Nationell utställning i Kista

Då har vi varit på hundutställning igen! Den här gången blev det den Nationella utställningen i Kistamässan under Långfredagen. Med hela 81 anmälda Dvärgpinschrar hade jag inga höga förhoppningar om att vi skulle ta oss långt. Vi debuterade i juniorklass och hade 13 andra mycket fina hanar i klassen. Tex är ju fortfarande väldigt ung och outvecklad på sina håll och vi blev ju bland de yngsta i klassen. Många andra hanar var betydligt mycket mer välutvecklade än Tex. Riktigt läckra hundar fick jag se. Jag fokuserade mest på Tex attityd och ha roligt med honom och det var det då inget fel på. Han var på strålande humör och visade sig verkligen från sin bästa sida. Han var så duktig min lilla grabb. 
 
Till min hjälp hade jag min fina vän Sandra som höll i kameran och servade mig och Texas under dagen. Stort tack till dig. 
 
Det blev vår tur att komma upp på bordet. Vår senaste erfarenhet på My Dog var inte rolig, dommaren var väldigt rätt fram mot honom, hård och frontade honom hårt. Tex blev rädd och backade undan. Så jag försökte hålla mitt lugn för att smitta av på honom. Den här gången gick det finfint och var lika glad som alltid!
 
Vi hade lite problem med kopplet och koncentrationen jag och Tex. Tex ville leka med de andra hundarna och hamnade lätt i galopp eller vinglade över mattan och jag hade svårt att hänga med i vändningarna vilket gjorde att det blev ryckigt som i sin tur ledde till att Tex drog i koppelt en massa och fick hostattacker. Ingen jämn gång med andra ord. Men stundtals tyckte jag att han fick till det riktigt bra.
``God typ. Bra storlek o prop. Maskulint men lite tunnt huvud. Bra parallellitet, saxbett. Fina ögon. Bra hals och överlinje, mkt rak i fronten ger obalans i rörelse. Bra bakställ, kors o svans. Mkt bra päls, färg o tecken´´
Trots att Tex fick åka på utställning själv utan sin trygghet Rocky den här gången så är jag så otroligt stolt över honom. Visst är det kul med fin kritik men den här gången överväger nog hur duktig han varit under dagen. Inte trode jag att han skulle gå in med så fin attityd, än mindre kunna slappna av helt ensam. Nä, jag är så stolt över honom!
 
 
 

Kommentarer
Sandra

Åh tack för att jag fick följa med =)

Gillar bilderna på slutet, de två sista =)

2015-04-06 @ 19:51:12 | http://livetsomlukas.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback