1 steg fram, 2 tillbaka
I morse innan jag åkte till jobbet kollade jag åter igen på Texas med stora ögon. Jösses vad fort det går! Han är galet snygg! Nästan så jag började tänka att jag borde hålla ett öga på honom så han inte blir tjock tillslut om det ska gå så här fort. Ingen risk än, nu är han bara sådär precis lagom, så som jag ville ha honom. Nu ska vi bara jobba upp lite muskler. Men det kommer.
Det är inte alltid lätt att vara okastrerad unghundshane med mycket känslor. Vi trodde både jag och dagmatte att tiken slutat löpa. Men icke! Texas har varit något mer stressad under dagen och har inte velat äta sin mat. Vilket har resulterat att hans mage stod inåt när jag hämtade dom. 1 steg fram, två tillbaka.
Men, tack och lov så kunde han varva ner och känna sig lite hungrig nu på hemmaplan. Då åt han med samma goda aptit som de senaste dagarna. Och vips så kunde jag se den där otroligt snygga pojken igen!
Texas älskade Texas. Bara i morgon med, sen får ni allt vara med på jobbet den kommande veckan.
Kommentarer
Trackback
