7 Juni 2014 Vigsel mellan Sandra & Robin och en möhippa

Lördagen den 7 Juni 2014, dagen då vi två blev ett. Nu är denna jobbiga men också roliga tid med förberedelser över. Nu är vi gifta!
 
Jag har fått dra det största lasset i all planering inför bröllopet och jag kan inget annat säga än att det har både varit kul men jobbigt. Jag är en tjej som gillar att planera upp saker men det har varit så mycket bara. Den sista tiden innan bröllopet har nästan all min tid gått till planering och fix inför bröllopet. Men nu är det över och jag ser fram emot att vila upp mig innan jag kan ta tag i alla andra projekt jag snart ska påbörja. 
 
Vi kan börja från fredagen den 6 Juni. Jag var på väg mot Linköping för att hämta min mamma och syster som dessutom blev min tärna på vårt bröllop. Jag skulle hämta dom så dom kune sova hos oss natten till den stora dagen. 
Citerar från min facebook
``Jag parkerar lugnt min bil på parkeringen utanför mamma och min syster Frida. Skulle hämta upp dom eftersom dom skulle sova hos oss natten till den stora dagen. Men när jag hunnit några meter mot mammas hus kommer en bil, jag tänker inte mer på det. Bilen kör med hög fart in på den lilla vändplatsen där jag går. Och tvärnitar framför mig! Jag fortsatte gå någon meter till och personen i bilen hoppar snabbt ut. Där står Hanna.. Hanna min klasskompis från gymnasiet som jag inte sett på flera år då vi bor med lite avstånd från varandra. Min min måste sett rolig ut. Tappade talförmågan och utan ett ord blev det kramkalas. Vilken upplevelse! Vilken upplevelse att bli så grundlurad och överraskad av vänner som man inte sett på så lång tid.´´

Där började min möhippa! Här kommer lite bilder från det tillfället. Det är alltså tre av mina klasskompisar från gymnasiet där vi gick hästhållning som annordnade detta till mig. Självklart ska det ridas häst då!

 
Möhippan tog slut och jag skjutsades till Norrköping där mamma plockade upp mig i min bil. Hon snodde bilen och körde hem till Finspång och min blivande man för att börja fixa med festlokalen.
Jag själv fick fortsätta min färd ytterligare en liten bit när vi kommit hem. Rocky skulle lämnas bort till Evy, vår gammla granne och goda vän. Rocky skulle få tillbringa en hel helg tillsammans med henne och hennes 8 papillon. Pappisligan och Rocky blev det. Rocky fick direkt en kompis, hennes 7 månaders hanvalp!
Det visade sig att Rocky och Amsel, den 7 månader gammla valpen blev bästa vänner och det var en mycket trött Rocky jag på söndagen fick hämta upp. Det var länge sen jag såg Rocky så otroligt trött. Haha stackars pluttis. Men kul hade han och svårt var det för matte att skillja på dessa två. Jag har så svårt att sära på Rocky och hans vänner när jag ser att han är så lycklig. Men lilla Amsel fick vi låna hem gångon gång framöver. Tur är väl det!
 
Men åter till lördagen och vårt bröllop!
Lördagsmorgonen kom och den började tidigt. Mamma, min syster Frida och jag klev upp redan kl 6 för att hinna med allt som skulle göras. Klockan 9 var jag på sminket för sminkning, därefter en lång sittning hos frisören i samma lokal. Så vid 14.00 ungefär blev jag klar och på den tiden hade både mamma, Frida och min blivande man hunnit göra sig fina i håret på samma salong. När min blivande satt i salongen så höll jag till i frisörens källare för att vi inte skulle se varandra. 
 
Kl 15.00
Det dags för fotografering och jag hade bett fotografen att fota min blivandes reaktion när han såg mig. För jag har hållt både klänning, smycket och allt annat hemligt för honom. Han visste inget om hur jag skulle se ut, inte heller sminkning eller håruppsättning. Bilderna från fotografen har kommit men till helgen kommer jag välja ut de foton jag vill ha och efter det kan jag visa upp dom. Men samtidigt som fotografen fotade så höll även vår bestman, sambons bror i min kamera och jag har då därför lite bilder att visa. 
 
 
 
 
Kl 17.00 VIGSEL
Inte en tår eller nervositet. Inte likt mig! Jag måste blivit helt slutkörd med alla förberedelser. Istället stod jag där med ett enda stort leende och njöt! Vilken känsla!! Nu är jag fru och min sambo är min man. Helt obeskrivligt, så underbart det känns!
 
 
 
Festen i festlokalen, ja den var inte dum den. Med det kaos jag hade i huvudet så hade jag inga större förhoppningar om att det skulle bli perfekt. Jag hade gett upp hoppet om att göra allt perfekt. Men PERFEKT är det rätta ordet för hur det blev. Allt klaffade så bra, och jag bara satt där och njöt. Så himla bra det blev!
 
Jag är bara så nöjd över hur allt blev, det här är en dag jag aldrig kommer att glömma. Jag älskar dig Robin, nu är vi gifta du och jag <3
 
Tack alla som på något sett varit med och hjälpt till med planering och till alla som uppvaktade oss på vår stora dag. Det gör mig så varm om hjärtat. Tack alla
 

Kommentarer
Jennifer

Åh va mysigt! All lycka till er!

2014-06-10 @ 19:48:06 | http://nattstad.se/prickigvardag

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback