Efter träningen igår så kom jag hem med känslan att träningen gått hyfsat bra, men bara hyfsat! Det är lätt att se alla felsteg, missar och alla saker som inte fungerar. Igår var jag bekymrad över att Rocky inte hade samma glöd hela tiden. Något är inte som det ska och stundtals hade jag mycket svårt att få hans koncentration mot mig, jag fick jobba på bra. Jag upplevde att han var stressad och orolig, något som inte syns på honom men som jag känner av. Och så är det något där, något jag inte kan sätta fingret på riktigt än. Har han ont i magen, stel i kroppen eller vad är det som gör honom så innesluten. Många frågor cirkulerar i mitt huvud. 

 

Igår kväll när vi kom hem var han kall innifrån och ut. Han fick ligga under täcket intill husse hela kvällen. Husse förklarar att det tog lång tid innan han fick upp värmen. Rocky fick gå omkring med sitt mirakeltäcke resterande av kvällen, hans Back on Track med sin nackvärmare under. För det är något jag lärt mig, blir Rocky stel så handlar det alltid om nacken. Och det var precis vad som var även denna gång. Har precis checkat av lite hur han är och idag är han lite mer på, fast endå lugn. Nackvärmaren har suttit på sen igår och verkar ha gjort honom gott. Han känns dock fortfarande ``kall´´ i kroppen, inte på kroppen utan i. Svårt att förklara men kanske är det en liten förkylning han dragit på sig. Hade inget täcke på honom under träningen igår och det var kallare än på länge just då.  

 

På träningen som jag då tyckte gick hyfsat har jag en annan åsikt om nu. Jag vet inte hur många gånger jag tittat om på dom bägge klippen, jag bara ler och ler hela klippet igenom. För många stunder i gårdagens träning var klockrena! Jag blir varm i hjärtat när jag ser hur duktig han är, hur långt vi faktiskt har kommit. Jag tänker på där klippet börjar, där jag placerat ut leksaker på gräsmattan. Gick till en början runt och visade honom leksakerna, nästa klipp kan man se att det är Rocky som visar mig. Sen kommer det klipp där jag kastar iväg leksaken och har flyger efter. Allt det här var sånt jag bara kunde drömma om för en tid sen. Rocky är inte föremålsintresserad, han fick aldrig lära sig som valp vad varken leksak eller tuggben var. Han ignorerade leksaker och verkade inte se eller förstå det roliga. Men vi har tränat och det senaste halvåret har jag blivit betydligt mer rikare på idéer och tankar om hur vi ska träna. Och JAG har lärt mig mer om träning, hur jag tidigare kanske har gått lite för fort fram. Det här är resultatet, med rätt leksak kan jag få min hund att rusa iväg med full fart efter, vi har kampat lite lätt och jobbar nu på ett lite fastare grepp om föremålet. Men bäst av allt, det är att vi har så roligt och han litar helt på vad jag än hittar på. Att man kan vara så lycklig över att bara få kasta en boll med sin hund, men vi har faktiskt börjat kunna göra det nu och igår verkade det släppa ytterligare. I klippet kan man se mig slänga iväg en boll...ja en boll! Bollar har han verkligen svårast för men efter att ha kastat första bollen inser jag att han gillade hur den studdsade och for iväg. Jag har nog aldrig kastat så långt heller som jag gjorde under gårdagens pass. Kan se den biten av klippet om och om igen flera gånger för att jag är så stolt över hur långt vi kommit. Han tar fortfarande inte allt i munnen, men jag är glad att vi har kommit hit vi är idag. Favoritleksaken är fortfarande den mjuka vibrerande lilla larven, därefter ekorrsvansen på frisbeen. Allt mjukt och luddigt!

 

Sen tittar jag på den där vändningen. Just att få med mig honom runt har jag haft mycket problem med, han halkar efter eller stannar upp efter halva vägen. Allra helst stannar han för tidigt men på gårdagens träning fick jag till några supersnygga vändningar. Och dessa är också något jag kan titta om och om igen på. 

Sen kom ett tips från en underbart duktig tjej. Hon noterade att jag tar för stora kliv, Rocky hinner inte med och det kan mycket väl vara så. Jag går ganska fort och bestämt, kan det vara så enkelt att mitt problem med att Rocky inte kommer framåt i vår träning handlar om att han faktiskt inte hinner med i mattes stegval?! Mycket troligt. Jag ska till helgen utforska lite i det ämnet men är redan nu ganska säker på att vi kommer göra framsteg även där. Där fick jag mig något att tänka på, något som satte igång tankeverksamheten på mig. Det är bra, det är sånt jag behöver och jag är så träningspepp. 

 

Min tanke när jag kom hem efter träningen om att den gått hyfsat, den har jag nu glömt bort. För träningen gick mer än hyfsat, den var klockren trots att han ibland hade lite svårt med koncentrationen. Jag är bara så stolt över att ha en så bra hund som Rocky. Älskade Rocky bus