Efter jobbet i fredags packade vi bilen och styrde mot grabbarnas kompis Lukas för att hämta upp honom, därefter körde vi vidare för att hämta upp Lukas matte Sandra. Med bilen fullpackad av både hundar, två mattar och en hel del väskor med massa saker i så blev slutdestinationen till slut Västervik och husvagnen. Vi har haft en helt fantastisk helg, alla hundarna är helt slut vilket är mycket roligt att se. 

Vi har hunnit med en hel del, men också en hel del vi inte hunnit med. Men trots det så känner jag att vi haft en riktigt slapp och skön helg samtidigt som jag kan känna mig nöjda över den träning vi gett hunarna.

Vi gick förbi hundstranden, tänkte se vad Rocky sa om det i år. Sa till Sandra att han förmodligen kommer doppa tassarna men inte mer. Döm min förvåning när bushunden plumsar i och börjar simma! Han älskar verkligen när jag slänger ut godis i vattnet som han kan få simma omkring och let efter. När han är klar så kommer han upp och vill att jag ska slänga i mer. Sötnosen min <3

Även Texas fick känna på lite. Han som förra året blev så stressad av att bara sitta vid vattnet och höra vågornas brus. Men jag tror att även den rädslan släppte på hundsimmet precis som det gjorde för Rocky. Vårt lilla plask och lek på grunt vatten i höstas gjorde med andra ord nytta. Han gick i så magen näästan nudade vattnet. 

Även Lukas fick testa på och även han fick sin matte att bli imponerad. Hon trode inte att han skulle stå kvar i vattnet alls, men det gjorde han och verkade njuta av att bli svalkad.

 

 

Texas den lilla skitungen. Han är ju mycket för att kissa inne på dagis. Lite som ``Jag kissar bara för att jag kan´´. Jag blir så ledsen och besviken varje gång jag kommer till dagis och ser dessa pölar av kiss. Han har ju bra många tillfällen att kissa ut på, varför kissa inne liksom?! Alla filtar som jag får dra på fram och tillbaka mellan dagis och tvättmaskinen, ojojoj det är händer ofta!

 

Men så då för ca 2 veckor sen frågade personalen om det var ok om dom flyttade ut grabbarna. Dom Hade nämligen en till som det var lite bekymmer med. Dom ville helt enkelt testa och se vad som hände om dom fick byta plats. Innerst inne kände jag stor oro, hur skulle det gå för Rocky nu? Från deras varma innebox med golvvärme till en box i en annan bygnad med lucka ut som dom kan få gå ut när dom vill. Jag är så rädd om Rocky, han och hans kropp går inte ihop med kyla! Han får så ont. 

 

Men, peppar peppar ta i trä! Det har gått skitbra, för båda två!!

Texas har under en period på 2 veckor kissat inne 1 gång, räknar man med själva luckhålet så blir det 3. Från kisskvättar mellan varje promenad till näst intill inga alls. Det är bra tycker jag. Dessutom har Texas fått en rolig kompis på andra sidan stängslet, i rastgården brevid. Han har såå kul!

Till Rocky har jag nog med mig hela hans garderob, haha. Nej men nästan! Han FÅR inte frysa, då är det kört. Är det något jag gillar med dagis är att dom verkligen förstår, dom förstår min oro och hur dålig Rocky blir. Dom täckar och byter täcken och fixar. STOR ros till dom! Är så glad över det. 

Självklart går han otäckad också men minsta lilla vind/regn/kyla så åker täcke på. Tex går oftast otäckad, han är inte lika frusen som Rocky. Nu fungerar det kanonbra. Men jag kan inte undgå att oroa mig över hur det kommer att gå i vinter. Visst man kan stänga luckan men då är jag rädd att Tex börjar kissa inne och är den öppen så är jag orolig över Rocky. 

Mina tankar går i ett. Jag kan uppfattas som att jag skämmer bort mina hundar, men jag är bara rädd om dom. Min lösning på problemet är då att jag fått sätta mig framför symaskinen. Det säger jag ju inte nej till! haha. Det var då dessa overaller kom till. Jag klurar fortfarande på idéer, men det kommer jag nog alltid att göra. Jag gillar verkligen att sy och skapa saker. Nästa steg jag skulle vilja göra är en overall som skyddar mot fukt, men det kan bli svårt. Men jag klurar

 

Just nu är jag väldigt nöjd med resultatet på dagis, jag håller tummarna hårt att det fortsätter att gå bra även hädan efter.

Helgen har varit toppen, lugn och skön utan en massa stress. Känner att det varit precis lagom med träning för hundarna. Texas har fortsatt träningsstopp. Den där lilla valpen som var vuxen i skallen har blivit vuxen i kropp men valp i huvudet. Han behöver mer tid. Det syntes tydligt på helgens miljöträningspromenad. Vi fick en helt perfekt miljöträning inne i Västervik, mycket folk, högtalare som inte var på tok för höga och möte med andra hundar. Rocky skötte sig som alltid klockrent. Däremot lilla Texas, han fick mest åka på armen då han blev helt blockerad av stress. Märks att det var länge sen vi miljötränade! Men jag förstår honom fullkomligt och därför fick han åka på armen, där kommer han högre upp och ser lite bättre. Han blir genast lugnare. 

 

Jag blev dessutom positivt överraskad. Det kom fram först en man och FRÅGADE om han fick klappa, självklart fick han det, ypperligt tillfälle att träna på det tänkte jag. Sen kom det fram en kvinna strax efter och även hon frågade. Det visade sig att hon mycket väl kände till rasen. Sen bakom min rygg lite senare kommer det fram en gubbe och böjer sig över Rocky för att klappa med sin hund i släpptåg. Jag han att be honom att backa lite då jag inte vill att hundarna ska träffas och avstyrde en eventuell rädsla hos Rocky. Han klarar inte att man böjer sig så över honom. En bit in i promenaden hör jag någon på håll fråga om han kan få släppa fram sin hund till mina. Det tog inte lång stund att avläsa mannens lilla hund, en skällig och överaktiv Chihuahua som drog mot oss. Jag svarar att det gick inte tyvärr. Vid det laget hade redan mina hundar börjat varna mig för hunden, det syntes tydligt att det inte var deras typ av lekkamrat. 

 

Vi kommer till bilen i parkeringshuset och blev stående där en stund då övriga inte kommit dit än. Passade på att träna lite med Rocky. Fritt följ, ställande under gång och inlärning av ``spinn´´. Jag är otroligt stolt över Rockyplutt som grejade detta trots att det kom bilar och folk överallt. Full koll på mig hela tiden och med en fantastisk träningslust och vilja till att lära sig. Rocky som sen tidigare redan kan ``snurr´´ lärde sig det nya tricket ``Spinn´´ trots den bullriga och nya miljön med folk och bilar som kommer överallt. Bästa älskade Rocky!

 

 

Träningen fortsätter! Rocky och jag tränar på att hålla kvar. Han har en förmåga att släppa så fort jag kommer med handen. Det blev resultatet av inläringen av att han bara skulle ta något i munnen. Jag tryckte in godis med apporten i munnen, villket har lätt till att han släpper den för att ta godiset. Så nu har vi börjat träna på att hålla kvar apporten utan att släppa så fort jag kommer med handen. 

Han har även haft lite svårt för att förstå vad jag menar med att han ska ta den och hålla kvar från handen, han har mycket lättare att hålla kvar om han själv plockar upp den från backen. Så det är vad vi tränat på ikväll. 

Även Texas fick nosa lite på träning, men ja. Det gick väl si så där. Hahaha! 

Jag har alltid älskat att pyssla av alla slag. Nu den senaste tiden har det varit väldigt mycket framför symaskinen. Jag har upptäckt nya saker och nya funktioner som gjort att jag kunnat utvecklas massor. Det är så kul och jag vill bara mer! Sen att svärfars fru fyllde min garderob med tyger gjorde inte saken mindre rolig. Det har blivit lite nya overaller, många testexemplar som blivit bra, jag har testat mig fram därav så många olika och därefter några overaller som blev slutresultatet. Men även två filtar och just dom två filtarna har blivit grabbarnas favoriter. Rocky fick en jeansfilt gjord av gamla jeans som jag gjort lapptäcke av och satt en svart teddybaksida på. Texas filt var jag först inte så nöjd med, bara en vanlig enkel filt, inte alls svår att göra. Camouflagefärgad på ena sidan och brun teddy på andra. Men ju längre tiden går destå mer nöjd blir jag. Texas älskar den, han ligger på eller under den för jämnan. Det är såå rätt färg för honom. Båda filtarna representerar hundarna så väl. Camouflage, tuffa färger på Texas och lite mjuka, snälla färger på Rocky.

 

Texas var en matglad liten valp när han kom till mig förra sommaren. Han började ta efter Rocky vid maten och han är som en dammsugare. Delar jag inte färskforder så slukar han allt i ett svep. Tex började göra så även han. Men nu mot våren har allt ändrats. Texas har varit riktigt trälig ett bra tag och jag får näst intill mata honom för att han ska få i sig något. Han är ju redan så tunn, han behöver inte gå ner, tvärt om han behöver lägga på sig!

Men Tex verkar inte vara så intresserad av mat längre, det är så mycket annat skoj som händer runt om. Och mitt upp i allt blir han matförgiftad. Iom det så bytte jag foder, från färskfoder/BARF till torrfoder. Oj så han åt, han älskar verkligen torrfodret. Han ser bara lite rolig ut när han äter, det är inte som Rocky, han slukar maten medans Tex tar kula för kula, haha.

Men efter en tid så kommer ointresset för mat tillbaka. Jag har funderat och funderat, pratat med folk omkring mig och får höra om fler hundar som tappar aptiten när värmen kommer. Jag testade att låta maten stå i kylen innan servering, med lite vatten i. Nu har det gått några dagar och han äter på mycket bra!

Jag tror absolut att det kan ha med värmen att göra, men jag har mina misstankar om att han vill ha variation på maten! Mm, så vi får se hur länge det här håller i sig, när/om han tappar intresset igen och vad jag ska hitta på då. Men fram tills dess ska jag njuta av vad jag ser framför mig, en unghund som börjar lägga på sig och är riktigt snygg i kroppen just nu!

 

 

Det är så härligt här nere i husvagnen. Måste säga att jag tror Texas har blivit en riktig campinghund även han nu. Så otroligt duktig även han!

 

Ikväll önskar jag att jag haft filmkameran på. Sådär löjligt glad och stolt över hundarna. Ingen löptur med hundarna idag, men det betyder inte att matte blev utan träning. Nejdå, jag hittade på annat och när det blev dags för stretching tog jag med mig hundarna ut och tränade stadga. Tex i sitt och ligg, Rocky i sitt, ligg och även stå som vi fokuserar mycket på nu. Många varv kom jag utan att någon ändrade position. 

Fortsatte med lite fritt följ, testade det där knepet jag fick för att förhindra att dom faller ut i högersvängarna. Det fungerar mycket bra och Tex hamnar perfekt i position då. Äntligen! Kort litet pass med Tex fick räcka, han ska inte ha så mycket nu. 

Eftersom Rocky var så duktig på att stå kvar testade jag ett ställande under gång. Han grejade det på endast röstkommando, dock med något yngka steg. Men jag är otroligt stolt över att han faktiskt gjorde det så bra som han gjorde. 

Små korta träningspass men ofta. Det gillar vi!

Varit ute och sprungit med hundarna ikväll. Eller ja, hundarna har lunkat på i relativt lugn takt brevid en hoppande och sprattlande matte. Allt för att inte hundarna ska ta ut sig och skada sig såhär i början vår nya träning. Tex är fortfarande ung och Rocky har haft bekymmer med kroppen. Men visst springer vi, det gör vi. Men när vi väl springer så det går fortare än när vi är ute i vanlig promenadtakt så är det bara korta sträckor åt gången. Och vid ett tillfälle spurtar vi, då är bägge hundarna lösa. Jag har inte en chans att hinna med de där två, och försöker jag så går det inte lång tid innan jag får be dom att sakta ner för att jag själv blir så trött. Haha!

Jag känner att det går framåt för min egna del, det är kul! 

Vid slutet av träningen övergår träning av matten till träning av hundarna. Dom får träna stadga medans jag går av mig och stretchar. Tidigare har dom endast fått ligga ner, Tex är en energisk hund som behöver lugna ner sig. Då har ``ligg´´ varit bra. Dom bägge har lätt för att flytta på sig när jag går bakom dom, dom vill ju se matte hela tiden. Men den tiden är förbi,dom har lärt sig att ligga still. Med Tex vill jag inte bråka för mycket, jag backar träningen med honom lite ett tag, han ska få vara valp lite till. Rocky däremot, han fick testa på stadga i både sitt och ligg, men även i hans svåraste del ``STÅ´´. Oj så svårt han har att stå kvar utan att sätta sig ner. Det var också något som kom upp på kursen i söndags, så det ska vi absolut träna mer på. Men hunden imponerar på mig än en gång. Han hade tränat, ligg och sitt så jag bad honom ställa sig upp. ``STANNA´´ sa jag och började knalla runt. Vad gör hunden? Rör sig inte ur fläcken! Han står kvar och jag hinner många varv runt både i gång och som sprattlande matte. Han stod kvar! Wow, denna hund alltså! Och Texas ligger kvar så snällt även han. Vilka hundar jag har. Älskar att kunna kombinera matteträning med hundträning

Jag har använt mig av en helt vanlig klosax, men jag har aldrig klipt klon rakt av utan klippt runt klon lite åt gången men ofta. Det har fungerat för oss. 

Men nu när våren kom har jag noterat att Rocky fått en stress iom kloklippning. Han får stora stressade ögon och när jag klipper så handas han till häftigt som att han håller andan innan. Men han ligger fortfarande still och låter mig gör det. Det har medfört att hans klor vuxit massor då jag inte velat klippa mycket alls åt gången. Dom har vuxit som ogräs och jag kan inte minnas att dom varit så här tidigare. 

Jag började fundera på en klofil för att minska Rockys stress och ventilerade vad jag tänkte till min vän Sandra. Varpå hon en dag kom med en batteridriven klofil som jag fick låna. Nu har det gått ett tag och vi har använt den flitigt. Jag kan inget annat säga än att jag är mycket positivt överraskad. När jag hörde hur den lät första gången tänkte jag att ingen av dom skulle gå med på det här, speciellt inte när dom känner att det vibbrerar på klorna. Men döm min förvåning, nu har vi använt den ett tag och till och med Rocky har börjat blunda igen!

Hans klor har gått från på tok för långa till snyggt korta! 

Lite sådär barnsligt glad att jag inte kan sluta titta och beundra deras tassar nu, hihi

 

Bilderna på Texas tassar är tagna idag och det är 3 dagar sen vi filade nu, endå så fina!

Då var dagen kommen, dagen då jag och lilla Texas skulle gå kurs. Vi har sen tidigare varit anmälda till kursen ``Tävlingslydnad för den lilla hunden´´. Vilken fantastisk dag det blev! På alla sätt och vis faktiskt! Vädret, platsen och träningssuget var kanon, kursledaren destå bättre! Stort tack till Heléne Lindström på High5hundkurser för en riktigt bra och givande kurs. Mycket ``aha upplevelser´´ och toppenträning blev det.

Allt blev dock inte riktigt som det var tänkt. Tanken var att det var Tex och jag som skulle gå kursen. Men så blev inte fallet. Efter det jag idag har sett så har jag insett att lille Tex inte är redo alls att lämna valpstadiet just nu. Så det är bäst att han får leka av sig valptiden ifred tills han är redo. Han var med på några övningar men det var svårt att koncentrera sig tyckte han. Men däremot var Rocky på som sjutton, riktigt träningspepp var han. Och jag är helt ordlös...

Jag har inte många ``lydnadsvänner´´ omkring mig, och jag har svårt att lära genom att bara titta och läsa mig till. Har ofta många frågor. Jag vill göra det själv, öva praktiskt. Men iom att jag inte har vänner med lydnadsintresset har det gjort att jag har noll koll på hur en lydnadstävling går till. Skyller väl inte allt på att jag inte har några vänner med det intresset, hade väl kunnat engagera mig lite mer och kollat in fler tävlingar än det jag gjort. Men jag tycker det är svårt. Så på vår ``egnen träning´´ så bad jag om att ``leka tävling´´ för att få reda på vad som kommer och hur detta går till. Sagt och gjort, hon kommenterade oss och en annan deltagare filmade så vi kunde kolla igenom och diskutera det vid senare tillfälle. 

Jag är totalt ordlös! Vi gjorde det mest på skoj för att se hur långt vi kommit och jag visste att vissa saker som apporteringen inte skulle fungera. 

Fritt följ kom, jag älskar verkligen arbetslusten han har. Fick finfina tips på vad jag kan göra bättre som jag absolut ska ta med mig till kommande träningar. 

Läggande under gång, ett moment som vi inte tränat alls mycket, kanske bara någon gång så här behövdes massor hjälp. Men på något vis lyckades jag med all hjälp jag kunde ge honom, få honom att LIGGA KVAR. Tills jag kunde gå tillbaka och sätta upp honom. Rocky ligga på gräs?! Nejnej! Han låg kvar och jag är så stolt över honom.

