Godkväll mina läsare! Jag har inte varit så aktiv här det senaste men min nacke har krånglat en del i veckan så jag har i princip gått och lagt mig så fort jag kommit hem från jobbet. Det har varit en riktig mardrömsvecka och den har varit så lång. Men snart är det helg igen och då händer det saker.

 

Men jag har något roligt att berätta. I tisdags när jag hämtade Rocky från dagis så hade jag inte med mig mina hörlurar som alltid brukar ligga i min väska. Men inte denna gången. Jag har musik i öronen när jag går in i hundhuset för att slippa bli besviken om min hund avger uppmärksamhetsskall och muttrar. Han är rätt duktig på att börja men aldrig att sluta, han bara fortsätter och det är det jag är trött på. Jag blir på så dåligt humör. Men med musik i öronen så har detta hjälpt.

 

Men så som jag tidigare skrev, jag hade förlagt mina hörlurar, eller snarare dom kanske låg där men jag kände mig på hugget och stark. Klockan var senare än vanligt eftersom jag handlat innan och jag tänkte att där inte borde finnas så många hundar kvar på dagis.

 

Jag gick mot grinden, inga skall från hundhuset. Öppnade dörren, det var fortfarande tyst och gick mot Rockys boxdörr...fortfarande tyst. Var han där? Vart är alla hundarna, var det tomt? Kikade in genom gallret och då, då fick jag se min älskade studsboll och i samma ögonblick som han såg mig så kom världens glädjetjut från honom. Och när han tjöt till av glädje då började resterande 3 hundar i huset skälla. Då blev jag paff, minst sagt!

 

Idag kände jag mig inte lika glad, inte alls  pigg på att gå in i hundhuset. Som sagt min nacke har tgit kol på mig. Så hörlurarna åkte på, musiken igång och så in och hämta hunden. En glad vovve skuttade ut och han var lite väääl glad idag och studsade som en annan tok. Mitt i ett hopp råkade han trassla in sig i min sladd och vips så satt hörluren kvar i örat medans sladden hängde neråt. Attans, mina bästa hörlurar. Har alltid fått skav av alla andra. Men nåja, min hund kan man inte bli arg på även om det var tråkigt. Han blir ju så lycklig över att matte kom och visst han gav mig glädjetjut idag med och dom andra hundarna bara skällde.

 

Men det bästa av allt, det är att hans bädd som han alltid har med sig full med filtar, den är alltid varm och go när jag hämtar honom. Gott tecken på att han ligger och sover och tar et lugnt. Underbart. Och sen hans boxgranne försvunnit, jag vet inte vart den tagit vägen, men sen den försvann har även revirmarkeringarna försvunnit och det var även efter det som hans skällande försvann. Tack vad mycket lite fel umgänge kan göra. Han går nu självmant in i boxen, i morse hoppade han in och det gjorde han inte när den andra hunden fanns där. Då vände han vid ytterdörren!

Från vänster torkat Lammhjärta, övre raden: torkad nötbog, hundvänliga miniköttbullar, torkad kyckling. Undre raden: torkad rådjurslunga, torkad blodpudding, torkad ungnötslever.

 

I helgen som var tillverkades det en del nytt till godislådan (som såklart förvaras i frysen)

Jag gjorde tre nya varianter som jag inte testat förut vilket var lammhjärta, nötbog och rådjurslunga. Och jag blev jättenöjd med nötbogen, den ser så god ut och så perfekta små bitar. Lungan är absolut något jag kommer göra om, Rocky verkligen älskar lunga har jag märkt. Lammhjärtat och allt jag torkat det passar Rocky till smaken till fullo. Han älskar verkligen sitt godis.

Ja där släppte ni bomben. Gissa om det värmde i mitt hjärta nu när jag kom hem efter en lång och tråkig dag på jobbet och se att man fått flera kommentarer på bloggen. Vad har hänt?! För några veckor sen låg jag på omkring 5 unika besökare om dagen och det ekade konstant bland kommentarer, till att sen kanske komma upp i 15. Idag är det inte alls i närheten av det antalet. Och ni kommenterar och är snälla. Det finns inget bättre än att komma hem och få lite sällskap på bloggen och läsa era fina meddelanden. Tack snälla ni, att få en kommentar lite då och då, det gör mig så gott och blir så glad och varm i hjärtat av det.

Efter de år jag hållit på med hundar blir det bara mer och mer uppenbart för mig att jag vill hålla på med räddning. Jag som person har alltid varit i dom banorna att jag vill göra nytta och mitt hjärta har alltid klappat hårt för militärer och polisyrket. Jag är lite sån som person och självklart hänger det även med i hundämnet.

 

Jag har en dröm om att en dag få utbilda en hund till räddningshund. Det hade varit så otroligt häftigt! Tänk att få vara med och leta efter försvunna personer, inte för att det kanske är så pass roligt för den som är försvunnen. Men oj så stolt jag hade blivit över min hund om vi lyckats hitta en person som kommit bort. Jag vill ha en hund som går fram överallt.

 

Rocky har ju varit med om att leta efter två hundar som sprungit bort,  då kände jag hur glad och lycklig jag blev. Älskar den spänningen som blir och då man får verkligen klura ut oh lösa ett problem. Jag älskar verkligen att hjälpa till och är nog lite av en sån person som gärna hjälper andra.

 

Visste ni tex att jag legat inne i värnplikten?

 

 

 

Idag äntligen kom mina Hurtta träningsdamasker efter mycket krångel. Så hädan efter kommer vi synas bra när vi är ute och går på vägarna.

Jag hade precis ätit upp min lunch och skulle gå ner för att börja jobba igen. Hack i häl hade jag som alltid min underbara hund. Efter bara något trappsteg neråt så hörs en stor duns och alla på kontoret tittar mot oss. Lilla Rocky måste ha gått i andra tankar för han måste på något vis missat att där kom en trapp, han störtade på huvudet min lilla vän. Som tur var hade vi endast gått något trappsteg och Rocky gick efter mig. Tänk om jag inte hade gått framför honom, då hade han rullat hela vägen ner, nu blev jag stoppet.

 

Rocky gick ner hela trappen och väl nere var tanken att vi skulle gå ut en kortis. Då märker jag hur han slickar sig om munnen. Öppnar munnen på honom för att kika och ser ett liitet litet sår på tandköttet som blödde ytterst lite. Mer än så hittade jag inte på honom och såret slutade blöda helt minuten efter.

 

Mattes lilla klant! <3

Ja just nu tränar vi inte alls speciellt mycket. Vi har haft en liten vila, men samtidigt tycker jag att en vila är nödvändigt. Låta allt man lärt sig sjunka in lite och sen ta nya tag. Jag tycker det är bra. Som nu, vi har tränat små korta pass ganska intensivt med fotposition och uppmärksamhet mot mig. Nu sitter det som sten i huvudet på Rocky. Han vet precis vad som gäller och nu har vi bara några småjusteringar kvar innan det sitter perfekt. Vi måste träna mer på att komma lite närmare och lite rakare. Han har förbättrat sig massor sen vi började men lite till vet jag att han kan.

 

Efter en liten träningsvila på de saker vi lärt oss så upplever jag att Rocky är mer på och mer arbetsvillig till att träna. Inte minst det nya vi gjort vilket är jättekul verkligen. Han får en sån energi och blir så underbart lycklig. Så därför tycker jag att en vila mitt upp i allt när det går som bäst, det är nödvändigt.

 

Under en vila brukar jag fundera och klura ut vad vi ska fortsätta med därefter. Självklart tar vi upp träningen lite men tränar lite sporadiskt och inte så intensivt. Bara lite sådär då och då. Tillsammans med det nya man tränar blir en bra kombination. Under vilan brukar jag också känna att jag själv får ett enormt sug och får en massa inspiration från alla håll till att vilja träna. Så åter igen, en vila är nödvändigt för oss. Tänk er själva vilken bra kombination när både matte och hund är motiverade till att träna järnet. Underbart är det verkligen!

 

Hur lång en vila brukar vara är lite olika. Går lite på känn och utefter hur livet ser ut just då. Ibland blir det långa vilor och ibland kortare. Tar det lite som det kommer helt enkelt. Om vi tar det här med simningen, vi fick en hel del hopp mellan varven, många kanske tycker att det inte är så bra men jag känner som så att då hinner det sjunka in lite tills nästa gång det är dags. Ta bara dom två sista tillfällena, vi hade haft en lång vila från detta på över 1 månad. Han satte ju simningen klockrent, inte ens matte trodde det var möjligt när han dels simmade löst och dessutom utstrålade en energi av att vara lycklig och tycka det var kul.

 

Just nu sitter jag och lapar åt mig all inspiration jag kan och för tillfället känner jag att det här med klickerträning är något jag vill ta upp igen. Träna in lite småkomandon och så. Visst jag använder klicker även i annat men jag menar nu att jag skulle vilja ta upp träningen med nostarget som jag pratat om och med klicker är det möjligt. Så nu blir det träning med klicker en hel del.

Haha ja det är precis vad jag känner mig som just nu. En duracellkanin. Iom att klockan ställdes om idag så blev det mörkare tidigare vilket har gjort att det känns som att jag har huuur mycket tid över som helst på kvällen. Trots detta har tiden bara runnit iväg och det känns som att jag inte fått något gjort. Väldigt lustig känsla, väldigt lustig dag!

Men listan börjar bli avklarad. En 13 punkter lång lista som nu endast har 3 punkter kvar.

 

Tre plåtar hundgodis har stått på tork denna helg och en fjärde inne nu. Nötbog, lammhjärta, Rådjurslunga x2. Så nu finns det massor gott godis till herrn.

 

Och så lilla vit. Cocos har åkt hem igen efter en helg hemma hos oss. Det har inte varit så värst mycket hundträning denna helg, mer att kunna vara lugn och trygg med situationen. Cocos har haft lite problem med det momentet och gnisslat en del. Men vi fortsätter att träna nästa gång hon kommer. Rocky har som alltid varit duktig. Han har fungerat som en ledare för Cocos har jag sett. Hon följer honom vart han än går speciellt om det är lite läskigt.

 

Tror jag tar kväll nu, jag känner mig helt slut!

God morgon mina fina läsare. Hoppas ni sovit gott i natt. Det har iaf jag gjort. Ingen Cocos som gått omkring med min strumpa i munnen som hon gjorde igår natt. Nästan lite maniskt faktiskt, hon vankade fram och tillbaka, fram och tillbaka utan att riktigt veta vad hon gjorde. När jag sen la undan strumpan somnade hon på stört.

Men inget sånt i natt tack och lov, jag är ju så lättväkt, framför allt när jag är van vid en hund som sover om nätterna.

 

Idag ser dagen ut så här. Först nu på förmiddagen blir det en sväng till stallet med en vän till mig. Rocky har ju varit med förut men Cocos vet jag inte. Det var länge sen för Rocky iaf så det blir nog en bra träning för dom bägge.

På eftermiddagen ska vi träffa en annan vän till mig, vi ska gå i skogen och bara njuta av livet. Oj, tänker ni. Oj tänker även jag. Inte brukar jag vara så mycket med vänner, nej men nu blev det så roligt nog. Inte heller van vid det men kul när man får träffa lite folk och inte bara vara ensam som man lätt blir när sambon inte är hemma.

 

Mellan dessa miljöträningar så är tanken att jag ska hinna med lite på min lista, än är det en del punkter kvar på den som behövs fixas. Som att fixa matlådor, städa, städa hundförrådet, fixa lite på bloggen, tvätten osvosv. Att frosta av frysen som jag skrivit upp, den tror jag att jag hoppas över faktiskt. Jag hinner inte med den.

 

Ha nu en underbar dag och ta vara på den för det ska jag.

 

 

Satte mig igår och gjorde mig en lista på allt jag behöver göra under helgen. En så kallad ``att göra lista´´ med saker som jag går och stör mig på i veckorna och saker jag behöver göra. Sånt kan reta ihjäl mig och det om något får mig på dåligt humör, när något ligger och gnager i bakhuvudet ``Det här måste göras och det här och det här´´

Det tar så mycket energi. Eftersom jag är så pass trött mitt i veckorna så hamnar allt sådant på helgen istället. Speciellt nu när min sambo är borta så hamnar jag i ett visst läge där jag tävlr med mig själv, ett sätt för mig att sluta tänka på allt det jobbiga kan man väl säga att det är. Men i slutändan mår jag så himla bra. Jag skriver min lista och går in till 110% för att lyckas. Jag bockar av punkter efter punkter och ju fler det blir, destå mer vill jag göra. Idag kan jag bocka av:

-Storstädning invändigt av bil

-Tvätt av bil

-Däck och bromsbyte på bil

-Miljöträning av hundar, parken Norrköping

-Omgång tre med hundgodis är på tork, hittills är lunga och nötbog klara och nu torkas det hjärta

-Tömma mobilen på bilder

 

Ju längre in på listan jag kommer ju mer hittar jag att göra. Och att jag sen på vägen får oplanerade saker på listan gör att jag inte riktigt hinner med allt det andra. Men jag har haft en himla kul helg hittills. Hade väl inte riktigt planerat att få träffa så många personer som jag gjort hittills. Men kul har det varit.

 

Hundarna har bara fått vara idag, bortsett från miljöträningen. Även det är något jag tycker är nödvändigt, att kunna ta det lugnt och fixa det. Det är något jag märkt att lilla Cocos inte kan. Hon har tyckt att det varit tråkigt idag och har ibland gnällt högt och länge. Något jag har så svårt för tyvärr och hennes gnäll är så skarpt och det går inte att missa. Men hon får lära sig och efter en stund har det fungerat bra.

 

Nej nu åter tillbaka till listan och bocka av lite till. Även morgondagen får lite mer socialt inplanerat så nu måste vi jobba på för att hinna med listan.

...men det gjorde det som tur var inte! Jag och hundarna blev nerbjudna till grannen igår. Vi satt alla i soffan tillsammans med de flesta av våra 6 hundar. Men Rocky springer såklart iväg som alltid och då jag vet hur hans mage är så oroar jag mig såklart när han springer iväg och inte kommer tillbaka. Men då vi alla var överrens om att hunden som bor i huset, hennes matskål var bortplockad så kände jag mig lite lugnare. Men när Rocky kommer på mina inkallningar så tuggar han hela tiden på något och så har han den där ``Jag är glad matte men jag gör något jag inte borde göra´´ stressiga beteendet. Så när han för tredje gången kommer tillbaka och fortfarande tuggar på något så går jag ut för att kolla. Inte blev jag mindre oroad över att Rocky under en 10 minutersperiod stått och ätit torrfoder. Attans, en hund som inte ätit torrfoder på evigheter och nu vräker i sig, det är inte alls bra. Matskålen blev bortplockad och vi fortsatte att äta kvällsfika.

 

En stund senare märker vi alla Rockys beteendeförändring, han fick en energikick och sprang runt som en galning med stoooora uppspärrade ögon. Helt galen blev han! Han började flämta och det gör inte min hund i första taget, kanske om det är varmt ute och jag tränat hårt med honom. Jag märker även hur uppsvälld hans mage blev och sättet han låg på visade tydligt hur ont i magen han hade.

 

Resterande kväll blev jag tvungen att hålla fast honom, han for runt som en annan tok och jag ansåg att han behövde vara still och lugna ner sig från sitt stressade tillstånd. När vi senare på kvällen gick hem kände jag mig inte alls lika oroad. Min Rocky var densamma igen.

 

Rocky har fått fasta lite nu och fått sig en liten tablett. Jag har inte märkt av något och han verkar inte ha ont längre. Men det hade kunnat gå riktigt illa om han fått i sig mer. Han fick nog i sig en hel del och därefter drack han mängder av vatten, det svällde i magen på honom. Usch, jag vill inte veta vad som kunnat hänt då

Vår fredagskväll har varit fantastisk. Det har varit ett kärt återseende med en vän till mig och även till Rocky. Mycket prat har det blivit och nu ikväll, eller ska man säga i natt för jag inser nu att klockan faktiskt är 01.00 har vi varit ute på en nattlig promenad med 10 hundar i mörkret. Mysigt värre trots att man inte såg ett dugg. 5 collie, 1 eurasier, 1 rottisblandning, 2 pudlar och så lilla Rocky.

 

Ikväll känner jag mig nöjd, jag har fått lite av många delar som gör mitt liv lättare. Jag känner mig så glad ikväll. Hoppas ni också är glada och nöjda med er fredagskväll.

Haha oj vad det blev svårt nu! Jag har i princip inget kvar av det vanliga hundgodiset, lite finns men det är inget som används. Och några vanliga tugg är inget att prata om. Det är slut förutom vita små tuggpinnar. Så vad ger man då en hund som inte är van vid BARF!? Haha ja, nu blev det svårt. Får försöka vänja in henne lite smått. För smaka kommer hon ju självklart få göra. Hon hittade precis Rockys stora torkade oxstrupe, vi får se vad lilla magen säger om det.

Ja, då var hon äntligen här igen. Vi alla, både jag, Rocky och katten Zezzan har saknat henne. Men idag efter jobbet styrde vi bilen dit och plockade med oss henne på vägen hem. Välkommen hit igen Cocos!

 

Nu väntar en helg med massor spännande saker

 

Om bara några timmar slutar jag för dagen och tar helg. Helg innebär att fina Cocos kommer! Underbart och ska bli jättekul att hon kommer till oss igen. Rocky blir ju så glad och nöjd över hennes närvaro. Sen har vi en fullspäckad helg framför oss med massa kul och annat roligt.

Haha, ja så är det. Igår smugglade jag in Rocky på flygplatsen. Efter lite fram och tillbaka på jobbet med vart dom ville ha mig så beslutades det att jag skulle upp till Nyköping. Lite dragandes i vardera arm åt varsitt håll kändes det som. Först ringer ena chefen och säger att jag ska upp, därefter nästa, nej du ska stanna och tillslut ringde den första upp igen och bad mig komma. Haha

 

Rocky var ju med mig till jobbet och mina tankar blev direkt ``Vart ska jag göra av Rocky?´´ Man får ju inte ta in hundar på flygplatsen enligt skyltarna i snurrdörren. Men Enligt Ida, min kollega i Nyköping så hade dom sagt till henne att det är ok att ta in och ha bakom kontoret, så det var där min lilla ögonsten har varit. Men vi var bar inne två vändor. Jag håller ju till mestadels ute i garaget. Rocky skötte sig super och alla är så imponerade av honom. Det gör mig stolt.

 

På något sett lyckades vi frakta hela fyra bilar till restaurangen på lunchen. Cheferna hade hämtat några som vi sen skulle åka med hem. Fyra i rad körde vi mot flygplatsen, en efter en i en lång rad. Rocky som satt i den vita BMW 520 fick storchefen ta medans vi andra fick C-klass, A1 och en fyrhjulsdriven BMW 520.

 

När jag hoppade in i bilen som storchefen körde så berättade han för mig att han försökt vara så tyst som möjligt för att Rocky inte skulle förstå att det inte var jag som körde. Han hade försökt köra som jag och inte som den bildåre han egentligen är och det fick mig till ett gott skratt. Haha så gulligt!

 

Ännu en stooor bild. Suck uppladdad från mobilen och går inte ändra storlek på dom!

 

 

När ni kommenterar mina bilder och inlägg så svarar jag alltid. Jag svarar från min egna sida via kommentarsfliken. Men kommer svaret fram till er verkligen? Ni nu som vet med er att ni kommenterat mig här på bloggen, vet ni med er att ni fått något svar eller har det aldrig kommit fram? Jag behöver veta hur det ligger till, för jag svarar på alla kommentarer jag får :D

 

Och så måste jag ju säga det att ni gör mig så glad över era kommenterar, minsta lilla kommentar s blir jag jätteglad verkligen. Fortsätt så. Vem vet, snart kanske bloggen sprängs med inlägg för att jag tycker det är så kul att blogga, hahaha!

Hundträning i Östergötland är en FB-grupp som startades av http://skrollis.blogg.se/.

Tillsammans med henne nu försöker vi att få till ett gäng som vill träna lite hund någon dag. Träna, prata, miljöträna våra hundar och bara umgås med varandra. Dela tankar och idéer och lära varandra det man kan. Skulle inte det vara kul att få till ett skapligt gäng med hundfolk och träffas? Vi planerar att ses i Norsholm som ligger mellan Norrköping och Linköping.

 

Finns det några hundmänniskor här som skulle tänka sig att vilja träffa oss? Kika in FB och gå med i gruppen som heter just Hundträning i Östergötland.

 

Ju fler vi blir destå roligare blir det. Vem vet kanske får våra hundar träffa en ny bästa vän.

Statistiken skjuter i höjden! Likaså kommentarerna, tusen tack och kul att så många hittat hit och är nyfikna på våran dag och det liv vi lever.

 

Tack tack tack!

 

 

Nu har det varit två dagar på dagis för herrn. Lite blandade känslor faktiskt. I tisdags var det jättejobbigt psykiskt för mig att lämna ifrån sig lilla Rocky. Först husse och sen behöva lämna ifrån sig Rocky. Det resulterade ju självklart till att han inte ens ville gå in i boxen och vände för att följa med mig när han väl kommit in. Det gjorde inte matte gladare. Den dagen kände jag mig så ensam. Men ju längre dagen gick destå starkare kände jag mig.

I morse var det betydligt lättare att lämna honom, jag känner mig starkare och lite ``nu jävlar´´.

I och med att jag har hittat ett sett att inte bli besviken och nere för att Rocky låter så har det givetvis blivit mycket lättare att gå in i hundhuset nu. Det smittar ju av sig på hunden och idag gick det mycket enklare att lämna honom och lättare för honom att komma till ro. Känns skönt. Ännu lättare för mig blir det med vetskapen om att Rocky inte gjort inne alla gånger, bara några. Idag hade han inte gjort inne, det luktade så mycket Rocky om hans bädd när jag kom. Det luktade gott.

Det var veckans två tillfällen på dagis, nu laddar vi inför nästa veckas timmar för resten av veckan följer han med mig till jobbet igen.

 

Jag är så otroligt glad och stolt över min hund som klarar det här, om än fortfarande motvilligt men han gör det för min skull. Älskade hund <3

Idag för en månad sen klickade jag hem några varor från http://www.hundteknik.se/. Efter två veckor hade varorna fortfarande inte skickats och jag mejlar för att fråga vart det tagit vägen. Några dagar senare fick jag ett mejl om att paketet kommit fram så efter jobbet skyndade jag mig dit för att lösa ut det.

 

Min första tanke när jag såg paketet var ``Hur sjutton får allt plats där i´´ Och nej, allt fick inte plats där utan det var bara delar av mitt paket och en lapp där det stod att två av varorna inte hade kommit än. Det hade blivit lite fel med leveranser osv. Ist fick jag tröstgodis och fick glatt vänta ett tag till.

 

Idag är det då 1 hel månad sen beställningen skickades. Jag hade sen tidigare tänkt skicka ett mejl om denna dagen skulle komma. Och inte gladare blev jag i morse när jag såg min inkorg. Jag hade fått ett mejl från KLARNA (där man betalar genom) om att jag betalat in för mycket pengar. Jag räknade rätt enkelt ut att denna summa blir om man plussar ihop summorna på de två varor som är kvar. Suck!

 

Nu är det ju så att anledningen till att jag skickade denna beställning var just för en enda vara, just den varan som är kvar. Så besviken och arg på http://www.hundteknik.se/ just nu. Detta är inte första gången utan tredje gången. Tre av tre gånger jag handlat från den sidan har det strulat, men nu är det nog med det. Aldrig mer!

Jag började redan prata om det här lite igår. Lite nackdelar med Barfandet och hur min hund reagerar på detta. I och med att Rocky blivit glupsk så har ju jag börjat bli mer noga med att ge honom större bitar/ben. Det tillsammans med att jag tycker det är så roligt att se honom njuta av sin mat och att jag även tycker det känns bra att ge detta har lett till att Rocky inte bara fått fint jämnt hull, han ser ut att ha gått upp en hel del i vikt också. Han har breddat sig utan att se överviktig ut. Men han har blivit större. Så hädan efter får jag hålla koll på att han inte blir fööör stor. Han får inte bli överviktig! Vilken tur att jag har en hund som ändrar hull dag efter dag. Det syns tydligt om jag gett honom för mycket mat dagen innan eller tvärt om. Skulle han bli för stor så är det bara att minska och då syns även det efter någon dag eller två. Men, han är en liten hund med i princip inget fett på sig, han fryser lätt och får gärna lägga på sig lite nu under vintern.

För en tid sen hade djuraffären 30% på all hund & kattmat samt kattsand. Som många av er redan vet jag där, inte bara en gång utan två gånger! Jag plockade på mig mycket och jag kan säga att jag lär inte behöva köpa mat till djuren på bra länge nu. Haha! Dyrt blev det men när jag tänker på hur mycket jag sparade så är det inte längre så dyrt. Till katten lär jag inte behöva köpa mat till på månader.

 

Rockys frys gick från ekande tom till fylld i färskfoderfacket. 13 Musch-korvar och 6 VoH, det var så mycket det fick plats i hyllan. Tyvärr hade dom inte VoH i affären med 30%, därav varför så få av den sorten jag kör mest på.

 

Här under ser ni Rockys fack i viltfrysen. Just nu mestadels från rådjur. Allt från ben, rent kött, strupe, lever, lunga, njure, hjärta till rygg.

I facken över finns skankarna, rådjur och även från älg. Ytterligare från ett av facken finns lite blandat från förra årets fångst. Älg och rådjur. Lite blandat till hunden och till oss människor. Vi får se, kanske att jag börjar beta av lite. Mestadels är det rådjursfärs men det finns också ett å annat ben till Rocky där.

 

Utöver dessa två fack finns en herrans massa annat såsom kycklingvingar, filéer och klubbor, grisknorr, oxsvans, nötköttben och rent kött av min favorit, lamm. Jag är helnöjd med lamm och kommer nog alltid ha det hemma. Är så nära på att gå och köpa en lammframdel som jag hittat nyligen. Haha men jag har inte plats.

 

Det är så kul det här med barf. Jag vill veta mer! Jag vill lära mig mer och få mer kunskap om allt!

 

Jag känner att jag inte är stark nog att mötas av en skällig hund som morrar och avger alla tecken på att ``DET KOMMER NÅGON´´ så jag pluggade därför i mina hörlurar i öronen och klev därefter in i hundhuset. Men åter inser jag att det inte var nödvändigt. Så fort jag såg min studdsande svarta råtta komma ut ur boxen blev jag på så glatt humör och hörlurarna åkte av. Älskade hund <3

Han blir så glad när matte kommer, så sprudlande glad att han inte vet vart han ska ta vägen. Att se detta är smittsamt, även jag blir lycklig och glad och även om läget just nu känns lite ensamt så får han mig alltid på så bra humör den där lille. Älskade underbara hund. Vad skulle jag göra utan dig?!

Rocky har varit väldigt kinkig i maten. Ibland har jag inte kunnat röra mig när han äter utan att han slutar att äta. Men det var då, det var då jag gav honom torrfoder. Och jag säger fortfarande det, aldrig mer! Aldrig någonsin mer att jag ger min hund torrfoder. Visst är det smidigt med att ha en torrfoderpåse men fy vad jag skäms över att ha gett min hund sånt skit. Det är sån skillnad på honom nu, både i utseende, hull och personlighet.

 

Idag får min hund fortfarande inte det bästa av det bästa, vi fuskar med färskfoder. Men jag tycker allt att det är helt ok ändå. Jag tillsätter kött till maten och annat gott om kvällarna som gottgott till honom. Och han äter som aldrig förr, han har inte matvägrat en enda gång sen jag började med Barf!

 

Men även detta med barf har sina nackdelar. Rocky är inte lika försiktig längre utan slukar det mesta helt. Han tuggar lite först men tröttnar sen och sväljer det helt om han anser att det går fortare. Det har gjort att jag ständigt går med en klump i magen. Speciellt när det bara är lite kvar på ett större köttstycke med ben. Ibland sväljer han så stort att han måste spy upp det, han låter konstigt och sen äter han upp det igen, med lite fler tuggor på den.

Men jag är rädd att han sväljer större ben, vassare och hårda ben som kan peta hål på hans inre. Idag är det en ständig kamp med att hitta stora köttben nog till den lilla lilla hund jag har. Men det är inte lätt. Jag kan alltid be honom om att släppa det han har i munnen, men om han anser att det kanske går att svälja så gör han det. Vilket har resulterat till att när jag ser att benet är litet så går jag ut ur rummet för att minska hans oro över att bli av med det. För kommer jag i närheten så sväljer han direkt. Bara de tillfällen då benet är litet nog, annars släpper han finfint.

Resultatet till hans glupskhet har blivit att matte alltid har sparris hemma. Alla gånger han får köttiga ben där han kan få i sig större ben får han alltid sparris som lindar in de vassa spetsarna om där är några. Det har lugnat mig lite.

Jag har pratat en del om Rockys munhygien ett tag nu. Att den först blev bättre men att den nu återgått till att vara motbjudande. Men så har det varit nu ett tag, upp och ner, upp och ner. Ibland är den bra, ibland mindre bra.

 

För några dagar sen uppstod ett annat problem jag har, jag har noterat detta vid samma tillfälle varje gång. Nämligen att Rocky reagerar på kyckling på något sätt. Varje gång jag ger Rocky kyckling så uppstår något konstigt dagen efter. Jag kan inte komma på varför. Men helt utan anledning så kommer det upp vätska, vattenliknande vätska från munnen på honom. Inte mycket utan bara några droppar. Helt utan anledning och han verkar lika paff själv över att det händer som jag tycker att det är konstigt. Fler gånger i samband med att han går från stilla till att röra sig. Men också väldigt ofta när han är stilla. Inga förvarningar eller något. Jag har sett han slicka sig runt munnen (må illa slicket) men inte i samband med detta utan längre tid innan och varje gång det händer kollar han på mig som om han undrar vad som händer. Mycket lustigt verkligen!

 

Men efter alla gånger jag gett kyckling så på tredje dagen så blir hans munhygien jättebra. Alla gånger verkligen! Eller snarare, hans mage är det ju som luktar. Jag börjar fundera på om kycklingen ``renar´´ hans mage på något vänster, att det som kommer upp är dåligt och när det väl är borta så blir magen bra.

 

Jag ska göra ett test, jag ska vänta tills han blir dålig i munnen igen. Tills han luktar sådär illa så det inte går att vara i närheten av han. Då ska jag ge kyckling igen och se vad som händer. Fungerar det även då så väntar jag tills nästa gång den blir sämre. Då ska jag ge kyckling varje dag för att se vad som händer. Idag får han inte kyckling varje dag mer än om det är i färskfodret. Fuskar ju lite och kör färskfoder som bas och tillsätter kött till maten och kött som gottgott.

 

Jag är nyfiken, kan detta ha ett sammanhang?! Det återstår att se.

Godkväll på er! Ni kanske har märkt att jag haft en liten paus från bloggen under helgen. Eller snarare en liten semester kan man väl säga. Laddat batterierna och fått lite ny inspiration på idéer osv. Men mest har denna paus handlat om att umgås så mycket som möjligt med min älskade sambo dom sista dagarna innan han skulle åka.

 

I natt åkte min sambo iväg till Gaza för en längre tid. Låt denna tid gå snabbt och hjälp mig att hålla tummarna för att han hinner hem till jul. Det är nämligen inte säkert.

 

Att vakna på morgonen efter att han har åkt, veta att man är ensam och att han är långt långt bort, det är jobbigt! Likaså att komma hem efter jobbet, man ser saker och blir ledsen. Idag kom jag på mig själv med att kolla mot garaget och undra om han kommit hem ännu. Blev glad när jag såg hans bil men kom då på mig själv med att han inte alls är hemma.

 

Det bästa med att han är just i Gaza det är att tidsskillnaden är så liten, i vissa länder han är i så hinner vi inte prata alls då tidsskillnaden är så stor. Men just i Gaza ligger den bara på någon timma fram eller bak. Vet inte riktigt åt vilket håll än. Detta gör att vi kan prata via skype och fb om kvällarna när han är ledig. Underbart! Vi har nämligen bara tillgång till 30 minuter på telefonen i veckan annars.

 

Nä nu ska vi se till att hitta på något under kvällen. Här ska diskas och tina färskfoder i mängder :D Självklart ska det gosas med djuren. Älskade katten Zezzan och underbaraste hunden, min vän Rocky.

 

Håll förresten ögonen öppna, inom en tid kommer det upp lite intressanta inlägg om ett problem som jag kanske löst eller hittat en liten ledtråd om.

En jobbig dag som denna får man tänka på något kul i stället. Och då tänker jag på att jag längtar efter den kommande helgen. Då kommer nämligen Cocos hit igen. Den vita lilla dvärgpudeltiken. Det är något som får mitt hjärta att smälta, att se två hundar, även katten trivas tillsammans av varandras närhet. Då känner jag mig nöjd!

 

 

Idag har min kropp dummat sig igen. Allt började med att jag redan när jag vaknade kände mig helt slut i huvudet. Jag har förmodligen drömt en massa under natten även att jag inte har en aning om vad. Jag kände mig helt slut i huvudet och när jag drömmer så intensivt så börjar jag spänna käkarna och då gnisslas det en del. Så mina käkar och hela munnen, tänderna och tandköttet känns ömt.

Inte nog med det, med spänningar i kroppen som inte vill släppa så händer fler saker. Ju längre in i arbetet jag kom destå mer kände jag av min knastrande nacke. Suck, vrider på huvudet och så knastrar det allra längst upp på nacken mot huvudet. Det händer när jag ansträngt mig eller spänt mig för mycket.

När spänningarna håller i sig ytterligare längre in på dagen så märker jag hur det börjar trycka och bli jobbigt med andningen och det händer när kotorna i ryggen pressas ihop och jag vill bara hem och låta sambon sträcka ut mig. Idag sitter det längre upp än vanligt och när detta händer blir jag stel.

 

Ja, och självklart ska vädret vakna på dåligt humör och ge mig kyla. Det hjälper inte mig för fem öre. Speciellt inte eftersom jag inte har fått några ordentliga kläder som klarar kylan. Min nya jobbjacka sitter som korvskinn på mig. Min lösning för dagen blev, 3 tjocktröjor och en t-shirt. Men med 3 plusgrader och blåst när man står utomhu och tvättar bilar är ingen hitt.

 

Haha vilken eländig dag. Men, på något sett har den trots detta känts rolig och lyckad. Jag känner mig nöjd med min dag.

 

Rocky har ju varit med på jobbet idag. Han hade legat i sin bur då jag öppnat ytterdörren. Rocky hade sprungit fram för att kolla vem som kom och kollegan som såg det hela sa sen till min chef. ``Det är Sandra som kommer, det ser man på Rocky´´ Haha, det var det första jag fick höra när jag kom in. ``Man märker tydligt på Rocky när det är du eller någon annan som kommer in.´´ Rocky känner av mig långt innan jag rycker i dörren, då börjar hans svans gå i hundratio och blir hela Rocky blir överlycklig. Då vet alla vem som kommer. Haha, söthunden min.

Nu när vi ändå är inne på problemens sida kan jag ju även prata om en annan sak som gör mig så ledsen.

 

Som så många här vet är ju Rocky en gammal vanvård. Han har blivit misshandlad och hade ingen tillit som helst till människan när han kom till mig. Han gick inte att klappa alls. Speciellt män av grövre typ, även långa och män med den här ``tyngre´´ gångstilen har han jättesvårt för.

 

Min sambo, Robin är resemontör. Han jobbar utomlands större delen av året och kommer och går lite då och då. Detta är något Rocky inte klarar av har jag märkt. Rocky klarar inte av att husse är hemma, inte hemma, kommer hem igen och sen åker bort. Han reagerar med rädsla och Robin har aldrig någonsin gjort honom något illa. Robin kan inte röra sig när han kommit hem utan att Rocky hoppar till av rädsla. Han ignorerar honom bara som jag sagt åt Robin att göra. Efter några dagar blir allt bra igen och husse och hund är bästa vänner. Men så åker Robin igen och när han kommer hem är det samma visa. Så håller det på.

 

Detta beteende har även gjort att Rocky varje gång vi kliver innanför dörren verkligen letar igenom huset efter om någon är hemma, inte av rädsla utan mer osäkerhet. Detta beteende tillsammans med hans uppmärksamma sida hör lite ihop. Jag måste få stopp på det här, en vaksam, uppmärksam och osäker hund är det sista jag vill ha. Men ska jag behöva välja mellan min allra bästa vän, min hund och min sambo?

 

En tanke som slagit mig är att Rocky är en typisk hund så som vi alla vill att hundar ska göra. Jag minns en gång då jag närmade mig Rocky från håll. Rocky skällde ut mig med ett osäkert skall tills jag kom närmre, dåå såg han att det var jag och ändrade attityd.

Likadant igår när sambon hämtade honom från dagis. Innan Rocky såg på nära håll att det var husse skälldes han ut till att sen bli glad när han såg att det var husse.

Antingen är han en typisk hund så som vi vill ha dom. Som använder sin näsa innan ögon och öron. I det här fallet kände han väl inte igen lukt på långt avstånd. Eller också har min älskade Rocky dålig syn.

 

Vad har ni för reflektioner kring mina tankar här? Vad bör jag göra och inte göra. Och säg nu inte att jag borde låta honom somna in. Min hund har det bra bortsett från dessa få stunder i livet.

 

Ja tänk vad mycket lite musik kan påverka mig som person. Jag har redan kommit på att musik i öronen botar min tandläkarskräck, min nervositet och rädsla för saker. Idag, och några dagar tillbaka har jag mått skit över det här med att Rocky blivit värre med sin uppmärksamma sida. Han vaktar ju inte men han vill gärna säga till när någon kommer, inte en eller två gånger utan hundraelva gånger till efter det. Jag mår skit över det här och det känns som om jag hamnat i en återvändsgränd, jag vet inte hur jag ska bära mig åt.

 

Även att jag nästan till 100% är säker på att det är hans irriterande arga boxgranne, en Irländsk setter på dagis som är orsaken till att han nu beter sig så här så blir jag så besviken varje gång jag kommer in.

Idag har jag bävat för att åka och hämta honom, jag ville verkligen inte åka dit. Men jag måste ju. Så jag pluggade helt enkelt in hörlurarna i öronen med hög musik och gick därefter in. Hörde inte ett skit!

Försökte att bara ignorera allt jag såg eller om jag hört något. Öppnade boxdörren och ut kom min studdsboll. Studds studds studds, sen började jag asflabba. Det såg lite roligt ut och även om han nu sagt till eller inte så hörde jag ju inte det. Hämningarna släppte och jag kände en stor klump i magen försvinna.

 

Eftersom jag nu blivit på bättre humör så vågade jag titta upp. Då märker jag att Rocky har varit helt själv därinne. Åhh vad jag nu önskat att jag inte hade pluggat i hörlurarna, för jag är säker på att han inte sagt något! Men gjort är gjort och glad är jag. Får nog fortsätta på detta viset, annars kommer matte inte klara sig.

 

Mycket av att jag dalar nu har med att min sambo åker utomlands på jobb inom en mycket snart framtid. Gaza i 2 månader och han vet inte om han hinner hem till jul. Därav är jag extra känslig just nu. Men med lite musik kan det ljusna lite

Jag hade en ganska jobbig tid för en tid sen. Men jag kom tillbaka med nya tag och ny kraft. Tyvärr finns det en sak jag fortfarande inte fått fäste om. Jag har tappat greppet om Rockys uppmärksamhet när det kommer någon. Jag tror att jag håller på att bli galen. Det känns som om han har blivit stärkt och modigare på något vänster, det har bara eskalerat och blivit värre. Han är så envis, så jävla envis den där lilla rackaren. Men jag älskar honom ändå.

 

Men jag får snart nog, jag hatar att han ska vara så envisen och fortsätta. Jag går helt med på att han får säga till när någon kommer....EN GÅNG. Men hundraelva gånger till. Nejtack! Förut gruffade han bara till, fortfarande envist många gånger, men inte så som det är nu. Nu skäller han till en gång, morrar och därefter gruffar och muttrar en halv eftermiddag på det. Nej men ni förstår.

 

Igår satt jag vid min dator, skrev på bloggen och katten hoppade ner från vedlåren ute i hallen. Rocky säger till, och igen, och igen och igen. Jag blir så trött! Jag vet inte vad jag ska göra längre.

Så hela kvällen knackade jag i väggar, knackade på ytterdörren och öppnade den. Knackade och öppnade igen, och igen och igen. Upprepade gånger knackade jag på dörren och öppnade så Rocky fick gå ut och kolla. Tillslut orkade han inte ens kolla ut när jag öppnade dörren.

Men efter lite uppehåll så gick jag ut för att knacka dörr igen, Rocky såg mig klart och tydligt. Knackade och fick ett skall och mutter på det. Han fick komma fram och jag knackade igen. Åter skall och mutter. Öppnade dörren och han inser att ingen är där. Upprepar detta flera gånger och efter ett par upprepningar kommer han inte fram längre.

Men så börjar det om igen efter en liten stund när jag börjat om igen. Såhär håller det på. Han verkar reagera på ljudet.

 

Jag vet inte hur jag ska få bukt på mitt problem. Rocky är så jävla stark hund psykiskt! Vi är två ledarfigurer han och jag och vi båda kämpar om platsen varje dag. Oftast följer han mig och jag han, vi är ett team som sammarbetar. Men just i detta ämne, där vinner han och jag får lägga mig. Jag har inte greppet om att få vinna där.

Idag efter jobbet svängde jag förbi djuraffären och skulle inhandla lite katt och hundmat och möttes av en trevlig syn. 30% på allt katt och hundfoder stod det på en skylt utanför. Underbart! Så jag passade på att handla allt jag tänkt köpa och lite till. Nu i efterhand funderar jag på att gå dit även i morgon och handla mer färskfoder, 30% på allt var det ju! Jag menar 17 kr för en mushkorv är inte så farligt.

 

Även katten fick lite nytt i foderhyllan, hittade ett spannmålsfritt torrfoder. Ja, fröken katt har blivit så kräsen. Från att vara en dam som åt allt till att matvägra om hon inte får sitt torrfoder. Hon dissade ju en kycklingvinge, och sin blötmat äter hon inte upp längre. Hon ska ha sitt torrfoder. Suck!

 

Jag tjänade en massa på detta och för att inte tala om hur mycket jag faktiskt fick med mig hem. Men som sagt, jag funderar på att åka tillbaka i morgon och köpa mer foder och bunkra lite. Lär ju endå tjäna på det i längden och slippa småhandla. Hade jag betalat fullt pris idag hade jag fått pröjsa 174 kr till!

Stoltare hund efter simningen igår får man leta efter. Simtränaren blev allt lite småförtjust i honom och har gång på gång sagt att jag får akta mig så jag inte blir av med min hund. Hihi. Hon sa även glatt att ``Han ser så stolt ut när han simmat, han är lika glad innan som efter.´´ Självklart är det så, ni ska se honom. Han blir så glad och känner sig så duktig när han gjort något. Efter simningen just blir han nästan två meter hög, haha nej men ni förstår. Han sträcker på sig så stolt och har den där underbart nöjda blicken i ögonen. Och för att inte tala om hur stolt jag är över honom. Han grejade det! Från att få panik när han inte bottnade till att simma löst i en pool. Matte är så stolt!

Nu ska matte spara pengar så vi kan simma fler gånger. Kan ni förstå, vi klarade uppsimningen!

 

Vi kom dit, tog våran promenad så han fick göra ifrån sig ordentligt och gick därefter in. Vi fick veta vad som skulle ske och hur, det var inga konstigheter. Allt skulle gå till precis som tidigare gånger fast jag skulle få göra allt helt själv idag, då menar jag helt själv. Simtränaren skulle inte ens närvara i rummet utan bara kika in lite då och då. Ska jag vara ärlig så såg jag henne bara en enda gång på de 45 minutrarna vi var där inne.

 

Rocky fick flytvästen på sig, och därefter lyfte jag ner honom sakta i vattnet. Sakta så han fick vänja sig vid temperaturen. Det ska tydligen vara 24 grader i vattnet, men det vet i tusan!

 

Idag startade jag med endast en lina, satte den fram på flytvästen för att kunna styra. Men det gick inte lång tid innan jag insåg att den bara var i vägen. Efter endast en länge så knäppte jag bort den och Rocky fick simma löst.

 

Simtränaren var med vid start, hon tänkte att hon skulle se vad som hände och vara lite back up om han skulle simma mot rampen. Men...som sagt vi klarade oss finfint helt själv och hon kunde gå ganska omgående.

 

Själklart var det lite nervöst såhär på provdagen och första gången helt själv, hela passet. Lite missar gjorde vi, men det är sånt som händer. Jag var lite för prövande och glömde lätt bort hur länge han simmat, så i början blev det ganska få varv och mot slutet lite längre. Mot slutet fick jag även se en trött hund och eftersom matte prövade sig fram så blev det kanske något varv för mycket. Han gick inte upp på rampen men klättrade lite lätt på kanten, inte mer än så. Jag kunde lätt styra honom där ifrån och vi fortsatte. Han simmade sååå fint!

 

Jag hade inte kunnat drömma om att vi skulle komma dit vi är nu. På min höjd hade jag nöjt mig med att han skulle simma lugnt, inte vara stressad och panikslagen. Det enda jag ville var att han skulle känna sig trygg i vattnet, med linor! Nu simmar han löst och följer mig jättebra. Älskade hund!

 

JAAA! Självklart klarade vi simkörkortet :D

 

Jag är lite lätt depp på Rockys munhygien. Rocky har fått torrfoder under tiden han varit hos mig med färskfoder som lyxmåltider. Sen efter djupare läsning i BARF-gruppen på fb fick jag en helt annan syn på det här med vad vi ger våra hundar. Aldrig mer torrfoder! Rocky gick över helt på VoH färskfoder. Som gott gott byttes tuggben och godis ut mot råa köttiga ben. I och med den förändringen försvann också Rockys dåliga andedräkt, som inte kommer från munnen utan från magen.

 

Nu har det gått ett tag och den illaluktande stanken har kommit tillbaka. Något säger mig att det handlar om att hans mage vant sig och att om jag skulle byta foder nu igen så skulle det bli bra. Men hur bra är det att byta foder egentligen? Nej, inte alls! Jag är förvirrad, varför kunde det inte hålla sig sådär bra som det var i början för?

Varför ska det gå tillbaka igen, jag mår skit över att behöva visa Rocky hur äcklad jag blir när han kommer i närheten av mitt ansikte. Man drar ju givetvis undan ansiktet.

 

 

Vad hurttig jag känner mig idag. Först på lunchen fick jag mer tid över än vanligt och då fick vi oss en längre promenad jag och min älskade Rocky.

Efter jobbet hade jag ett enormt sug efter att få gå i parken i Norrköping. Den är så fin! Vi gick där, jag med musik i öronen smygtittande på min vackra hund i sin hurttascarf. Allt var kanon och han kändes glad. Gick förbi en perfekt öppen grusplan och tillfället kunde inte komma mer perfekt. Han var glad och på hugget så vi gick dit och spontantränade några få uppmärksamhetsövningar, positon och att följa mig. Det gick superbra och han var superglad så han blev en studdsboll. När han landade så skrek han till sen stod han på tre ben, stackarn. Jag han dock inte göra så mycket innan det gått över och jag misstänker starkt att musklerna inte var tillräckligt varma och han har varit lite stel efter gårdagen. Så hädan efter får jag se till att hålla min hund på backen under träning. Hehe lättare sagt än gjort!

Nu tänkte jag tipsa er om en blogg. Bloggen tillhör en gammal go vän till mig. Hon har sen en tid tillbaka fått hem en underbart liten söt flatvalp. Följ henne och deras fram och motgångar i livet och allt som hör till ett valpliv.

Kika gärna in hos Sara på http://skrollis.blogg.se/

Igår efter att Cocos åkt hem till sin ägare blev jag otroligt sugen på att cykla en långrunda med Rocky. Att köra slut på både mig och han. Och nog bliv vi det!

Jag var mycket noga med att Rocky skulle bli varm i kroppen innan vi började cykla. Promenerade länge med Back on Track täcke på för att sen börja jogga fram utan. Ja, jo jogga, Rocky var piiiig och jag fick gång på gång påminna honom om att sänka tempot en aning.

När vi började närma oss det tänkte stället där Rocky skulle få avrunda så blev det en längre promenad med täcket på igen. Jag anser att vara varm i kroppen är bara ett måste när man tränar. Dels kan skador lätt komma fram med kalla och stela muskler och efteråt är dom spända av ansträngning, jag gillar inte att avbryta en hård träning tvärt utan att gå av sig lite. Efter promenaden tar jag av täcket och ger frikommando. Han får sträcka på sig som han vill och får vara avslappnad även om han väljer ett högre tempo.

Inne sedan när han är stilla och inte rör sig så mycket, för att inte musklerna ska bli kalla allt för fort får han även då ha på sig sitt täcke. Jag trappar helt enkelt ner steg för steg värmen i kroppen.

 

Men åter till Rockys träning igår.

Rocky hade sprungit en bra bit. Jag tippar på att vi hade kommit en 6 km hemifrån med alla promenader och en tur vid cykeln. Då fick han hoppa upp i korgen och matte skulle få sin bit av träningen. Och jominsan det fick jag allt! Med två tredjedelar av turen kvar så satte jag upp Rocky i korgen och skulle just börja cykla. Jag hade sen tidigare på turen märkt att jag hade ont om luft i däcket, men nu märkte jag även att Rockys tyngd gjorde så att korgen halkade ner, rakt på skärmen som tog i framdäcket. Det blev tuuuungt! Men jag envisades med att vi skulle fullfölja turen och cyklade på.

 

Pust och stånk! Efter 1 timma och 55 minuter var vi åter hemma, med över milen i bagaget. Det blev inte riktigt som jag tänk, cykeln ville inte som jag ville och det gick ut över Rocky, eftersom det tog bra mycket längre tid innan vi kom hem då jag fick gå bitvis. Det resulterade till att Rocky började frysa, så min nedtrappning gick inte heller som den skulle. Jag var helt slut jag med och stel som sjutton i nacke och rygg, benen fick ta emot en hel del mjölksyra och om händerna blev det kallt.

 

Ja, ibland blir det inte riktigt som det var tänkt. Men vi kom runt iaf.

 

Jag älskar att se djur såhär nöjda. Att dom trivs tillsammans och mår bra av varandras närhet. Det är såhär jag vill ha det. Inte att en hund börjar käka grus av stress och oro som sist när jag hade en annan hund hemma, en hund som han inte gillade. Eller en katt som inte vill komma hem.

 

Det är såhär jag vill ha det! En trygg flock med djur

 

Igår fick vi höra att tidningsbudet kört lite fört fort igen. Vi som bor här kör i omkring 20-30 km/h. Och nu när grannen innan oss inte har tidningen längre så kan tidningsbudet och posten köra för fullt förbi. Upp emot 100km/h, dom kör för fullt hela vägen.

 

I går morse fick vi både se och höra om en viltolycka vid grannen som inte längre har tidningen. Dom hade kört på en älg. Bromsspår efter bilen och en omkullramlad älg. Älgen sprang iväg och jägare har letat rätt på den och den ska inte ha några större skador.

I morse vid frukost fann vi att vi inte hade varken kyl eller frys, inte heller radion eller kaffebryggaren, ingenting fungerade som det skulle. Jag kände mig lite nere med tanke på att jag var och storhandlade igår, rätt mycket pengar gick åt och så att Rockys all mat i hans frys var halvt tinat. Suck! Vi får se hur mycket som han bli förstört. Men nu är problemet åtgärdat och allt är igång igen.

Efter den här helgen har jag insett att Cocos har det som både jag och Rocky behöver. Det är det temperament som vi önskar på vår nästa hund. Kanske lite mer Go i, men annars den lugna och inte alls dominanta typ av hund som hon är. För en till dominant och viljestark hund skulle inte fungera med Rocky, inte heller för mig. Det lugn och trygghet hon ger Rocky är underbart.

 

Det är underbart att se Rocky och Cocos ligga tätt intill varandra och sova, trippa fram på promenader jämsides och visa hur nöjda dom är när dom är med varandras närvaro.

 

I skrivandets stund ser jag att min katt hoppar upp och nosar på Cocos. Zez är inte den som litar på alla hundar då hon blivit jagad allt för många gånger. Men även hon är nöjd med Cocos närvaro. Så alltså har jag här tre nöjda djur och en matte som inser vad hon behöver på sin nästa hund för att det ska fungera.

 

Just nu önskar jag att hon kunde stanna lite längre. Jag njuter för fulla drag!

Men, det var ju tänkt att hon skulle stanna tills i går men snäll som ägaren till Cocos är fick hon stanna en natt till. Men idag åker hon hem igen. Tråkigt!

 

Något jag inte är van vid, det måste nog nästan vara det att hon är tik. Rocky har aldrig några problem att kissa, men med tik går det lite trögt. Haha

 

 

 

Tacos avklarat och nu har jag plockat fram lite gott gott till herrarna. Sambo, hans bror och deras kusin. Lite får man väl skämma bort dom?! Nu sitter dom bänkade alla tre i soffan framför polisskolan på tv, Rocky under en filt och Cocos mellan grabbarna. Fullt i soffan ikväll!

 

Själv har jag satt mig vid vardagsrumsbordet med min älskade dator framför mig en kortis. Sitter här och ojar mig över att jag kommer att ha en hel del att skriva här i morgon. Inte ett enda tidsinställt inlägg!! Ojojoj. Men vi ska nog hitta på något att skriva om.

 

Så här går bara en hund som trivs med sin kompis. TÄTT intill varandra!

 

Hej hopp alla mina läsare! Hoppas ni har haft en trevlig lördag.

Jag, Cocos & Rocky hade planer på att ge oss ut bland alla höstfärger och fota lite höstbilder under förmiddagen. Men vi kom inte så långt innan vi blev avbrutna av 6 skälliga hundar. Suck, ibland blir jag så trött på dom. När dom kom så sa Cocos ``Hejdå, dags att sticka´´. Jag efter och Rocky efter mig. När jag väl fick fatt på henne var hon livrädd att gå förbi deras hus. Hon som äntligen börjat slappna av efter ankomsten igår kväll.

 

Några kort blev det inte tagna den turen, men vi tog nya tag. Försäkrade oss att ingen annan var ute och gick ut lite senare. Då kunde jag knäppa lite kort på dom bland höstlöven. Tyvärr inga jättebra kort, jag hade önskat mer löv, men mitt ställe jag tittat ut i veckan. Där hade löven flugit iväg tråkigt nog.

 

Dom här två tillsammans är som när jag hade Rocky & Samsam (En annan Dvärgpinscher jag hade). Trygghet på långa vägar med tillit och nöjdhet. Ligger med ryggarna emot varandra och halvt över varandra. Busar och så ger Rocky mig den där underbara nöjda sucken av lycka. Två hundar som njuter av varandra närhet.

DET är lycka för mig!

 

Hundarna och vi har sovit gott inatt och efter en stund kom dom igång och busade med varandra. Härligt att se!

Idag väntar lite fotografering på dom två vovvarna och även lite annat som behövs göras här hemma.

 

Satt med ett leende på läpparna och skrattade när jag läste detta. Till alla er som tycker att hundsporten är dyr!

Kopierat och länkat till sidan där jag hittat det.

 

Att vi lägger ner osedvanligt mycket pengar på vår hobby…men se alla dessa människor kunde inte ha mera fel. Eller så har dom aldrig stiftat närmare bekantskap med djuret hästen. Fråga mig, som totalt ovetande halkade in i hästeriet och numera inte längre jobbar häcken av mig för att enbart försörja familj och hundar. Utan nuförtiden, i allt större utsträckning ruinerar mig på hästeriet.

Det började oskyldigt nog med att dottern red på ridskola och betalade en massa pengar för nöjet. Snart nog dök frågan om en alldeles egen häst upp.

Eftersom jag är tämligen lättövertalad då det gäller djur, kunde jag inte se någon nackdel med att, istället för att betala dyra pengar till ridskolan, satsa på egen häst och (nära nog) rida gratis. Så ofta man ville! Sagt och gjort, egen häst införskaffades och stallplats hittades.

Jag tänker inte gå in på all utrustning som krävs för att en genomsnittlig tonårsdotter ska kunna tituleras som ryttare. Inte heller tänker jag nämna summorna en häst kräver för att kunna användas som ridhäst.

Jag nöjer mig med att ta allt i grova drag. Stallplatser är dyra. Så det är måhända inte så konstigt att man slås av tanken att det vore bäst (läs mest ekonomiskt) att hysa hästen hemma. I eget stall.

Ja, man sparar ju inte enbart in själva avgiften för stallplatsen utan tjänar även på att slippa köra ungen fram och tillbaka till stallet vid alla tider på dygnet! Enbart ekonomiska fördelar med andra ord!

Ombyggnad görs och vipps har man förvandlat ett simpelt uthus till ett litet nätt stall som rymmer två boxar. Inte mycket mera, men fullt tillräckligt eller hur?

Då kommer första motgången. Hundar, likaväl som hästar, är flockdjur. Men där hunden accepterar en mänsklig familj som ersättningflock, är hästen långt ifrån så lättlurad. Här duger minsann inte simpla människor utan det krävs hästsällskap! Häst nummer två inköpes.

Från att själv ha varit ett transportmedel, har den moderna hästen utvecklats till ett djur som transporteras. Eftersom hästar inte är lika lätta att trycka in i familjebilen som den genomsnittliga hunden, införskaffas en hästtransport. Sådant kräver dragkrok.

Allt är frid och fröjd under en relativt lång period. Ja, bortsett från att även hästtransporter kräver besiktning, skatt, försäkring och service.

Dottern växer. Det gör inte hästarna, för dom var redan färdigvuxna vid inköpet. Dottern vill hoppa högre än hästarna mäktar med. En av hästarna måste säljas för att göra plats åt nyförvärv i rätt storlek (strax under giraff). Alla gråter och avskedet blir värre än väntat. Men nya ägare till gammal häst är underbara så den sidan av saken är löst, alla tårar till trots.

Inför nyförvärvets ankomst kan man passa på att utöka stallet. Eftersom hästar är så svåra att få in i badrummet, krävs hästdusch, det vill säga en spolplatta. Som i sin tur behöver anslutas till avlopp efter konstens alla regler, eller snarare myndigheternas alla regler. Varför inte samtidigt bygga fler och större boxar?

När man ändå bygger så kan man lika gärna ta i rejält. ”Ta i rejält” – innebär i pengar-termer att man hade kunnat bygga en smärre villa till samma pris. Å andra sidan vill hästar ändå inte bo i smärre villor så det är väl lika bra att det blev ett stall trots allt.

Hoppglad häst med kapacitet för höga hinder anländer och tycks ha vuxit sedan vi gjorde upp köpet. Hantverkarna hämtas tillbaka och får nu i uppdrag att demolera det dom nyss byggt upp, och som aldrig hann användas.

För se den stora hoppglada hästen behöver givetvis en ÄNNU större box än man hade kunnat tro. Hästen med kapacitet att hoppa höga hinder visar sig även ha en lång hals som hon nyfiket sträcker ut åt alla håll och kanter. Måttbeställt galler inhandlas så hästen med långa halsen håller hela sig i sin egen box.

• Hoppglad häst släpps i hage med rejäla elstaket som är 1.20m höga.
• Hoppglad häst visar sin kapacitet, hoppar ut och ser sig om i omgivningen.
• Hoppglad häst återvänder till stallet och dyrt hingsstaket på över 1.80 sätts upp runt hagen.
• Staketet kostar dubbelt så mycket som båda de tidigare hästarna i inköp. Hästen med den långa halsen kan enbart med stor möda tryckas in i normalstor hästtransport och står och skaver med huvudet i taket.
• Eftersom man inte vill ha skavd häst, inhandlas ny, fin och extrahög hästtransport.
• Hoppglad häst är inte bara hög utan även tung.
• Ny hästtransport med extra rymd och sadelkammare gör att bilen protesterar.
• Större bil införskaffas.
• Hoppglad häst med kapacitet för höga hinder kräver tränare av klass.
• Tränare av klass är minst lika dyr per timme som en halv valpkurs på Brukshundklubben.
• Hoppglada hästar behöver mycket träning!
• Hoppglada hästar får även hemläxa av tränaren.
• Hinder och bommar är en förutsättning för hemläxan.
• Inte helt överraskande infinner sig omedelbart efter hinderköpet ett skriande behov av en välanlagd ridbana på hemmaplan.
• Underlag av diverse typer inhandlas och det harvas, plattas till och inhandlas ytterligare underlag för att kompensera för underlaget som tycks ha försvunnit i tomma intet.

Dottern hopptränar. Det tar inte många träningshopp förrän det står klart att det är onödigt dyrt och besvärligt att anlita närboende bönder som ska återställa underlaget till sin forna glans. Inom loppet av någon vecka eller så uppstår ett skriande behov av egen traktor. Traktor modell mindre inhandlas och behöver av förklarliga skäl saker att dra bakom sig för att utföra arbetet den blev köpt för att göra. Nyköpt traktor med tillbehör behöver stå under tak för att starta när den ska starta.

Nybyggda gigantiska stallet är fullt av hästar och saknar plats för andra hästkrafter än de som står på fyra ben. Litet hus till traktorn planeras. Ridbana behöver vattnas för att kunna nyttjas som sådan när solen skiner. Bevattningsanläggning är på planeringsstadiet.

En smygande känsla infinner sig att det trots allt hade varit billigare i längden att låta dottern rida obegränsat på ridskolan.

Hallå, finns det fortfarande någon därute som tycker att vi hundägare ägnar oss åt en dyr sport?

 

Trodde väl inte det.

Ursula Wilby

Text och Bilder: Ursula Wilby

http://www.alltomhastar.se/artiklar/ovrigt/det-finns-dom-som-inbillar-sig-att-hundsporten-ar-dyr/

 

Idag när jag kikade in på tråden om den försvunna hunden som jag och några vänner varit med och letat efter så fick jag se att hon hade kommit tillrätta. Underbart! 9 dagar i det vilda, sen fick hon nog och gick hem. Mitt i natten väckte hon matte och husse utanför deras sovrumsfönster och ville in. Något reserverad och mycket trött. Men nu är hon hemma igen, helt fantastiskt!

Självklart var det Rocky som var på den undre bilden!

 

Ytterligare en fråga från Paulina

 

Hur ser min drömhund egentligen ut?

Utseendemässigt är jag väldigt kluven, jag gillar nätta raser som dvärgpinscher, pinscher och dobermannens utseende. Jag gillar den korta släta pälsen och ja, allt med deras utseende. Det har nog med att göra att jag själv kan se mig som dom, lika smal och lika arbetsvillig. Samma sorts temperament. Vi hör ihop helt enkelt.

 

Jag är ingen småhundsmänniska, jag är storhundsmänniska rakt igenom. Jag har under hela min uppväxt haft schäfer som favoritras och raser som rottweiler och amstaff varmt om hjärtat. Om det har med mitt dåvarande, nu drömmande yrkesval som schäfer har varit favoriten, vet jag inte.

 

Jag gillar arbetsvilliga hundar som älskar träning och kan gå fram överallt. Som inte viker sig och blir rädd, men inte heller som visar dominans eller aggression. En hund som är glad och positiv, stolt och nöjd vill jag ha. Jag vill ha en hund som jag kan prata ett språk som både jag och hund förstår, jag vill ha det sammarbetet som jag och Rocky har på min drömhund.

 

Jag och min drömhund ska träna räddning, det är en dröm jag har. Att få arbeta tillsammans och göra något bra. Något som gör nytta och ja, det har nor fortfarande med mig att göra. Jag är fortfarande lite ``polis´´ i huvudet. Jag hade heller inte tackat nej till att få bli grönklädd tillsammans med min drömhund.

 

Något jag INTE vill ha på min drömhund är vakt. Eller jo den kan få vakta. Men när jag säger att det är bra så är det bra! Just nu är jag väldigt trött på envisa hundar som fortsätter även efteråt.

 

Men nu har utseende och önskningar ingen betydelse, det enda som betyder något för mig det är att jag och en hund ska klicka. Att vi förstår varandra och att vi kan arbeta som ett team. Lyssna på varandras viljor och ha roligt ihop. Det finns inget bättre än att förstå sin hund och arbeta ihop och inte motarbeta varandra hela tiden. Min drömhund och jag ska alltså klicka ihop, allt annat är bara önskningar och drömmar.

Jag har inga speciella mål för mig och Rocky. Mitt enda mål för oss har alltid varit att må bra och leva livet. Att ha roligt ihop och fungera i vardagen. Rocky har varit en stor utmaning med div innekissande, stress och orolighet.

Men allt har lossnat och släppt efterhand och idag känns det som om vi har nått det målet vi hade från början.

 

Idag tror jag att mitt mål handlar mer om att Rocky även ska trivas på dagis. Att han ska släppa den där lilla lilla spärren om orolighet att matte lämnar honom bara en aning till. Annars har vi allt på den biten.

 

Framtidsplanerna är väl att vi en dag hittar en passande kurs att gå. Längtar efter att få gå kurs igen men det verkar vara dåligt med det här omkring. Får snart börja söka utanför de två städer jag håller till i.

 

Jo, jag har nog ett mål. Rocky har en väldigt stark vilja och han har ju det här beteendet som jag skrev om för en tid sen, att han muttrar när någon kommer. Det är något jag kan bli skogstokig på. En dag skulle jag vilja att det beteendet minskades ner lite. Jag kan gå med på att han säger till, men hundraelva gånger efter det?, nejtack!

Någon som har några förslag?

 

 

 

 

I morse släppte jag av Rocky på dagis igen. Allt gick finfint när jag lämnade honom och jag hörde ingenting när jag gick, mer än en hund som letade godis.

En hel dag han gå och så fick jag ett efterlängtat mejl om att mina saker jag beställde har kommit. Sisådär 1½ vecka för sent!

På vägen hem hämtade jag mitt paket och därefter styrde jag bilen mot dagiset.

Klev ur bilen, gick mot hundhuset, öppnade dörren...fortfarande inget ljud från någon hund. Sen öppnade jag Rockys box dörr, däääär kom den skrikande studdsbollen! Kan han bli gladare än när matte kommer tillbaka till honom? Nej jag tror inte det!

Pratade lite med ``dagisfröken´´ men innan hon han säga något blev min fras ``-Jag tror att jag inte ens behöver fråga hur det gått!´´

Mycket riktigt, han hade skött sig bra även idag med undantag för samma markeringsfläck som förra gången.

 

Vi kom hem och mate fick äntligen öppna sitt paket med saker jag väntat på så länge nu. Äntligen! Möts av ``Tyvärr fick vi felaktig leveransfrån Hurtta. Skickar dessa varor först + lite tröstgodis. Övriga varor (2) skickas separat´´

Självklart var det jag sett fram emot mest en av dessa varor. Suck! Men jag fick lite annat idag iaf som Rockys Hurttascarf och min Hurttabelöningsväska, samt boken ``Hundgodis´´ Här nedan kan ni se det som kom idag förutom boken som jag missade att få med. Allt till höger om den torkade vompåsen är ``Tröstgodis´´

 

För mig är rätt anpassad träning en självklarhet. Jag skulle aldrig någonsin utsätta Rocky för träning som han inte klarar av, inte heller ingen träning alls. Men som för oss människor, lite press är nödvändigt bara man inte går över gränsen till för mycket.

 

Rocky har som många av er kanske redan vet en del skador som han fick från förra ägarna. Han har en taskig nacke och rygg, höfter, halsen och lederna.

 

Mycket av det har jag kunnat lindra genom att täcka honom vid regn och blåst så slipper han bli stel i nacke som därefter går ut i rygg. Med täcke på sig som går upp över nacken och långt ner över låren så mår han toppen.

Glucosamin har gjort att han inte längre har stela leder och rör sig helt annorlunda och mindre stelt.

 

Men om vi ser till olika kroppsdelar. En rygg, för att stärka den med muskler kan man klättra i backar, för att göra det svårare kan man klättra i backar som har mjukt underlag såsom grusgropar. Men även sandstränder fungerar bra. En hund väljer oftast trav framför skritt så att skritta är ofta en bra träning för ryggen. Då används fler muskler än i trav. Självklart ska man se till vad hunden klarar av, man ska aldrig belasta hunden över dess förmåga. Då kan det gå helt åt skogen.

 

Höfterna, ja Rocky blev ju uppkollad för en tid sen och då fick vi veta att han har taskiga höfter. Men som vet sa ``Fortsätt med det du gör´´ Vi har alltså klartecken på att fortsätta med den typ av träning vi gör. Alltså lite av allt. För att öka bakbensrörelsen och stärka den ``slappa muskelaturen´´ som Rocky har kan man gå i högt gräs, mjuka underlag och över kavalettibommar. Höga ben gäller för hans del.

 

En annan sak jag är väldigt noga med är att värma upp alla muskler innan hård träning. Även efter hård träning att man varvar ner långsamt för att till sist stretcha och massera.

 

Jag skulle aldrig någonsin utsätta Rocky för fel sorts träning och skulle jag vara orolig för hans hälsa så kollas det genast upp. Det rekommenderar jag till er alla att göra. Träna inte era hundar om dom inte klarar av det och kolla upp era hundar så ni inte tränar fel med dom.

 

 

Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag bubblar över av stolthet och lycka. Han gav mig det bästa han kunde ge mig en jobbig dag som denna.

 

Ikväll har Rocky och jag varit en sista gång på simskolan. Nästa gång är uppkörningen. Spännande! Det var ett tag sen vi simmade nu, det har varit ändrade tider och så mitt upp i allt skulle våran simtränare sluta. Så idag skulle vi få träffa våran nya tränare. Hoppades ju på att det skulle vara Marie men det var det inte. Istället fick vi en minst lika trevlig person som vi klickade med direkt. Jättekul!

 

Som jag berättade tidigare så var det ett tag sen som vi simmade, närmare 1-1½ månad sen så jag hade inga höga förhoppningar om hur dagens pass skulle bli. Det fick bli som det blev helt enkelt.

 

Innan vi fick komma in så hade jag och Rocky ett peppande samtal. Jag frågade honom om han inte ville göra matte glad efter en tråkig händelse på jobbet tidigare idag. Jag sa till honom att allt skulle gå finfint och att han kan lita på mig.

Sen blev poolen ledig och en stor brun och vacker Newfoundland kom ut. Blöt men glad.

 

Rocky, jag och nya tränaren gick in och Rocky släpptes lös. Vi pratade lite om vart i träningen vi var och därefter startade vi träningen. Flytvästen åkte på och jag berätta lite saker som jag upptäckt fungerar bäst med Rocky.

Lyfte ner Rocky i vattnet försiktigt medans jag viskade till honom att han kommer klara det här finfint.

 

Vid nersläppet hade Rocky två linor på sig. Den främre gick till mig som styr honom och den bakre till tränaren som kan hålla tillbaka honom om han drar åt något håll.

Ganska snabbt efter bara någon länga så släpper jag på min lina och styr honom enbart med röst och kroppsspråk.

 

Rocky är väldigt mån om vart jag är och något som jag märkt är att jag inte kan gå bredvid honom längs poolen, då vill han bara klättra över kanten. Men ställer jag mig framifrån så kommer han mot mig och jag styr honom då med hur jag förflyttar mig. Det fungerar jättebra. Problemet har varit vändningarna. Reglerna säger att han ska vända bort från mig, men Rocky vill inte släppa mig utom synhåll och vill vända in mot mig. Där har varit vårat problem. Idag sa tränaren att det var ok att vända så som han gör. Han använder ju båda varven då med. Hon förklarar att reglerna säger så eftersom hunden oftast vill klättra över kanten om den vänder in mot ägaren. Och där får ingen vistas.

 

Efter en stund säger tränaren att hon ville se vad som hände om vi kopplade lös honom helt i poolen. Hon tänkte för sig själv att ``det här kommer gå åt skogen´´ eftersom Rocky gärna styr mot rampen och vill upp. Men vi testade och min taktik och ändrade vändningsregler fungerade kanonfint ihop. Tränaren ställde sig på rampen ifall att han skulle vända dit, men det var helt i onödan. Hör och häpna, min hund simmade helt lös i poolen och följde matte till punkt och pricka! Matte fick sig ju såklart lite motion hon med som fick se till att stå på rätt plats runt poolen vid rätt tillfälle. Ibland var jag sen och ibland hamnade jag utom synhåll i en vändning, då ville han klättra upp. Sen förstod jag varför. Där han klättrade upp, det var där han såg matte sist. Därefter fick jag se till att vara synlig hela tiden och vi klara flera flera varv utan hjälp och felsteg.

 

Jag är Otroooligt stolt över min hund ikväll. Det här hade jag inte väntat mig. Kan ni förstå, han har simmat helt själv utan linor som hjälp om han simmar fel. Helt lös och han har lyssnat till 100% på mig.

 

Jag ser mycket hoppfullt på nästkommande uppkörning på simkörkortet. Det gjorde även nya tränaren som också blev lite småförtjust i Rocky.

 

Idag är min underbara hund dyr, vääldigt dyr!

 

I denna stund är jag på Norsholms hundrehab för en 4:e simlektion. Äntligen är vi igång igen. Det blev lite knas med tider, både för min del och för vår tränare. Och så mitt upp i allt så slutade hon så vi får se vad vi får som tränare resterande kurs. Jag hoppas på att vi får Marie Söderström. Den underbart duktiga och trevliga person som gjorde fyskollen på Rocky. Det hade varit underbart. Håll tummarna för det!

Idag är det sista träningstillfället, nästa gång har vi uppkörningen. Det är då det gäller, klarar vi av allt då så har jag därefter ett simkörkort på Rocky. Hihi. Hoppas hoppas!

 

Mer om kvällens träning kommer vartefter.

 

Leg. Djurskötare

cert. Fysioterapeut

Licencierad PT

Det var en fråga som Paulina ställde till mig som jag nu tänkte skriva lite om.

 

Rocky och jag har gått igenom mycket svårigheter. Innekissandet som hade med oro & stress för att jag skulle lämna honom var en av dom. Det är något som vi tränar på hela tiden, som också kommer behövas tränas på hela hans liv. Rocky blir fortfarande ibland orolig över att jag inte kommer tillbaka även att det har blivit mycket bättre. I början kunde jag gå och skura golv omkring fem gånger dagligen. Även om jag var hemma kunde han gå iväg och stressa upp vilket resulterade till att han gjorde inne. Idag lämnas han inte så ofta, vi tränar mest på kortkorta lämnanden och att han ska bli mer självständig. Det har fungerat för oss, men vår träning fortsätter!

 

Allt eftersom Rocky stärker självförtroendet så har jag fått se vilken tuffing han är. Det är ingen hund att leka med och jag kan nästan tänka mig hur jobbig han kan bli i fel händer.

En sak är att han muttrar väldigt mycket när någon kommer och just nu är han värre än någonsin. Han vaktar, eller hur ska man säga?! Han säger till när någon kommer. Jag kan gå med på att han säger till, men hundraelva gånger till efter det? Nejtack!

Härom dagen somnade jag i soffan, med Rocky intill mig. Då fick jag uppleva något jag aldrig hört hos honom. Husse med bror kom hem och i samma sekund som dörren öppnades började Rocky morra som aldrig förr. Jag har aldrig hört honom sådär och jag blir så förundrad över vad jag gör för fel. Det är likadant om man kommer utifrån och ska in, då kryper han ihop, blir inte låg eller så men kryper ihop och är vaksam och letar efter om det är någon inne. Det kan ha med min sambos jobb att göra. Ibland är han hemma och ibland inte på väldigt länge.

Har jag börjat tappa lite här? jag vet inte längre hur jag ska bära mig åt för att få honom att sluta muttra och nu även vakta.

Det här är nog nu vårt allra svåraste ämne för tillfället.

För att läsa dom andra delarna om Rocky kan du klicka in på dessa länkar. Rocky del I, Rocky del II, Rocky del III, Rocky del IV

 

Idag är min hund en hund jag bara kunde drömma om. Inte trodde jag att han skulle bli till den han är idag. Den utvecklingen han har gjort är helt otrolig! Rocky är idag en nöjd och glad hund som älskar livet. Han utvecklas fortfarande men nu är all utveckling bara ett plus. Nu handlar inte träningen om att kunna fungera i livet, inte vara rädd för saker och såndana saker. Idag handlar det om att kunna leka med leksaker och att ta saker i munnen. Föremålsintresse med andra ord. Något han har haft väldigt svårt för. Men även det är påväg att släppa. Dragkamperna mellan hundarna blir allt fler och fler och även jag har haft dragkamp med honom. Nu kan jag trigga honom att ha dragkamp och leka, det är något jag inte kunnat tidigare.

 

Nu är Rocky en riktig familjehund, men han har inte varit helt enkel. Han har krävt mycket tålamod och tid. Men det har det varit värt. För den hunden han är nu, han är bara så underbar min lille vän.

 

Jag blir så arg och frustrerad på hur vissa beter sig mot andra. Jag har skrivit om att jag varit ute och letat efter en hund nu ett tag. Hunden är fortfarande borta och i morgon är det en vecka sen den försvann. Det är många som är engagerade i att leta efter lilla Saga, många har hört henne och någon sett. Men ingen har lyckats få tag på henne än.

 

Ägaren har lagt ut trådar på fb, kontaktat polis och lagt ut på flera andra ställen. Och det som gör mig så förbannad är när jag får höra av ägaren som berättar att dom ringer upp henne och frågar om hunden är till salu när dom hittar henne. Hur tänker vissa? Jag förstår bara inte. Här engagerar sig ägaren och många många fler i att leta efter en kär vän och så kommer det folk och frågar om den är till salu när den är hittad som om ägaren inte vill ha henne.

Usch, jag blir så arg!

I gårdagens inlägg berättade jag att jag fick en positiv överraskning när jag ställde Rocky i duschen. Jo det var nämligen som så att han verkligen riktigt njöt av det. Rocky har tidigare inte riktig gillat att duscha, han gick undan och blev låg.

Igår var han lika glad som alltid, han tryckte sig mot mig när jag masserade in hundschampot och så stäckte han på sig så där som han gör när det är riiiiktigt skönt.  

 

Mina tankar går direkt till att hundsimmet har något med det här att göra. Kanske har all vår träning gått åt det håll jag önskade från början.

Glad är jag iaf, underbart nöjd.

Jag har en tid blivit väldigt sugen på att träna in nya moment med Rocky efter att blivit peppad genom div trevliga bloggar man hittar här på internet.

 

Ett moment jag skulle vilja träna in är nostarget. Rocky vet vad target är men väljer att använda tassen. Jag skulle vilja träna in target med nos för att därefter träna in andra delmål som att kanske putta en boll, stänga en låda el ett skåp.

 

Ett annat trick jag skulle vilja träna in är skall. Det är både kul och användbart i vissa fall har jag märkt. Idag har vi kommit så långt att om jag busar upp honom tillräckligt så tar han skall i ett annat kommando, då har jag gett skallkommando och berömt. Nu ska vi bara sära på dessa och förstärka skall och vad det betyder. Härom dagen tog han skall på första försöket utan att jag gav det andra kommandot. Så en liten bit är vi påväg.

 

Spela död är ett annat halvdant trick vi hållt på med. Han kan det men jag önskar att vi kunde halvera tiden på något sätt. Det tar sin lilla tid från det att ``panget´´ kommer till att han ligger död på backen.

 

Backa är också något han kan. Både framifrån och från fotposition. Men här önskar jag lite mer raklinjad sträcka. Sen skulle jag vilja utveckla detta till baklänges slalom mellan benen. Det hade varit kul.

 

 

 

 

Idag känns som en bra dag, inte bara det för den underbra dag vi haft men också för att jag verkligen gillar min blogg. Och nu verkar det som om allt fler hittar hit. Jättekul verkligen, det går inte undgå att tycka att det är roligt när folk läser om kommenterar.

Nu vet jag inte alls vad som hänt, statistiken har skjutit i höjden flera dagar och kommentarer från er läsare trillar in. Tack, verkligen tusen tack för alla era fina kommentarer. Jag blir så glad över alla era kommentarer.

Vågar jag mig på att ställa en fråga? Är ni lika duktiga på att kommentera även på den? Jag ger det ett försök, så kom igen nu, nu behöver jag er hjälp!

 

Som ni vet älskar jag att skriva på min blogg, jag vill bara skriva mer och mer hela tiden. Men ibland kommer man till en punkt där det känns som om man skrivit om allt, fast det har man ju inte men ibland känns det som så.

Nu vill jag ha er hjälp att hitta nya saker att skriva om, kom på en rubrik, ett ämne eller en fråga ni vill att jag ska skriva om.

 

Det skulle betyda massor om ni ville skicka iväg en kommentar eller två med lite idéer. För jag är såååå skrivsugen!

 

För att läsa dom andra delarna om Rocky kan du klicka in på dessa länkar. Rocky del I, Rocky del II, Rocky del III

 

Nyss hemkommen från en 2-timmars promenad ute i Lotorp/butbroskogarna.

En vän till mig ville få tag på mig i eftermiddags. Det gällde den försvunna hunden Saga som jag och Rocky var ute och letade efter igår.

Rocky och jag satte oss i bilen och styrde mot Åsa och Socka för en promenad i skogen. Rocky var en helt annan hund idag mot vad han var igår. Han var mycket mer fokuserad och sökte på jättebra. Inte alls sådär stressad och vimsig som han var igår. Kan vi ha varit nära?!

Vid flera tillfällen hörde vi något, både springandes och skällandes. Och jävlar vad Rocky fick upp spår och starkt med! Flera gånger. Underbart tempo, vilja och fokus. Men ingen Saga ville följa med hem idag heller. Nästan som om hon höll sig runt oss men ville inte komma fram.

 

Det var inte alls samma känsla som igår, inte för fem öre. Kan det ens ha varit samma hund jag hört? Nej jag tror inte det.

Jag håller mina tummar och Rockys tassar att alla hundar som är på rymmen och inte hittar hem blir upphittade snart och återförenade med sina familjer.

God eftermiddag mina fina läsare.

I eftermiddag har jag suttit med tidsinställda inlägg och kollat på när sambo, svärmor & sambo tapetserat i nya delen av köket. Under veckan som gått har Robin, min sambo spacklat och gjort fint inför dagens tapetsering och oj vilken skillnad et blir. Från ett mörkt litet rum som vi inte brukade med mörka blå väggar, till ett större kök efter att vi slog ner väggen och nu satt ljusare tapeter på väggarna. Det kommer bli underart fint när det blir klart.

 

Eftermiddagen tänker jag fortsätta spendera med tidsinställda inlägg. Det är så kul nu. Jag gillar verkligen min blogg. Den får mig att må bra och går alltid härifrån med ett leende på läpparna.

 

 

Jag var från början väldigt hoppfull och glad över att Rocky fått en plats på dagis. Att slippa oron om att inte hittat någonstans att ha honom när jobbet flyttar i vinter. Men nu är det löst och allt känns bra.

 

Rocky och jag åkte dit för en tid sen för att introducera honom i sin box. Bara för någon timme. Min tanke var att bara gå in, strö ut godis och därefter gå. Allt gick jättebra och jag hade hoppet uppe.

Men jag fick inte åka därifrån, ägaren till dagiset höll mig kvar och ville veta lite om Rocky, hur han blivit nu. Där efter får jag en kommentar som kändes som om någon sparkat mig mitt i magen. För att läsa hela den historien kan ni klicka HÄR. Rocky stod och skällde, ylade och krafsade på väggarna under hela den tid jag stod kvar utanför huset.

 

Att bli illa bemött på ett ställe där man sen ska ha sin hund på kändes inte bra. Det och att man inte är helt hundra på om hunden kommer att trivas är ingen bra kombo. Men jag ger inte upp! Det här fixar vi tänkte jag och så ringde jag och bokade in en heldag för Rocky på dagis.  

 

Natten till första dagen på dagis låg jag vaken redan från 04.30, vände och vred på mig. Så fort jag vände på mig så studsade Rocky upp och verkade säga ``Ska vi gå upp nu?´´ och glodde på mig jätteglatt.

Rocky är en riktig sömntuta. Han får man inte upp direkt inte. Han kommer när han hör att jag lägger upp mat till honom men sen går han och lägger sig hos husse igen. Morgonen till försa dagen på dagis for han upp som ett skott och ut i köket innan jag ens kommit upp själv ur sängen. Redan där förstod jag att Rocky ville säga mig något. Allt gick som vanligt och jag försökte bete mig som om inget skulle hända. Rutinerna skulle hållas och vi kom tillslut till den del där vi skull hoppa in i bilen. Rocky var ovanligt glad och pigg denna morgon och när vi kommer till bilen så har vi nästa problem. Rocky har lite egna åsikter om vart han ska sitta i bilen. Allra helst vill jag att han ska sitta i sin bur i bagaget, men sen jag låtit honom sitta i baksätet i sitt bälte och på jobbet även där fram i bälte så anser Rocky att han inte på några omständigheter ska sitta någon annanstans än längst fram i bilen. Så man får tjata på honom varje gång man ska hoppa in i bilen och åka någonstans. Tråkigt faktiskt för Rocky har älskat att åka bil, det gör han fortfarande men när han förstått att han inte får som han vill hela tiden. Han springer omvägar runt bilen för att slippa hoppa in....om jag inte öppnar framdörren!

Denna morgon han jag knappt öppna den dörr jag vill att han ska hoppa in från. Han hoppade in och la sig direkt utan gnäll eller tjat. Rocky visade mig riktigt ordentligt den morgonen att -Matte, det här kommer gå bra! Eller i alla fall vill jag tro att det var det han sa. Så jag kände mig lugn och glad.

 

Vi hoppade in i bilen och styrde mot dagis. Tog mina saker och gick mot boxen. Placerade ut hans bädd, filtar och godis över golvet och kom där efter på att jag glömt betalningen i bilen. Stängde boxdörren och gick mot bilen. Rocky visste mycket väl att jag strött ut godis på golvet i hans box så när i kom tillbaka ville han bara in. Sa ``Ha en bra dag´´ lät Rocky gå in i boxen. Han var helt uppe i godiset så jag stängde boxdörren och gick.

Under hela min väg upp till bilen var det tyst!

 

En hel arbetsdag gick och jösses vad rutiner man skaffat sig med att ha hunden med sig på jobb. Kom på mig själv att jag åt snabbt för att hinna gå ut med hunden innan rasten tog slut. Råkade rulla in i ena kontorsstolen och blev rädd att jag klämde Rocky, men där fanns ingen hund. Det kom kunder och jag tittade direkt till så att buren som vanligtvis brukar stå där var stängd. Nu fanns det ingen bur eller Rocky där längre. Det var tomt utan min Rocky på jobbet.

 

Arbetsdagen tog slut och jag satte mig i bilen för att köra mot dagis. Kom dit och skulle precis gå ner till hundstallet när jag ser ``dagisfröken´´ stå med Rocky nere vid ridbanan. Jag vände och gick runt. Jag sa inget men när jag var några 100 meter bakom dom så noterade Rocky mig och började hoppa, skrika och dra i kopplet. ``Dagisfröken´´ undrade vad han höll på med och vände sig om och såg mig lite längre bort. Då släpper hon honom och Rocky kom farandes i illfart mot mig. Han flög upp i min famn och då visste jag att han haft det bra. Hade han inte mått bra då hade han redan då visat mig det. Han var lycklig!

 

Vi pratade en stund och mina misstankar bekräftades. Nu tror ju jag inte att jag skulle för höra annat än att allt gått bra. Men nu tänker vi positivt och tror på det dagisfröken sagt. Om inte annat så blir man gladare av att höra det än om man får höra att det inte gått bra.

Dagisfröken berättade att hon inte hört honom alls, han hade varit tyst. När hon hämtade honom för en promenad hade hon endast kunnat notera en endaste liiiten kissfläck! En enda, kan ni förstå lyckan?! En enda pöl och den var typiskt nog mot väggen där den morrande hanhunden har sin box. Markering. Men kan ni förstå, en endaste liten fläck. Jag som skurade golv fem gånger om dagen förut även om jag var hemma. När sambon glömde Rocky utanför buren och sprang ner för att skriva på ett papper, Rocky kissade inne fem gånger och bajsade två på endast två minuter. Första dagen på dagis kissade ha en endaste gång. Jag är lycklig! 

 

Dagisfröken och praktikant hade varit ute i skogen och plockat svamp under dagen och allt hade gått bra. Med sig hade dom en liten osäker och rädd tik, men det hade fungerat bra.

 

Jag är helnöjd med första dagen på dagis och har redan bokat in för resten av månaden. Nu är det ju som så att jobbet flyttar inte förän i December, dagiset kostar en del och så länge jag kan ha med honom så tar jag med honom och sparar lite pengar på så sett. Men så vill jag ju att han ska vara där lite så han lär sig att känna sig trygg där så det inte blir pang på, från inget till alla dagar i veckan. Så denna månad kommer han vara på dagis två dagar i veckan.

 

Nä, jag är inte ett dugg orolig för nästa tillfälle. Jag ville nästan komma och lämna honom i fredags också så glad var jag över att det gick. Tack älskade Rocky för att du så tydligt visade matte att allt skulle gå bra där på morgonen. Hundar kan visst prata och säga vad dom vill!

 

Har precis fått höra att ägarna till Saga som försvunnit har kommit hem utan sin hund. Men...att även dom kunde höra ett dovt gnäll från samma ställe där vi hört det. Sen hade deras andra hund blivit väldigt intresserad på just det stället där Annas Sigge försvann. Delade känslor, hunden kanske är lokaliserad, bra. Men hon kanske inte orkar länge till och orkar inte ens säga till när matte och husse kommer.

Letandet fortsätter i morgon.

Det har cirkulerat en efterlysning om en försvunnen hund här där jag bor under veckan. En 3-årig beagle, en jakthund som kom lös med koppel på. Jag har följt tråden under hela veckan och idag efter jobbet for jag, min vän Anna och våra två hundar ut i skogen för att leta.

 

Rocky var överlycklig över att få komma ut i skogen. Skäms faktiskt över att jag inte kommer ut så mycket i skogarna trots att vi bor med skog åt alla håll. Rocky fick in massa dofter och blev galen, tog upp spår hej vilt. Men efter en tillsägelse om att lugna ner sig så fick han nöja sig med att gå bakom matte. Sen hade vi inga problem längre.

 

Det var ingen dålig skog vi gick in i. Vi valde just den här skogen därför att Annas föräldrar dagarna innan hört en hund skälla där inne och så även för att det är många andra som noterat detta också.

Det gick uppför och nerför, högt gräs, tät som öppen skog.

 

Vi lyssnade efter ljud och självklart inbillar man sig när man söker något. I början hörde vi massor som kunde likna ett hundläte men kände även närhet av att vi inte var ensamma i skogen.

Ju längre in i skogen vi kom tappade vi den känslan och även hoppet.

 

Sen började det skymma och vi började gå tillbaka. Eller vad var tillbaka egentligen? Vi var vilse och sa gång på gång ``Det här såg vi inte förut´´ Det blev mörkare och mörkare, och ju mer vi gick desto mindre kände vi igen oss. Skogen blev tät, så var den inte när vi gick åt andra hållet. Mörkare och mörkare blev det, jag som är mörkrädd började få panik, inte mindre av det att vi stötta på vildsvinsbök och precis sådana ställen där dom brukar hålla till. Skogen blev tätare och mörkret föll. Nu börjar även Anna få panik och ringer efter sin sambo (dom bor i samma område där vi gick in i skogen) Även hennes föräldrar. Mitt upp i alla telefonsamtal och panik över att vi inte hade en blekaste aning om vart vi var så hördes ett ljudligt ``VOFF´´. Minnet är lite luddigt från denna tid då det hände lite mycket just då och så var vi lite halvt i panik. Anna går i telefon och försöker få klarhet i vart vi var, jag hörde ett ljudligt ``VOFF´´ från ingenstans i skogen nära oss. Inte från våra hundar. som höll sig intill oss. Strax efter försvinner Annas hund åt samma håll, spårlöst. Och inte mindre panik då inte, inte två hundar på rymmen och två människor som inte hittar hem. Sigge kom tillbaka men nu var det ordentligt mörkt, vi såg ingenting!

 

Efter 2½ timme i skogen utan stigar och med en väldans variation på terräng som nu var kolsvart hade vi inget annat i tankarna än att försöka hitta hem. Ist för att virra bort oss ännu mer i skogen och leta efter Saga (hunden som kommit bort) fortsatte vi mot Annas pappa som stod och tutade med biltutan för att vi skulle hitta tillbaka och därefter med en ficklampa för att vi skulle se honom. Men jag hade inte mage till att låta detta vara så tack och lov fungerade internet och jag fick tag på hundens ägare genom facebook och ringde upp henne och berättade allt.

 

Vi kom tillbaka till våra bilar och inväntade ägare med följe som tänkte bege sig ut i skogen och leta i detta mörker. Vi följde med dom ut över åkern och visade in dom i skogen där vi gått. Berättade vägen dit vi var och sen var dom iväg. Och Anna och jag åkte hemåt.

 

Det senaste jag hörde från dom var när dom ringde tillbaka och frågade om en liten detalj om väg. Dom hade gått för långt. Så troligtvis har hunden inte noterat dom när dom gått förbi. Jag bad dom gå tillbaka men sen har jag inte hört något mer. Håller alla tummar för att dom hittar hunden.

Nu undrar ni nog säkert vilka dessa två är efter förmiddagens bild. Den ena är min Rocky och den andra är Samuraj. En hund jag hade en kortkort tid. Men eftersom vi inte passade ihop just den tiden han kom så fick han en ny familj och lever där än idag, lyckligt. Det handlade om att jag inte hade kunskapen till att hans bekymmer. Nu vet jag att jag hade klarat av att hjälpa honom men nu vet jag också att han har fått ett underbart hem där han lever livet. Det känns bra. Men jag saknar denna lilla clown massor och han kommer alltid finnas i mitt hjärta.

 

 

För att läsa dom andra delarna om Rocky kan du klicka in på dessa länkar. Rocky del I, Rocky del II

 

Tiden gick och prövotiden vi begärt gick inte långt innan vi bestämde oss för att behålla honom.

Rocky skulle få stanna hos oss.

 

Jag började träna agility och vardagliga saker medans jag fick kontakt med hans uppfödare M. Vi pratade mycket och länge och jag fick veta hans riktiga namn. ``Diamonds Of Aros Von Diesel´´

 

Jag märkte snabbt att Rocky var stressad och orolig. Han kunde verkligen inte lämnas ensam. Han led av seperationsångest.

Jag kommer så mycket väl ihåg den gången sambon glömde att låsa honom gå in i sin lite större bur under de två minutrar han gick ut för ett litet kort ärende. När han kom in igen hittar han 3 kissfläckar och 2 högar med bajs.

Jag testade allt men det enda som fungerade var att låta honom vara i den stora buren jag köpt. Jag visade honom tidigt att ``Här är din plats, här kan du vara lugn och slappna av´´ Tyvärr fäste han sig lite väl mycket vid sin bur och det är inte förän långt senare jag såg att han var redo att få utökat utrymme när man lämnade honom. Och då var det försent, han var så fäst vid sin bur och det är han även idag. Men nu accepterar han att bli lämnad även utanför hans älskade bur.

 

Men det tog mycket lång tid innan han blev rumsren. Dels för att han led av seperationsångest och kissade då inne av stress och oro av att jag kanske inte skulle komma tillbaka. Men även för att han aldrig blivit lärd att inte kissa inne.

 

...nä, förlåt mina vänner. Men jag orkar inte skriva om det ikväll. Jag är för trött och måste sova. Jobbar 9-timmars i morgon. Men i morgon lovar jag att jag ska berätta allt som hände. Nyfikna?!

Jag har ett enormt sug efter att gå kurs igen. Gick allmänlydnad med Rocky förra året, men det är också den enda kurs vi gått. Kikar dagligen efter kurser som ska starta men än så länge har inget passande dykt upp. Allra helst skulle jag vilja gå en lydnadskurs.

 

Något jag verkligen inte gillar med Rocky det är när han hör att det kommer någon. Då kan han antingen avge ett uppmärksamhetsskall eller muttra lite. Jag tål verkligen inte det beteendet och har testat mycket för att få honom att sluta. Nu är det inte så att han bara säger till en gång, ett skall blir det men muttrar i evigheter efteråt. Typiskt den rasen är värt att säga! Rocky är också bra envis, han ska ha sista ordet och det är inte många som har lyckats att få sista ordet mot honom. Så länge håller han på och det blir allt tystare och tystare hela tiden, men han ska bara ha sista ordet den där lille skiten!

 

Sambon åkte iväg, men så hörde jag att han kom tillbaka och han körde upp på gräset och backade intill släpvagnen med material från när vi slagit ut väggen. Rocky stod då redan från början så han kunde se dörren, han stod hos mig och från mig kan man se dörren från där han stod.

Han började muttra, men jag orkade verkligen inte ta en diskussion med honom och började istället att fundera på att skriva detta inlägg. Sambon höll på där ute och Rocky muttrade, men eftersom han vet att han inte ska göra så och matte var tyst och sa inget så eskalerade det inte heller. Han gick snällt mot sin bädd och tystnade.

 

Kanske har jag hittat en metod som fungerar. Nu är jag mer pepp på att det ska komma folk och knacka på dörren. Eller det behövs ju inte egentligen, det räcker med att jag knackar i väggarna så börjar han muttra och undra vem som kommer. Därför kan man höra rätt ofta att det knackas i väggar och olika material här hemma. Undrar vad grannarna tror jag håller på med, fniss!

 

Nej men allvarligt, jag är pepp på att hitta nya lösningar nu. Det är så kul att komma framåt i livet inom hundvärlden. Speciellt när man mestadels är självlärd och har en så pass svår hund som Rocky faktiskt är. Så nu ska här spånas vidare och matte ska tänka ut lite logiska saker. För jag kan också göra fel, ingen är perfekt.

Rocky har i några veckors tid gnällt en massa från sitt rum vid kontoret. Jag har känt mig irriterad och arg mest hela tiden. Jag ville bara bort från honom, slippa höra hans eviga gnäll hela tiden. Till och med kollegorna/cheferna blev trötta på honom. Så en dag då förra veckan så pratade jag och ena kollegan om lösningar och vi kom fram till att Rocky och hans bur skulle få flytta ut till kontoret. Egentligen vill vi ju inte ha hundar där när det kommer kunder men nu fick det bli så och det fungerade superbra!

 

För var dag som gått nu har alla kommenterat hur tyst Rocky blivit. Chefen har gång på gång sagt ``Är det samma hund?´´ Kollegan ``Måste kolla lite då och då så att han lever, han är så tyst´´

 

Kommer ni ihåg att jag berättade att något hände med hans älskade bur i somras? Rocky älskar sin bur men något hände då i somras och han ville inte gå in, samma sak hände även på jobbet. Men där ville han inte ens gå in i rummet där han brukar vara om dagarna.

Men sen vi flyttade ut Rocky och buren till kontoret har han blivit tyst och Rocky har fått flytta upp till kontorsstolen där mina chefer och kollegor sitter om dagarna. Där ligger han hela dagarna och myser i en filt. Även buren går han in i och lägger sig självmant, jag får nästan tjata ut honom därifrån och ibland väljer han att lägga sig där än att gosa med matte.

 

Idag har Rocky inte legat alls mycket i buren, han har legat på kontorsstolen i en filt. Min ena storchef kom och började jobba från stolen bredvid. Där satt han och jobbade några timmar tills han fick hjärtat i halsgropen. När jag kommer ut säger han ``Vad rädd jag blev när filten plötsligt började röra på sig´´ Då hade han suttit där i några timmar och jobbat utan att märkt att Rocky legat på stolen bredvid honom.

 

De gånger både jag och kollegan lämnar jobbet för en tid brukar vi låta honom gå in i buren. Dels för att cheferna inte ska behöva tänka på det eller att dom glömmer bort honom. Vill ju inte att han ska göra inne och stressa om han glöms bort. Men nu har bägge mina storchefer sagt att han kan få stanna kvar där under den mysiga filten. Han stör inte.
Idag har vi varit lika många på jobbet som vi haft stolar på kontoret. Jag räknas inte eftersom jag håller till i garaget. Men cheferna ville inte lyfta bort Rocky där han låg så mysigt på ena stolen, så ena chefen har suttit hela dagen vid datorn längst fram ensam för att Rocky skulle få ligga kvar. Dom vill helt enkelt ha honom där.

 

Nu när han gör sådana framsteg så känns det inte alls roligt att behöva lämna honom på dagis framöver. Men så är det och idag ringde jag upp och kollade om Rocky kunde få vara heldag på dagis i morgon.

Kommer bli tomt på jobbet men det är ett måste. Men hur ska jag klara mig utan honom?
Men så får jag se det såhär ist, att alla som sett Rocky hur han blir när matte kommer vet hur glad han verkligen blir. Han hoppar axelhöjdhopp och verkligen skriker. Även om det gäller för bara några minuter.

Tänk vilken arbetslycka vi kommer att ha, en lycklig hund som saknat sin matte som nu har kommit tillbaka. Jäklar så roligt det kommer bli. För det har jag känt på tidigare hur arbetsvillig han blir när matte kommit tillbaka efter att ha lämnat honom.

 

Jag tror att det kommer bli bra, nu kör vi!

Bild från första veckan jag hade honom

 

För att läsa dom andra delarna om Rocky kan du klicka in på dessa länkar. Rocky del I.

 

Under den första veckan ihop så fick jag ingen som helst kontakt med honom. Han tog inte ögonkontakt med någon och jag märkte vissa olater han skaffat sig.

Våra promenader bestod mestadels av att min arm pendlade fram och tillbaka framför mig av att en hund drog så mycket. Han var i dålig kondition och orkade inte mycket. Självklart var han det, han var så mager och bestod nästan bara av skinn och ben stackarn. Dom två största sakerna som även blev de svårigheter som han hållt kvar i längst var maten och innekissandet. Efter en tid märkte jag att Rocky inte längre kunde äta, jag blev orolig och fick reda på en del saker kring hans tidigare ägare. Rockys förra ägare tyckte det var mycket roligare att fika med sina vänner och lämnade därför honom upp till 26 timmar i en lägenhet. Efter ytterligare forskning får jag reda på att min stackars hund aldrig riktigt fått lära sig att inte kissa inne. Han har levt hos så många olika personer som inte riktigt brytt sig. Han har bott på en balkong, i en hundgård och suttit fastkedjad i ett element. Inte lustigt att han inte var rumsren. Det här med maten hänger också ihop,  dom hade helt enkelt inte råd att köpa mat eller ge honom kärlek.

 

Rocky fick svälta och vad jag har fått höra så har han tom varit på gränsen till död! Han har legat nästan död på en balkong tillsammans med sin döda son.

Rocky har köldskador på sina öron och sin svans, svansen är helt karl längt ut på tippen och den har tappats några gånger. Rocky har även ett revben som sticker ut lite väl mycket för att vara ärftligt, vad som har hänt det vet vi inte. Rocky gillade inte gammla tanter och farbröder med rullatorer, barnvagnar och käppar var även det läskigt. Men framförallt, dom här tuffa killarna med den här lite tyngre gångstilen och keps. Rocky är mycket osäker och är det även dag. Jag kan bara tänka mig vad som har hänt!

 

Exagt vart allt har hänt och när det vet vi inte än i dag. Men det här är saker jag fått höra dels från bekantas bekanta på långt håll och från andra håll.

 

När en vecka hade gått då som först fick jag kontakt med honom. Det var en sån underbar känsla. Ni anar inte.

När jag gick över helt på färskfoder på Rocky så blev hans andedräkt så mycket bättre. Den var innan väldigt motbjudande. Men som sagt den blev mycket bättre efter foderbytet. Nu har den kommit tillbaka, den illaluktande andedräkten. Stanken kommer inte från munnen utan från magen, det har jag vetat länge. Något säger mig att Rockys mage vant sig vid maten, skulle jag byta nu igen så skulle den bli bra igen. Men inget jag vet säkert. Det är bara något som säger mig det.

Men ett första steg blev iaf att skrapa tänder och borsta tänder denna kväll. Direkt efter kunde jag ana en skillnad, så håll tummarna att det fortsätter bli bättre.

...som man känner sig så stark. Ja det är precis vad jag känner just nu. Jag har haft en period med mycket nergångar, men så har jag haft en tid då jag också har tänkt väldigt mycket på mitt liv. På saker jag måste ändra mig på för att komma vidare i livet.

Idag började dagen med att kollegan slängde ur sig en sak, en dum sak och jag svarade ganska surt tillbaka och tvärt om mot henne. Jag blir lite trött på henne ibland när hon håller på som hon gör. Men efteråt så kände jag mig lite dum och sen dess har jag gått och tänkt lite på mig och mitt beteende, hur fungerar jag egentligen?

 

Jag blir stolt över mig själv att jag idag kom på mig själv när jag gjort något tokigt och därför har jag sträckt på mig lite under dagen. Med dåligt självförtroende kryper man lätt ihop.

Jag är en person som inte var den mest populära i skolan, den som alltid blev vald sist och har inte haft så mycket vänner i min uppväxt. Dom vänner jag hade svek mig oftast och det stärker ju inte ett barns självförtroende direkt. Jag har aldrig kunnat lita på folk, jag litar heller inte på min egna prestation och det har också gjort att jag aldrig blir nöjd med det jag gör och har förlitat mig på andra och hur dom tycker och tänker.

Nu ska jag gå min väg! Bara min väg. Det här är mitt liv och ingen annans.

 

Nu har jag riktigt gått in för att lyckas, jag har gjort framsteg och börjat tänka mer positivt mot förut då jag endast såg allt nattsvart.

Jag känner mig så fruktansvärt mycket gladare och nöjdare. Jag klarar det här, jag klarar det här nu som jag kämpat med i så många år utan att lyckas. Men nu gör jag det, nu lyckas jag!

 

Det är så nytt, allt är så annorlunda. Jag kommer på mig själv att jag tänker på ett helt annat sätt mot vad jag gjort tidigare. Ibland vet jag inte hur jag ska handskas med allt det nya.

 

Jag är en tänkande person, jag vänder ut och in på alla meningar och är rädd för vad andra ska tycka och tänka. Jag vågar inte göra saker själv och är rädd att folk ska tycka illa om mig. Jag är därför en person som inte kan säga nej till någon, jag gör det som personen vill att jag ska göra.

Men efter en tid med ``Sluta tänk, bara göööör´´ så har jag insett att jag kan mer än vad jag trott. Jag känner mig stolt och glad över att jag kommit så här långt!

 

En annan sak är den att min mun är allt för snabb på att svara, ibland slinker det ut saker den inte bör säga och tillsammans med en negativ tänkeställning kan ni ju tänka er hur sur och tvär jag har låtit.

I skrift är jag helt annan, jag skriver och läser om, skriver och läser om, hela tiden läser jag min text högt och det är såhär jag är innerst inne. Jag är inte den sura och tvära Sandra som jag uppfattas. Innerst inne är jag en glad tjej men med mycket känslor.

 

Jag känner mig så mycket lugnare, stressar inte lika mycket och är så mycket gladare. Slippa känslan att vara oduglig och värdelös, utan istället känna ``Fan jag klarar det här´´ Jag känner mig så peppad till förändring i mitt liv. Det är roligt nu, och så har jag fått en sån bra respons från min omgivning. Jag fortsätter på samma väg och blickar framåt.

 

Jag är inte helt hundra säker på om hunddagiset är rätt för Rocky, dels för att jag vet att han inte mår bra där men även för att jag blev så dåligt bemött när vi var där senast. Men nu har jag bestämt mig, jag ska ge det ett försök, går det inte så går det inte men då har jag iaf provat! Jag ska inte ge upp så lätt.

 

Att känna sig ensam har varit ett av de största problem jag har, att känna sig lämnad och bortglömd. Nej usch! Nu har jag fått nog av att bli bortglömd av vänner och har efter det börjat inse att jag klarar av saker på egen hand. Jag känner mig så besviken på hur vi människor beter oss mot varandra. Jag känner ingen dragkraft till att skaffa nära vänner en gång till. Nu ska jag gå min egna väg och jag klarar mig bra som det är. Jag ska inte längre ha någon att hänga på och någon annan ska inte längre få göra mig besviken och ledsen igen. Jag har inget emot att träffa nya vänner men jag tänker endast bry mig om dom som bryr sig tillbaka.

 

Jag trivs med mitt liv och känner mig väldigt lugn i själen. Det är en underbar känsla. Det är jag, min sambo, min bästa vän Rocky och min katt. Jag känner mig nöjd.

 

Jag är på hugget nu. Och jag känner mig så glad att jag kommit hit jag står idag. Nu ska jag gå min egna väg, inte den någon annan redan går. Jag ska stå och gå på egna på min alldeles egna väg.

 

Så här såg mitt lilla älskade hjärta ut när han kom till mig för 3 år sen. Mager, stressad och rädd. Notera de uppspärrade stora ögonen, den krokiga svansen och hur dåligt i form han var. Usch, hemska bilder! Det är inte samma hund. Jag kan verkligen inte se att det där ska vara min lilla Rocky!

Cesar Millan har varit en stor förebild för mig genom åren. Jag blev helt lyrisk så fort jag såg honom på tv. Hoppade av lycka för att sen sitta bänkad framför tv. Det här var på den tiden då jag inte hade hund. Men idag har jag växt ifrån honom lite. Ju mer jag tränar och lär mig om hundar så svalnar intresset för honom en del. Jag kan fortfarande sitta och titta på hans program men det är inte samma lycka längre då jag ser alla fel han gör.  Det finns fortfarande saker jag kan hålla med honom om, men mycket det han gör både bör man inte göra med en hund om man inte vet vad man gör, och dessutom saker som man aldrig ens ska tänka tanken att göra. Jag hade aldrig ens tänkt tanken att låta en hund som inte får tillräcklig motion annars genomgå en hård fysisk träning så som han gör. Tänk vad mycket skador det kan ge!  Jag börjar långsamt och därefter ökar jag den fysiska tyngd eller mängd. Självklart ska man anpassa träningen utifrån hundens behov inte chocka kroppen med för mycket.