Känslomässig berg och dalbana
Jag vet inte vart jag ska börja. Vilken karusell av känslor!
I torsdags förra veckan hade vi begravning för min mans farfar som gått bort. I lördags gifte vi oss och igår hände något ytterligare som fick berg och dalbanan att sätta fart nedåt igen.
I torsdags förra veckan hade vi begravning för min mans farfar som gått bort. I lördags gifte vi oss och igår hände något ytterligare som fick berg och dalbanan att sätta fart nedåt igen.
Vi blev kallade till ett möte av våra storchefer och strax efter fick vi reda på att företaget gått i konkurs, vi alla blev uppsagda, kollegor såsom plastchefer. Tankarna snurrar i mitt huvud och jag vet varken in eller ut.
Om inte jag har jobb, då kommer han ju inte få gå kvar på dagis, det har jag inte råd med och då behövs ju inte platsen eftersom jag endå kommer vara hemma. Jättetråkigt verkligen, nya dagis är helt underbart. Mer om det kommer i eget inlägg senare.
Min lilla hemlighet som jag hade tänkt skriva om i dagarna här, den får jag någ hålla på ett litet tag till. Livet tog en vändning och saker och ting är inte alls lika självklara längre. Jag återkommer om vad denna lilla hemlighet handlade om.
Sen kommer min man på kvällen och säger att han bytt jobb. Hoppsan hejsan! Jag blev ju inte direkt sådär glad som jag är just nu över det. Jag var ju fortfarande väldigt ledsen över att jag misst jobbet. Men just då kändes det som att vi skulle behövt sälja av med både husvagn och flytta till lägenhet och gjort andra saker för att unna klara oss. Har inte jag jobb och mannen bytt jobb som innebär mer tid hemma och mindre pengar. Det går inte riktigt ihop! Så igår var en ledsam dag för mig.
Idag känns det mycket bättre. Här går det undan! Vi har haft intressenter som hälsat på idag och dom pratar precis som att nästa vecka eller veckan efter förhoppningsvis kommer vi att ha ny ägare och som dom sa ``Vi kommer isf låta (Namn) fortsätta som platschef och ni andra, dvs jag och min kollega få arbeta på med det vi brukar göra.
Så idag känns det hoppfullt igen, tack och lov!
Idag kan jag känna glädje över Robins nyhet. Efter alla år tillsammans så kommer han få vara hemma lite mer. Eller rättare sagt, fler resor men över färre dagar i stöten och inte som nu, färre resor men flera veckor i stöten.
Vi har nu tagit ytterligare ett steg in i vårt drömliv <3
Kommentarer
Trackback
