Ojojoj, vilken vecka det har varit hittills!

Rocky har varit hos dagmatte Maria hela veckan och idag fick han följa med till jobbet igen. Han har skött sig jättebra som alltid. Så stolt över honom min lilla plutt.

 

Vi började dagen med att bli lite trötta och tog oss en promenad med drag av pulkan innan jobbet. Jag undrar ja vem som blev tröttast! Hunden skötte sig finfint och drog på som aldrig förr. Matte hon hände inte riktigt med där hon halkade runt på blankisen. Rocky ha, han har ju ``brodd´´ i form av klos och det har ju inte matte och halkade runt där som en annan tok medans Rocky knallade på bra med pulkan efter sig.

Till våren vill jag väldigt gärna gå nästa kurs med Rocky. Vad vi ska gå vet jag inte, men en kurs av något slag. Men allt beror på när kurserna är och vilken tid.  Det måste ju passa med jobbet nu när jag vet att jag kommer få stanna kvar ett tag till.

 

I sommar sen är det tänkt att vi ska husvagnscampa. Och det är något jag verkligen ser fram emot. Rocky han verkligen älskar att resa runt med husvagnen. Och det gör jag med. Bara jag, sambon & Rocky. Det är blad det mysigaste som finns.

 

Just nu är jag väldigt nöjd med träningen, vi fortsätter i den riktning vi nu är inne på men jag anser att Rocky är den familjehund jag alltid önskat mig. Bara han mår bra och är lycklig, då är jag lycklig.

 

 

 

 

 

 

Hej där i snöblasket! Vi lever än.

Rocky är hos dagmatte & husse om dagarn och jag jobbar för fullt. Slutar sent och kommer hem mycket senare. Känner mig för tillfället ganska så trött så det blir inte mycket datorsittande för tillfället.

 

Hoppas ni har det bra för det har jag och Rocky.

I höstas gick Rocky och jag vår första hundkurs, en allmänlydnadskurs. Det är våran första och enda kurs vi någonsin gått. Men det lär bli fler. Så trevligt och otroligt bra och lärorikt.

Visst Rocky kanske inte behövde just den kursen, men han behövde den miljön och så hade vi så roligt ihop.

 

Kursen startade alltid med att hundarna skulle kunna sitta kvar i bilen när man öppnade bakluckan. Det försvårades varje gång vi kom och det måste sett roligt ut när vi höll på där. Tillslut öppnade vi baklukan, vi fick inget säga till hundarna eller ens visa med händerna. Därefter fick vi springa runt bilen ett varv för att sen komma tillbaka och ta ut hunden.

 

Kursledaren vi hade var en mycket påläst kvinna. Hon hade mycket bra saker att komma med och ibland fick man en ``aha, är det så det är´´

 

Till våren (om jobbet tillåter) planeras nästa kurs. Längtar massor för vi hade väldigt roligt och man fick lära sig saker och veta saker man inte tänkt på.

I förmiddags kom Maria hit ut och hämtade mig och Rocky. Vi fortsatte in till Norrköping där vi planerat att gå i Norrköping city och åka spårvagn, för att sedan låta dom springa av sig i en rastgård innan vi slutligen skulle ta ett stopp i djuraffären.

Men så långt kom vi inte. Vi fick en underbar promenad inne i stan. Den är till för Flisan, hon behöver miljötränas på ljud och mycket människor. Idag slog hon inte helt av, hon tog fortfarande emot kommandon och belöningar så ett stag framåt. Men vi beslutade oss för att hon inte riktigt var redo för en spårvagnstur. Men vi fick våran stadspromenad och den tog längre tid än vi väntat oss. Omkring 1 timma var vi inne sen var vi stelfrusna och kände inte alls för att stå still i en rastgård. Till och med Flisan var trött och vi åkte rakt förbi rastgården och raka vägen till djuraffären. Jag hade tänkt att vara duktig idag och inte köpa en massa, och det höll jag. Jag lämnade nämligen kortet hemma och hade endast några få kronor med mig men väl hemma igen så hade jag inte gjort av med en enda krona under en heldag i Norrköping. Känner mig lite stolt faktiskt.

 

Den här dagen var ju tänkt att det skulle vara en aktiveringsdag, och visst det blev det men inte lika mycket som jag tänkt mig. Så när vi kom hem ordnade jag upp ett lekland till Rocky och det är ju bland det bästa han vet. Vid dessa tillfällen får han riktigt arbeta med hjärna och nosen.

Det var en korg fylld med ihopknöglade papper och godis i botten, ett kycklingtugg inlindat i kartong, toarullar med godis i, hängande petflaskor med godis i, godis under konorna och under burkar, i handduken fanns godis och så självklart alla hans aktiveringsbrädor.

Jag kan berätta att han höll på i över 30 minuter och efter det tyckte han att matte skulle städa...

 

 

Idag planeras äventyr. Maria och jag ska ha en riktig aktiveringsdag med hundarna idag och äventyr ska genomföras. Något vi ser fram emot och kul ska det bli.

 

Håll utkik under dagen så får ni se vad vi ska hitta på. Tro mig det lär bli händelserikt och ni kommer få se lite skymtar av det under dagen fram tills dagens slut då ett litet större inlägg ska skrivas.

 

Ha en trevlig dag min vänner

Som många kanske vet så har jag haft praktik en längre tid och nu börjar den närma sig sitt slut. Idag hade chefen, jag och arbetsförmedlingen möte och det blev fastställt att jag nu mera är provanställd i 6 månader på företaget. Jappie! Otroligt glad och  fy vad skönt att slippa bekymra sig över att vara arbetslös. Hihi, jag är inte arbetslös för tillfället! Hihi. Nä fy, jag är så glad. Så nu får jag jobba med mina bilar i 6 månader till.

Så här ser det ut när vi går ``fot´´.

Mycket kvar att lära men vi vet vad vi ska träna på och låter det ta den tid det tar.

Jobbets maskot Rocky har varit med på jobbet måndag, tisdag och idag torsdag denna vecka! Han börjar bli mer och mer trygg med att vistas där nu och tycker det är rätt kul att sitta i kollegans knä på kontoret medans matt är ute och kör och tvättar bilar.

Men nu får Rocky ta helg och i morgon ska han få umgås med sina vänner igen medans matte ska jobba en lång och stressig dag som den kommer att bli. Mycket leveranser oc hämtningar i morgon.

Rocky har aldrig varit speciellt mycket för leksaker. Bara för aktiveringsleksaker men inga bollar, rep eller gosedjur.

Jag har länge försökt träna på föremålsintresse men aldrig riktigt lyckats. Men sen har jag märkt att ju mer han är med andra hundar destå mer börjar han förstå vad leksaker är till för. För det är precis vad det är, han förstår inte riktigt vad han ska göra med dom eftersom han aldrig som så mycket annat fått lära sig att använda dessa.

 

Jag har tänkt ut en bra övning på just detta och idag började vi använda denna sortens träning.

Ikväll började vi med lite trickträning med klickern, endast av den anledningen att jag verkligen ville att han skulle koppla klicket med bra. Vi gick en sträcka och tränade, jag med två föremål tätt inpå min kropp för att skapa lite mattelukt. Efter en bit droppar jag dessa föremål på vägen utan att Rocky ska märka det. När vi gått en bit vänder vi och går tillbaka. Rocky får fria tyglar att gå som han själv vill och blir han uppmärksam på föremålet när vi går förbi så klickar jag och berömmer.

 

Rocky blev uppmärksam på båda föremålen och gick fram och nosade men inte mycket mer än så. Men jag är nöjd endå. Tanken är att vi ska göra om detta igen om några dagar och sen hålla på så.

 

Väl inne i värmen sen så blev Rocky på bushumör. Som tur var hade jag ena föremålet i min hand och även klickern i andra. Det resulterade till att när han greppade föremålet så klickade jag och berömde. Ni skulle sett oss. Ojojoj så tokiga vi måste sett ut. Rocky med sina tokfnatt och matte överlycklig och springer omkring som en tok. Haha

 

Zandra Med Zäta, Misstänker att du läser min blogg om dagarna. Känner du familjen som Jackie kom till?

Jag menar ni bor ju åt samma håll och iom det du skrev här för några dagar sedan.

Vi är ju så nyfikna på hur det går för dom och hur det är med fina Jackie.

 

Hör av dig

Dom senste dagarna har varit jobbiga, jag har inte kunnat sova om nätterna och vaknar flera gånger. Så har det varit den senaste tiden. Dagarna är stressiga på jobbet och jag har en enorm saknad efter min underbara sambo.

Men den som alltid ställer upp och stöttar mig vid dessa tillfällen när jag mår dåligt, det är min vackaste och underbaraste Rocky. Han får mig att le när det är som jobbigast och han kommer till mig och muntrar upp mig. Han vet precis vad han ska göra och finns där tätt intill mig. Älskade hund!

Rocky har varit med mig på kontoret både måndag och tisdag denna vecka, tack och lov för det! Bara att veta att han finns där gör mig gladare och lugnare.

Det finns tilfällen jag inte vill släppa honom, jag kan inte sluta pussa på honom och går tillbaka till honom efter bara några meter när jag gått för att bara få en sista kram av honom.

Min hund är mitt allt och jag vet verkligen inte vad jag skulle göra utan honom. Rocky är som en terapihund för mig.

Hur ska jag någonsin kunna tacka honom för det han gör för mig!?

Jag och min sambo var hos min svärfar när jag fick samtalet från Rickard om att hundarna rykt ihop och att Maria var påväg in till akuten. Rickard var klart uppjagad och det var mycket svårt att uppfatta vad han sa. Han fick förklara om och om igen för att jag skulle hänga med på vad som hänt. Tillslut fick jag ihop det och då satte jag mig i bilen och körde hem till Rickard & Maria. När jag kommer dit står Rickard utanför och pratar i telefon allmänt arg och frustrerad över en helt annan händelse. När jag kommer upp i trapphuset så sitter det någon i trappan precis utanför deras dörr. Jag tänker inte mer på det utan kliver in i lägenheten och möts av blod, blod och åter blod.

Jag blev helt tom i huvudet.

 

Jag hade i telefon sagt åt Rickard att sära på hundarna så hundarna inte åter igen hamnade i slagsmål. I lägenheter hittar jag Flisan & Orvar. Flisan hoppar på tre ben, är blodig och hon är inte riktigt ``hemma´´

Eftersom Orvar inte blev attakerad på något sätt mer än att han är chockad så sätter jag mig ner och ser över Flisan på golvet. Jag får inte riktigt titta men Flisan är inte den som biter och jag litar helt på henne. Det var inte alls menat att hon skulle bita Maria. Flisan skulle aldrig bita någon!

 

Ser över henne och hittar en hel del sår på henne. Bogen, armbågen, benet, strax över ögat, benet och så lite mindre sår. Men inget var större än en tandpunktering och jag beslutar att vi inte ska åka till en veterinär!

Jag river runt bland Marias alla hundsaker och hittar en burk med smärtlindring och ber Rickard ge det till Flisan medans jag och Rickards vän går ut till Jackie som sitter i bilen.

 

Kollar igenom Jackie och ser att hon fortfarande är arg. Det vita ögat är inte lika vitt som det brukar utan rött! För det vet ni väl att aggresiva hundar blir röda i ögonvitan?

Jag beslutar att låta henne hoppa ner från bilen och springer lite med henne. Konstaterar ganska snabbt att hon inte farit lika illa som Flisan. Hon haltar lite lätt men jag kan inte avgöra på vilket framben hon haltar. Virar kopplet runt munnen för att inte riskera att bli biten själv och testar att vika benen på henne för att framkalla mer hälta. Konstaterar att hon har mer ont i benet hon inte har ett sår på. Konstigt tyckte vi då men lite senare hittade vi även ett sär på det benet också.

 

Jackie var väldigt dränkt av saliv, dyngsur verkligen och eftersom hon är svartpälsad var det otroligt svårt att se vart hon blödde. Men beslutade att hon inte var så allvarligt skadad. Tog in henne i lägenheten och lät henne vara instängd i ett rum och fortsatte med Flisan som var bra mycket mer sårad än Jackie.

 

Tvättade rent alla sår jag hittade och klippte lite päls. Den snälla kompisen gjorde allt jag bad honom om och allt gick supersmidigt. Flisan visste precis att vi försökte hjälpa henne och låg så snällt i mitt knä när jag tvättade och höll på. Jag bandagerade och som Maria skrev i sitt inlägg ``Hon såg ut som en julgran´´ för det gjorde hon verkligen och åt den synen skrattar vi fortfarande åt.

 

När jag sitter där med isklampa mot bogsåret för att få stopp på blödningen så ringer Maria. Maria berättade att hon nu satt på akuten, blivit rentvättad men att dom inte sytt ihop henne ``Jag kan se rakt ner till benet´´ säger hon sen. Jag är helt förundrad över hur sjutton hon bär sig åt för att hålla sig så lugn. Att köra hem en bil några km med ett så stort sår på sin högra arm för att sen kliva in i lägenheten till Rickard och säga ``Jag är lite skadad´´ Jag blir inte klok!

 

Jag åkte hem innan Maria kom hem men följande dagar åkte jag dit och la om bandage och rastade hundar.

När vi klippte rent såren och tvättade hundarna om kvällarna dök det bara upp fler och fler sår. Det största såret hade endå Jackie, mitt uppe på huvudet. Det såg till en början väldigt äckligt ut och det var enligt mig på gränsen till sybart hos veterinär. Men åter igen beslutade vi oss för att vänta. Klippte och tvättade dom närmsta dagarna och såren läkte finfint.

Flisan är helt återställd men både hon och Orvar har fått men som säkerligen kommer vara svåra för Maria som även hon farit illa psykiskt av händelsen. Flisan & Orvar kan inte längre vara utan sin matte utan att få panik och Maria är rädd för stora hundar och lösspringande hundar.

Båda hundarna har blivit mer osäkra på promenaderna när det kommer hundmöten men inget allvarligt och jag tror att alla problem som kommit efter denna händelsen är lösbart!

 

Något annat som hänt efter händelsen är nog endå att Flisan och jag har kommit varandra närmare. Hon är gladare än vanligt när jag kommer om dagarna och det är något som hon inte gjort tidigare då hon hellre sa ``Nehä du, ta inte i mig´´

 

På promenaden en kväll efter jobbet så busade jag med Rocky, sen kände jag någon vid min sida, något jag inte alls är van vid. Där springer Flisan och vill busa tillsammans med oss. Då tittade både Maria och jag på varandra och log.

 

Flisan har även ändrat lite mer på sig. Hon har aldrig varit en soffhund! Maria har kunnat räkna alla gånger hon hoppat upp i soffan. Idag är hon som en helt annan hund, hon sitter nu nöjt i soffan och myser med Husse & Matte.

 

Jag upplever att Flisan tänker ``Det var nära döden´´. Hon har nog på något sett insett att livet är värdefullt och har släppt på div spänningar och spärrar.

 

Idag mår hela gänget bra, Maria har börjat använda sin hand och hundarna kan nu gå tillbaka till sin vardag med långa promenader och aktivering.

 

Jackie har fått ett nytt hem och jag tror denna familj är jättebra för henne. Stämningen hemma hos Maria & Rickard är helt annan än den som var när alla hundarna bodde under samma tak. Då var det bara stress stress och åter stress. Flisan ville till sin gamla vän, för hon såg Jackie så som hon var innan händelsen. Men så fort hon kom i närheten gjorde Jackie utfall. Så fort Maria var i närheten av Jackie eller inte på samma plats som Orvar & Flisan så stressade dessa två. Orvar & Flisan har inte slappnat av alls sen händelsen. Förutom en kort stund när dom kom hem till mig. Bägge la sig på golvet och slocknade.

Idag är det en helt annan stämning där inne. Glada, lyckliga och nöjda hundar utan morr, utfall och stress.

Jackie har fått ett bra hem och allt har nu fått ett lyckligt slut!

 

Jaha alla läsare nu är de Maria som skriver här. Jag tänkte berätta lite om vad som har hänt hemma hos mig dom senaste två veckorna. Nu är de så att Jackie inte bor hos oss längre, utan har fått flyttat till ett annat hem. De var det bästa för henne, bäst för alla fast de va jobbigt.

Idag för två veckor sedan så var jag ute på promenad med Orvar, Flisan och Jackie. Vi var alla glada och jag gick o bara njöt där i skogen. Flisan och Jackie sprang runt lösa o busade och jag lekte med Orvar på annat håll, jag såg inte riktigt vad som hände, men rätt som det var så hör jag att dom slåss. Dom har ryckt ihop flera gånger innan, men de har aldrig varit så illa att dom vill döda varandra, men den här gången så bråkade dom rejält. Jag vet inte va det var som utlöste det hela, men ja misstänker att de kan ha varit för att Jackie vaktade mig och Flisan råkat komma lite för nära. Jackie gick på Flisan och bet henne o Flisan biter självklart i försvar för att det gjorde ont. Jag försökte sära på dom, men dom var totalt låsta i huvudet, det enda dom ville var att döda varandra. Jag fick isär dom en gång men jag klarade inte av att hålla dom så länge på grund av att dom var fruktansvärt starka. Jag tappade dom o dom rök ihop igen. Ja försökte på alla vis, men det enda ja såg var en massa blod o de ja tänkte var att nu kommer en att dö!

Ja visste inte hur ja skulle göra men det ja förstod var att jag var tvungen o få isär dom. Ja försökte ännu en gång till, men klarade inte de då heller. Tredje gången så halkar jag till på isen och hamnar under hundarna och mellan o Flisan får tag i min arm, det var inte meningen av Flisan. Flisan bett o slet för hon trodde de va Jackie som hon bett i. Jackie fortsatte o bita Flisan och jag försökte komma där ifrån. När ja väl kom lås så hade ja ett stort öppet sår på min arm, och de gjorde fruktansvärt ont. Men för att få hjälp var ja tvungen att ta mig tillbaka till bilen och åka hem. Ja lämnade Jackie och Flisan och började gå mot bilen, Orvar följde efter mig och följde med hem, medans Flisan och Jackie blev kvar i skogen. Väl hemma efter en jobbig bilfärd då jag inte kunde röra min högra arm där hon bet, Jag gick jag in och bad om hjälp.

Rickard var som tur va hemma och han hade en kompis också hemma. Rickard fick åka upp till hundarna och Rickards kompis skjutsade mig halvvägs till sjukhuset där en ambulans stod o väntade. Rickard berättade för mig att han möttes av två hundar som låg ner och väntade på att någon skulle komma. Rickard öppnade bagageluckan o dom hoppade in utan bråk, dock va dom väldigt blodiga. Flisan haltade kraftigt och hoppade på tre ben. Rickard ringde Sandra och här hemma sedan så kom min bästa kompis Sandra och hjälpte Rickard o ta hand om hundarna, dom hade flera sår men inga som var så allvarliga att vi var tvungna och åka till veterinären. Sandra, Rickard och hans kompis gjorde ett helt fantastiskt jobb med dom, o en extra stjärna till Sandra då hon var så lugn och tog verkligen hand om dom.

När jag sedan kom hem från sjukhuset många timmar senare så såg Flisan ut som en julgran då hon hade bandage överallt. Hon hade fått smärtlindring och fått sina sår tvättade och omlagda. Nu haltade hon inte längre! Jackie hade endast några mindre sår som vi hittade just då.

Jag själv behövde bara sy ihop såret och tvätta rent det, inga muskler eller ben gick av, så ja hade enorm tur. Men ja kan säg att de är inte skönt o bli hundbiten för usch så ont de gjorde och nu efter två veckor så har jag börjat kunnat röra på den och använda den, dock har ja inte så mycket styrka än, men de kommer.

Så alla läsare ja kan rekommendera er att gå inte i mellan när hundar bråkar.

Efter den här händelsen så levde Jackie i ett rum och Flisan i ett annat rum. Dom gick inte alls ihop, kunde inte se varandra och de gick inte alls att få dom att bli vänner igen, Tråkigt men sant! Det var då vi var tvungna och ta det jobbiga beslutet om att omplacera Jackie till ett hem där hon får vara ensamhund. Vi kände att situationen som hade blivit var alldeles för allvarlig och det var bara en massa stress då man var tvungen att se till så att dom inte träffade varandra.

De var riktigt jobbig, men ändå känns det bra och rätt att omplacera henne. Nu kan man slappna av lite mera och man behöver inte tänka hela tiden på va man kunde göra och inte kunde göra, då Jackie kunde vakta godis, mat och ben. 

Ja sitter fortfarande o funderar på va som hade varit de bästa i den här situationen, men ja vet inte.

 

Nu tänkte jag berätta lite om hur jag har gjort och en hel del histora bakom detta.

 

Ensamträning är något jag haft ordentligt med problem med. Rocky som är en tidigare vanvård har inte fått lära sig att göra sina behov utomhus. Han har ist blivit lämnad ensam i upp till 26 timmar då ägaren tyckte det var roligare att fika och umgås med vänner. Men hans allra första tid i livet satt han i hundgård, dag som natt och även där var det ingen som verkade bry sig om honom. På ett annat ställe fick han sitta fastkedjad i ett element och eftersom kedjan inte räckte så lång fick han göra ifrån sig på stället. Hans kiss och bajs blev allt han hade. Han såg sitt eget kiss och bajs som sin trygghet. Ni kanske förstår nu hur mycket problem jag haft med rumsrenheten.  Så när han kom till mig som 2-åring så förstod jag ganska snabbt att jag hade mycket jobb framför mig.

