Resans slut!

Då var min resa genom lumpen över. Den fick ett slut jag hade hoppats på få slippa, men nu blev det som det blev. Jag gjorde mitt bästa men både höfter och rygg tog för stor stryk av tyngden vi hade. Men nu börjar jag på mina nya planer på framtiden. Håll utkik efter vad som kommer hända här på bloggen.

Känslor upp & ner

Ja vad ska man säga! Det finns inte så mycket man kan göra i det civila livet. Längtar tillbaka! Känns fel att bara sitta hemma och tråka när man är van vid att slita arslet av sig om dagarna. Att veta att mina vänner är där nere just nu och packar inför en övning denna vecka och jag inte får följa med känns jobbigt.
Hela dagen har jag sett flera grönklädda människor på stan, vilka minnesblickar man fick! Det var så att mamma skrattade åt mig. Jag vill tillbaka! Jag saknar livet i lumpen.

Men sen tänker jag på vad jag kan göra nu som jag inte hade kunnat göra om jag fortfarande skulle varit kvar, och det känns betydligt mycket bättre. Älskling du vet vad jag menar! Jag känner mig så otroligt mycket gladare än innan och jag har bara så roligt liv just nu. Jag känner mig fri, jag känner mig glad, lättad och så mycket säkrare i det jag gör. För en gång skull kan jag tänka framåt, och det är något jag har haft svårt för. Det känns bara så kanonbra just nu. Och sen hoppas jag verkligen på att jag får börja ta hand om hästen med, då blir allt super!

Civil igen

Förra veckan var inte alls rolig. Mina problem med höfterna gjorde det omöjligt för mig att gemonföra det mesta i övningarna. Jag hamnade i en sits där jag absolut inte ville hamna någonsin, jag var tvungen att välja mellan att vara kvar och riskera att få men för livet eller att avbryta och bli bra igen. Hur mycket jag vill vara kvar tillsammans med mina underbara vänner i lumpen så blev jag tvungen att fatta beslutet om att avbryta. Jag har fortfarande chansen att rycka in igen i Januari, då som bevakningssoldat, hundförare. Men vi får se hur det går med den saken. Just nu vet jag inte om jag vill gå igenom samma helvete igen med höfterna.

Just denna stund har mina vänner precis satts sig på VPL-bussen i Linköping och det känns inte bra att dom åker ifrån mig. Jag vill ju vara med! Jag saknar allt alla redan, men nu är beslutet redan taget och jag kände redan efter en timma efter beslutet att jag hade klarat mig längre (även att jag kanske inte hade det)

På något vis känner jag mig glad. Det är en lugn och glad känsla jag har inom mig.Men jag är både glad och ledsen över det som hänt. Det känns även som att jag har växt på något vis, men jag vet inte hur. En sak har jag iaf lärt mig. Man klarar mer än vad man tror och att man mår så betydligt mycket bättre av att ha något att göra om dagarna.

Med bara en vecka kvar på FSS:en (Grundläggande soldat utbildning) avslutade jag min tid i lumpen, känns trist att behöva ge upp så pass tidigt som jag faktiskt gjort. Menmen, nu har jag andra planer jag jobbar på. Så håll ögonen öppna så märker ni efter hand vad mina planer på livet är.

Dagarna som gått

Hej igen!
Just nu denna stund sitter jag framför datorn och äter polly och min stridskamrat sjunger ``Sandra och jag, vi är goda vänner, fastän mycket olika....´´ (pollyreklamssången) Hon är för go hon! 

Gårdagen var helt ok faktiskt. Fick resa tält hela dagen. Dessa tält tog oss 1 timme och 15 min att endast resa från början. Men framåt slutet av dagen lyckades vi både resa och riva tälten på 9 min. Bra gjort 12:e pluton! Det blev trots allt en lyckad födelsedag, och det var till och med många som kom ihåg att jag fyllde. Tack alla!

Idag har jag lekt med sprängdeg, jävlar vad det small av den lilla degen =P Mycket skoj

Mindre kul är att min älskling just nu sitter på flyget på väg till Australien =( Saknar min Robin! Men det kommer gå fort får vi hoppas.

Nu ville Andersson att jag skulle följa med till hinderbanan en stund. Så hejdå!

Händelser

Hej vänner!
Det har inte blivit så mycket skrivet här på länge. Jag trodde från början att jag skulle hinna med det om dagarna men jag hade fel. Det är mycket som händer att jag inte ens hinner ringa min egna mamma allt för ofta. Vi har haft en hel del kvällstjänster nu ett tag och mycket att göra på kvällarna. Jag ska försöka skriva lite mer framöver.

Jag är nu inne på min 8:e vecka här i lumpen och är snart klar med min grundutbildning som soldat. Jag gnällde från början på hur tungt allting var men jag ska då inte säga mer, för nu har allt blivit betydligt mycket jobbigare både psykiskt och fysiskt. Jobbigast av allt är nästan att mina höfter inte alls vill vara med längre, springer till sjukan var och varannan dag känns det som. Idag har jag även fått veta att flera av personalen tycker att jag borde avbryta min utbildning här och åka hem igen. Jag vet inte vad jag ska göra! Jag vill verkligen fullgöra det här men jag orkar verkligen inte med längre, det tempot och all denna stress gör mig galen. Får jag tillfälle att vila så gör jag det, för om nätterna hinner man inte sova mer än 5-6 timmar. När man vaknar om mårnarna är det svinkallt inne på logementet och då vill man helst inte dra av sig täcket och gå upp. 

En mycket rolig sak som hänt är att jag är godkänd på det tioretiska skyddsvaktsprovet =D Nu har jag bara uppskjutningen kvar.  Fan vad glad jag är som klarat provet, trodde inte riktigt att jag skulle göra det så pass fort.

Kan det vara någon som känner till vad det är för dag i morgon? Jo det är den 22 September och då fyller man 20 år också! Undrar om någon kommer ihåg mig, det är bara att vänta och se.

Nu väntar kängputs och skåpsordning, så ha det bra alla!

3 Veckors övning

Hej igen!
Nu är jag hemma på min andra permision. Dom senaste veckorna har jag spenderat tillsammans med mitt kompani i Skillingaryd på övning. Ni nu som läst i tidningarna vet kanske då vad som hänt, för er som inte vet så hände det en ganska så allvarlig händelse natten den 29 augusti. En våldtäkt inom kompaniet skakade oss. Allt är nu fixat och personen som gjorde det är inte kvar hos oss längre och kommer inte komma tillbaka till oss.

Tänkte berätta lite kort vad jag fått vara med om under mina veckor i Skillingaryd.
Vi har haft en hel del skjutövningar, rest tält och byggt olika saker i skogen. Vi har haft överlevnad några dagar, det var några dagar då vi fick leva helt av naturens tillgångar. Vi hade endast med oss en värmetröja, regnställ, kniv, vapen och tändstål mm. Vi byggde våra egna bivacker av slanor med granris, satt eldvakt under nätterna när vi bodde flera tillsammans och gick längre sträckor. Tyvärr sviker min kropp mig, är trött konstant och bara så enkla saker som att gå och följa med i tempot fungerar inte. Gå uppför i trappor tar lång tid och att gå fort finns inte på min lista just nu. Min kropp är trött, den orkar inte mer. Så nu är det så att jag har fått avbryta en del övningar som skjutningar pga skada, får inte bära packning och på pappret står ``endast tioretiska övningar´´
Då den där sista dagen på överlevnaden, tredje dagen, då vi endast fått lite, lite fisk sen övningens början den var seg. Så seg har jag nog aldrig varit, att inte ens orka hålla upp huvudet. Det var tufft!

Nu i fredags fick jag även veta det att jag inte ligger inne som gruppbefäl längre, dom anser att mina höfter och rygg som jag har problem med inte kommer klara av det =( Mycket tråkigt tycker jag, men å andra sidan så kommer jag köra en hel del mer nu. Kommer få ta CE-kort istället, innan skulle jag endast få ta C-kort. Ska bli kul och bäst är nästan att jag kommer kunna komma hem fler helger än innan.

Nu är jag hemma igen som sagt, väldigt skönt! Sitter hemma hos min älskade Robin som jag saknat så. Men nu kommer det inte bli några längre veckor för min del framöver då jag kommer att komma hem varje helg fram till jul förutom en då jag har helgtjänst. Såå skönt!! Och ännu bättre, till nästa resa kommer datorn följa med mig också. Så nu kan ni prata med mig mer och är det något ni undrar över så fråga gärna. Svarar mer än gärna på frågor.

Hejdå, skriver snart igen!

2 veckor grönklädd

Hej kära läsare!
Nu är jag hemma igen, efter två långa och mycket stressiga veckor på F17 är det nu skönt att få komma hem och vila lite. För er som inte följt bloggen så har jag precis börjat min utbildning i lumpen där jag framöver ska bli transportgruppchef, förare.

Pga regler och lagar så kommer det inga bilder läggas upp under den första tiden. Det för att vi inte får använda våra egna kameror då det är kameraförbud på vissa platser. Så ni är medvetna om det! Men nu är det så här att jag har ansökt om plutonens egna kamera och ta kort med, så bilder kommer men inte innom dom första 3 veckorna då vi kommer att åka på övning dom närmsta veckorna.

Dom två veckorna som gått har jag haft blandade känslor, ena dagen är allt helt underbart och verkligen jättekul, medans vissa dagar då jag bara vill hem för att allt bara är så jobbigt. Måste säga att inte trodde jag att det skulle vara så stressigt som det faktiskt är, allt går på tid. Det kan vara allt från att hämta viss utrustning till att låsa ut vapen på några sekunder och minuter.
Vila får vi inte göra allt för mycket, allt går i ett hela tiden, vi går upp 05.15 varje morgon och håller på till 21.00 då vi haft kvällstjänst alla dagar utom 2.  Inte mycket till sömn om nätterna.
Tyvärr är det ju så att min kropp sviker mig lite här och var, det är tungt med all utrustning på och jag känner tyvärr av ryggen och höften allt för väl nu tråkigt nog. Helt slut i kroppen, alla marcher tar på krafterna eftersom jag inte hinner med i tempot. Har hamnat i en pluton med många låånga personer och jag är kort i rocken och hinner ta 2-3 steg när alla andra tar 1. Blir som en löprunda för min del.

Mycket har hänt, vi har haft väldigt mycket sjukvård om dagarna och här om dagen hade vi utbildning och praktiskt prov i HLR. (Hjärt o Lung Räddning) Mycket roligt att få lära sig mer om detta ämne.

Måste även säga att jag har hamnat i en helt underbar pluton med massor av  vänner. Har aldrig känt mig så glad tillsammans med någon som jag gör med dessa. Dom bryr sig verkligen, tack 12:e pluton!

För er som undrar är jag då inte ensam tjej, i mitt logement (rum) bor jag och en till, och på hela 1.Insatskompaniet som jag tillhör finns ca 8 tjejer. Sammanlaggt på hela F17 finns 33 tjejer runt om.


Så, det var lite tankar om dom två senaste veckorna i militära kläder. Har ni nu några frågor, tveka inte att fråga utan gör det nu på en gång så svarar jag när jag har tid.
Ha det bra, så ses vi snart!

Resans start!


Håller på att packa ihop lite saker som jag ska ha hem till mamma,
för nu är det inte långt kvar tills jag åker. Imorgon bär det av ner till
Ronneby och min utbildning tar fart! Kan säga att man är lite nervös
nu, mycket frågor snurrar runt i mitt huvud, men det går nog bra.

Mobilt bredband är köpt och kommer installeras på datorn. Tyvärr
har jag stora problem med den men förhoppningsvis är det fixat
när jag kommer hem igen. Datorn kommer stanna hemma
under den första turen ner till Ronneby.

Men så snart jag kommit hem igen och datorn är fixad så kommer
bloggen uppdateras och ni läsare kan följa min resa genom lumpen.

Så hejdå alla läsare på ett tag!

En vecka kvar...


Nu om exagt en vecka sitter jag på tåget ner till Ronneby. En vecka kvar tills
jag rycker in.Måste bara säga att det har verkligen varit ett krångel att hitta
bra tåg och bussar ner.

Tåg
Linköping C-Kalmar C 05.39-08.50 (Kustpilen)
Kalmar C-Emmaboda stn 09.09-09.38 (SJ Öresundståg)
Emmaboda stn-Bergåsa stn 09.43-10.22 (Kust till kust ?)
Bergåsa stn-Ronneby stn 10.41-11.00 (Öresundståg)

Buss
Ronneby stn-Kallinge (som inte går enda fram dit jag ska, får gå någon km)

12.00 ska jag ha anmält mig hos vakten  

Transportgruppchef,förare

Bloggen kommer uppdateras, dock inte dom första två veckorna då datorn
inte kommer följa med ner första vändan. Sen får vi se om jag lyckats fixa
internet till datorn så jag kan ha med den. Men först måste ju alla papper
in om den! Men håll koll på bloggen så ser ni när det börjar hända saker.


Brev i lådan

Idag dimp det ner ännu ett brev till mig i brevlådan. Återigen från lumpen. Ett stort och tjockt brev med massor av papper kom. Papper i form av blanketter om min hälsa, närmsta anhöriga, mått till min blivande utrustning, specialmat, sängplats och mycket mer.
Det som oroar mig är att dessa papper som hamnade i min brevlåda idag skulle ha varit inskickade och inlämnade till den 13 april och under mönstringstillfället under våren. Hoppas på att det inte kommer uppstå några problem kring detta och att det löser sig tillslut.
Även en cd-skiva följde med i brevet som jag ännu inte har hunnit kolla igenom. Längst ner i bunten hittade jag pappret jag länge undrat över. På lappen stod det ``Tillstånd om att medföra och använda privat dator.....´´
Så nu kära läsare, nu kommer bloggen uppdateras oftare än väntat och ni kan läsa om mitt äventyr under året som kommer.

Kan passa på att berätta att en ny kategori kommer skapas, där ni läsare kan följa min resa som transportgruppchef, förare i lumen.


Mystiskt brev

Mamma kom precis in med en lapp i sin hand, en lapp om att jag måste åka till affären och hämta något. Vad sjutton är det? Jag har inte beställt något!
Jaja, får cykla dit och hämta det. Kommer in i affären, lämnar lappen och skriver på mitt namn. Hon leter fram mitt brev och jag får det i min hand.
Mamma och jag förstod nästan vad det kunde vara för något innan jag åkte, och vi hade rätt, det var från pliktverket. Nu ska jag bara öppna det, jag är nyfiken =P

Haha =D Det innehöll min kallelse och datum då jag rycker in, 2009-08-03! Fan vad härligt!

Mönstring - Hela berättelsen

Dom senaste dagarna har varit bland dom bästa dagarna i mitt liv.
Nu kommer jag berätta lite om min mönstring och mina tänkar jag haft kring det. Trevlig läsning!

Det är torsdag och klockan börjar närma sig 12.00, det är då bussen till resecentrum går. Väl där möter mormor upp mig för att vinka av mig, hon har med sig hunden Zigge som stöd till mig.
Mina tankar var, ``vad ska jag göra under resan ner?´´ Jag tänkte ``jag kommer säkert sitta ensam och tyst i ett hörn och inte ha någon att prata med´´, ``Tänk om jag inte klarar det´´, ``Ska jag sova med killar?´´ och ``hur ska jag göra om jag inte hittar rätt tåg nere i hässleholm?´´, ``Tänk om jag missar nästa tåg?!´´

Klockan börjar närma sig 13.00, det är då tåget ska komma. 13.05 inkommer det till stationen och jag säger hejdå till mormor och Zigge. Går på tåget och leter rätt på min plats, hittar den inte först men ser den tillslut. Sätter mig till rätta och påbörjar min resa ner till Hässleholm. Redan när jag startade min resa hade vi lokproblem och var 11 minuter sena.

För mig som inte är van att åka tåg ensam var det svårt att slappna av, men det gick efter ett tag. Det var riktigt skönt att sitta på tåget med musik i öronen. Han tänka igenom så mycket men endå vet jag inte vad jag tänkte på under den resan.

Jag börjar närma mig Hässleholm nu, klockan är närmare 15.00 nu. Packar ihop min packning och går av tåget. Nästa tåg inkommer 15.18 och nu var det bara att hitta rätt där på perongen.
Redan nu har jag kollat in lite killar som ser ut att åka till samma plats som jag ska till. Håller koll på dom och när tåget väl kommer går vi alla på samma tåg.

15.37 kommer tåget fram till Kristianstad, går av och tittar till killarna som alla ser ut som stora frågetecken. Jag går fram till dom och säger ``Killar jag tror vi ska åt samma håll!´´ Vi tar upp våra reseanvisningar och följer dom samt strömmen av andra som går där.

På pappret står det ``Gå över vägen och in på Östra Kaserngatan där ser du tre långa rödtrglade byggnader. Pliktverket och mönstringen finns i den sista byggnaden på denna väg.´´
Då kände jag, Wow! Jag är här nu!
Går in enligt kartan och får visa legitimation samt lämna intyg och betyg i receptionen. Får information om att jag har ett tjejrum tillsammans med 4 andra tjejer längst ner i korridoren. 
Går nu i korridoren och längst bort in i mitt rum. Brevid dörren utanför finns listor på vilka som bor i varje rum.
Kliver in och möts av ett skapligt hemtrevligt rum med trävåningsängar och några skåp.
Börjar bädda min säng och låser in min packning i ett av skåpen.

Träffar några av mina rumskamrater, det var Matilda från Gislaved och Helena. Pratar lite och därefter går jag och killarna bort till matsalen. Kommer in i ett ganska stort rum och lite längre bort står det ``Matsal för mönstrade´´ Det blev pytt i panna, ganska torrt och mäktig så vattnet var gott denna gång.

Åt färdigt och sen var det in till provsalen där vi skulle skriva inskrivningsprovet.
Det kom frågor som, vad betyder nästan samma sak som... och så fick man några ord. Vad är samma sak som väg? Så kom det upp fyra alternativ och rätt svar var ju gata, det kom upp alternativ som backe mm. Frågorna blev allt svårare och svårare ju längre man kom.
Man fick även samma sorts frågor fast ``Vad är motsattsen till....´´ osv. Sen kom det frågor  ``vad betyder orden?´´
Det kom upp uppvikta pappersformer och man skulle klicka på den figur som den bildar när den är ihopvikt. Fick upp tärningar och man skulle gissa om dom två tärningarna kunde vara lika eller om dom var olika. Sen kom även samma sak fat på tid.
Börjar närma mig 1½ timme nu och min hjärna är helt slut. Till slut blir jag äntligen klar, går därifrån med huvudvärk och nyfikenhet på hur det gick.
Går till provledaren och får min mapp jag ska ha med mig vart jag än går, han kryssar i ``Sjuksköterska-Blå salen´´ Det är dit jag ska i morgon (fredag) på morgonen. Får information om att det ska vara information om kvällen och morgondagen kl 19.30 i kväll. Så det var fritt tills dess och efter det.

Vid det här laget har jag många att prata med, både tjejerna och killarna. Vi får informationen och blev informerade om säkerheten och vad som gäller under kvällen och i morgon.

På kvällen efter det sa vi att vi skulle gå ner till stan, så efter informationen var vi ett gäng på 20-25 pers som gick samlade ner till stan. Vi satte oss på Mc Donalds och åt glass. När vi kom dit vart det tomt där inne men nu fick donken lite att göra. Där hamnade jag i centrum och vi pratade hela tiden. Så otroligt kul och roligt vi hade det. Så härlig upplevelse att sitta där och alla pratar med än.

