Nu har vi kommit hem från en energigivande helg. Mycket välbehövligt! 

Efter veckor med stress, ångest och press från alla håll och ett dödsfall och mängder av ändringar i bröllopsplaneringen så har jag rent ut sagt mått skit. Jag sover mer men endå har min ork inte funnits där.

 

Redan i torsdags när jag bestämde mig för att åka ner till husvagnen så fick jag tag i de sista krafterna av ork. Det packades för fullt, bilen blev packad och klar, huset städat, disken diskad och tvätten tvättad. Allt på samma gång. Jag fick en sån otrolig ork till att göra saker. Det var nog bara tanken om att jag skulle få åka ner till husvagnen igen. 

Under fredagen på jobbet fick jag ett litet uppvaknande. Jag har det nog inte så¨tokigt endå, jag ska inte klaga. Jag pratade med en som har det betydligt mycket värre än jag och redan då fylldes lite energi på om att fortsätta kämpa vidare i livet. 

 

Det lugn vi möttes av på campingen är så underbart. HÄR mår vi bra! Det var bara jag och mammas sambo som åkt ner men under lördagen åkte även han hem och då blev jag och Rocky helt ensamma kvar. Lite läskigt var det iom att jag aldrig bott i husvagnen själv. Men det löste vi!

 

Halva lördagen in blev jag den aktiva person som jag är rastlös. Men med en ton av lugn som jag verkligen behövde så vi fortsatte att inte göra ett dugg och bara gjorde roliga saker som kom oss för för stunden. Hjärnan började arbeta och jag kände hur jag tog mig in i livet igen, ut från den där bubblan där man inte känner något, inte vill något och känner sig handlingsförlamad. 

 

Rocky och jag har tränat mängder av olika saker under helgen. Mycket har gått ut på mitt problem med att lämna honom i husvagnen. Allt har gått super och vi har fått en finfin grund till ensamträningen i husvagnen, för det är endast där det gäller. Från början blev han orolig, stressade upp, lät och ville ta sig ut. Nu i morse kunde jag lämna honom utan detta. Visst han blir fortfarande orolig men i mildare ton. Jag ville dock inte riskera att förstöra det jag byggt upp så all disk jag samlat på mig under helgen har fått följa med hem där den nu ligger diskad. Vad gör man inte för sin hund?! Lika så ska det bli underbart skönt att få duscha! Jag har alltså endast lämnat honom 5 minuter för att springa på toa under helgen. 

 

Rocky och jag har också lyckats påbörja träningen om att inte krypa fram mot matte när man kommenderar på längre avstånd. Rocky tycker det är så kul att träna och vill inte heller testa sina vingar utanför sin trygghetszon (som är jag då). Han vill allra helst att vi ska träna så han kan vara på mina fötter, haha. Men jag vill ju kunna träna på längre avstånd. Mellan ligg och stå och vise versa så tar han många steg fram trots att jag kommenderar stanna till honom så vill han närmare matte. Jag har inga problem att få honom att stanna annars men just i det här momentet att träna på håll går bara inte. 
Men då min hjärna börjat fungera och jag tänker igen så kom jag på den briljanta idén om att lägga ett hinder framför honom. Haha någon vart frustrerad! Första gångerna gick han runt det men sen stannade han bakom hindret. Jag fick delvis stopp på krypandet mot mig men från ligg till stå så kan han ju ta ett steg fram, vilket gör att när jag sen kommenderar ligg så finns det ingen plats för frambenen och han får lov att backa. Haha, många missnöjda pip blev det men matte kunde inget annat än att skratta åt det hela. 

Helt klart en övning vi ska öva mer på.

 

Fler saker vi övat på under helgens gång är lite nytt. Andra träningen av läggande under gång och fortsättning av stå stanna under gång. Många pluss för herren där, så duktig och tillsammans med denna övning tränar vi även på stadga i stå och ligg. Det har gått otroligt bra med den träningen. 

 

Det märks dock att det har varit varmt, Rocky blir lite loj och tempot saktas ner. Så vi är noga med att inte träna för länge och den saken måste ju även matte träna på. Att inte träna för länge! Haha. Men jag är ju som min hund, vill ju hela tiden mer och göra allt på samma gång. 

 

Men huvudsaken med denna helg har endå varit att ta det så lugnt som möjligt, bra vara och inte tänka på något negativt. Och det måste jag endå säga att vi har lyckats med. Jag känner mig bra mycket starkare och gladare än mot tidigare i veckan. Nu kommer vi igen och klarar svårigheterna. 
Så därför har vi gått till hundstranden så ofta som möjligt för att bara kolla på vattnet, det är så rogivande och jag blir så lugn. Och så får älskade Rocky känna att vattnet inte vill honom något farligt. Han vågar sig ut att vada men simmar inte, han gillar inte när han inte känner botten. Han har fått utforska vattnet och stenarna bäst han vill och även han verkar känna sig lugn där.

 

Nu hoppas jag att energin håller i sig, som det känns nu har jag planer på att jobba järnet med alla saker som finns kvar att jobbas med nu under veckan och sen åter igen åka ner igen till helgen för att inte göra ett skit. Låter som en bra plan, men vi får se vad som händer. Nästa helg kommer vi ju inte vara helt ensamma, det är ju skönt för nu var det lite väl ensamt där nere.