Den där lilla Tex, han borde vara trött nu. Vilket han faktiskt också är nu. Jag trodde aldrig att hans energi skulle ta slut tidigare ikväll. Trots aktivering på jobbet så kände jag att han skulle behöva springa av sig lite också, det blir ju endast huvudträning på jobbet.

Jag tog hans nyfunna favoritboll och gick ut på åkern och kastade iväg den. Han flög efter som ett skott. Han älskar verkligen detta. Gång på gång kom han tillbaka och ger mig bollen så jag kan kasta igen. Han är så duktig! 

Vid ett tillfälle såg han inte när jag kastade iväg bollen, och jag bad honom leta. Till en början förstod han inte vad jag menade men tillslut jobbade han underbart fint i sökandet efter bollen. Då började träningen med att hitta saker. På mycket lätt nivå såklart. Kastade iväg bollen medans jag höll i honom, bollen var halvt synlig i gräset. Perfekt svårighet! Vi gjorde det någora gånger och så avslutade vi. 

Tänkte att han skulle vara trött, men icke! Han hade en undrbar kontakt med mig, mycket glädje och mycket arbetsvilja så vi fortsatte med lydnad. Wow, denna hund. Vilken kontakt! Ville inte köra för länge så jag avbröt, men inte heller nu var han trött. Slängde ut en annan leksak han gillar. Då kom DP-fnattet och han sprang runt som en galning i trädgården, okontrollerat flög han fram och han såg verkligen nöjd ut.Men inte heller nu blev han trött, Rocky kom ut och då blev det rejs och bud i trädgården igen. 

Trött blev han när vi var hemma hos mannens bror, dåå slocknade han i soffan. 

Har just klickat och anmält oss till en Demokväll om Nosework framöver. Rocky tycker ju det är så skoj, det har ju varit så mycket Texas nu. Klart han ska få gå. Så om några få veckor åker vi och testar på det, instruktör är matten till grabbarnas boxgranne på dagis. Hoppas på att det blir en kurs av det hela tillslut. Då ska Rocky givetvis få vara med.  Känns skönt i mattes hjärta att det nu ska bli Rockys tur att stå i centrum. Det blir så lätt att valpen tar över då han har mer att ge, Rocky är ju redan så nöjd med allt. Men det här ska vara till honom!

Det tar på krafterna att följa med matte till jobbet om dagarna! Den stress och oro jag fick inom mig när jag förstod att vi inte kunde vara på dagis på en tid pga killarnas noskvalster. Usch, då mådde jag inte bra! Men jag måste säga att det hade inte kunnat bli bättre. Killarna har nu varit med mig på jobbet i en veckas tid nu. Vi är  på jobbet 1 timma innan vi börjar och går en promenad, det är så skönt att gå en promenad i annan miljö och grabbarna får på så sätt både en långpromenad och miljöträning inför kommande dag på kontoret. 

Passande nog så har vi inte allt för mycket att göra på jobbet nu, rätt så dött stundtals. Då har vi passat på att stärka Tex självförtroende och vi började träna på att hoppa mellan stolarna. Idag var han otroligt duktig som hoppade både långt och med finfin attityd. 

Han har också börjat få följa med mig när jag ska byta bilar och på så sätt för han mer miljöträning samt ensamträning utan Rocky. För så är det, han måste lära sig stå på egna ben utan Rocky vid sin sida. 

Det är nästan så att jag önskar att jag kunde få ha det så här hela tiden. 

Det hände något med mitt internet i lördags när jag höll på med detta inlägg. Som tur är så sparades allt jag skrivit. Nu postas det!

 

Vi ska minnsan få bukt på noskvalstrena! Dom ska väck och det med bums! Idag har vi haft sanering av huset till max. Det för att inte nya små ska kläckas och vi får börja om igen. Här hemma har det städats från golv till tak under dagen. Hundsaker som vi använt eller använt oss av de senaste månaderna är framdragna och nu även tvättat. Allt på bilden förutom några få fällar och bäddar är nu tvättat. Det ser ut som ett bombnedslag här hemma så mycket tvätt som hänger på tork. Mycket saker har även fått övernatta utomhus, kvalster överlever inte i minusgrader och det ska vara ett gäng minus under natten. 

Det har dammsugats, vädrats, tvättats och torkats hela dagen, och mer ska det bli. Vi ska bli kvitt noskvalster!

Gårdagen var inte alls rolig. Något vi trodde var förkylning visade sig vara något helt annat. Igår var vi tvugna att aggera då mina hundar och några till fått samma symptom. Hunarna måste stanna hemma ifa det smittar fler hundar. 

Jag blev genast orolig och stressad över situationen, för vart skulle jag ha hundarna om agarna när jag jobbar?! 

Symptomen är tydlig och vi alla tror på noskvalster. Ringde därför en veterinär igår och bad om råd. Förklarade läget och får då höra att hon tror mer på Kennelhosta. Jag kände mig inte nöjd och beslutade att ringa upp fler veterinärer under dagen och se vad dom tror. Nästa säger att det absolut inte låter som kennelhosta. Vi fick en tid redan några timmar efter. Jag stod alltså på jobbet när jag gjorde detta samtal och med denna tiden skulle jag bli tvungen att gå ifrån jobbet. Pratade med min chef och förklarade läget när han kom. Han såg nog på mig att något var fel, så stressad och upp och nervänd jag var. Han gav mig tillåtelse och när klockan var dags att åka så styrde vi bilen till veterinären. 

Hundarna stod på undersökningsbordet, båda lika glada som vanligt och hon börjar undersöka dom. Hon kollade hjärtat på dom bägge och skratade lite åt Tex som lekte apa. Vilken energi den lille har och alltid lika glad. Överallt och ingenstans. Hon sa till honom ``Ja, du har iaf glömt bort att jag tog din tand här sist´´ Älskar att han alltid är så glad. När hon kollat Rockys hjärta så skrattar hon till lite igen och berättar att ``den här är lite lugnare, jättefina lugna hjärtslag inte alls lika uppe i varv som Tex, man kan nog nästan halvera hjärtslagen här´´ haha. 

Sen tog hon fram tempen och skulle tempa dom. Jajust ja tänkte jag. Tex kommer åla sig bakåt och Rocky kommer lägga svansen mellan benen. Men tänk så FEEEL matte hade! Båda två stod lugnt och fint stilla med glad svans under tempningen. Så duktiga killar ni är. Idag är jag bara så lycklig över mina grabbar. 

Vi pratade en stund och kom fram till att det troligtvis är noskvalster. Och nu har vi behandling för det. Igår var jag mycket ledsen över det här, alla planer för att inte tala om utställningen om 2 veckor. Utställningen som jag längtat ihjäl mig efter. Igår trode jag allt var kört. Men idag är jag mer hoppfull. Enligt veterinären så är det lugnt OM dom är sympomfria tills dess. Dock åker jag inte dit om jag ser någon symptom på dom dagarna innan. Men smittfria skulle dom iaf vara. Så nu håller vi tummarna!

Äntligen! Som jag längtat efter en WP-sele till grabbarna. Idag dök det upp en WP-sele i en loppis. Jag läste lite snabbt igenom annonsen eftersom jag inte brukar hitta dessa selar i så små format. Men denna gång hoppade hjärtat till. Denna hade suttit på en Dvärgpinscher i samma vikt som Rocky. Nu kunde bara en sak göra mig besviken och det är ju att den ska kosta skjortan av mig. Men döm min förvåning när jag fann priset ``150 kr´´ Jag bara mååste ha den! Och den blev våran!

 

Rocky har blivit så bra i kroppen nu att jag börjat tänka om ang hans fys. Han känns så himla fin i kroppen nu och jag anser att han bör ha lite mer fys än vi haft för att hålla i längden. Han har tappat en hel del nu under vintern. Han kommer absolut inte få dra tungt, men kanske bara något mycket litet för att han ska få känna att det är något och för att han ska få känna sig glad. 

Idag testades selen på Rocky, dels för att Texas förhoppningsvis blir liknande i kroppen som han. Men det går ju inte riktigt att se nu när Tex inte är fördigvuxen, så Rocky fick bli testpilot. Oj vad han lyste upp, han tyckte det var såå kul!

 

Och så fick det bli en halvtaskig bild hemma. Bästa testpiloten!

 

Vi fortsätter traggla med träningen utomhus. Jag måste säga att det går framåt! Det kommer nog bli bra det här tillslut. Men än har vi långt kvar till mål. Men vi har en bra början och så i början av Maj blir det kurs. Det ser vi fram emot, det ska bli jättespännande och kul!

Tex har fortfarande svårigheter att behålla koncentrationen på mig, men det tar sig. Vi har därför mycket kontaktövningar på schemat.

Det går bra nu, det är så himla roligt att träna tillsammans med mina fyrbenta vänner. Roligt att det äntligen går att träna med dom bägge nu när dom kommit ur sina faser med spökperiod och Rockys vintervila. 

Idag blev det ett stopp på vägen hem för att träna kontakt utomhus. Och jag måste bara säga, wow. Det var en klar skillnad mot förra gången. Mycket mer kontaktbar och mindre upptagen med annat. Vi tar nog oss igenom även det här tillslut. Vi fortsätter träna. 

Kvällen bjöd även på lite ståträning. Både Tex och jag har hittat lite knappar som vi måste lära oss utantill. Jag har sett saker som gör att han står bättre och lite saker som gör det lättare för honom att hålla balansen. För det är just balansen som orsakar hans svårigheter med att stå korrekt. Men övning ger färdighet och nu börjar det se ok ut. Men än har vi mycket att lära både han och jag. Han utvecklas massor i kroppen, jag är såå nyfiken på hur han kommer att se ut som vuxen. Nu börjar det komma lite vinklar och så har han breddat sig också. Jättekul. 

Veckans andra miljöpromenad är nu avklarad. Det blev en lite kortare och långsam promenad idag, vilket är mycket nyttigt för både mig och grabbarna. Det gjorde även att Tex kunde få gå hela vägen trots att han var halt i måndags. Inget haltande sen dess tack och lov. 

Jag är så himla lycklig över mina hundar som klarar av dessa miljöer med ljud och rörelser som inte finns på landet så bra trots att matte slarvat nu under vintern. Tex blev ju uner sin spökperiod väldigt osäker och rädd för allt, men det är helt bortblåst nu. Idag gick han med huvudet högt och visade sig stark. Det gillar vi! 

Vi avslutade promenaden i en rastgård. Denna gång en mycket bättre rastgård som helt klart ska besökas fler gånger. Tex fick taskigt nog sitta i kopplet medans de andra var lösa. Det hindrade dock inte honom från att leka med de andra pinschrarna som kom och busade med honom. Jag verkligen älskar att se på när hundar leker. Nästa gång hoppas jag kunna få se Texas lös, idag vågade jag inte riskera att han skulle börja halta igen. 

Eurasierna Tiza & Faith, Texas & Rocky, Markus & Alex eller om det var tvärt om :P

Texas är verkligen en underbart rolig hund att jobba med. Det drivet han har, jag bara älskar det! Nu när våren knackar på vår dörr har vi börjat röra oss utåt. Att träna utomhus med två frusna små hundar är inte optimalt, så all vår träning har skett inomhus. Och framåt har det gått!

Men nu har vi som sagt börjat röra oss utåt, och då har jag verkligen fått känna på vad vi missat i vår träning. Texas tappar allt, det finns så mycket annat som fångar hans uppmärksamhen än att koncentrera sig på matte. Det svider hårt! Texas och jag är anmälda till en tävlingslydnadskurs i början av Maj. Hur ska det gå när jag missat så i vår träning?! Nu ligger vi i med miljöträningen och hoppas på det bästa. Här ska tränas kontaktövningar i alla möjliga miljöer framöver.

 

Turen har vi inte riktigt haft på vår sida hittills. När vi väl kom igång med träningen senast så drog spökålder igång redigt på Tex och han fick växtvärk och vi tvingades avbryta allt igen. Nu har vi äntligen kommit igång igen och igår bestämdes det att vi skulle gå en dog parkourinspirerad runda i centrala Norrköping. 