Påväg hem igen, alla supertrötta och vi tänker nu gå och lägga oss. Ont i huvudena har vi med.
Väl hemma, ställer sig två av oss tjejer i duschen när några killar kommer in. Det blev bara ``OJOJOJ, nej förlåt!´´ Dom blev nog lite generade och sprang ut igen. haha

Vi går nu och lägger oss, men då inte så lätt. Några av dom killar som absolut inte vill göra lumpen har varit ute på krogen och druckit. Dom pratade jättehögt och det blev inte så mycket man kunde sova. Klockan är nu kring 23.00.
Hör hur dom pratar ihop sig om oss tjejer, hörde ``Vi måste göra något´´ Tillslut hörde jag hur dom höll på med våran dörr. Jag som sover närmast dörren ställer mig där och när dom kom närmre slet jag upp dörren och killarna sprang fort som tusan längst bort i korridoren. Efter det hade vi inga problem. 23.30 blev det tyst utanför.

FREDAG
Vi tjejer bestämde oss kvällen innan att vi skulle ställa klockan 10 minuter innan dom skulle väcka oss. Så 06.20 for jag upp, inte alls trött och börjar packa ihop mina saker, kasta sängkläderna i tvätten, byta skåp och byta om till träningskläder. När jag var klar med det, då som först gick dom övriga tjejerna upp.
Sen till frukosten och därefter till våning två till Blå salen och vänta.

Vi satt i blå salen och väntade. Så fort någon kommer in i rummet frågar man ``Hur gick det?´´ När någon går ut ``Lycka till!´´ Vissa kommer in jätteglada andra inte fullt så glada. Helena kommer in med ett stort leende på läpparna. Det var kul att se, från början ville hon bara se hur det var och om hon skulle klara det. Nu var det mer att hon verkligen ville. Hon var så peppad till att kämpa. Så kul att se!

Salen töms på folk, vi var 48 pers från början men nu syns det att folket antingen blivit kickade eller godkända och fått åka hem. Kommer ihåg en kille, han fick högsta betyg i allt, 9:or rakt igenom men blev inte godkänd pga hörseln och lite småskador. Han var en av dom som verkligen ville men fick nu gå därifrån ledsen.

Jag sitter fortfarande kvar i salen, har nu väntat i snart 3 timmar. Det var segt och jag börjar känna mig seg och otroligt trött.
Så äntligen, när jag står och pratar med en ungdomsinformatör så roppar dom upp mitt namn. Det var nu dags för en undersökning av sjuksköterskan. Hon började med att kolla hörsel, den var perfekt, sen var det synen som även den var perfekt. Fick ett A (högsta betyg) i båda. Sen kollade hon mitt färgseende och blev godkänd.
Nu var det dags för muskelstyrkan. Det stora testet jag varit mest orolig för. Hon mäter mig och konstaterar att jag är 163 cm, får gå upp på lilla lådan och blir vägd, väger 55 kg. Sen mätte hon huvud och fot för storlek på sko och hjälm. Först får jag en provomgång och fattar stången, drar sen upp. Det var helt annan övning än vad jag trodde. Sen började allvaret, drar upp den en gång till och får veta att jag är så nära betyget 3, drar upp den en gång till och samma resultat fast lite närmare. Tredje gången jag drar upp den nu, det blev ett hack när jag lyfte så fick uselt betyg. Summan blev en 3:a på muskelstyrkan.
Sen in på hennes rum, nu skulle hon känna igenom min rygg. Fick böja mig fram och tillbaka och åt båda sidorna. Hon kände och klämde igenom. Sen sa hon att jag har en förskjutning i bäcknet. Jag är sned i ryggen. Nu fick jag iaf förklaring på varför jag har ojämna höfter och axlar.
Hon sa att det påverkade min muskelstyrka ganska mycket, det var därför jag hade svårt att dra upp stången. Redan när jag gjorde det såg hon att någon var fel. Jag skruvade mig och drog upp ena benet tydligen.
Nu skulle vi in till nästa rum, där skulle hon kolla EKG och min puls. EKG:t var bra men min puls var lite hög men jag blev godkänd. Då var jag klar hos henne och fick åter igen gå ner till blå salen och vänta, men klockan var nu närmare 12.00 och alla gick på lunch. Det blev pytt i panna igen, men denna gång var det mycket godare.

