Förbättringar på simmet

I fredags kväll sydde jag viktmanschetter till Rocky, viktmanschetter utan vikter. Till en början fick han ha dom på sig inomhus och sen på promenader en kort stund. Tycker det känns bra, men jag tror allt att matte åker på att få sy med ficka för vikt i alla fall. Han accepterade dom lite väl fort och jag hade önskat lite högre lyft. Så, matte får sätta sig vid symaskinen igen! Tur att dom är så enkla att göra och att det går snabbt!
 
Idag har vi varit och simmat igen. Rehabtjejen tyckte att vi skulle hoppa flytvästen denna gån. Men matte glömde såklart selen hemma. Jag tycker endå att det var bra att jag gjorde det. Rocky fick ist på sig en mindre flytväst, 0-3 kg och han väger 5. Ett litet mellansteg till nästa gång som då kommer bli utan. 
 
Om det har med viktmanschetterna att göra eller för att flytvästen var mindre, det kommer jag inte få veta. Men jag tyckte mig i alla fall se en lite förbättring. Han hade mer rörelse i benen/benet idag och kunde se att han sträkte ut lite bättre, dock inte jättemycket. Men vi är iaf påväg åt rätt håll! Vi får jobba på med simmet ett tag framöver och se vad som händer. Förhoppningsvis blir han bättre.
 
Men jag tror att det gör lite ont på honom, men jag tror att RÄDSLAN för att det ska göra ont är starkare och att det är därför han inte använder bakbenen. Rädslan och latheten ihop gör att han tillslut blir stel och då gör det ju ondare och så är vi igång i en ond cirkel. 
 
Jag har jobbat så länge på just detta moment, att han inte ska vara så fruktansvärt lat och hoppa på tre ben på promenader. Jag vet ju hur han blir. Och han vet så mycket väl vad matte menar när jag skriker ``FYRA´´ eller ``sakta ner´´ för kommer han i lite högre fart så anser han att det går lika fort att hoppa på tre ben än på fyra. ``Fyra´´ innebär alltså fyra ben!
 
Jag tycker det är så otroligt roligt att se Rocky i simmet. I Oktober 2013 tog vi vårat simkörkort, då hade han stora panikslagna ögon och tog stressade. spretiga simmtag, han ville upp från det där kalla vattnet och det bums!
Idag simmade han så otroligt fint, harmoniskt och lugnt. Inte ens när vi kom för nära rampen gick han upp, han bara simmade på och jag kunde mana på honom att ta i med mer kraft utan att stressa upp honom. Så otroligt duktig han är mattes pojke! 
 
Texas gjorde framsteg han med. Den lilla vattenrädda vovven från förra gången syntes inte till idag. Oj så samarbetsvillig han var och även för honom släppte rädslan massor. Han klev i längre och matte behövde inte vara där och stötta honom lika mycket. Bra Tex! Det kommer nog bli bra det här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback