Jag har länge funderat på att föreviga Rocky med en tatuering. Men jag har inte vågat, lite rädd för smärta sådär. Men viljan har alltid funnits. Det har alltid funnits i tanken att det ska vara Rockys personliga tassavtryck. Inte vilket tassavtryck som helst, utan Rockys! Jag vill ha de där personliga konturerna en tass kan ha. Men hur ska jag lyckas få till det?! Där har jag fastnat en lång tid. Jag har inte vetat hur jag ska gå vidare och inte heller varit redo att våga göa tatueringen.

Jag har också velat fram och tillbaka om det ska vara något mer. Hans namn, en bild av honom eller enbart tassavtrycket.

Idag fick jag äntligen tummen ur och testade att göra avtrycken. Så ikväll har han en något mörkare tass, haha! 

Jag började med vattenfärg, det är det tips jag har fått från andra som gjort ett tassavtryck. Det är pappret till höger i bild. Blev inte alls nöjd, fick inte till de där personliga riktigt. Så jag tog fram den svarta stämpeldynan!!! ojoj. Hoppas det inte blir bekymmer nu. Då fick jag till det lite bättre och har kärat ner mig i ett, kanske två av avtrycken som blev. Till vänster i bild.

Då är det bara att fundera ut om jag ska ha något mer eller om det enbart ska vara tassavtrycket. Får fundera lite till.

Mannen, jag och grabbarna var uppe på äventyrsberget för någon dag sen. Jag älskar den platsen! Både för att det är mysigt men mestadels för att det är så roligt både för oss tvåbenta och för de fyrbenta. Eller ja, Rocky älskar det! Som jag skrivit om tidigare, det är två helt olika hundar jag har. Tex tycker det är lite jobbigt fortfarande, kanske även lite tråkigt. Superbra träning för honom även om han i nuläget måste ha all hjälp han kan få för att ens våga sig upp på något. Liten fegis är han. Rocky däremot, han hoppar omkring och visar upp allt han kan. Han tycker det är jättekul. Såklart åkte parkourselarna på, i detta fall har jag valt att använda Hurttas Activ sele. Lite blandade känslor om den, men men,den fungerar och det är det viktigaste. Får fixa till den lite när vi kommer hem.
Vi avslutade våran promenad genom aktiviteterna med ``bergsklättring´´ fast åt andra hållet. Vi råkade villa ner oss så vi hamnade bland stora och branta stenar. Husse fick hoppa ner och ta emot hundarna som så glatt hakade på. Det trodde jag INTE! Båda var duktiga och visade ingen rädsla för höjden som blev. Bra för Tex som varit lite höjdrädd tidigare. 

 

 

 

Ja av att dömma hur hundarna ser ut så verkar det som att kylfilten blev godkänd!

Jag är riktigt nöjd med filten, den är stadig, inte sä värst många missar på och perfekt både till kylfilt och mindre bädd. Jag är så nöjd att jag funderar på att göra fler i samma stuk, gillar materialet skarpt!

 

Igår kväll kom vi knappt innanför dörren så ringde telefonen. Grannen frågade om vi inte ville komma ner och bada i poolen och umgås med dom och några vänner. Klart vi ville. Med 27 grader i vattnet så badade vi läänge. Rocky fick hoppa i och han simmade runt bland oss och verkade nöjd. 

Sen hämtade jag Texas, jag har aldrig bett honom att simma, kan han ens simma? Jag sa det högt till dom andra. Vi testade och jäklar, har hunden en raket i ändan? Visst det var med lite stressat beteende men det hade även Rocky innan han kom över det. Jag tror absolut att Tex kommer bli en badhund i framtiden. I vilket fall hoppas jag det. Vilken räsersimmare han var, hahaha! Med lite mer träning så lugnar han nog snart ner sig. 

 

Vi gör inte så mycket i denna värme, det går inte att vara ute så vi har gömt oss inne där ac:n står på och fläkten på högsta effekt. 

Jag planerar att låta Tex få springa av sig när värmen går ner sent ikväll. Han måste få springa av sig lite energi den lille krabaten. Jag har aldrig tidigare cyklat med Tex, jag har ansett att han är för ung och är kanske det än. Men jag tror att det kanske är dags att börja, om inte annat så behöver han springa av sig, han har så enormt mycket energi. Testade en kort sväng för en tid sen, hela hunden lyste upp! 

Rocky är mer en hund som vill ta i, Texas är en sprinter, han vill springa fort! Så ja, han fick allt springa fort, det gick så fort att matte som satt på cykelt allt fick trampa på fortare för att hinna med. 

 

När man tittar på hunarna när dom leker i trädgården så ser man detta tydligt. Att dom är helt olika uppbyggda i kroppen. Rocky är en grov musklad herre och Texas en slimmad sprinter. När Rocky jagar Tex så ser man hur mycket han får ta i för att komma ifatt. Tittar man då på Tex så ser det lekande lätt ut för honom att bara springa iväg. Det ser inte ut som att han ens behöver ta i, han bara susar iväg och Rocky hamnar på efterkälken. 

 

När vi testade cykeln då för en tid sen, så fick Tex ha på sig dragselen, kopplet höll jag i handen och till en början gick jag brevid cykeln för att lära honom att den inte är farlig. Det var ju inga bekymmer. Han lärde sig snabbt att han kunde gå framför den, öka, sänka farten, stanna och lyssnade bra på mig. När vi kom upp i lite högre farter sprang han brevid med löst hängande koppel el lös. Jag är toppennöjd över reaktionen och hur bra han gjorde det. Ikväll får det bli en runda för herrn, dock seent så det hinner bli lite kyligare.

 

Mellan hunden och kylklamparna är det överst ett vattenavvisande tyg, under det finns två lager vaddering och underst ett vanigt bomullstyg. Sen kylklampar och ytterligare ett bomullstyg som är fickorna. 

 

Tex verkade gilla den från första stund, även utan kylklamparna. Det översta materialet är ganska glatt, inte alls sådär varmt som andra tyg kan bli. Jag tror helt klart att denna kommer bli favoriten för honom nu de här varma sommardagarna. 

 

Jag är riktigt imponerad över hur den faktiskt blev. Jag visste hur jag ville ha den i huvudet, men tankeverksamheten fungerar inte riktigt i denna värme. Och jag var rädd att få sprätta och sy om ett gäng gång innan den blev klar. Även ha av några symaskinsnålar. Men döm min förvåning. Allt gick som på löpande band, helt fläckfritt!

 

Den där Sandra är ju för rolig! Ett gott skratt fick jag iaf.

Idag när jag kom hem från jobbet och kikade i brevlådan hittade jag ett paket. Det stod ``Till Sandra´´ på. Ja vi heter ju likadant jag och min närmsta vän. Men det fanns ingen adress och frimärken på så någon måste ju ha varit här och lämnat det för hand. Av handstilen att döma tänkte jag direkt på Sandra, men varför skulle hon åka så många mil för att lämna ett paket till mig för. Vi bor ju inte i samma stad och det är allt några mil i mellan. Jag öppnade paketet och fick mig ett gott skratt. Sandras förklaring på varför hon åkt hela vägen var ``annars blir det ju ingen överraskning´´. Haha, vi har pratat tidigare om att jag ska göra en overall till hennes Lukas, men sen har vi inte sagt något mer om det. I paketet låg det nu vindpoplin, kardborre , ett brev och en mycket utförlig beskrivning med mått på Lukas med bilder och allt. Haha så gulligt. 

Ja, i morgon blir sista dagen på jobbet innan semestern. Så nu är det bara att köra på! 

Dessutom pratade jag med henne i telefon när hon la det i brevlådan hemma hos mig. Haha

 

Nu du Lukas, nu ska du få aggera modell någora gånger :P