Föremålsintresse

Efter en sommar med föremålsträning har jag nu börjat få upp hoppet om att vi kommer lösa det här. Vi har verkligen jobbat järnet på föremålen den här sommaren. Det har varit mycket fix och trix, funderande och testande men nu tror jag att jag börjar få ihop det lite. Jag har satt ihop en plan, och det här är inget som kommer att hända över en natt eller så, men på långsiktigt så tror jag på att en dag, en dag i framtiden kommer jag kunna leka mer än vad jag gör nu med min hund och ett föremål.
 
Jag har kommit underfund med att, för att fånga Rockys uppmärksamhet måste jag framkalla hans jaktinstingt som är så pass hög, det tillsammans med lite fart och fläkt blandat med oändlig lycka och glädje och endast vid tillfällen där han är uppe i varv och glad har nu gjort att jag vid flertalet gånger nu i sommar kunnat leka ihop med min hund och ett föremål. Bäst har föremålen fungerat när vi tränat ihop och då ist för att slänge till honom en godsak har jag ist börjat busa med honom. Till en början lekte han med mig och inte leksaken. Vi har ju alltid busat med honom med våra händer, han tar tag eller ja han är så försiktig så det går inte ens säga att han tar tag i våra händer, men han tycker det är kul när vi leker på det viset. Småhundsrelaterat kan jag tro. Idag är vi i det läget att han faktiskt senast vi tränade tog leksaken och sprang iväg. Jag vill ju att han ska ta den så jag smög mig på för att få honom springa iväg ytterligare en gång, det här har ni på film på instagram där jag heter Xifons. Självklart kan jag alltid ta allt från det Rocky har i mun så detta med att jag ber honom att springa iväg med leksaken ser jag som ett plus mer än att han vaktar den.
Dom få gånger vi haft dragkamp har det varit lite till och från med styrkan i greppet men dom senaste gångerna har jag börjat ha med mig klickern ut och givetvis blir allt mycket bättre. Rocky känner sig mer säker med klicker än utan. Så självklart tränar jag med klickern om han så vill.
 
Jag ser mycket ljust på detta och vi har kommit en bra bit på vägen nu. Jag tror bara det handlar om att han inte fått lära sig vad leksaker har för betydelse och att jag själv kanske inte riktigt kunnat lära honom på bästa sätt. Jag har nog helt enkelt inte varit mogen nog att lösa detta förän nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback