Ja, idag var dagen då jag och Rocky skulle åkt upp till stora Stockholm och hämtat hem en kompis till honom och en träningskompis till åt mig.

Anledningen till att jag inte berättat något är just av den anledningen till att jag alltid blir lika glad över händelsen. Men jag vågar inte tro på det, vågar inte tro på att det är sant. Jag vill helt enkelt inte berätta förän det är helt klart. Jag blir bara så ledsen om det inte hade gått. Och så var fallet även denna gång. Saker och ting går inte alltid som planerat. Allt kaos med mitt jobb den senaste tiden var det som stoppade det hela denna gång. Situationen var ohållbar och personen kunde verkligen inte vänta och se om jag fick behålla. Jag förstår personen helt men är själv ledsen över att det inte blev något av det. Jag hade ju gått i flera veckor och planerat och tänkt ut allt. Men nu fick hunden ett annat hem och kvar blev jag och Rocky åter igen ensamma. 

Ja så kan det bli, tråkigt tråkigt. Men livet fortsätter