Vi har haft en underbar helg tillsammans denna helg. Sista helgen tillsammans i husvagnen innan bröllopet, det börjar närma sig. Så spännande och gud vad jag lägtar! Men i helgen var det som sagt sista helgen där tillsammans för nästa helg åker sambon ut på jobb igen och kommer tillbaka samma vecka som vi gifter oss. 

Så resterande helger kommer spenderas med bröllopsfix och hundträning i massor, både här hemma och ensam i husvagnen. 

 

För nu har vi kommit hem igen, och skönt var även det trots att jag alla redan längtar tillbaka. Katten hon är bara för go. Hon älskar verkligen att gosa och kan inte hålla sig ifrån matte.

 

I helgen gjorde jag ett test. Jag är så otroligt trött på Rockys gnisslande. Gnissel och gnäll när något inte stmmer, gnissel och gnäll när något inte är bra, gnissel och gnäll på när det är tråkigt och gnissel och gnäll på allt! Jag  är allergiskt på den där ansträngda andningen med gnissel i han gör hela tiden. NÅGOT MÅSTE GÖRAS!

Mycket handlar sjlvklart om mig själv, jag kan inte stänga av och sluta lyssna. Något jag jobbar på. Två individer med mycket motor och mycket fart i är ingen bra kombination när det inte finns något att göra, vi vill alltid mer. Och det är inte alltid lika kul alla lägen. Så i helgen gjorde jag ett test, vi skulle göra en promenad så tråkig som möjlig. Det visade sig att det blev en mycket långsam och tråkig promenad men ack så nyttig den var. I en timmas tid gick vi med kortkort koppel i ett tempo som på Rocky blev långsam skritt. Jag sa ingenting under hela promenaden förutom de gånger jag sa ``ligg´´ för att träna på att inte gnissla så fort det blev oskönt att ligga. Jag tog bort all stress jag kunde hitta och ju mer stress jag såg destå långsammare gick det. 

Det jag kom fram till var att jag verkligen har slarvat med miljöträning den senaste tiden. När man sölar ner tempot så hinner man uppfatta signaler man annars inte gör. Den här gången såg jag tydligt vad jag gjort för fel, vad jag lärt min hund för olater och vad som stressar honom. 

Jag är en kontrollmänniska, jag hatar att ha folk bakom mig och tittar alltid på allt. Jag vill ha kontroll på omgivningen och vad som händer och sker hela tiden. Inte bra, något jag tränar på konstant.....destå mer kommer det bli nu med denna upptäckt. Jag måste ta tag i mina egna problem nu! Jag hör helt enkelt för mycket, jag vaktar. Vad gör min hund när någon kommer? Vad gör jag när jag hör någon komma? Samma sak! Jag måste lära mig att släppa kontrollen och bara vara, låta världen göra sitt och jag mitt. Min övning kommer att bli att lyssna mer på musik om dagarna, då kopplar jag av och hör inte om något händer runt om mig. Detta ska även göras på jobbet. Jag behöver komma vidare. 

Men åter till våran promenad! ju närmare lekplatsen jag kom destå mer såg jag min hund flacka med huvudet och se sig om. Han blev helt enkelt stressad av alla barn som sprang omkring överallt och högljudt stojjade. Jag har slarvat med miljöträningen. Men även detta kommer från mig, det är jag som är osocial. JAG har svårt för människor. Har blivit sviken så många gånger och litar inte på någon. Sen vi bosatte oss på landet har ju den sociala biten inte blivit bättre. Min och Rockys träning här blir att minst en dag i veckan promenera rakt in i Norrköping city och vistas bland folk och bara vänja oss. Bra för oss båda och något jag verkligen ser fram emot. Känns jävligt bra att nya dagis ligger närmare jobbet nu. 
Och för att gå tillbaka till första ämnet om gnissel och gnäll så kommer vi träna mycket lugna aktiviteter och händelselösa promenader. För är det något jag har märkt så blir han värre med gnissel ju mer vi tränar. Han vill bara mer och mer. Och slutar såklart när vi börjat göra saker och börjar när det inte händer något. 

 

Ojoj, vilket rörigt inlägg. Men jag kände att jag var tvungen att få ur mig. Allt kommer direkt från mina tankar och kan därför vara lite oförståligt. Jag har inte läst igenom! Lite tankar, inspiration och gnäll från matte ;)