När man vaknar på morgonen och känner en enorm saknad och tomhet då passar det bra att ge sig ut på en långtur i naturen. Vi gick ner till sjön för att bara vara och för att rensa tankarna lite. Att vi sen blev på bättre humör efter en stund gjorde allt lite lättare. Efter en tid sittandes på bryggan så fick jag för mig att vi skulle leka lite i vattnet. Rocky är inte den som gillar att bada men kan utan problem gå ner i vattnet med tassarna.

Jag slängde ut lite godis och lät honom plaska och tänka själv en stund och jag berömde honom för allt han gjorde med vattnet. Det resulterade till att lille Rocky sen doppade hela huvudet. Haha det trode jag verkligen inte! Jag lutade mig tillbaka där på klippan och slöt mina ögon, det var tyst, lugnt och fridfullt. Jag kunde höra Rocky hur han letade och försökte komma på hur han skulle nå godisarna intill mig. Allt var så lugnt och skönt. Jag låg där ett tag och funderade och njönt och sen när allt kändes bra avbröt jag Rocky i hans letande just då det gick som bäst.

Precis som på vägen dit så gick Rocky helt lös, jag med musik i öronen och där lunkade vi fram i en underbart lugn och skön promenad.

Helt plötsligt dök där upp en häst med ryttare upp i skogen, och en till, sen blev dom fem på rad. Rocky och jag passerade utan problem och fortsatte vår promenad hem igen.

Rocky pinnade på där otroligt nöjd över livet och jag kan inte sluta le mot honom. Hur kunde vi hamna där vi är idag? Underbara hund, det här trode jag inte när jag hämtade hem honom då den 5 september 2010.

Han har lärt mig så mycket!