 

Rocky blir lätt orolig, han oroar sig att jag ska lämna honom och inte komma tillbaka. Förståligt med den bakgrunden han har haft. Det är då han gör ifrån sig och söker sin trygghet. Han kissar och bajsar på sina egna saker, för det är ju hans saker.

När Rocky kom till mig var han okastrerad, osäker och en riktig dominant revirmärkare. Han lyfte på benet varannan meter på promenaderna och det behövde inte alltid komma något. Det var då jag kom på idén om kisskommando. Jag lärde honom att ``Varsågod´´ och ``kissa´´ betyder att han får kissa och göra ifrån sig och på så sätt kanske han också skulle förstå att han inte ska kissa inomhus. Detta är början till ensamträningen.

 

Jag fick gå små små steg och ganska snabbt kom jag underfund med att Rocky inte klarar av stora utrymmen. Redan från början lärde jag honom att den här buren är din trygghet, här kan du sova och slappna av. Det kopplade han väldigt snabbt. Så snabbt att så fort jag satte mig ner så gick han in och la sig i buren och sov. Jättesmidigt tyckte jag med en öppen bur där han kan känna sig trygg.

Eftersom han inte klarade av större utrymmen så lånade jag ett par kompostgaller. Ställde dessa på högkant 1+1+1+1 med handdukar som halvtak och vägg. När jag kom hem från jobbet den dagen hade han hoppat rakt upp och ut från den lilla hagen. Hur kan en hund hoppa så när han inte har någon chans till att ta fart över?

Då bestämde jag mig för att köpa en gigantisk bur och gick och köpte mig en hundbur för en stor hund på 20 kg. Jag kan gott och väl få in 5 st Rocky i den buren. Tanken var nu att han skulle få ha sin stora bur när han var ensam och på nätterna. Och visst fungerade det, större delen av tiden ensam sov han. Jag har haft filmkameran uppe. Ist för mellan 5-7 kisspölar och 2-4 bajshögar så fick jag ist ner det till kanske bara 1 eller 2 om dagen. Dessa då han blev orolig när matte inte var hemma.

 

Väldigt snabbt lärde jag mig också att Rocky inte kan vara utom synhåll. Så fort han är i något annat rum så gjorde han ifrån sig. Han saknade sitt kiss och bajs så mycket att han gick in i ett annat rum för att få återförenas. Så tråkigt nog fick jag se till att lära honom att vara intill mig hela tiden.

 

När vi flyttade ifrån våran lägenhet för snart 1 år sen så var golvet alldeles förstört där Rockys bur hade stått. Missfärgat och fult var det efter så mycket kiss och skurmedel.

Vi hade precis fått veta att vi skulle flytta till hus, jag ringde Bengt Röken och bad om en kastrering. Jag hade hört så mycket tråkigheter om kastrering och det var därför jag inte kastrerat honom tidigare. Men nu gjorde jag allt för att han nu inte skulle förstöra våra nya golv i huset. Rocky blev kastrerad och det var som att vända på ett mynt och han var rumsren i hela två veckor. Vi flyttade in i huset och det blev kisskydd hit och kisskydd dit, en sprey och jag köpte allt möjligt för att förhindra att han skulle börja kissa inne i huset.

Något jag skämms över är att jag valde att Rockys rum blev våran stora toalett,  en mycket rymmlig toalett där golvet inte kan förstöras och dörren kunde stängas. Rocky fick ju förstårs ha sin älskade bur med sig men rumsrenheten släppte och jag stod åter igen och torkade golv, inte fullt så ofta som tidigare men det hände väl dagligen.

 

Sen fick jag nog, jag vill inte ha en burhund! Jag vill inte ha en hund som måste sitt i bur så fort jag ska iväg eller ska sova. Så påsken år 2012 lät jag Rocky vänja sig vid att ha burdörren öppen när jag lämnade honom. Sakta men säkert vande han sig vid en öppen burdörr. Givetvis blev det mer kiss men efter ett tag vande han sig och ett tag efter det så slängde jag ut varenda bur jag hade i huset och ersatte med bäddar, bäddar och åter bäddar och massa filtar på det. Det var en befrielse att slänga ut burarna. Tyvärr tycker inte Rocky det som fortfrande gärna går in och lägger sig i en bur om han hittar någon. Allra helst ska det vara den minsta av dom. Transportburen är perfekt säger han.

 

Det gick ett bra tag. Jag har lärt mig av mina misstag att Rocky måste få vara ute och göra ifrån sig precis innan jag åker, inte 5 min tidigare. Och han måste ha bajsat innan jag åker annars är det garanterat bajs inomhus. Jag får inte var stressad, utan måste ta det lugnt när jag säger min fras till honom då jag lämnar honom. Alltid samma och så tittar jag på honom och ger honom en slängpuss. Numera söker han sig direkt till sin bädd och det belönar jag honom direkt. Ist för att låta honom ligga kvar i bädden så ropar jag upp honom och pussar och kramar om honom.

Skulle jag ist stressa iväg så klarar inte Rocky av att bli lämnad, han blir stressad själv och oroar sig för mig, vilket resulterar till att han gör ifrån sig.

Han blev mer rumsren och gjorde endast ifrån sig runt 3 gånger i månaden om jag gör allt rätt och visar honom att det inte är farligt.

Så det här med ensamträning har tagit lång tid, jag har varit tvungen att ta itu med rumsrenheten och hans inre. Vi jobbar med att han ska lita på att jag kommer tillbaka, att jag inte lämnar honom.

Och när jag kommer tillbaka gör jag det fel man absolut inte ska göra med en hund. Jag blir jätteglad, överlycklig och springer ut och låter honom kissa. Skulle han gjort ifrån sig så plockar jag upp och ignorerar honom för att själv inte brusa upp. Det här är det som hjälp på Rocky, jag har både tagit itu med hans och mitt inre och jobbat med det.

 

Vi började träna på att vara helt själva kortkorta stunder i hela huset, såsom när jag går ut och hämtar något i bilen. Kunna vara borta några sekunder till någon minut eller så. Till en början sprang han efter och gnydde efter mig vid dörren. När jag stängt dörren hoppade han upp på vedlåren och kunde då se vart jag tog vägen. Men det gjorde honom orolig när han såg vart jag tog vägen och vi började med att han skulle sitta kvar i sin bädd i vardagsrummet. Öppnade ytterdörren och stängde medans jag fortfarande stod inne, öppnade och stängde och låg han kvar så gick jag fram och belönade. Öppnade dörren och ställde mig utanför, tittade in genom fönstret och skulle han komma mot dörren så klev jag in och pekade tyst mot bädden igen och gick ut.

Kommer ni ihåg den här händelsen när sambon glömde att stänga in hundarna medans han sprang ut och var borta i 2 minuter? 2 bajshögar och 4 kissfläckar. Nu har Rocky lärt sig att han kan lugnt ligga kvar i sin bädd medans jag går ut och gör saker. Måste dock be honom att stanna kvar men sen kan jag vara borta i både 1,2 och 3 minuter. Jag har nog lämnat honom upp till 10 minuter nu utan att han verkar ha märkt något. För varje gång jag nu kommer in så ligger han helt på sidan och sover.

Något mer som är så fruktansvärt skönt det är att jag inte längre behöver ha stenkoll på vart han är, jag behöver inte kolla till honom hela tiden, han kan gå vart han vill äen om han väljer att vistas i samma rum som alla andra.

 

Mitt nästa delmål är att öka Rockys yta ytterligare. Jag anser att han är redo för det nu. Jag vill sätta upp en grind  i huset och lära honom mer. Mitt slutmål på denna punkten är nämligen att jag en dag ska kunna låta honom vara i hela huset. Det är en dröm för mig.

 

Det är en dröm som faktiskt nu även gått i uppfyllelse. Under hösten 2012 var han hos dagmatte Maria och hennes hundar. På något sett kom han lös och spenderade hela dagen med Orvar & Flisan. Maria & jag diskuterade och kom fram till att testa att ha honom lös i hela hennes lägenhet och visst fungerade det.

Det är jag stolt över. Min underbara hund, åh vad jag älskar honom!

 

Det blev ett långt inlägg, hoppas verkligen att ni har förstått något av det jag just försökt berätta. Men jag kan stolt säga att vi har kommit en bra bit på väg nu. Det fattas bara några pusselbitar kvar till mål nu. Har ni frågor är det bra att höra av sig. Och kom ihåg, det här som jag gjort på Rocky kanske inte hjälper på din hund. Jag har fått lära mig att läsa honom och se vad han behöver. Varje hund ska få det dom behöver och det som hjälper den. Och denna variant fungerade på min hund.

I det här inlägget vill jag dela med mig av den enorma lycka och det äventyr som jag, Maria och våra hundar fick uppleva i Oktober 2012. Trevlig läsning

 

Jag vet inte vart jag ska börja , men jag börjar med att säga att jag är så sjukt stolt över både hundarna, Maria och mig. Wow, vilken dag!

På förmiddagen ringde min andra vän Maria P till mig och frågade om Rocky var bra spårhund. Sedan igår hade det stått några bilar parkerade intill vägkanten nära henne och idag hade dom fortfarande stått där. Maria P hade stannat och frågat vad som hänt och fått reda på att dom varit ute och plockat svamp när deras hundar sprungit bort. Dom hade bundit ihop hundarna i tron om att labradoren skulle kunna hålla tillbaka den yngre schäfern.

 

Jag ringde direkt till Maria A eftersom jag vet att hennes Flisan är bra mycket bättre på detta moment än Rocky som kan sätta näsan i backen på vilt. Maria A gick hem från jobbet och snart hade vi packat bilen full med saker och begett oss mot skogarna i Ljungsbro. Vi hade en bra bit att åka och det tog oss lite tid att komma fram.

Från början var jag hoppfull, jag tänkte att vi skulle hitta dom och att allt skulle bli bra igen. Men ju längre vi kommer destå mer tappar både Maria A och jag hoppet. Det var bara djupa skogar, skogar och åter skogar. Hur skulle vi hitta dom här?!

 

På vägen närmar vi oss platsen och tillslut dyker en hel rad med bilar parkerade intill vägkanten upp. Vi stannar och kliver ur bilen. Fram kommer Maria P och jag kramar om henne. En massa andra var på plats jag jag kan inte riktigt säga vem alla var. Men där var en rödgråten kvinna och jag misstänkte att det var en ägare. Vi gjorde iordning hundarna och lät Flisan lukta på en filt som luktar efter dessa två hundar som försvunnit och visade på henne där dom gått och sen försvunnit. Flisan tog direkt upp spår. Men det kan även ha varit människospår, det vet man ju inte. För ägarna har hållt på och gått där sen 13 tiden igår. Med oss bakom hade Vi Maria P, ägare till ena hunden och ägare till andra hunden. Flisan visade täcken på att hundarna gått här och även Rocky börjar markera som aldrig förr. Inte långt in i skogen så hittar vi hundbajs och detta var inte från Flisan utan från dessa två bortsprugna hundar. Flisan leder oss mot en bod av något slag. Här markerar hon tydligt att dom varit mycket. Vi misstänker att hundarna bott här under natten. Flisan ändrar riktning och går över vägen igen, rakt ut i en hage. Där cirkulerar hon länge och Rocky, jag har aldrig sett honom så som han var då, jag har aldrig känt min hund så säker på sin sak och så dragig som han var.

Den här hagen gränsade till en rad med breda diken. Då menar jag breda! Men Flisan ville så gärna över trots att hon hatar att bada.

 

På ett ställe blev diket smalare och jag testade att hoppa över. Den manliga ägaren, Maria A, jag och våra tre hundar hoppade över medans Maria P och den kvinnliga ägaren gick tillbaka för att hämta bil.

Här gick allt fort. Fältet knallade vi uppför och så sprang hon in i en hage. Staketet var gjort av taggtråd och där hittade vi brunsvart päls. In i hagen gick vi och så tycker jag att jag hör en hund skälla. I samma stund ser jag att vi gått in i en kohage och möter flertalet kor framför mig. Då hör jag hur marken börjar dundra under mig och inser att Flisan börjat valla korna. Hon hade jättebra teknik sa Maria A eftersom jag själv inte såg det. Hon vallade hela 10 kor inne i skogen. Själv stod jag där med en som jag så gärna ville klappa med avstod. Hunden jag hört skälla måste varit Flisan när hon vallade.

 

Vi går vidare in på en grusväg när jag åter igen tycker mig höra en hund som skäller, närmare sagt ett schäferläte. Maria A och jag sprang mot ljudet. Den manliga ägaren som väntade in bilen hängde inte med, vi bara sprang! Flisan kom ifatt oss senare efter en rad ropningar efter henne och där springer jag, Maria och våra tre hundar. Hunden skäller igen och tystnar sedan trots att vi båda ropar på den om och om igen. SIMBA LUKAS!! Flisan drog ut genom hagen och rakt igenom en igenbommad grind. Där ser vi nästa spår, dom bortsprugna hundarna hade knäckt den undre plankan.

 

Grinden sinkade oss en stund. Det var mycket sårt att ta sig igenom. Strax efter vi passerat den så hojtar den manliga ägaren till och han hade kommit ifatt oss efter att hört våra rop på hundrna.

Vi stog stilla ett tag, ropade på hundarna men inget svar. Flisan verkade borta så vi stannade upp och försökte lyssna. Det var tyst!! Så fridfullt och lugnt där inne i skogen. Sen kom ett ljudligt skall, åter från schäfern och vi alla började springa. Vi spang så fort och vi tänkte bort alla djupa lerhål och vattengropar. Vi sprang mot där ljudet kom ifrån. Genom vattengropar och lervälling och över de enorma högarna av stock och kvistar. Det var ett oförglömmligt minne. Schäfern skäller ytterligare och då inser vi att vi måste runt vattendraget. Jag tog nervägen, jissas så svårframkommligt det var. Den manliga ägaren tog vägen ovanför på berget. Maria är bakom oss och försöker få Orvar att komma fram. Sen hör jag den manliga ägaren. JA HÄR ÄR DOM och jag skriker JAAAAAA. Den manliga ägaren hittade dom två hundarna fortfarande fastbundna i varandra snurrade 5 varv runt en stock. Ni skulle hört deras glädjeskall oj vilket liv det blev. Kan tro det, strax över 24 timmar utan matte & husse. Därefter kommer jag och Rocky. Den manliga ägaren ligger raklång på backen medans dom två hundarna pussar honom. Då tar jag upp min mobil och ringer Maria P och meddelar mellan flåsen att ``Vi har dom´´. Senare fick jag veta att den kvinnliga ägaren börjat gråta av lycka när hon fått höra detta. Den manliga ägaren var knäsvag, likaså jag och vi alla låg där på platsen bra länge innan vi ens orkade ställa oss upp och gå mot bilarna. Vi satt där mitt i skogen, jag hälde ut hela min godisblandning till hundarna, Maria A slänge dit några köttbullar och så gav vi dom vatten. Ni skulle sett både hundarnas och ägarens min. Vilken lycka!

 

Vi kom åter till den igenbommade grinden och då slog det mig att hundarna blivit jagade av korna genom den. Hundarna har flytt korna och brakar rakt in i grinden och tagit sönder understa pinnen.

Dom nu hittade hundarna gjorde ifrån sig mycket när vi börjat gå och husse tror att dom inte gjort ifrån sig under detta dygn.

 

Vi kommer fram till Maria P och den kvinnliga ägaren som kört mot oss för att hämta upp oss. Den kvinnliga ägaren gråter av lycka och kramar om oss allihop.

Vi lassar in alla hundarna utom Flisan & Orvar som behöver gå av sig och lossna lite. Flisan har lite tråkiga knän. Där gick vi, jag, Maria A och den manliga ägaren samt Orvar & Flisan hela vägen tillbaka och pratade.

 

Vi kommer åter till där bilarna står parkerade, alla stod och kollade mot oss och log. Vilken känsla. Vilken härlig känsla att känna att man gjort något bra.

Sen radade dom upp oss och ville ha kort.

 

Dom här två har inte riktigt kommit överens tidigare. Rocky har inte haft några problem med Flisan mer än att han inte dras till henne. Flisan hade dock lite svårt för att han är liten i början när dom träffades. En äcklig liten råtta som springer omkring runt tassarna, tyckte hon att han var. Det gick över och hon började acceptera honom. Däremot så har hon svårt för att han rör på sig i högre hastigheter eller busar med Orvar. Då övergår hon till att valla honom och nyper honom över ryggen.

 

Efter den här helgen står både jag och Maria med tappade hakor. Dom här två har tillsammans sprungit i skogen ihop, dom utforskade tillsammans och dom tom gjorde en liten utstickare ihop en bra bit ifrån mig och Maria. Det var så kul att se dom tillsammans för man såg verkligen att Rocky blev den som följer och Flisan den som leder. Rocky följde efter och tog efter det som Flisan gjorde och vi bara stod där och njöt.

 

Äntligen kanske dom börjar gilla varandra det där lilla extra

 

Rocky har en näsa som heter duga. Den känner allt och du kan inte lura den!

Till en början var det en omöjlighet att ha Rocky lös, han stack direkt ut och tog spår och jagade. Jag fick ingen kontakt med honom och det resulterade till att han sällan fick vara lös. Han hade oftast antingen koppel eller långlina på sig när vi var ute.

 

Det var inte förän vi flyttade ut hit till landet som jag började ta tag i det ordentligt. Jag anser att en hund ska få friheten att vara lös lite då och då. Det är frihet och lycka för mig.

 

I samma veva träffades Maria och jag och vi började ta träningen till en annan nivå. Rocky utvecklades och jag blev mer kunnig på vad jag gör och håller på med.

 

Det blev mycket personsök då Flisan gillar det mycket och Rocky visade sig vara duktig även på det också. Vi lät dom leta efter godis i skogen, på träden, i mossan och under stock och sten.

 

Visste ni att tillsammans med Maria, Orvar & Flisan så har vi letat reda på två bortsprugna hundar i skogen. Tillsammans hjälptes vi åt att hitta hundarna som kom tillrätta.

Vi började med klicker ganska så snart efter jag fick hem Rocky. Men min okunskap gjorde att jag inte riktigt visste hur jag skulle gå vidare. Men så hösten 2012 så tänkte jag testa igen och fick hjälp med att klicka in honom. Började använda mig av en target-klicker och klickade lite i reklamen på tv hemma.

 

Jag vet inte vad som hände men som allting annat så släppte även detta för oss den hösten och vi gick framåt hela tiden. Vi tränade target och tanken med det är att han en dag ska lära sig att stänga lådor och luckor. Men dit har vi inte kommit än.

 

Med hjälp av den så tränade vi in både nudda med nosen där jag pekar, gå runt konan som sen utvecklades till gå runt mig och slalom mellan benen.

 

Idag lyssnar Rocky till klicket jättebra och förstår vad det menas. Han börjar göra saker själv för att få beröm och är hundra gånger positivare och gladare till trickträning.

 

Jag kan varmt rekomendera den HÄR target-klickern till er alla.

 

Dagen har varit lugn. Rocky och jag har hållt till på kontoret mestadels idag. Han har fått sitta i kollegans knä medans jag tvättat och städat bilarna. Åkt några få kortare sträckor och som vanligt har han skött sig jättebra. Så stolt över min lille parvel.

I morgon ska han få umgås med sina vänner igen, matte kommer dock sakna sin lille hund på jobbet. Men men, han måste få träffa sina vänner också. Och jag får ju träffa min vän på kvällen.

 

Trevlig kväll alla mina läsare!

I det här inlägget tänkte jag berätta lite om hur Rocky är på agilityplanen.

 

Agility är något som passar Rocky perfekt. Han är en hund som vill ha fart och fläkt men även göra något tillsammans med sin matte. Det här med att träna tillsammans det är bara ett måste för honom.

 

Till en början tränade vi nästan bara hopphinder, vi hade hjälp av min vän Bibbi som lärde oss hur vi skulle göra och oj vilken bra tränare hon är. Tunnlar, vippen, slalom och platten kunde vi bara drömma om. Dom var mörka och obehagliga tyckte Rocky.

 

Men här är en övning vi fick testa på med hjälp av Bibbi är att hoppa studds. Bra för själva hopptekniken och hunden lär sig att andas och hoppa rätt. Vi märkte dock att Rocky hoppar lite fel, han liksom nästan tappar andan när han når backen igen och så ska dom alltså inte göra. Han blir stum i frambenen när han landar som gör att han nästan tappar andan. Det här har blivit något bättre efter lite träning.  

 

Vi tog en paus i agilityträningen och så testade vi bara lite kravlöst då i augusti. Han fick mig att häpna. Min hund sprang igenom raka och böjda tunnlar gång på gång. Han klarade platten och oj vad det gick undan. Till och med slalomen testade vi p och han förstod den. Wow vad matte blev paff där. Jätteroligt! Men hans favorit är nog endå balansen och A-hindret.

 

Just nu tränar vi inte så mycket under vinterhalvåret. Men när vi tränar så undviker vi hopphinder. Det för att jag måste spara lite på hans kropp då han har en nackskada och problem med ryggen sen han blev vanvårdad hos förra ägaren. Så vi försöker hålla oss till markhinder, sånt vi kan gå på och några enstaka hopp.

Men så hittade jag Glycosamin och den gjorde underverk på honom. Han kan hoppa lite mer utan att få ont och tillsammans med Back on track och massage så kan vi träna utan problem.

 

Just nu ser jag fram emot våren och när träningen börjar igen. Det ska bli kul att få komma ut och träna ihop med honom och se hur mycket av den roliga överraskningen han gav mig i augusti 2012 som finns kvar.

 

Visste ni att jag har filmat alla våra större träningar jag haft med Rocky. Lite kul att se tillbaka faktiskt.

 

Godkväll! Under kvällen när jag insåg hur många som faktiskt kollar in på bloggen så fick jag mig en positiv överraskning. Ni är bra många nu som läser och jag hoppas att ni är nöjda över det som skrivs.

Jag hoppas att ni säger till om det är något ni vill veta mer om och om ni har frågor. 

Så skriv ihop en kommentar och fråga på om det är något.

Ja mina vänner! Nu har bloggen kommit igång på riktigt. Bloggen är min fristad, en plats där jag känner mig glad och lugn på. Bloggen har tagit ett kliv framåt och jag ser även att besökarantalet ökar. Jättekul verkligen!

För att komma vidare och utveckla bloggen ytterligare vill jag nu fråga er om ni tycker att de tidsinställda inläggen jag haft här har fungerat bra och är intressanta? Och även om det finns något ni vill veta mer om eller se.

 

Så alla mina vänner, ni nu som läser och följer min blogg om Rockys liv. Skicka iväg en kommentar eller två och säg vad du tycker. Kom med förslag om vad som ska skrivas och visas. Gillar ni bloggen och vad kan förbättras?

Jag måste få dela av mig en, till en början lite tråkig händelse som övergick och blev en mycket glad.

Maria och jag skulle gå en promenad med hundarna, på tomten kopplar inte jag min hund. Men så har vi det där lilla problemet att Rocky älskar att smita in på grannens tomt. Gör han det så vet jag att jag inte kan få tillbaka honom. Den här gången så hade jag redan sagt till honom flera gånger när han var påväg mot den öppna grinden. Det är endast vid öppen grind han har problem att stanna kvar hos mig. Vi står och pratar med grannen och hennes hund, jag och Maria. Sen vänder jag bort blicken en kort stund och sen såg vi alla tre hur Rocky la benen under sig och kutade in på grannens tomt. Vi beslutade oss för att gå våran promenad utan Rocky. Jag stampade i backen, la ut godis och gjorde överdrivet mycket signaler till honom dom första hundra metrarna för att han skulle förstå att han skulle ta spår efter mig. Därefter gick vi som vanligt.

Vi gick Maria och jag. Flisan & Orvar sprang lösa och jag med kameran i högsta hugg. Fick mycket bra kort. Efter 30 minuter hade han fortfarande inte kommit till oss och vi var nu påväg hem eftersom Flisan fläkt upp en klo och blödde en del.

Kommer lagom in när Maria ropar tyst till mig att Rocky är utanför. Jag tittar ut och ser min hund snappa upp spåret jag laggt efter mig och springer iväg. Jag efter under tystnad för att se vad han gör. Men jag kom inte ifatt min hund förän en lång bit hemifrån då han kom emot mig. Min hund spårade mig i över 1 km fram och tillbaka och vi möttes på halva vägen.

Jag kunde inget annat än att släppa gammalt gnabb och berömma för hans insats i sökandet efter mig.

Lite senare gick vi ut ytterligare på en kort fotorunda och jag blev positivt överraskad av min hund. Min hund har inte varit speciellt social med andra hundar när han går löst eller är i rastgårdar. Han håller sig för sig själv och det på långt avstånd från mig. Han kopplar även bort mig dessa lägen och han lyssnar inte ett skvatt. Men går vi ensamma då håller han sig tätt tätt intill mig och lyssnar till hundra procent. Idag gick han för första gången ihop med Orvar & Flisan. Dom lekte ihop, sprang ihop och letade godis ihop. Vilken lycklig matte jag är nu vill jag lova!

 

Härligt att så många vill se fler bilder! Så här kommer dom.

 

 

Nu tänkte jag dela med mig av några enkla små tips.

 

- När du tränar med din hund så använder du dig av träningsgodis. Men hur stora är godisarna igentligen? En frolic kan du lätt dela i mindre bitar, likaså en beef stick och andra mjuka godisar. Då räcker det både längre och hunden blir inte mätt.

 

- För att öka arbetsviljan lite ytterligare kan du ha olika smaker och bitar av godis i träningsblandningen. Då blir det som en överraskning för hunden när den får något och hunden tröttnar inte på godiset. För hur många köper endast en sorts godis i affären?

 

- Gör promenaden roligare. Istället för att bara gå en promenad kan du aktivera med olika aktiviteter. I skogen kan du hoppa på stock och sten, hunden får då bättre balans. Du kan utföra trick och kasta ut godis i lite högre gräs för att aktivera näsan. Ju mer ni gör tillsammans destå bättre kontakt får man tillsammans.

 

- Ist för att köpa dyra aktiveringsleksaker så kan du ta en vanlig pet-flaska. Gör två hål på vardera sida strax över mitten av flaskan. Trä igenom en lina och häng upp. Lägg i godis och låt hunden leka. Billigt men bra!

 

- Ytterligare ett leksakstips. Köp en billig fleese-filt och klipp isär den i tre långa delear. Fläta ihop och knyt så har du en bra dragleksak.

 

 

 

 

Godkväll!

Innan jobbet i morse lämnade jag av min underbara hund hemma hos Maria. Där har han spenderat hela sin dag och förmiddagen hade han spenderat i sängen tätt intill daghusse Rickard.

Kommer in på kontoret och där väntar alla på att Rocky ska komma tassandes. Men ingen Rocky kom och kollegan som så gärna ville värma händerna i hans päls. Sen berättar hon att chefen varit överlycklig innan jag kom. Han kom äntligen på hur man bokade biljett till tåget för hund. Tidigare har det varit knöligt och han fått sitta i telefonkö, men han har så snällt gjort det. Så när jag kom till skrivbordet så låg en biljett till mig och Rocky redan färdig. Haha snällt av chefen att tänka på lilla plutten. Så idag har jag åkt tåg utan hund och det blev en vända till Kalmar.

Ett gäng halsband och selar som finns i Rockys garderob. Mycket är av märket Hurtta men så finns det även andra märken och sånt jag själv sytt, tex den grön/svarta dragselen längst upp till vänster. En grön Hurtta Y-sele, ett svart bilbälte, Hurtta halvstryp och Hurtta läderhalsband.

Till halsbanden har jag även namnbrickor med mitt mobilnummer på. Då kan man lätt se vad hunden heter och då även snabbt ringa mig om hunden skulle komma bort.

Kan väl tillägga att allt inte används!

Vad finns igentligen i Rockys godis och benlåda? I det här inlägget tänkte jag visa er.

Rocky har en hel låda med olika ben och sorters godis. Det är Planet Pet med kycklingfiléer, Bacon-snack, Racel tuggben, beef stick, frolic, energikex, 100-pack med små tuggben, tuggskor, korvar, potatotugg, dentastix och massa mer. 

Sen använder jag mycket på denna bild som träningsgodisar. Jag klipper helt enkelt tex Beef sticksen i mindre bitar och lägger i godispåsen. Likaså Frolic och andra lättdelade godisar.

 

Men självklart ser jag till att det jag vet att han äter upp på en gång hamnar med något som tar lite längre tid. Och det är inte alltid har får varje dag, kanske inte heller varannan dag.

 

Mina mål med Rocky har alltid varit att han ska få vara hund. För det var han verkligen inte när han kom till mig. Han visste inte vad tuggben var, inte heller leksaker eller kärlek. Han hade inget hundspråk och kunde inte leka med andra hundar. Så vi har alltid kämpat för att han ska kunna fungera i vardagen.

