Boll boll boll
Jag skrev ju tidigare om att träningen är lagd åt sidan under några dagar pga massa saker emellan. Ja, det trodde jag iaf. Under gårdagen på självaste kalasdagen då jag var hundra på att inte kunna göra något alls med hundarna, då kastade min syster boll med honom så länge att han tillslut inte orkade. Nåja, viljan är starkare än orken i hans fall men jag såg på honom att han blev trött även att han sprang och sprang och sprang. Älskade energiknippe! Så kul att se att han hämtar och lämnar lika fint med någon annan än mig. Jag bara njöt av att se på!
Idag har jag börjat jobba igen, gick för övrigt jättebra och kul var det. Kom hem med världens träningssug och började kasta boll som lite uppvärmning. Och vid ett tillfälle råkade jag kasta bort bollen, jag hade en skrikande unge på armen och solen i ögonen så jag såg inte vart den hamnade. Texas är inte den som är uthållig eller har tålamod, inte heller lätt för att koncentrera sig. Men det, det visade han upp idag att han kan. Vilka framsteg han gör, älskade hund vad lycklig jag blir när det äntligen går framåt efter all träning.
Jo som sagt, jag kastade bort bollen. Mitt där det är som värst i den lilla skogsdungen strax utanför vår tomt. Högt gräs, löv, ris och i en backe. Jag tänkte "aldrig att vi hittar den" men Texas letade på jättefint, även matte och Rocky. Rocky är ju dock inte till stor nytta men han tyckte det var kul att gå där. Jag tror vi måste letat i iaf 10 minuter innan Tex faktiskt hittade den. Det bästa av allt är att jag precis innan han skulle ta den också fick syn på den, så fick in en perfekt rättsignal!
Så idag får jag väl säga att Texas tränat uppletande 😁 Utöver det blev det fotpositionsträning, gå runt trädet, hoppa mot trädet, bollkastning där han ska sitta kvar tills jag säger att han får hämta den och allt med störning av en gnällig 1-åring 😜
Fullt upp
Allt på samma gång, det förklarar dagsläget väldigt bra just nu. Det har varit intensiva två veckor nu det senaste. Den där Skåneresan var bra för mig, oj vad jag längtar tillbaka! Till lugnet och all hundträning. Hundträning har det iof varit mycket av även hemma men på ett helt annat vis. Äntligen har vi kommit igång med träningen igen. Det är så kul när det går framåt och man ser tydliga förbättringar.
Men som sagt, det är mycket nu. Dessutom blev mycket mer och både dottern och jag åkte på en förkylning. Vanligt när man skolar in på förskolan. På det vaknade jag med nackspärr, lagom roligt eftersom vi har 1-årskalas i morgon och på måndag ska jag börja jobba igen. Hoppas verkligen att vi mår bättre snart så vi kan återgå till all härlig hundträning igen. Grabbarna har några dagars vila fram tills dess. Något som faktiskt är bra efter all träning det senaste.
Jag är livrädd att Texas ska tappa sina muskler under dessa dagar. Just nu är han så otroligt snygg att titta på! Det gick verkligen att sätta muskler på honom. Hårt arbete men det gick! Jag är ju van att se min lilla räka till hund. Men bog och rumpmuskler verkar han ha svårt att bygga, men vi ger oss inte! När läget lugnar sig lite då är vi på banan igen, för jag har många planer på vad som ska hända med framtiden 😊
Grattis på 9-årsdagen Rocky ❤️
Kaos vill bli välordnat!
Jag har aldrig varit speciellt mycket för att köpa saker till mig själv. Men att köpa till hundarna och nu även till dottern, det har jag inga problem med!
Jag gillar att ha saker att välja bland, materiell lycka. Jag kan riva fram allt bara för att sitta och titta på grejerna 🙈😂
Eller som nu, sitta bland dotterns alla leksaker och städa efter henne. Så rofyllt!
Men till skillnad från att städa bland dotterns leksaker så går det inte lika bra med alla hundsaker!
Vi bor litet och bristen på utrymme för alla miljarder hundpryttlar är begränsat.
I en garderob har jag staplat allt i stapelbara lådor. Inte så värst smidigt då passagen dit är trång vilket leder till att jag får lyfta ut lådan många meter innan jag kan öppna den. Och såklart ska just det jag ska ha ligga i lådan längst ner i stapeln vilket leder till att jag river ut alla lådor och alla grejer ligger utspritt över golven innan jag hittat det jag ska ha!
Sen vill man ju träna, inte städa!
Sitter någon av mina läsare på en lösning?
Kursavslut
Och så kom vi till kursens allra sista tillfälle. Mycket tråkigt faktiskt men nu får vi blicka framåt och se fram emot träningarna tillsammans med de andra två deltagarna framöver.
Vi startade med scanningsövningar utomhus. Alltså att hunden ska scanna av och lära känna på håll. Rocky skötte sig finfint så länge matte i andra änden kopplet skötte sin del.
Idag var det bara två av oss tre deltagare med. Därför han vi med relativt mycket övningar.
Instruktörerna är fortfarande lika imponerade över hans arbetsglädje och inställning till detta.
Idag jobbade han i koppel under alla övningar och det verkar som att vi jobbat bort det där lilla hindret vi hade med kopplet.
Vi fick testa på att söka på enbart doft idag, och som avslutning frågade jag om jag inte kunde få köra blint! Mest för att få bekräftelse på att jag kan tyda honom rätt men också för att se om jag skulle göra samma misstag som när jag visste om doftkällan.
Jag släppte på honom. Han sprang rakt emot första lådan, den stannade han knappt för utan fortsatte mot den bakom. Där, då ser jag hur han får upp något och på ren reaktion och snabbt som ögat belönade jag och klappade om honom. Sen kom jag på, var det ens rätt kartong? Jag tror inte ens att instruktörerna han med att tänka där, tror inte dom väntade sig att vi ihop skulle lösa det. Men det gjorde vi, för det var rätt!
Jag är så lycklig, kan inte sluta le för att jag är så glad över detta. Han är för bra min lilla Rocky ❤️
Avslutar på topp!
Kursstart Nosework
Idag var det äntligen dags för kursstart i nosework.
Jag velade in i det sista med att välja vilken hund jag skulle ta med och köra med. Skulle jag välja att genomföra kursen tillsammans med Rocky och bara ha kul eller med Texas som skulle må bra av den typen av aktivering?
Som sagt, jag velade in i det sista och tillslut, efter mycket funderingar kring vad jag vill med kursen och varför, så valde jag Rocky. Så här tänker jag! Det är jag bara jag i det här fallet som behöver utbildning. Jag som inte riktigt vet hur jag ska lära ut till hundarna utan att det blir pannkaka av allt. Jag har för dålig kunskap helt enkelt! Jag valde den enkla vägen, tog min läromästare Rocky som fick lära mig hur det skulle gå till. Den mer rutinerade och lydiga hunden. Och visst var det så, MEN! På kursen fick jag veta en annan sida av det här med lydig hund. Instruktörerna berättade att i denna sport är det svårare att lära en lydig hund nosework än en mindre tränad hund. Vid flera gånger fick jag höra att han är en "för lydig" hund och jag fick jobba på att han inte skulle t ex sitta kvar utan få honom att jobba självmant. Kan hända att vi tränat vääldigt mycket på stadga tidigare, haha! Dessutom fick jag koppla lös honom då han blev "för lydig" så han blev hämmad och störd av kopplet. Okopplad gick det mycket bättre! Precis vad jag upplever även i vardagen, nä vi gillar tydligen inte koppel i vår familj.
Dagens kurstillfälle handlade om basicgrejer, kort och gott godissök på kartonger! Hur man rör sig tillsammans med hunden, hur man belönar och framförallt att hunden ska lära sig att jobba själv utan att be om hjälp.
Jag upplever mig själv till en början som stel, lite ofokuserad eller snarare för koncentrerad att det blir pannkaka tillslut. Försöker för mycket helt enkelt. Hunden gjorde allt rätt, han lyssnade ju bara på matte. Söken blev bara bättre och bättre och det sista var helt klockrent!
Nu här hemma kände jag hur motivationen kom tillbaka och med lite mer kött på benen så vågade jag mig på att köra med Texas. Om jag får säga det själv så tycker jag att det gick bra. Instruktörerna hade nog sagt "för lydig" även om honom. Haha, han var ännu svårare att få fart på 😂
Jag ger mig själv läxan "Sluta hjälp hundarna hela tiden" till nästa vecka
En dröm blir sann
I ett gästblogginlägg hos https://passout.wordpress.com för en tid sen berättade jag om min dröm om att få träna lydnad. Det kommer förbli min dröm tills den dag jag hittar en hund som verkligen brinner för det lika mycket som jag. Tills dess är det lek över det hela.
Utefter vägens gång genom hunderiet har nya intressanta saker dykt upp. Det här med att utbilda en hund inom räddning hade varit kul. Det är ju väldigt mycket "jag" i dessa två inriktningar jag nu nämnt. Men även det får jag lägga ner helt då jag har fel ras för uppdraget! Det finns ju vissa kriterier såsom storlek och pälskvaletet på hunden.
Personsök och spår är ändå något jag kunnat tränat lite smått och tycker är riktigt kul. Rocky är som gjord för det här med att jobba med näsan. Texas har inte riktigt samma tålamod och koncentration, men näsan finns där också, om han bara vill! Jag önskar verkligen att jag en dag får möjlighet att lära mig mer om detta.
Rocky har fått upp ögonen på mig om det här med nosework. Vi har gått på några prova-på-kvällar och han är riktigt duktig, och jag tycker det blir roligare och roligare för var gång jag ser något om det. Jag verkar ha fastnat lite för det här med nosarbete. Men jag känner att min kunskap inte räcker till i detta fall. Jag vet vad jag vill men har svårt att lära ut till mina fantastiska hundar. Därav har vi inte tränat på hemmaplan. Men snart blir det ändring på det! I inlägget hos passout nämner jag att en dröm kommer bli sann i februari. Jag har nämligen anmält oss till en noseworkkurs!
Välkommen Tillbaka
Mycket har hänt sen bloggen tog paus. Orken eller viljan till att blogga fanns inte. Ett helt år har gått och hela mitt liv har förändrats. Både på gott och ont!
När senaste inlägget publicerades var jag gravid, idag är jag mamma till en helt underbar liten tös.
Jag som var så orolig över hur det skulle bli med hundar och barn, hur skulle hundarna reagera, skulle jag hinna med hundarna alls, skulle jag bli annorlunda i mitt tänkande kring deras rutiner och vardagslydnad osv osv. Men det visade sig att jag inte behövde oroa mig alls faktiskt. Saker och ting har löst sig med vägen och vi har det riktigt bra.
Visst, vi har stött på lite bekymmer men det har löst sig på ett bra sätt.
I början av sommaren beslöt jag mig för att börja om med Texas, min yngsta hund på då två år. Han for riktigt illa av mina gravidhormoner och allt runtikring, det blev inte hållbart hemma längre. Vi började om! Jag satte mig och skrev ner en "mindmap" på saker jag själv måste tänka på att göra annorlunda, saker jag ska undvika att göra med honom samt saker jag ska göra med honom. Jag började utvärdera både mig själv och Texas grundligt!
För hur eller hur är det jag själv i grund och botten som skapat den stress och osäkerhet han bar på!
Den "mindmapen" finns kvar och den ska ramas in. Den var grunden till hur bra allt blev tillslut. Det blev en annan hund! En lycklig hund. Och jag känner mig stolt över att jag lyckades lösa detta så bra som det blev.
Rocky, min älskade gubbe. Han blir 9 år i år! Hur kan det vara möjligt?!
Han är en go och glad pensionär som inte har något emot att bara ligga och mysa hela dagarna. Bara han får massa filtar, värme och mat så är han nöjd.
För det är tyvärr så att han fick ta ett steg åt sidan. Inte av att bebis kom utan för att hans kropp är som den är. När Tex då tränas får Rocky stanna hemma, han klarar inte tempot eller distansen, speciellt inte under vintertid.
Den sista tiden innan bebis kom byggdes en hundgård. Jag som varit så emot hundgårdar tidigare, speciellt med tanke på rasen. Idag är det minst sagt lite annorlunda!
Bara jag öppnar dörren här hemma så springer dom till gården och vill in även om dom inte ska dit. Dom gillar den verkligen vilket känns skönt med tanke på hur mycket både tid och pengar vi lagt på den.
En gård byggd från grunden enligt lagens alla regler. Tak för väder och vind samt mot rovfåglar. Hundkojor med element och filtar, aktiveringsleksaker, stubbar och utsiktstorn. Uppvärmd vattenskål, radio, leksaker och tugg. Jag är riktigt nöjd faktiskt!
Å den som jag minst trodde på skulle gilla den är Rocky, men även där gick jag bet!
Två utställningar har vi varit på under detta år, ja ok tre med My Dog 2016 i början av januari förra året. En rasspecial i Eskilstuna samt Stockholmsutställningen nu i början av december som va. En sak är säker, han är för bra min lille Tex. Resultatmässigt kanske inte det bästa men vad gör det, vi har galet kul där ute i ringarna!
Ja, nu får vi se om bloggen hålls vid liv eller om den tar paus igen. Men vi gör ett försök och hoppas ni tycker det är kul att läsa om vår vardag och allt därtill.
Välkomna tillbaka!
