Känlsan när man gör framsteg och lyckas sluta i tid, den är underbar. Men det är svårt! Jag vill ju mer, och det vill ju Rocky också. För det är ju så kul när det går framåt! 

Men jag tar mig i kragen och tränar några få övningar och repetioner, därefter direkt till soffan för att göra annat. Men det är så svårt, så svårt. Hunden vill ju också mer och står och psykar mig med sitt glädjande ansiktsuttryck och svansviftningar. ``MATTE! HALLÅ, JAG VILL TRÄNA MER JUE!´´ Man kan ju inte låta bli att bli varm inombords. 

Det är inte långa pauser mellan varven, men pauser blir det. 

 

Sen vi var ute och tränade i centrum den där kvällen när vi väntade på husse så har Rockys positioner blivit bättre. Han går inte längre en halvmeter ifrån mig. Han är så ruggigt nära perfektion. Visst han svajar fortfarande lite under gång men inte alls sådär mycket som han gjorde tidigare. Ytterst lite ostabilitet, men vi övar på. 

Men idag tog vi nästa steg. Vi har tränat lite varietat på olika moment ett tag. Närhet i positionen, sättanden och stå. Rocky är så jäkla arbetsvillig och snabb som tusan. Säger jag stå så står han, men inte länge innan han tar till free shaping och gör annat för att göra rätt. Och så kan han bara stå när han står framifrån. Så vi har tränat på att stå längre än vanligt och idag tog vi nästa steg, att stå vid min vänstra sida. Och det gick framåt, han förstod precis. Men efter ett par övningar så fungerar ju inte sättanden. Han är en riktig sån där som kan det man tränar på för stunden, resten glömmer vi bort. Haha

Men efter några försök till så jäklar vad bra han gick. Klockren i mina vändningar, sättanden och även kommandot stå fungerade. 

 

Försöker att ha en lugn dag annars, iom att vi haft två ganska så speckade bus och träningsdagar med mycket intryck. Men det är svårt, svårt när det går så bra och man har en hund som bara vill lära sig mer!

 

Livet rullar på bra nu :)