Märklig känsla
Det är en märklig känsla det där! Jag har aldrig haft tankarna på att jag vill tävla. Visst, jag har velat men mina nerver har tillkallat paniken så fort jag bara tänker på att stå inför andra.
Men ju mer Texas bara brilljerar på våra träningar så kommer jag på mig själv flera gånger om dagen vad mina dagdrömmar innehåller. ``Åh dit vill jag och tävla´´ ``Det där hade varit kul att åka på´´
Men ju mer Texas bara brilljerar på våra träningar så kommer jag på mig själv flera gånger om dagen vad mina dagdrömmar innehåller. ``Åh dit vill jag och tävla´´ ``Det där hade varit kul att åka på´´
Vad hände där? Har jag lyckats inse att jag faktiskt klarar saker?! Vart försvann min nervositet?
När jag drömde om att jag en dag ville börja ställa hund, då tänkte jag att någon annan skulle ställa åt mig, inte jag själv. Då var det bara en dröm, en dröm jag inte tänkte fullfölja! Nu är det lite ändrat, jag har börjat inse att jag kanske kan komma någonvart med Tex och nu vill jag själv ställa honom.
Det är så kul! Det känns så magiskt att jag faktiskt har dom tankarna att jag vill tävla. Och då inte bara i utställning. Jag känner att Texas har det där illa extra som jag vill ha. Jag tror för en gång skull att jag klarar av att ta mig längre. Jag vill utvecklas! Jag vill ut i tävlingskängorna!
Kommentarer
Trackback