Så vidare in till blå salen igen och vänta. Men nu gick allt mycket fortare. Det var nu dags för psykologen för min del. Hamnade hos en äldre gubbe som inte alls var rolig att prata med. Fick berätta lite om mig själv och han kollade lite på mina intyg jag hade med mig. Sen var det klart och jag skulle nu till läkaren två trappor upp i byggnaden.

Läkaren var bestämd men på ett skojjit sett. Allt går i rekordfart. Stå! sitt ner! Av med tröjan, lägg dig på rygg. Svårt att förstå skånska ska jag säga när han pratar i 110 hela tiden. Sen blev han klar och sa då att jag är kärnfrisk. :D

Nu har jag kommit fram till den sista sak jag ska göra, jag ska in på fystesterna. Jag ska cykla. Men först får jag vänta tills dom blir klara. Man kan se in till det rummet där man cyklar. Går in i glasrummet och där står 4 cyklar. Av med tröjorna  och ställ iordning höjden på cykeln sa dom. Där sitter jag och den andra tjejen i bara BH tillsammans med två andra killar. Först får man information om vad som ska ske och hur man gör. Han berättar att man måste komma över betyg 6 för att kunna komma in på något. Sen så fick jag veta att ju lättare men är desto lättare är det och snabbare går tiden. Därefter sätter jag igång att cykla. Dom sätter på musiken och vi får en uppvärmning på 5 minuter sen drar allt igång. Tror det var varannan sekund som styrkan ökade, framme på cykeln har jag en mätare, får inte vara på vänster och högerkanten, det blir rött. Är jag där på rött i 4 sekunder så stoppas allt och jag får inte fortsätta. Jag hade lite problem med att hålla mig i mitten så jag pendlade upp och ner hela tiden och sen när jag passerade betyg 6 råkade jag hamna längst ner och samtidigt jag hamnade där så ökades styrkan och eftersom man inte får ställa sig upp så kommer jag inte ifrån det röda fältet och jag får avsluta testet. Det tog tvärstopp! En missnöjd Sandra går ut genom dörrarna tillsammans med sina vänner.

Då var det avklarat, kvar i min lista står mönstringsförättaren. Går till honom och där får man mellan 2-3 befattningar. Jag går därifrån med 6 befattningar.Han sa åt mig att välja en av dom sen komma tillbaka och säga vilken så skulle han låsa den tjänsten till mig.
Jag fick bland annat, signalmatros inom marinen, radiolängkgruppchef inom armen och så fick jag transportgruppchef. Dom två snaste är två föraretjänster.

Efter många om och men beslutade jag mig för transportgruppchef förare i ronneby F 17 augusti-09.

Mina betyg ser ut så här:
Muskelstyrka: 3
Kondition: 6
Inskrivningsprov: 5
Befälslämplighet: 6
Plikttjänstförmåga: 6
Syn: A
Hörsel: A
Tjänstbarhet: A

Hoppas in i duchen och därefter plockar jag ihop alla mina saker från skåpet. Sen går jag och två killar ner till stan och äter mat på Mc Donalds i väntan på att tåget ska komma in.
Tåget kommer och vi är nu påväg in till Hässleholm. Väl där är nästa tåg försenat med 28 minuter. När X2000 äntligen kommer går vi alla på samma tåg i olika vagnar. Hemfärden kändes trygg, att veta att alla mina vänner man pratat med sitter i alla tågets vagnar runt om än.



Det var en mycket rolig upplevelse! Och nu längtar jag vetkligen tills jag rycker in i augusti.
Transportgruppchef förare F 17 Ronneby augusti-09