Godkväll mina läsare! Jag har inte varit så aktiv här det senaste men min nacke har krånglat en del i veckan så jag har i princip gått och lagt mig så fort jag kommit hem från jobbet. Det har varit en riktig mardrömsvecka och den har varit så lång. Men snart är det helg igen och då händer det saker.

 

Men jag har något roligt att berätta. I tisdags när jag hämtade Rocky från dagis så hade jag inte med mig mina hörlurar som alltid brukar ligga i min väska. Men inte denna gången. Jag har musik i öronen när jag går in i hundhuset för att slippa bli besviken om min hund avger uppmärksamhetsskall och muttrar. Han är rätt duktig på att börja men aldrig att sluta, han bara fortsätter och det är det jag är trött på. Jag blir på så dåligt humör. Men med musik i öronen så har detta hjälpt.

 

Men så som jag tidigare skrev, jag hade förlagt mina hörlurar, eller snarare dom kanske låg där men jag kände mig på hugget och stark. Klockan var senare än vanligt eftersom jag handlat innan och jag tänkte att där inte borde finnas så många hundar kvar på dagis.

 

Jag gick mot grinden, inga skall från hundhuset. Öppnade dörren, det var fortfarande tyst och gick mot Rockys boxdörr...fortfarande tyst. Var han där? Vart är alla hundarna, var det tomt? Kikade in genom gallret och då, då fick jag se min älskade studsboll och i samma ögonblick som han såg mig så kom världens glädjetjut från honom. Och när han tjöt till av glädje då började resterande 3 hundar i huset skälla. Då blev jag paff, minst sagt!

 

Idag kände jag mig inte lika glad, inte alls  pigg på att gå in i hundhuset. Som sagt min nacke har tgit kol på mig. Så hörlurarna åkte på, musiken igång och så in och hämta hunden. En glad vovve skuttade ut och han var lite väääl glad idag och studsade som en annan tok. Mitt i ett hopp råkade han trassla in sig i min sladd och vips så satt hörluren kvar i örat medans sladden hängde neråt. Attans, mina bästa hörlurar. Har alltid fått skav av alla andra. Men nåja, min hund kan man inte bli arg på även om det var tråkigt. Han blir ju så lycklig över att matte kom och visst han gav mig glädjetjut idag med och dom andra hundarna bara skällde.

 

Men det bästa av allt, det är att hans bädd som han alltid har med sig full med filtar, den är alltid varm och go när jag hämtar honom. Gott tecken på att han ligger och sover och tar et lugnt. Underbart. Och sen hans boxgranne försvunnit, jag vet inte vart den tagit vägen, men sen den försvann har även revirmarkeringarna försvunnit och det var även efter det som hans skällande försvann. Tack vad mycket lite fel umgänge kan göra. Han går nu självmant in i boxen, i morse hoppade han in och det gjorde han inte när den andra hunden fanns där. Då vände han vid ytterdörren!