Ja den här dagen vill jag allra helst bara glömma. Den började dåligt redan från början. Fick gå upp tidigare idag för att ta mig en annan väg till jobbet. Dom utför vägarbete på min vanliga väg och vägen är i princip helt avstängd. Den andra vägen är en liten bit längre, ungefär sådär 40 minuters bilväg. En väg mycket kurvigare än vanligt, segare och med fartkameror. Men med Rocky i sitt bilbälte i baksätet kunde jag inte låta bli att le mot honom lite då och då. Han fryser ju nu på mornarna, det kan jag förstå då vi var nere  på +2,5 grader i morse. Så virade in honom i hans filt som många kunde se på instagram i morse.
En bit in på vägen hade jag inte huvudet med mig och råkade köra in i en gatsten, attans vad det inte gjorde min redan dåliga dag bättre. Skadade fälgen med en liten bula.
Väl på jobbet visade det sig att vi knappt hade något alls att göra under dagen. Jag blev rastlös och irriterad. Och mer irriterad på folk som inte tar sitt ansvar och låter mig få städa upp efter dom. Jag lyckades ändå ta mig igen om förmiddagen och det blev lunch. Rocky och jag njöt lite av solen de sista minutrarna på rasten. Underbart, han sprang först fram och tillbaka för att han var så lycklig över att få komma ut. Sen satte vi oss rakt på backen och bar njöt, han liggandes vid mina fötter och jag lutad mot en husvägg.
Eftermiddagen gick och sen väntade den lite extra långa vägen hem på den tråkiga vägen igen. Väl hemma bestämde jag mig för att åka till klubben och träna, men det blev inget av då jag blev tvungen att packa. Sen kom jag på att jag missat att köpa foder till katten, men det kommer räcka den tiden vi är borta iaf som tur är.
Just ja, på tal om katten...sist jag såg henne var hon på taket igen. Sotarn var ju här och använde stegen till taket, och den har jag glömt ta bort. Kanske borde se till att hon kommer ner innan jag går och lägger mig. Hehe.
Sen blev det pizza mitt i veckan, inget jag var sugen på men så fick det bli. När sambon kom hem visade det sig att min pizza var inte alls den jag beställt och då rann den sista droppen över. Jag tog telefonen och ringde upp pizzerian!! Det är inte den gamla vanliga Sandra det inte. Sambon trodde inte att jag skulle göra det heller. Men nu är det tunga tider och jag är inte mig själv. Allt är tungt och jobbigt. Ingen inspiration eller motivation till något.
Men i skrivandets stund blev jag åter sugen på plocka fram pilatesbollen och träna bakben lite.
För att skratta lite mitt i allt elände kan jag ju meddela att jag just nu sitter och ser lite rolig ut. Musik i öronen och med sambons jakthörselkåpor utanpå. Men har man koncentrationssvårigheter så har man. Haha