Jag och min sambo var hos min svärfar när jag fick samtalet från Rickard om att hundarna rykt ihop och att Maria var påväg in till akuten. Rickard var klart uppjagad och det var mycket svårt att uppfatta vad han sa. Han fick förklara om och om igen för att jag skulle hänga med på vad som hänt. Tillslut fick jag ihop det och då satte jag mig i bilen och körde hem till Rickard & Maria. När jag kommer dit står Rickard utanför och pratar i telefon allmänt arg och frustrerad över en helt annan händelse. När jag kommer upp i trapphuset så sitter det någon i trappan precis utanför deras dörr. Jag tänker inte mer på det utan kliver in i lägenheten och möts av blod, blod och åter blod.

Jag blev helt tom i huvudet.

 

Jag hade i telefon sagt åt Rickard att sära på hundarna så hundarna inte åter igen hamnade i slagsmål. I lägenheter hittar jag Flisan & Orvar. Flisan hoppar på tre ben, är blodig och hon är inte riktigt ``hemma´´

Eftersom Orvar inte blev attakerad på något sätt mer än att han är chockad så sätter jag mig ner och ser över Flisan på golvet. Jag får inte riktigt titta men Flisan är inte den som biter och jag litar helt på henne. Det var inte alls menat att hon skulle bita Maria. Flisan skulle aldrig bita någon!

 

Ser över henne och hittar en hel del sår på henne. Bogen, armbågen, benet, strax över ögat, benet och så lite mindre sår. Men inget var större än en tandpunktering och jag beslutar att vi inte ska åka till en veterinär!

Jag river runt bland Marias alla hundsaker och hittar en burk med smärtlindring och ber Rickard ge det till Flisan medans jag och Rickards vän går ut till Jackie som sitter i bilen.

 

Kollar igenom Jackie och ser att hon fortfarande är arg. Det vita ögat är inte lika vitt som det brukar utan rött! För det vet ni väl att aggresiva hundar blir röda i ögonvitan?

Jag beslutar att låta henne hoppa ner från bilen och springer lite med henne. Konstaterar ganska snabbt att hon inte farit lika illa som Flisan. Hon haltar lite lätt men jag kan inte avgöra på vilket framben hon haltar. Virar kopplet runt munnen för att inte riskera att bli biten själv och testar att vika benen på henne för att framkalla mer hälta. Konstaterar att hon har mer ont i benet hon inte har ett sår på. Konstigt tyckte vi då men lite senare hittade vi även ett sär på det benet också.

 

Jackie var väldigt dränkt av saliv, dyngsur verkligen och eftersom hon är svartpälsad var det otroligt svårt att se vart hon blödde. Men beslutade att hon inte var så allvarligt skadad. Tog in henne i lägenheten och lät henne vara instängd i ett rum och fortsatte med Flisan som var bra mycket mer sårad än Jackie.

 

Tvättade rent alla sår jag hittade och klippte lite päls. Den snälla kompisen gjorde allt jag bad honom om och allt gick supersmidigt. Flisan visste precis att vi försökte hjälpa henne och låg så snällt i mitt knä när jag tvättade och höll på. Jag bandagerade och som Maria skrev i sitt inlägg ``Hon såg ut som en julgran´´ för det gjorde hon verkligen och åt den synen skrattar vi fortfarande åt.

 

När jag sitter där med isklampa mot bogsåret för att få stopp på blödningen så ringer Maria. Maria berättade att hon nu satt på akuten, blivit rentvättad men att dom inte sytt ihop henne ``Jag kan se rakt ner till benet´´ säger hon sen. Jag är helt förundrad över hur sjutton hon bär sig åt för att hålla sig så lugn. Att köra hem en bil några km med ett så stort sår på sin högra arm för att sen kliva in i lägenheten till Rickard och säga ``Jag är lite skadad´´ Jag blir inte klok!

 

Jag åkte hem innan Maria kom hem men följande dagar åkte jag dit och la om bandage och rastade hundar.

När vi klippte rent såren och tvättade hundarna om kvällarna dök det bara upp fler och fler sår. Det största såret hade endå Jackie, mitt uppe på huvudet. Det såg till en början väldigt äckligt ut och det var enligt mig på gränsen till sybart hos veterinär. Men åter igen beslutade vi oss för att vänta. Klippte och tvättade dom närmsta dagarna och såren läkte finfint.

Flisan är helt återställd men både hon och Orvar har fått men som säkerligen kommer vara svåra för Maria som även hon farit illa psykiskt av händelsen. Flisan & Orvar kan inte längre vara utan sin matte utan att få panik och Maria är rädd för stora hundar och lösspringande hundar.

Båda hundarna har blivit mer osäkra på promenaderna när det kommer hundmöten men inget allvarligt och jag tror att alla problem som kommit efter denna händelsen är lösbart!

 

Något annat som hänt efter händelsen är nog endå att Flisan och jag har kommit varandra närmare. Hon är gladare än vanligt när jag kommer om dagarna och det är något som hon inte gjort tidigare då hon hellre sa ``Nehä du, ta inte i mig´´

 

På promenaden en kväll efter jobbet så busade jag med Rocky, sen kände jag någon vid min sida, något jag inte alls är van vid. Där springer Flisan och vill busa tillsammans med oss. Då tittade både Maria och jag på varandra och log.

 

Flisan har även ändrat lite mer på sig. Hon har aldrig varit en soffhund! Maria har kunnat räkna alla gånger hon hoppat upp i soffan. Idag är hon som en helt annan hund, hon sitter nu nöjt i soffan och myser med Husse & Matte.

 

Jag upplever att Flisan tänker ``Det var nära döden´´. Hon har nog på något sett insett att livet är värdefullt och har släppt på div spänningar och spärrar.

 

Idag mår hela gänget bra, Maria har börjat använda sin hand och hundarna kan nu gå tillbaka till sin vardag med långa promenader och aktivering.

 

Jackie har fått ett nytt hem och jag tror denna familj är jättebra för henne. Stämningen hemma hos Maria & Rickard är helt annan än den som var när alla hundarna bodde under samma tak. Då var det bara stress stress och åter stress. Flisan ville till sin gamla vän, för hon såg Jackie så som hon var innan händelsen. Men så fort hon kom i närheten gjorde Jackie utfall. Så fort Maria var i närheten av Jackie eller inte på samma plats som Orvar & Flisan så stressade dessa två. Orvar & Flisan har inte slappnat av alls sen händelsen. Förutom en kort stund när dom kom hem till mig. Bägge la sig på golvet och slocknade.

Idag är det en helt annan stämning där inne. Glada, lyckliga och nöjda hundar utan morr, utfall och stress.

Jackie har fått ett bra hem och allt har nu fått ett lyckligt slut!