För en tid sen fick jag en kommentar från ``Anonym´´ som ställde frågan ``Kan du inte skriva ett inlägg där du beskriver hur du jobbat för att kunna ha honom lös??´´

 

Rocky har sen allra första början varit svår att ha lös. Dels för att han har en väldrigt skarp näsa för vilt och dels för att matte är kontrollerande och vill veta vart han är hela tiden. Det var inte förän jag och min sambo flyttade ut till landet som jag började lösträna på allvar. Grannen fick igång mig och det är nog mycket tack vare henne som Rocky idag kan gå lös. Utan henne hade matte nog alldrig tagit steget och släppt honom så som jag då gjorde. Rocky och grannens hund Mandy sprang sida vid sida inne i skogen medans grannen höll mig upptagen med prat och tillät mig inte att ha koll på honom. Som sagt matte vill ha koll på sin hund men ibland måste man släppa taget.

 

En annan sak som jag tränat mycket på är just kropsspråk. Jag vill kunna styra min hund genom kroppen. Jag tränar mycket tempoväxlingar med honom, dels för att hålla koncentrationen uppe från hans sida och dels för att styra honom. Rocky är både ljud och kropsspråkskänslig.

Det här är nog det jag började med i koppel innan jag släppte honom lös. Går hunden framför, ja då går jag bakåt tills den kommer i den höjd där jag vill ha hunden och börjar gå framåt igen. Vill jag ha hunden närmre mig då går jag från honom så han får följa efter. Framåt, bakåt, åt sidorna och tempoväxlingar hela tiden. Jag kan gå i ett tempo och sen helt plötligt stanna, Rocky är med på noterna och stannar då även han. Gå till springa till stanna till springa till gå. Hela tiden! Så den största biten i att jag nu kan ha honom lös är allt arbete från kopplet med tempoväxlingar.

 

Dom gånger Rocky kommit bort är oftast av att han tagit upp spår efter vilt. Rocky har en otrolig näsa för just vilt. Idag tränar vi inte alls på vilt av just den anledningen. Han kan det redan, men...jag är väldigt noga att han får använda näsan på annat eftersom det är det han verkligen brinner för. Att använda näsan.

När han kommit så pass långt bort att han inte längre ser mig, då har jag helt enkelt gått in i skogen och gömt mig, Rocky har då fått lära sig att ha uppmärksammhet på mig och att han inte bara kan springa iväg sådär. Samtidigt har han fått lära sig att söka upp mig.

Rocky sprang ner till grannen en gång när jag inte såg honom och jag var påväg att gå en sväng med Maria och hundarna här hemma. Jag gjorde helt enkelt som så att jag stampade upp gruset, gjorde luktspår efter mig och la ut godisspår några hundra meter och därefter gick jag som  vanligt. Nu var det som så att vi han hem innan Rocky kom upp igen och genom mitt fönster såg vi att han snappade upp mitt spår jag lagt och rusade iväg. Jag efter honom i smyg för att se vad han gjorde. Han tog varenda krök och spårade mig precis på pricken där jag hade gått. Jag han aldrig ikapp honom trots att jag sprang. Han spårade mig ca 1 km den gången.

 

En annan avgörande sak är att Rocky hittar hem. Vi tränar på ``Hem´´ varje gång vi ser vårt hus. Jag säger hem och han rusar mot yttertrappen. Dom första gångerna vi tränade löst hade jag även lagt godis på trappan hemma ifall han sprungit tillbaka. Då fick han belöning för att han hittat hem.

Rocky hittar 100% av alla gånger han stuckit för mig hem igen. Nu har han även lärt sig att om han tagit upp spår och det blivit längre än ca 100 meter då vänder han tillbaka till mig igen.

 

Men den största och mest avgörande delen i vår lösträning har endå legat i att kunna lita på varandra, därefter tempoväxlingar och kurra gömma i skogen.