Idag hade vi ett simpelt litet vaccinationsbesök inplanerat för lilla katten Zezzan. Men riktigt så oproblematiskt är det inte! Zez är för det första en enmanskatt, hon tyr sig endast till mig och ibland husse. Men vill någon annan hålla i henne så sätter hon klorna i en och rusar iväg. Hon litar inte på folk och när hon vl vill gosa med andra så ska det vara på hennes villkor. Ingen tar i henne utan hennes tillåtelse, vill hon gosa så gosar hon. 

Men åter till vårat besök, Zez är en ren ute katt, en katt som är väldigt dunden till sitt hus där hon bor. Hon håller sig alltid nära där och att sitta i bur än inte riktigt hennes vardag, än mindre att åka bil. 

Zez var panikslagen, hon försökte klösa sig ut ur buren, bita i gallret, trycka huvudet så hårt hon kunde vid ventilationshålen som finns i transportburen. Hon la sig upp och ner och hängde i gallret, gjorde kullerbyttor och jamade panikslaget, puppillerna var fullt utvidgade. Full panik hel enkelt! 

Från att ha en fullt utvecklad panikslagen katt till att sen se henne lägga sig på sidan, tystna och sluta ögonen. Då fick jag panik, tårarna sprutade åt alla håll och jag ropade på henne, hon svarade såklart hela tiden. Skönt var det, men usch vilken otäck känsla!

 

Väl inne hos veterinären blev hon gamla vanliga Zez igen, hon spann och gosade med veterinären även när hon satte nålen i henne. Allt var över på endast några minuter.

Rocky fick följa med även han idag. Bra träning att få följa med och inse att veterinären inte är farliga. Inte för att han tycker det men jag tycker endå att det är bra träning. Han satt självklart och gnisslade oavbrutet, suck. Det beteendet vet jag inte hur jag ska bli av med. Tips tack!

På hemvägen kändes allt mycket bättre, hon var inte fullt lika panikslagen. Hon pratade lite men kunde slappna av mer denna resa. Tro sjutton det, hon måste ju vara helt slut nu med den stressen hon hade. Stackars mattes kissekatt. Men nu är vi hemma igen och Zez ligger åter på sin stol och myser.