Nere vid sjön
Med kaffe packad i väskan började vi gå ner mot sjön. Sol och blå himmel, min familj och Texas lös vid sidan av, lite vårkänslor över det hela!
Rocky skämdes bort lite extra med goda ben i hundgården, för honom var det rena rama himmelriket! Hans kropp hade inte klarat av den långa promenaden och dessutom hade han tyckt det var tråkigt. Men han hade det finfint i hundgården han.
När vi kommer ner till sjön hittar vi trevligt sällskap. Isen var tjock och personen satt där ute och pimplade till en högtalare med musik. Allt var så underbart lugnt och skönt!
Texas levde loppan, sprang mellan oss alla där ute på isen och jag var konstant rädd att han skulle skära sig på isen. Haha! Men isen var slät och fin, störst chans att han skulle fått ont var väl att det skulle bli för kallt om tassarna. Men inte ens det hände.
När Tex, han som alltid är så pigg och allert, när han bara lägger sig ner där vid vagnen självmant och solar, då smälter mitt hjärta! Det lugnet, lyckan och nöjdheten gör mig så lycklig och stolt.
Vi genade genom sommarhagen och gick de knappa hundra metrarna upp till vår tomt. Tänk, snart står vårt blivande hus där!
En liten promenad på ca 7 km och 2,5h. Riktigt energihöjande och rofyllt! Och så stolt över att inte ens behöva tänka på vart jag har hunden, för han höll sig så fint intill oss.
En dröm blir sann
I ett gästblogginlägg hos https://passout.wordpress.com för en tid sen berättade jag om min dröm om att få träna lydnad. Det kommer förbli min dröm tills den dag jag hittar en hund som verkligen brinner för det lika mycket som jag. Tills dess är det lek över det hela.
Utefter vägens gång genom hunderiet har nya intressanta saker dykt upp. Det här med att utbilda en hund inom räddning hade varit kul. Det är ju väldigt mycket "jag" i dessa två inriktningar jag nu nämnt. Men även det får jag lägga ner helt då jag har fel ras för uppdraget! Det finns ju vissa kriterier såsom storlek och pälskvaletet på hunden.
Personsök och spår är ändå något jag kunnat tränat lite smått och tycker är riktigt kul. Rocky är som gjord för det här med att jobba med näsan. Texas har inte riktigt samma tålamod och koncentration, men näsan finns där också, om han bara vill! Jag önskar verkligen att jag en dag får möjlighet att lära mig mer om detta.
Rocky har fått upp ögonen på mig om det här med nosework. Vi har gått på några prova-på-kvällar och han är riktigt duktig, och jag tycker det blir roligare och roligare för var gång jag ser något om det. Jag verkar ha fastnat lite för det här med nosarbete. Men jag känner att min kunskap inte räcker till i detta fall. Jag vet vad jag vill men har svårt att lära ut till mina fantastiska hundar. Därav har vi inte tränat på hemmaplan. Men snart blir det ändring på det! I inlägget hos passout nämner jag att en dröm kommer bli sann i februari. Jag har nämligen anmält oss till en noseworkkurs!
En dagbok
Min blogg är min dagbok om hundarna. Den är till för att jag ska kunna gå tillbaka och läsa vad vi åstadkommit eller vad som för den delen kanske även krånglat i vår vardag.
Bloggen har haft paus under ett helt år, orken och lusten att blogga fanns inte. Nu när jag gått tillbaka lite bland inläggen så känner jag att inspirationen flödar, jag känner igen mig i de känslor jag hade då och minns de olika händelserna väl med ett leende på läpparna.
En annan sak jag lagt märke till är att det är en enorm skillnad på Texas då och nu. Att han förändrats, det visste jag ju men att det blivit en så stor förändring på alla sätt och vis, det hade jag inte en aning om! Det känns bra att se detta såhär tydligt för nu känner jag mig stolt över oss båd. Frågan är om det inte är en helt annan hund jag har, haha!
När jag ser bilderna jag publicerat i inläggen på Texas, då får jag hålla mig för skratt! Så liten, tanig och valpig han var! Han kommer aldrig bli biffig, han är en sportmodell. Fart och fläkt, det är de ord man kan förknippa Texas med. Men sen dessa bilder togs har det hänt en del. Både mentalt och till utseendet!
Välkommen Tillbaka
Mycket har hänt sen bloggen tog paus. Orken eller viljan till att blogga fanns inte. Ett helt år har gått och hela mitt liv har förändrats. Både på gott och ont!
När senaste inlägget publicerades var jag gravid, idag är jag mamma till en helt underbar liten tös.
Jag som var så orolig över hur det skulle bli med hundar och barn, hur skulle hundarna reagera, skulle jag hinna med hundarna alls, skulle jag bli annorlunda i mitt tänkande kring deras rutiner och vardagslydnad osv osv. Men det visade sig att jag inte behövde oroa mig alls faktiskt. Saker och ting har löst sig med vägen och vi har det riktigt bra.
Visst, vi har stött på lite bekymmer men det har löst sig på ett bra sätt.
I början av sommaren beslöt jag mig för att börja om med Texas, min yngsta hund på då två år. Han for riktigt illa av mina gravidhormoner och allt runtikring, det blev inte hållbart hemma längre. Vi började om! Jag satte mig och skrev ner en "mindmap" på saker jag själv måste tänka på att göra annorlunda, saker jag ska undvika att göra med honom samt saker jag ska göra med honom. Jag började utvärdera både mig själv och Texas grundligt!
För hur eller hur är det jag själv i grund och botten som skapat den stress och osäkerhet han bar på!
Den "mindmapen" finns kvar och den ska ramas in. Den var grunden till hur bra allt blev tillslut. Det blev en annan hund! En lycklig hund. Och jag känner mig stolt över att jag lyckades lösa detta så bra som det blev.
Rocky, min älskade gubbe. Han blir 9 år i år! Hur kan det vara möjligt?!
Han är en go och glad pensionär som inte har något emot att bara ligga och mysa hela dagarna. Bara han får massa filtar, värme och mat så är han nöjd.
För det är tyvärr så att han fick ta ett steg åt sidan. Inte av att bebis kom utan för att hans kropp är som den är. När Tex då tränas får Rocky stanna hemma, han klarar inte tempot eller distansen, speciellt inte under vintertid.
Den sista tiden innan bebis kom byggdes en hundgård. Jag som varit så emot hundgårdar tidigare, speciellt med tanke på rasen. Idag är det minst sagt lite annorlunda!
Bara jag öppnar dörren här hemma så springer dom till gården och vill in även om dom inte ska dit. Dom gillar den verkligen vilket känns skönt med tanke på hur mycket både tid och pengar vi lagt på den.
En gård byggd från grunden enligt lagens alla regler. Tak för väder och vind samt mot rovfåglar. Hundkojor med element och filtar, aktiveringsleksaker, stubbar och utsiktstorn. Uppvärmd vattenskål, radio, leksaker och tugg. Jag är riktigt nöjd faktiskt!
Å den som jag minst trodde på skulle gilla den är Rocky, men även där gick jag bet!
Två utställningar har vi varit på under detta år, ja ok tre med My Dog 2016 i början av januari förra året. En rasspecial i Eskilstuna samt Stockholmsutställningen nu i början av december som va. En sak är säker, han är för bra min lille Tex. Resultatmässigt kanske inte det bästa men vad gör det, vi har galet kul där ute i ringarna!
Ja, nu får vi se om bloggen hålls vid liv eller om den tar paus igen. Men vi gör ett försök och hoppas ni tycker det är kul att läsa om vår vardag och allt därtill.
Välkomna tillbaka!
