Jag har börjat inse att matte vill mer än sin hund, i träningssyfte. Jag vill träna mer, men lilla Rocky klarar inte av det matte vill och då blir det bara så fel. Han kan redan massor, och mer ska vi lära oss. Men jag har börjat inse lydnad kanske inte riktigt är hans grej. Det är för svårt för honom och vi hamnar i konflikter. Jag vill inte utsätta honom för mer osäkerhet, så därför har jag nu bestämt mig för att inte träna sånt han verkligen inte kan och vill. Han har så svårt för det här med att lära sig...när han först inte förstår. Förstår han direkt går det i en hiskelig fart framåt. Men just de här momenten han inte förstår, dom ska vi ge sjutton i. Och mycket av dom är just inom lydnaden. 

 

Rocky som individ är ingen sånt träningshund som matte vill ha honom till. Rocky är nöjdast om han bara får ligga och mysa i filtar tätt intill matte och bara göra konster lite då och då. Och det ska jag ge honom. Kanske några riktiga träningspass lite då och då, men inte mer. Matte får lugna sig med sin träning tills hon hittat en hund som klarar av det. Rocky ska få leva livet, utan krav på den träning han verkligen inte vill, men ist få mer av den träning han vill ha. Trick och konster, det är Rocky det!

 

Det är med blandade känslor jag skriver detta. Det är både skönt att inse att det är så här han vill ha det, men också väldigt jobbigt att förstå att matte blir utan den träning hon vill ha. Men det här blir bäst för oss båda. Mattes träning får bli med nästa hund och det ser vi fram emot massor. Och Rocky han, han ska få bli ren bortskämmd och lycklig sällskapshund, rikt med träning ist för träningshund fyllt med osäkerhet. Så får det bli.