Något jag verkligen inte gillar med Rocky det är när han hör att det kommer någon. Då kan han antingen avge ett uppmärksamhetsskall eller muttra lite. Jag tål verkligen inte det beteendet och har testat mycket för att få honom att sluta. Nu är det inte så att han bara säger till en gång, ett skall blir det men muttrar i evigheter efteråt. Typiskt den rasen är värt att säga! Rocky är också bra envis, han ska ha sista ordet och det är inte många som har lyckats att få sista ordet mot honom. Så länge håller han på och det blir allt tystare och tystare hela tiden, men han ska bara ha sista ordet den där lille skiten!

 

Sambon åkte iväg, men så hörde jag att han kom tillbaka och han körde upp på gräset och backade intill släpvagnen med material från när vi slagit ut väggen. Rocky stod då redan från början så han kunde se dörren, han stod hos mig och från mig kan man se dörren från där han stod.

Han började muttra, men jag orkade verkligen inte ta en diskussion med honom och började istället att fundera på att skriva detta inlägg. Sambon höll på där ute och Rocky muttrade, men eftersom han vet att han inte ska göra så och matte var tyst och sa inget så eskalerade det inte heller. Han gick snällt mot sin bädd och tystnade.

 

Kanske har jag hittat en metod som fungerar. Nu är jag mer pepp på att det ska komma folk och knacka på dörren. Eller det behövs ju inte egentligen, det räcker med att jag knackar i väggarna så börjar han muttra och undra vem som kommer. Därför kan man höra rätt ofta att det knackas i väggar och olika material här hemma. Undrar vad grannarna tror jag håller på med, fniss!

 

Nej men allvarligt, jag är pepp på att hitta nya lösningar nu. Det är så kul att komma framåt i livet inom hundvärlden. Speciellt när man mestadels är självlärd och har en så pass svår hund som Rocky faktiskt är. Så nu ska här spånas vidare och matte ska tänka ut lite logiska saker. För jag kan också göra fel, ingen är perfekt.