Cesar Millan har varit en stor förebild för mig genom åren. Jag blev helt lyrisk så fort jag såg honom på tv. Hoppade av lycka för att sen sitta bänkad framför tv. Det här var på den tiden då jag inte hade hund. Men idag har jag växt ifrån honom lite. Ju mer jag tränar och lär mig om hundar så svalnar intresset för honom en del. Jag kan fortfarande sitta och titta på hans program men det är inte samma lycka längre då jag ser alla fel han gör.  Det finns fortfarande saker jag kan hålla med honom om, men mycket det han gör både bör man inte göra med en hund om man inte vet vad man gör, och dessutom saker som man aldrig ens ska tänka tanken att göra. Jag hade aldrig ens tänkt tanken att låta en hund som inte får tillräcklig motion annars genomgå en hård fysisk träning så som han gör. Tänk vad mycket skador det kan ge!  Jag börjar långsamt och därefter ökar jag den fysiska tyngd eller mängd. Självklart ska man anpassa träningen utifrån hundens behov inte chocka kroppen med för mycket.