Rocky och jag har tränat föremål i så många år. Matte har velat leka och använda föremål i träning men hunden ser inget roligt med föremålen alls. Han ignorerar fullständigt, går inte ens fram och nosar.

I så många år har vi nu tränat, vi kom en bit på all träning men vi fick inte till det riktigt. Det var något som saknades. Just det där lilla extra har vi ny fått till och vi kommer framåt för varje helg som går. Jag har hittt knepet. 

 

Som jag skrev i tidigare inlägg. Rocky föredrar att man tränar små korta pass men väldigt instensivt i några dagar med något nytt. Sen vill han ha en paus. Det är så vi har gjort. Alla föremål har stannat i husvagnen när vi åkt hem efter helgen. Sen har han fått sig sin lilla vila från just den träningen och ist har vi tränat annat hemma såsom tepåsesök och slalom som varit de två nya på hemmafronten. Dessa två blir inget med när vi är i husvagnen. Då har han ledigt från det.

 

Det går framåt jag kände det redan förrförra helgen när vi var här nere senast. Ja vi har faktiskt inte föremålstränat ett dugg sen två helger tillbaka. Men han visade mig något som jag inte sett tidigare då för två veckor sen. Ett driv, ett helt annat driv mot vad jag är van vid när vi föremålstränar. Jag såg glädje!

 

Nu till helgen efter två veckors uppehåll tog vi upp träningen igen och det visade sig att allt Rocky lärt sig satt kvar. Han visade upp det där lilla extra drivet och glädjen även nu. Men vi började som vanligt la ut alla föremål så han hade olika att välja mellan. berömde med rösten och mitt arbete med att pricka rätt fortsatte. Jag tänker mycket på NÄR jag berömmer och HUR. Det har hjälpt oss massor med träningen.

 

En efter en plockar jag bort föremål för att specialicera in oss på just DET föremålet. Vi börjar med alla och så fort han får intresse för något så berömmer jag honom. När vi hållt på så ett tag så väntar jag lite med berömmet så han får tänka lite och då börjar han greppa saker. När han gör det börjar jag plocka bort just det föremålet han greppat då jag vill avsluta positivt med jut den saken. Tillslut har vi bara ett föremål kvar och den här helgen har vi specialicerat in oss på den svåraste. APPORTBOCKEN! Den är både hård och tund. Inte mjuk och go någonstans.

 

I tidigare inlägg skrev jag om min lycka över att han börjat öppna munnen, en början till att greppa apportbocken. Det trodde jag aldrig. En så hård och tung sak som den. Men under gårdagens träning ville han bar mer och jag fick göra något jag aldrig behövt göra tidigare. GÖMMA FÖREMÅL för att han inte skulle träna mer. Vilken lycka!

 

Idag hände något nytt roligt under träningen......HAN PLOCKADE UPP APPORTBOCKEN!!! och jag fångade det hela på film :D