Härom dagen när jag och Rocky var uppe på Skavsta flygplats i Nyköping så fick jag tydligt se hur viktigt vårat kroppsspråk är mot våra hundar. Jag körde chefens bil och hade precis plockat upp honom från en leverans. Rocky hade jag placerat i baksätet bakom mig och när jag plockat upp chefen så vänder han sig om, tittar på Rocky och ler en bra stund. Tills jag frågar vad han gör. Chefen svarar att han tittar in i sätet, tittar ut men vägrar att titta mot honom. Då fick jag förklara varför han gjorde så och det är ju helt enkelt som så att hundar inte vill möta ögonkontakt. Chefen satt hängandes bakåt mot Rocky och tittade rakt på honom, det är hotande förklarade jag och tog ett exempel om ett fängelse. Där tar man inte ögonkontakt inte! Direkt när jag berättade detta satte sig chefen tillrätta igen och Rocky tittade åter åt det håll han vill titta åt.

 

Lite senare samma dag sitter Rocky och jag och väntar på att chefen ska bli klar så vi kunde åka mot Norrköping igen. Han kom och när han såg oss så kallade han på Rocky, men samtidigt böjer han sig fram, kröp ihop lite och sträckte ut armarna brett isär. Rocky började direkt med uppmärksamhetsskall och ställde raggen. Hotfullt fick jag förklara åter en gång. Jag fick kalla tillbaka Rocky som var lös trots att chefen bara var glad över att se honom. Hade jag fått som jag ville hade jag velat sända honom tillbaka mot chefen så han fick hälsa när han lugnat sig, men nu kan man inte träna hund på arbetstid, speciellt inte med en chef som ofta är stressad till allt.