Hundraser - Engelsk Staffordshire bullterrier

mysiga mot människor men alla jag har träffat (4st) har haft svårt för andra hundar och väldigt osäkra av sig.

Jag har själv varit väldigt inne på rasen och det kommer förmodligen bli en sådan i framtiden när jag inte vill satsa lika högt eller hålla på med de grenar jag gör idag. Det finns MYCKET sjukdomar inom rasen och jag anser det som att det inte finns överdrivet många som har både hjärna och kropp, men hittar du dem så är de UNDERBARA och du kommer inte ångra dig! :) Tipsar om http://blondieochbaileys.wordpress.com/ ! Lycka till!

Har två Staffar själv här hemma och tycker de definitivt passar in på din beskrivning. Mina två har definitivt av-och-på knapp. De gillar att arbeta men har inga problem att bara ligga och slöa. Brukar älska allt och alla, oavsett ålder. Mina två är jättebra ihop med min 3 månader gamla son.

Skäller gör de sällan, med undantag för när det väsnas ordentligt i trapphuset (folk här beter sig som elefanter i porslinsbutik när de är i trapphuset). Däremot har de ju diverse olika läten för sig.

Man bör dock ha i åtanke att det kan förekomma viss könsagression inom rasen. Jag har själv inte stött på den, men vet andra som har problem med sina hundar på den fronten. Vår tik viker sig för allt och alla, bortsett från en staffetik hon träffade. Just den tiken hade blivit attackerad av en större hund och hade nu problem med just tikar, så det var väl det hon kände av. Hanen bryr sig inte om kön, däremot om beteende. En stabil hund med bra hundspråk kommer han jättebra överens med. Är de däremot inte stabila och exempelvis skäller mycket eller inte förstår när han vill vara ifred, då går det inte fullt lika bra.

Hundar med BÅDE motor och bra hälsa kan det som Petra skriver vara svårt att hitta. Bland annat den kenneln hon rekommenderar är bra. Sen vet jag att Matheriz hundar brukar det vara fart i och friska, så vitt jag sett. En bra sida att läsa på är http://friskstaffe.se/ och även http://staffinfo.se/.

Har själv fått erfara vad det kan leda till när de inte har hälsan. Tiken har exempelvis D-höfter, men i övrigt frisk. Hanen har haft demodex som unghund och vi väntar på en bekräftad diagnos för SLO, som precis "blossat upp"..

Jag har en staffe tik på 7 år från Kennel Atomkraft. Den bästa hunden någonsin.
Lugn,lekfull,snäll,modig,framåt,tillgiven.
Jag har alltid sagt att jag vill ha en till staffe men la ner det då jag faktiskt förutom Smilla inte träffat så många trevliga :/
Skit tråkigt. Älskar rasen. Pigga,robusta,starka men vänliga.
Dom jag har träffat har varit stirriga, inte så trevliga och hyper (men det är väl en smaksak såklart haha)
Men jag kommer inte skaffa en till trots att jg älskar dom.
Tror vi hade tur med Smilla som blev så bra som hon är.
Dock har rasen en del sjukdomar och stress ligger nära. Sen är det faktiskt jobbigt att ha en kamphund,iallafall utåt då folk har försommar och åsikter.
MEN min smilla är underbar och dom linjerna efter henne som jag träffat lika så. Tror man ska gå på äldre linjer. Den uppfattningen jag fått :)

Åh, lilla Staffen! Visst är dom underbara, men det har tyvärr avlats in mycket rädslor i Staffarna. Det låter som att du kanske skulle få mer ut av en Amstaff, och även om storleken kanske skräcken av så finns det mindre varianter. Med alla så kallade "kamphundar" så måste vissa saker tränas redan från valpben: Av-knapp är en av dem alltså mycket passivitetsträning, speciellt bland andra hundar; släpp/loss är också viktigt då dessa raser är avlade för att bita fast och kampa; skvallerträning vid hundmöten är också mycket viktigt då de ofta vill fram och detta kan utvecklas till utfall senare om man inte tränar ordentligt.

Det är MYCKET lite vakt i både amstaff och staffe, men däremot så finns en hel del jakt. Hundarna skulle kampa på jaktkamp i hundkampen och jakt är något som man måste tänka på.

Sen måste man också stå ut med fördomar. Du kan aldrig ha en kampis lös. Du blir en av Sveriges kamphundsägare som aktivt måste jobba för att få bort den dåliga stämpeln från rasen och du får aldrig glömma att vi lever i en tid då ett rasförbud är ett stenkast bort. Så, aldrig hunden lös, mycket träning, mycket vardagslydnad. Utöver detta så är en kampis den bästa hunden du kan få. Soffpotatis inne. Träningsvillig ute, med rätt motivation såklart.

Jag har skrivit en (ganska lång...) rasbeskrivning av Pitbull Terriern på min blogg, och där kan du hitta mer info om kamphunden. Jag kommer även lägga upp mitt examensarbete senare i år, där jag tar upp vad hundkampen har gjort för gott (och dåligt) med kamphundens egenskaper och också vad utställningsaveln har gjort med amstaffen och staffen (samt bullterriern). Om du är intresserad så läs gärna.

När du har tänkt över detta och om du nu bestämmer dig för en staffe eller amstaff så kommer du inte ångra dig. Det är den absolut bästa rasen som finns. (Jag är inte partisk nej... :)

Hej Sandra!

Oj, jag håller verkligen inte alls med Nadia - "aldrig ha en kampis lös"?!
Ang. rädslor rekommenderar jag dig att kolla spindeldiagramen på avelsdata - där får du lätt fram vilka linjer som har en tendens till skottberördhet o dyl.

Ramlade över din blogg via fbsidan Hundbloggar och råkar själv ha två staffar som jag tränar och tävlar med. De är ALLTID lösa - på alla promenader, i skogen såväl som stadstrafik. En fantastisk ras att arbeta med, otroligt föriga och sjukt mycket will to please. Mina är inte rädda för någonting och har aldrig behövts miljötränas eller varit i minsta behov av skvallerträning vid hundmöten eller liknande.

Trevlig helg!
önskar Emma Baileys och Humla :-D