Älskade hundar, varför ska ni göra det så svårt för mig!

Eliott gör framsteg dag efter dag, Han får äntligen upptäcka livet och har nu äntligen blivit en lugn och behaglig individ som faktiskt börjat bli lycklig. 

Idag har han fått prova på något nytt. Min sambo hade fixat min cyckel tills jag kom hem från jobbet. Det dröjde inte många minutrar innan både jag och hundarna satte oss och rullade iväg.

Först hade jag båda hundarna kopplade, det var verkligen inga problem, slakt koppel på båda. Men jag noterade att Eliott hade blicken något fokuserad på min närmsta vrist. Han var väldigt intresserad av den när jag cycklade. Han gjorde några småutfall mot den men inte mer än så. Markerade att han inte skulle göra så och inget mer hände. Vände tillbaka och lät Rocky som nog njöt mest av oss alla av denna tur springa lös. Han älskar verkligen när matte kan hänga på i lite fortare tempo. Rocky sprang där löst omkring för sig själv och jag kunde ha min fokus helt på nybörjaren Eliott. Jag behövde inte bry mig om vart Rocky var för han swichade förbi rätt som det var i en hisklig fart tillslut och var överlycklig. Och så om jag ville kunde jag ropa tillbaka onom oc han sprang löst vid min sida, sida vid sida med Eliott. Helt underbart.

 

När jag vände cyckeln för att ta en runda till så fick jag känna på vad Eliott hade haft sån fokus på. Han högg mig i vristen flera gånger. Han fick dock bara tag på mina byxor och jag tror inte att han högg hårt. Efter lite tillsägelse om att så gör man inte så sprang även han på i löpartempo utan problem. Jag är helt imponerad över denna hund. Vilka framsteg. Han betädde sig som om han sprungit bredvid cyckeln i hela sitt liv.

Med slakt koppel fortsatte vi, vi kunde öka och sänka tempot och tillslut fick jag se honom trött och då avslutade vi.

 

Eliott behöver verkligen inte cyckla för ofta, han är pinnsmal verkligen. Men han behöver den erfarenheten och även springa av sig lite då och då. Eliott är en stressad hund och här hemma gör vi bara lugna aktiviteter vilket vi har kommit mycket långt på.

 

Men det gör så ont i mig. Ägaren kan inte ha honom kvar och jag kan inte heller ha honom kvar iom att det inte fungerar att ha honom hos min hundvakt om dagarna. Eliott trivs inte hos min hundvakt där jag har Rocky om dagarna. Och det blir inte hållbart. Eliott är en jättefin hund som nu äntligen får uppleva livet, han har gjort sådanna framsteg under den tid här hos mig och jag vill att han ska få uppleva mer av livet. För nu är han en hund, en lycklig hund. Men som jag tidigare sa, jag kan inte ge honom riktigt det där lilla extra han behöver, det är därför jag letar hem till honom. Hade det bara fungerat att ha honom hos dagmatte och husse då hade jag låtit honom stanna. För han är en underbar hund.

 

Det finns ingen här som är sugen på en vän för livet?