev helt enkelt stressad av alla barn som sprang omkring överallt och högljudt stojjade. Jag har slarvat med miljöträningen. Men även detta kommer från mig, det är jag som är osocial. JAG har svårt för människor. Har blivit sviken så många gånger och litar inte på någon. Sen vi bosatte oss på landet har ju den sociala biten inte blivit bättre. Min och Rockys träning här blir att minst en dag i veckan promenera rakt in i Norrköping city och vistas bland folk och bara vänja oss. Bra för oss båda och något jag verkligen ser fram emot. Känns jävligt bra att nya dagis ligger närmare jobbet nu. 
Och för att gå tillbaka till första ämnet om gnissel och gnäll så kommer vi träna mycket lugna aktiviteter och händelselösa promenader. För är det något jag har märkt så blir han värre med gnissel ju mer vi tränar. Han vill bara mer och mer. Och slutar såklart när vi börjat göra saker och börjar när det inte händer något. 

 

Ojoj, vilket rörigt inlägg. Men jag kände att jag var tvungen att få ur mig. Allt kommer direkt från mina tankar och kan därför vara lite oförståligt. Jag har inte läst igenom! Lite tankar, inspiration och gnäll från matte ;)

I fredags var Rocky på nya dagis för första gången. Jag kan inget annat än att le och glädjas åt det hela. Stor skillnad på min känsla och Rockys beteende.

 Så här skrev jag vid lunchtid på fredagen efter ett samtal med dagis:

Rocky är inte ett dugg föremålsintresserad. Vi har tränat massor, han accepterar och förstår delvis vad jag vill och vi har kommit en bit på väg. Men han tycker inte det är roligt så länge det inte handlar om godis i bakgrunden. Target, inga problem. bara han får en annan belöning som godis efter. Han ser inte föremål som något roligt eller som någon belöning. 

 

Men så har man ju försökt och försökt så länge, jag har hittat saker som han föredrar före andra saker. En del av det är fjädrar, prasseltyg och mjuka saker. Kattleksaker älskar han, speciellt vippor med fjädrar. 

 

Husse var och köpte kinderägg till min lillebror som fyllt år och köpte då även ett packe till oss. I hans ägg fanns en liten motorcykel som man kan snurra igång så den åker själv. Jag såg direkt att det var en sån där leksak som Rocky skulle gilla. Den har farten och lockar fram jakten i honom! Den rätta leksaken är svår att hitta men när man väl hittat den så älskar han den. Så här såg det ut! 

Nu på morgonen efter frukost tog Rocky och jag en premiärtur på nya cykeln, det gick bra. Vi tar det lite lugnt nu i början då vi inte är vana att springa på asfalt. Så vi går en hel del. Vi blev utskällda av en chihuahua som Rocky duktigt ignorerade. Men när vi mötte en flat så spände han upp sig. Jag jag gjorde så gott jag kunde och allt gick bra fram tills vi var sida vid sida. Då gav Rocky ifrån sig en jävligt konstigt vrål, lät mycket konstigt. Flaten hade inte sagt ett ljud eller ens tittat på honom. Så är han, blir han utskällt så är Rocky tyst, är mötande hund tyst då ser Rocky sin chans att dominera. Jävla hund! Men vi jobbar vidare, har märkt att vi har en del attjobba med tillsammans. 

Vi fick avbryta våran cykeltur för matte fick så ont i öronen som hon alltid får när det blåser ute. Nu ligger han och myser i back om tracktäcket. Så bra täcke verkligen