...som man känner sig så stark. Ja det är precis vad jag känner just nu. Jag har haft en period med mycket nergångar, men så har jag haft en tid då jag också har tänkt väldigt mycket på mitt liv. På saker jag måste ändra mig på för att komma vidare i livet.

Idag började dagen med att kollegan slängde ur sig en sak, en dum sak och jag svarade ganska surt tillbaka och tvärt om mot henne. Jag blir lite trött på henne ibland när hon håller på som hon gör. Men efteråt så kände jag mig lite dum och sen dess har jag gått och tänkt lite på mig och mitt beteende, hur fungerar jag egentligen?

 

Jag blir stolt över mig själv att jag idag kom på mig själv när jag gjort något tokigt och därför har jag sträckt på mig lite under dagen. Med dåligt självförtroende kryper man lätt ihop.

Jag är en person som inte var den mest populära i skolan, den som alltid blev vald sist och har inte haft så mycket vänner i min uppväxt. Dom vänner jag hade svek mig oftast och det stärker ju inte ett barns självförtroende direkt. Jag har aldrig kunnat lita på folk, jag litar heller inte på min egna prestation och det har också gjort att jag aldrig blir nöjd med det jag gör och har förlitat mig på andra och hur dom tycker och tänker.

Nu ska jag gå min väg! Bara min väg. Det här är mitt liv och ingen annans.

 

Nu har jag riktigt gått in för att lyckas, jag har gjort framsteg och börjat tänka mer positivt mot förut då jag endast såg allt nattsvart.

Jag känner mig så fruktansvärt mycket gladare och nöjdare. Jag klarar det här, jag klarar det här nu som jag kämpat med i så många år utan att lyckas. Men nu gör jag det, nu lyckas jag!

 

Det är så nytt, allt är så annorlunda. Jag kommer på mig själv att jag tänker på ett helt annat sätt mot vad jag gjort tidigare. Ibland vet jag inte hur jag ska handskas med allt det nya.

 

Jag är en tänkande person, jag vänder ut och in på alla meningar och är rädd för vad andra ska tycka och tänka. Jag vågar inte göra saker själv och är rädd att folk ska tycka illa om mig. Jag är därför en person som inte kan säga nej till någon, jag gör det som personen vill att jag ska göra.

Men efter en tid med ``Sluta tänk, bara göööör´´ så har jag insett att jag kan mer än vad jag trott. Jag känner mig stolt och glad över att jag kommit så här långt!

 

En annan sak är den att min mun är allt för snabb på att svara, ibland slinker det ut saker den inte bör säga och tillsammans med en negativ tänkeställning kan ni ju tänka er hur sur och tvär jag har låtit.

I skrift är jag helt annan, jag skriver och läser om, skriver och läser om, hela tiden läser jag min text högt och det är såhär jag är innerst inne. Jag är inte den sura och tvära Sandra som jag uppfattas. Innerst inne är jag en glad tjej men med mycket känslor.

 

Jag känner mig så mycket lugnare, stressar inte lika mycket och är så mycket gladare. Slippa känslan att vara oduglig och värdelös, utan istället känna ``Fan jag klarar det här´´ Jag känner mig så peppad till förändring i mitt liv. Det är roligt nu, och så har jag fått en sån bra respons från min omgivning. Jag fortsätter på samma väg och blickar framåt.

 

Jag är inte helt hundra säker på om hunddagiset är rätt för Rocky, dels för att jag vet att han inte mår bra där men även för att jag blev så dåligt bemött när vi var där senast. Men nu har jag bestämt mig, jag ska ge det ett försök, går det inte så går det inte men då har jag iaf provat! Jag ska inte ge upp så lätt.

 

Att känna sig ensam har varit ett av de största problem jag har, att känna sig lämnad och bortglömd. Nej usch! Nu har jag fått nog av att bli bortglömd av vänner och har efter det börjat inse att jag klarar av saker på egen hand. Jag känner mig så besviken på hur vi människor beter oss mot varandra. Jag känner ingen dragkraft till att skaffa nära vänner en gång till. Nu ska jag gå min egna väg och jag klarar mig bra som det är. Jag ska inte längre ha någon att hänga på och någon annan ska inte längre få göra mig besviken och ledsen igen. Jag har inget emot att träffa nya vänner men jag tänker endast bry mig om dom som bryr sig tillbaka.

 

Jag trivs med mitt liv och känner mig väldigt lugn i själen. Det är en underbar känsla. Det är jag, min sambo, min bästa vän Rocky och min katt. Jag känner mig nöjd.

 

Jag är på hugget nu. Och jag känner mig så glad att jag kommit hit jag står idag. Nu ska jag gå min egna väg, inte den någon annan redan går. Jag ska stå och gå på egna på min alldeles egna väg.