Längtan & Stöttepelare
Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag är så trött! Dagen som känts så lång har varit den kortaste hittills. Det är inte så att jag har tråkigt på något sett utan bara det att jag har börjat känna av att en speciell dag är på väg att närma sig. Det är nämligen som så att om bara några dagar så kommer min älskade sambo hem efter strax över 4 veckor utomlands på jobb.
Jag längtar så jag tror jag går åt snart. Och vetskapen om att vi snart ska iväg på resa gör inte min längtan mindre.
Åhh vad jag längtar efter min underbara sambo.
Som tur är har jag min underbara lilla hund som får trösta mig om dagarna. Han är verkligen en stöttepelare att luta sig mot. Min alldeles egna stöttepelare. Vad skulle jag göra utan denna hund?!
Rocky har varit med på jobbet även idag. Det var inte tänkt så men eftersom sotaren kom i morse och jag fick stanna hemma en stund på förmiddagen ville jag ju inte behöva förlänga den tiden från jobbet utan komma tillbaka så fort som möjligt. Så hjärtat mitt har fått vara med idag med.
Som vanligt sköter han sig utmärkt och den lilla stress jag såg på honom i början, den finns inte länge. Han har accepterat att vara med på jobbet och ibland få sitta för sig själv. Älskade hund!
Ikväll tar vi det lugnt, tv tittande och snart blir det sängen för oss båda. I morgon ska Rocky få leka av sig med sina vänner igen och jag ska jobba på som alltid.
Kommentarer
Trackback