Ställande under gång, ja träningen på detta är nästan obefintlig, speciellt från vänstersidan som inte funnits alls. Men på något vis så kände jag på mig att det här ändå var lite hans grej och att han skulle greja det. Trodde väl att jag skulle få säga till honom att stanna upprepade gånger men när det väl var dags så gjorde jag visserligen ett DK men inte alls sådär tydligt som jag själv föreställt mig att jag skulle behöva. Han TVÄRSTANNADE och stod still. Trodde garanterat att han skulle gå några steg till som han brukar när jag säger Stanna. Men så fort jag skulle gå tillbaka så satte han sig ner. Så nu blir det stadga i STÅ på schemat över träning framöver. 

Hopp över hinder, också något vi inte tränat på. Vi har hoppat agilityhinder och dom bommarna faller ner i backen om man rör vid dom. Det gör inte lydnadshinder! Rocky har kommit på det och hoppar gärna upp och tar nytt hopp från den. Nu gjorde han dock inte det den här gången och grejade övningen med fin attityd.

Apport, hade inga större förhoppningar om denna. Ni vet Rocky, han som inte tar saker i munnen. Det lossnade lite förra sommaren men att han skulle ta ett nytt föremål på denna övning, ja det var obefintligt i mitt huvud. Men döm min förvåning, när jag håller fram apportbocken framför honom greppar han finfint, han släpper dock efter några få sekunder. Tar därefter upp den och visar mig på nytt hur duktig han är. Älskade hund. Jag är bara så överlycklig. 

Allt detta är även filmat, jättekul verkligen. Man ser verkligen vad man gör för fel eller har för sig för onödigt. Min första kommentar när jag såg mig själv var ``Oj, vilka långa steg jag tar´´ och så kom vi till när jag skulle börja springa. Haha här fick jag svar på varför hundarna inte blir trötta när jag springer med dom. Jag tar dubbelt så långa gå-steg än spring-steg. Jag går fortare än jag springer!!

 

Jag har fått jättebra tips på många saker som vi gått igenom denna dag. Vi kanske inte är så långt ifrån lydnadstävlingen som jag trodde. Hehe jag som sagt nej till lydnadstävling med Rocky. Det kanske bli ändring på det framöver. 

Ikväll ska jag sätta mig ner och skriva ner alla tips jag fått. Tror att jag annars kommer att glömma bort dom, och det är mycket synd på så bra övningar och tips jag fått. 

 

Det är två trötta hundar jag har här hemma nu och en otroligt stolt matte. Inte bara det att jag är nöjd över deras utförande. Båda var duktiga på sitt sätt, men Rocky mitt hjärta smälte. Jag är så överlycklig!

Tack åter igen Heléne för en fantastiskt bra kurs. Vi kommer åter!

 

Kommer in från sovrummet, det är släkt och hundarna sover redan i deras älskade tyghus dom har. Gör iordning mig det sista innan jag kryper ner i sängen, drar täcket över mig och släcker lampan på nattduksbordet. Lägger mig tillrätta och blundar. Några sekunder senare hör jag någon snarka, gulligt tänkte jag och funderade på vem utav dom det kunde vara. Det likande inte alls någon av dom. Rocky gör höga hamsterliknande ljus medans Texas låter som en fågel eller tar djupa andetag så man riktigt hör hur hårt han sover. Men dessa jag nu hörde lät som en riktig gammal gubbes snarkningar. 

Jag kliver upp och väcker grabbarna, men inser att det inte alls kom från deras håll, det kom från andra sidan sängen. Hoppas och stampar lite på golvet i hopp om att vad det nu var skulle gå iväg. Men snarkningarna fortgår med endast ett litet uppehåll. Hämtade min jättestarka pannlampa och lyste ut genom fönstret över åkern. Där syntes inget och jag lyssnar efter om jag kan lokalicera vart ljudet kommer ifrån. När jag kommer till sovrummets bortre vägg, precis brevid sängen så hör jag det som starkast. Det kommer underifrån, så rakt under mig finns något som snarkar och sover riktigt hårt. Jag har fönster precis där och tvekade en stund, men nyfikenheten tog över så ställde mig på sängen och öppnade det lilla fönstret och försökte kravla mig ut med pannlampan. Men hur mycket jag än sträcker mig så ser jag inget. Jag hör bara att jag är väldigt nära. Den ligger där, precis utom synhåll, och snarkar!