 

Sandra med sin underbara Lukas, jag och grabbarna skulle ses, men jag och grabbarna hade en bit att gå innan vi möttes upp. Vi påbörjade vår promenad och precis i början såg jag något som jag misstänkte att grabbarna skulle reagera på. En man som gick på lina mellan träden. Han flaxade, hoppade och hade sig och linan flög åt alla håll. Jag är väldigt mån om hur jag möter faror. Rocky har lärt mig massor och jag vill helt enkelt inte riskera att någon av dom blir rädda. Så vi gick en halvcirkel runt honom och fortsatte vår promenad. Det var inga bekymmer trots att han flög av linen precis när vi gick förbi. Sen kom nästa hinder. Ett litet barn som gick omkring med en gren i handen och slog med. Rocky har sen tidigare haft svårt för barn. Han har blivit så skrämd så många gånger. Han är väldigt känslig för kroppsspråk min älskade Rocky. Så jag gick återigen en halvcirkel även runt dom och ganska långt ifrån dom för att inte riskera att Rocky skulle bli rädd. När vi passerat barnet med sin pappa så hör jag pappan ropa efter sitt barn ``Liam, Liam, nej, inte jaga hundarna´´ varpå jag vänder mig om och ser att ungen är precis bakom oss och är påväg att drämma till Rocky med grenen. Ingen av oss hade märkt att barnet gått ifatt oss, jag han i sista stund sätta ner handen mellan Rocky och grenen. Barnet gick iväg. Jag är inte den som säger ifrån om något händer, men den här gången blev jag arg! Jag sa till pappan att det här inte var ok varpå han svarar att han höll med. Jag ba honom att ha bättre koll på sitt barn nästa gång och förklarade läget med Rocky att han är rädd. Nog om det och jag började gå igen. Sen tillägger pappan ``Men det är ju en bra träning att öva på´´ Vadå, träna på att låta andras barn springa fram till fämmande hundar och slå med en gren? 

 

Promenaden fortsatte och händelsen glömdes bort. Hundarna var såå duktiga och gick slalom mellan stolpar, balanserade på olika föremål och vi hade jättekul. Vi var lagom uppvärmda när vi passerade en hundrastgård och tänkte släppa grabbarna och Lukas. Tex har aldrig varit i en allmän rastgård tidigare och just i denna var det hundar som grävt en massa. Tex hade lite väl kul och det gick lite för fort. Kan tänka mig att benen inte riktigt han med när han drog fram över alla groparna som fanns. Jag noterade att han kanske hade haltat till, men slog undan tanken ganska omgående då jag tänkte att det måste berott på den ojämna marken. Texas fortsatte att leka och hade verkligen jättekul tillsammans med Rocky och Lukas. När vi tillslut skulle gå därifrån märker jag igen att han haltade till och kollade upp saker noggrannare. Jovisst haltar han! Skit också!

Vänster fram är det och han nickar till med huvudet när han går i både skritt och trav. Nej nej nej, det får inte vara sant. Texas verkade inte bry sig, han ville springa mer, men det satte jag stopp för och de sista km till bilen bar jag honom hem. Kollade honom med jämna mellanrum och det verkade vara långt upp han fått ont. När han fått vila en stund så haltade han inte längre men efter bara några steg så började det. Så höll det på. Nu i efterhand är jag ganska säger på att det är en kombination av sträckning och överansträgning.

Tex fick testa på lerinpackning innan vi gick och la oss. Rocky fick testa på i förrgår. En nyfunnen vän berättade om denna lera och sen kom hon en dag med lite lera till mig så jag fick testa. Det är lera från döda havet full med mineraler. Den hjälper blodcirkelationen och ska tydligen vara jättebra. Inplastad lera som värms i vetekudde och därefter läggs på hunden. Rocky somnade ståendes, men det hade jag kunnat tro att han skulle gilla den. Men Texas, jag trodde inte för fem öre att han skulle ligga still. Men där hade jag fel, han slocknade stenhårt även han. Snarkade gjorde han med! Haha.

När vi gick och la oss var han ren, likaså innan jag lämnade honom på dagis. När jag kom och hämtade dom efter jobbet så berättade dom att han inte haltat på hela dagen. Så TACK gode Gud! Dagis trodde också på överansträgning, han hade nämligen rejsat järnet i rastgården på dagis med en jämngammal kompis tidigare under dagen. 

 

Men tack och lov går han fortfarande rent. Men vi tar det fortsatt lugnt ett tag så det hinner bli ordentligt bra. Men det hindrar oss inte för lite träning. Kvällens träning fick bli uteträning hemma med fokus på ögonkontakt. Ja, vad ska jag säga? vi har en del att jobba på även om han skötte sig finfint! Men vi ska klara det här!

 

Det är så skönt nu när spökperioden har släppt. Han blev ju så osäker och rädd stackarn. Men vi har jobbat på med självförtroendet och stärkt dom bra sidorna så idag är han samma gamla goa och glada Tex som han var innan. Så kul att se! Träningen avslutades med lite lek med leksaker vilket han tyckte var jätteskoj. Inte så stillsamt men aja!

 

Rocky fick sig ett pass lydnad. Det är så kul att se honom nu. Han blir verkligen inte sig själv på vintern. Men nu börjar han blomma upp igen. Vilket driv och vilken enorm glädje han utstrålar! Jättekul att se. 

 

I morgon blir det stadspromenad igen, Tex får uppleva miljöträningen hängandes på armen den här gången och endast gå en liten del. 
Jag älskar mina hundar <3

Vilket underbart väder vi har! Nu är våren äntligen här.

Jag är riktigt stolt över hundarna denna helg. Två förmiddagar med passivitet för hundarna medans jag sprungit runt och pysslat i hemmet. Igår hade vi Sandra och hunden Lukas på besök. Hundarna fick busa runt en massa och Sandrorna satt sen framför varsin symaskin. Haha, tänkte sy en midjeväska med godisficka på. Det gick åt skogen, jag kan verkligen bara sy hundoveraller! Så det slutade med att jag sydde en uppsättning fodrade ben.

Det har blivit några overaller nu det senaste. Ju fler jag gör destå bättre blir dom tycker jag. Som det känns nu så syr jag för skoj skull, inte för att han behöver. Kanske skulle börja sälja, haha!

Den senaste är iaf denna blå, den är jag riktigt nöjd med, passformen är underbar och han gillar den. Det är en overall i enkel fleece med förstärkning över rygg och på ben i bävernylon som skyddar mot smuts och fukt. Jag trodde från början inte att han skulle gilla den pga att det blev så mycket lager tyg som gör det svårt att röra sig. Men icke, han rör sig bättre i denna än den förra jag gjorde.

Idag fick den invigas! Det har tidigare varit lite för kallt för honom att ha denna. Den har ju minst skydd där han behöver det mest. Så denna blir våroverallen.

 

Ja det här med att komma igång med träningen igen, det visade sig att det inte var rätt tidpunkt för det än. Det är rörigt i den lilla unghundens huvud och så tror jag att han har lite växtvärk av något slag. Vi har lagt ner all form av träning och har inte gjort alls mycket på en veckas tid nu.

Under den här veckan så har jag sett på Tex att han varit lättad över att inte behöva tänka så mycket, det märks tydligt att han håller på att utvecklas nu. Spökåldern är inne!

Mestadels är han rörig, jag kan se en viss stress och oro över när han inser att han inte klarar saker han tidigare gjort och okoncentration på det. Därför har vi lagt ner träningen.

Denna period har även fört med sig rädsla, en rädsla som inte funnits där förut som resulterar till att han kissar på sig för minsta lilla. Men det verkar som att den håller på att gå över tack och lov!

 

Under vårt besök hemma hos mamma igår så syntes det tydligt hur trött han blev bara av att vara där. Gick även och miljötränade i två butiker och då slog det över. En personal kom fram och försiktigt ville hälsa på honom. Där kom rädslan. Övertrött med andra ord! Dumt gjort av mig men måste ju även se hur långt vi kan gå. Han är inte redo än!

 

Så för tillället ligger all träning nere. Vi gör bara sånt han tycker är kul och kan, bara glada miner. Vi ska nu även börja införa miljöträning för jag anser att han är mogen för det igen i liten del.