I morse pratade jag och kollegan igenom det som hände på jobb igår och jag fick då en klarare bil över vad som egentligen hände. Så här var det. Jag hade åkt iväg för att hämta och lämna bilar, Rocky hade fått panik när han insett att matte inte var i närheten och började därför föra världens oväsen, han skällde, gnällde och ylade och försökte ta sig ut ur sin bur. Sen berättade kollegan att i samma stund som jag klev innanför dörren hade han tystnat. Kollegan menar på att man så tydligt kan se att det är mig han saknar och blir lugn av. Utan mig saknar han sitt lugn.

 

Dom senaste dagarna har jag gått upp tidigare för att hinna med att aktivera Rocky ännu mer än vad jag brukar. Längre promenader och mer aktivering. Men kollegan har även hon bekräftat mina tankar om att han bara blir värre av mer träning. Hon sa i princip åt mig att sluta träna med honom.

Sen började vi prata om lösningar, och något säger mig att Rocky känner sig ensam. Jag jobbar på ett företag där det kan komma in kunder, då vill man ju inte att en hund ska rusa fram eller inte ens synas då vi faktiskt har djurförbud i våra bilar. Därför har Rocky haft sin älskade bur i ett eget rum. Buren för att han inte klarar av större utrymmen och i ett rum lite avskilt från allt spring så han kan slappna av. Även lampan släckt för att han ska koppla av ytterligare. Men för en tid sen, rättare sagt efter semester hände något och han ville inte ha sin bur, han vägrade att gå in där och tog omvägar och matte fick tjata på honom massor innan han motvilligt gått in i sin bur igen. Såhär har det varit. Och nu har han bara gnisslat och gnällt en tid.

Vår lösning blev att jag först skulle testa att hålla honom oaktiverad i några dagar för att se om det hjälpte, med endast hjärngympa. Sen ställde vi ut buren på kontoret. Ähh ja, redan där löste vi problemet...Rocky har varit tyst hela dagen. Jag kom ut från garaget och frågade om han sagt något. Kollegan frågar ``vem då?´´ Han har varit knäpptyst hela dagen. Och de gånger han varit med mig i garaget och sen följt med in till kontoret så har han självmant velat gå in i buren så den har varit öppen hela dagen och han har gått och lagt sig där så fort vi kommit in dit.
Så med andra ord ville han bara komma närmare oss andra, och närmare matte om dagarna. Jag tänker direkt på hur detta kommer att gå på hunddagiset sen!

 

På tal om hunddagis. Idag var det dags för en liten introduktion för Rocky. Jag vill börja smått och tänkte lämna honom bara någon timma. Jag kommer dit, jag var väl förberedd med godis och iskub, bädd och filt. Jag gick in i huset, lämnade och gick. Min tanke var att han själv skulle få skapa en egen NY uppfattning om stället. Det är ju från det här hunddagiset som jag fick Rocky från. Det var här jag första gången såg min hund för ganska så exakt 3 år sen. En rädd liten hund som man inte fick någon kontakt med och inte gick att klappa.

 

Men det första ``dagisfröken´´ gör är att böja sig över honom och vill klappa honom. Rocky lägger såklart svansen mellan benen och personen utbrister ``Men Rocky, såhär har du väl aldrig varit, varför gör du såhär?´´ varpå jag berättar för personen att han har lite problem med folk som böjer sig över honom och lite andra rädslor han har. Då påpekar denne ``Men så var han ju inte när han var hos mig´´ Jag tänkte, nä självklart eftersom han alltid hade svansen mellan benen då. Jag lämnade Rocky i buren och som jag tidigare i texten skrev ville jag lämna för att han skulle bilda en egen uppfattning. Men personen håller mig kvar, denne vill visa mig allt i hundgården dom fixat. Under de 26 minutrarna personen höll mig kvar skällde Rocky konstant, varvat med gnäll och ylande. Även lite riv på väggen. Det hörde jag och jag kände hur mitt tålamod och min ork till att hålla en glad sida upp sjönk. Den sjönk ytterligare efter att jag berättade att Rocky kan i fel händer vara riktigt jobbig, han är speciell och i fel händer vet jag att han kan ta över åt fel håll. Men samtidigt är han en underbart mjuk och go kille i rätt händer. Då utbrister personen ``Det låter som om han blivit sämre, han verkar ju vara värre än innan jag hade honom´´ Då sjönk mitt tålamod och jag kände hur min ilska kom. Jag ville bara därifrån, stod och skakade av ilska och kände mina tårar i ögonen. 26 minuter efter jag lämnat honom kom jag äntligen därifrån. Gråtandes av ilska och ledsamhet ringde jag mamma. Mamma ställer alltid upp för mig och det tackar jag för. Sambon hade jag redan förvarnat om händelsen och även han omfamnade mig när jag kom hem.

Jag åkte tillbaka en timma senare, det var tyst och inte en hund hördes. Jag han tyvärr inte in i huset för att se vad Rocky gjorde precis när vi kom för det förstörde ``dagisfröken´´ för mig, men hela vägen in i huset var det fortfarande tyst. Till och med när vi öppnade hans box var det tyst, men sen såg han mig och det blev ett hysteriskt glädjetjut på honom, studsade och for omkring mig och han verkade inte se något annat än mig.

Då säger ``dagisfröken´´ ``Jag tycker Rocky är en trevlig individ´´ med ett ursäktande tonläge varpå hon förstör den lilla dolda ursäkten med ``men jag tycker matte ska sluta nervärdera sin hund så mycket´´

Jag känner mig endå lite lättad, när jag lämnade honom ville jag bara åka tillbaka och hämta honom. Jag klarar mig inte utan min bästa vän och jag vill inte utsätta honom för ett hunddagis där ingen förstår honom. Rent hundvett, man böjer sig inte över en hund!! Men efter att ha återförenats med honom så såg jag endå ett minimaliskt lugn, en framgång jag inte sett hos honom tidigare. Han var tyst, även när vi kom in i huset och hela vägen till boxen. Det var inte alls mycket kiss som det annars brukar bli, endast en kissfläck, inga bajshögar. Iskuben var borta så han måste ju ha aktiverat sig med den under tiden. Det hade han ju inte gjort om han varit allt för stressad. Nja, jag är lite delad. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är så besviken på bemötandet, det är inte första gången jag blir bemött såhär av denne. Men jag verkar inte ha några andra alternativ. Men jag letar vidare, för skulle den rätta dagmatten komma fram är jag villig att ge samma summa till denne som jag skulle gjort på hunddagiset. Rocky ska ha det bästa av det bästa. Så enkelt är det bara! Mår inte matte bra där så mår inte heller Rocky det. Punkt slut!