 

Morgonen kom, jag fick lägga kudden över huvudet för att försöka döva ljudet av snarkningarna från min gäst under huset kvällen innan. Men nyfikenheten tog fortfarande över. Jag och hundarna gick därför ut för att kolla. Själklart visste jag att ``den´´ vad det nu var inte skulle vara kvar. Men jag ville se om man kunde tyda något. Jag släppte därför på Rocky. Rocky fick upp spår direkt och visade mig många in och utgångar, jag som trodde det var en engångsgäst. Men tydligen inte. Det syntes på hur gräset låg och väldigt tydligt på Rocky hur många olika in och utgångar den haft. Det var inte bara under sovrummet den hade hållit till, utan även under vår toalett visade han mig. 

 

Jag kan bara tänka mig att gästen under mitt hus kan ha varit en grävling. Men om det var det får jag aldrig veta. Samtidigt som det var väldigt skrämmande så kändes det rätt mysigt att ha ett snarkande vilddjur så pass nära. För det kan max ha varit 2 meter mellan min säng där jag låg och djuret. Hundarna dom sov igenom hela händelsen. Texas var något frågande när jag väkte honom men somnade sedan om. 

 

Jag är så stolt över Rocky. Jag visade bara på honom och sen förstod han direkt vad han skulle göra, även om vi själva inte visste vad som skulle göras. Jag ville mest bara se vad han hittade. Det här med näsan är verkligen hans grej och den lyckan som han ger mig, den är obeskrivlig. Jag känner mig bara så stolt över honom. Jag litar helt och hållet på Rocky när det gäller till att han ska använda näsan. Måste börja träna mer på det igen. 

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om nu. Saker jag skulle vilja komma ihåg i framtiden och kunna gå tillbaka till min dagbok som den här bloggen är. Men ibland får man prioritera annat!

Händelserna i veckan som varit får vänta lite till, för det här inlägget kommer att handla om vad som hänt idag. 

 

Under förmiddagen idag lastade vi in oss i bilen, på vägen mot Söderköping plockade vi upp Sandra och Lukas. Vi planerade en tripp till en rallylydnadsträvling. Skoj tycker jag, jag vill ju börja tävla rally med Rocky men känner en sån innre stress över att inte kunna allt som ska göras och hur det fungerar. Så det var ett ypperligt tillfälle att spana in hur en tävling går till. 

 

Vi kikade en stund, vädret var inte alls det bästa och hundarna var relativt gnissliga. Rocky började pipa och dra av okänd anledning och Tex verkade inte så road av att vara i den miljön för stunden. Efter ett litet tag gick det förbi ett ekipage som jag kände igen och genast gick tankarna att ``då borde Jenny vara här´´. Tittade runt på området och mycket riktigt, där stod en vän till mig. Då förstod jag ganska fort varför Rocky tidigare pipit till och dragit så som han alltid gör när han ser någon han gillar. Han såg Jenny men varken jag eller hon såg varandra. 

Han blev så glad när han fick träffa henne, tom att han gav deras hund som han vanligtvis tycker är lite jobbig, en massa lekinviter. Jättekul att se!

 

Vi blev inte långvariga för det började spörenga och vi alla frös trots kläder och täcken på hundarna. Men innan vi gick passade jag på att låna uppvärmningsbanan lite och körde med Rocky. Oj oj oj, vilken klippa han är! Trots spöregn och blött överallt så bjöd han på både finfin kontakt och energi, men även saker han inte alls gillar som att ligga ner i gräset när det är blött. Inga problem, han var så duktig och jag älskar verkligen att jobba med honom. Just nu är jag mycket mer pepp på att anmäla oss, det hade varit så roligt att få göra detta ihop med Rocky.

 

På vägen hem ville Sandra in i djuraffären och väga Lukas och vi var inte sena på den tanken. Vi strosade omkring där inne en stund och sen vägdes alla hundarna. Rocky har gått ner, som jag misstänkte och ligger på 5.1 kg medans Texas ligger på stadiga 4.3 kg. Skithund, han är som en räka tycker jag och jag önskar han kunde lägga på sig lite. Men vi är på god väg nu. Fick byta foder på honom efter matförgiftningen. Han går nu på torrfoder igen och äter precis som vanligt. Det gjorde han inte innan när han gick på färskfoder/barf. Fick nästan trycka i honom mat. Nu äter han av egen maskin och det gör mig glad. Däremot försöker jag fasa in på lite kött men så fort jag testar så slår magen bakut och han kräks och får diarré. Han klarar inte av kött längre, vilket är fruktansvärt tråkigt. Så han får helt enkelt gå på enbart torrfoder nu. Rocky går dock kvar på färskfoder/barf.