 

I dagsläget är han äntligen en lycklig och nöjd hund som lever livet. Han kan det här med hundspråk jättebra och nu hjälper han mig att se hur en annan hund är i psyket. Rocky är en duktig hund som vet precis hur han ska hantera situationer med andra hundar och går tex undan om han känner sig hotad.

Han leker glatt med hundar, även där har jag sett skillnad på lek och lek. Leker han med bästa vännen Orvar så blir det lätt lite vilt till, men däremot så har jag sett hur fint han leker med valpar. Inte alls hårdhänt och han är så försiktig så.

 

Nu är våra mål att bibehålla detta hela livet ut men självklart bygger vi på med träningar på det som blir aktuellt. Just nu handlar det om att bli föremålsintresserad och även där har vi kommit långt. Nu kan jag trigga honom att leka med föremål, något jag inte kunde för en tid sedan.

Som ni kanske har märkt så har Rocky börjat följa med mig till jobbet om dagarna. Det för att jag fått andra arbetstider och känner att jag inte får någon tid över till min kära lilla hund. Kollegorna gick då till chefen och frågade om jag inte kunde få ta med honom till jobbet och fick då svaret att han gärna kunde få följa med. Min tanke är trots det att han inte ska följa med alla dagar i veckan utan kanske 2 eller 3 och sen vara hos Maria resterande.

Den här veckan körde vi igång med dom nya tiderna så igång var Rocky med till jobbet för första gången med nya tiderna. Han har följt med en gång tidigare då Maria min hundvakt inte hade möjlighet att ta honom under dagen.

 

Jag kommer på morgonen till kontoret och gör iordning bädd och inhägnat område till honom (för att han inte ska springa ut till våra kunder) och då säger min kollega att vi ska åka till jönköping och jag säger hejdå till min hund. På vägen ut frågar jag min chef om han inte kan gå ut och kissa honom en snabbis några timmar senare och han säger då ``Eller också tar du med honom´´

 

Likadant idag. Jag kommer till kontoret och får veta att jag ska ut och åka. Säger till min kollega att hon får vara hundvakt idag eftersom jag ska åka ensam. Det var inga problem. Jag litar helt på henne och hon och Rocky fungerar verkligen jättebra ihop. Jag hör att chefen sitter i telefonkö och när jag kommer in så säger han att han bara ska ringa SJ för att kolla så att det är ok att ta med hunden på tåget. Hihi, ja alltså, chefen har alltså redan tänkt att Rocky skulle få följa med innan jag ens börjat jobba.

 

När jag kom tillbaka denna afton så frågade chefen mig om Rocky hoppar runt mycket i bilarna. Han blev positivt överaskad när jag berättade att han sitter i bälte på en filt. Det är ju trots allt hyrbilar jag jobbar med. Men chefen gillade min lösning med bilbälte som tur var!

 

Det känns mycket bra att hela kontoret är med på att jag har Rocky där. En annan kommentar chefen sagt är ``Kolla här, jag har världens koll på din hund´´ och ber Rocky gå och lägga sig på bädden när någon kommer. Min andra chef från Nyköping fick idag träffa Rocky för första gången. Han har växt upp med hundar och gillar dom.

När han kom in på kontoret så var det första han sa ``Kan jag klappa honom?´´ Därefter så visade vi upp lite vad vi kan och då blev kommentaren ``Oj så mycket han kan´´ Haha

 

I morgon blir det ytterligare en tripp för mig och Rocky. Vi ska ta tåget mot Örebro för att hämta en bil. Men sen tror jag att Rockys första vecka på jobbet får vara över. Trots att han älskar att åka långt och vara med överallt.

 

Jag tänkte tipsa om några böcker jag tycker är bra. Dom här två böckerna har mycket intressanta och roliga aktiviteter att erbjuda. Man hittar alltid något skoj att testa och blir lika inspirerad varje gång jag läser dessa.

Hjärngympa för hunden av Claire Arrowsmith  och Hundens 50 favoritlekar av Suellen Dainty köpte jag genom Bokus och det är inget jag ångrar.

 

I det här inlägget tänkte jag berätta lite om vad min hund får för foder.

Från början körde jag Royal Canin, mini adult på honom. Det fungerade jättebra fram tills jag upptäckte att min förra hund inte klarade av att äta det. Han blev allergisk och jag bytte till James wellbeloved. Jag gillar det fodret än men sen blev Rocky dålig i maten ett tag nu i höstas och jag började misstänka att han fått ont i käken. Han har ju problem med den sen tidigare vanvård. Då blev jag rekomenderad Sam´s Field. Små små torrfoderkulor och han lyckades äta lite bättre. Men då blev jag allt mer sugen på att testa färskfodret Vom og Hundemat. Så idag äter Rocky till största del färskfoder och i det blandar jag i några få kulor med antingen JW eller Sam´s Field.

 

Utöver detta har jag även Plaqueoff som är bra för tänderna, Glucosamin för lederna och vid behov har jag Vätskeersättning i vattnet.

Märker jag att han är påväg att bli dålig i magen så ger jag honom någon mejeriprodukt. För det vet ni väl, att mjölk, fil och andra mejeriprodukter gör så att magen hamnar i bättre skick. Det gäller även oss människor. Så Rocky får en skvätt mjölk vid dessa tillfällen. Och jag måste säga att det har fungerat väldigt bra på honom.

Blir han dålig någon gång så får han det absolut snällaste man kan ge en hund. Ris och fisk. Det är det absolut snällaste och det ger jag några dagar innan jag försiktigt börjar vänja över honom på sitt gammla foder igen.

 

Jag är väldigt noga med att hålla Rockys mage igång. Han får testa på att äta lite av varje, för vem vet. En dag kanske han får i sig något olämpligt som han inte brukar äta och då blir inte magen glad.

Rocky äter i ben och godisväg väldigt varierat. Från början fick jag verkligen tänka mig för vad jag köpte till honom men nu kan han äta både det ena och det andra. Märgben, lamben & oxben, grisöron, annat lufttorkat och knorrar. Det är saker Rocky fått lära sig det senaste året. Idag klarar han av att äta det mesta och han njuter av det för fulla muggar. Han tycker det är så gott! Det här med ben tycker jag är viktigt, en hund behöver få göra av med sitt tuggbehov lika mycket som att det rensar tänderna. Och ett plus på det är ju att det också är gott!

 

Den här bilden symboliserar ett minne. Ett äventyr där jag, Maria och våra hundar packade bilen full och begav oss mot Göteborg och My Dog 2012. Det här minnet ligger mig varmt om hjärtat. Så otroligt roligt vi hade och allt var bara underbart. Vi njöt både människor och hundar för fulla muggar.

Detta är ett minne som jag kommer minnas länge.

För att läsa dom andra delarna om Rocky kan du klicka in på dessa länkar. Rocky del I, Rocky del II, Rocky del III, Rocky del IV

 

Idag är min hund en hund jag bara kunde drömma om. Inte trodde jag att han skulle bli till den han är idag. Den utvecklingen han har gjort är helt otrolig! Rocky är idag en nöjd och glad hund som älskar livet. Han utvecklas fortfarande men nu är all utveckling bara ett plus. Nu handlar inte träningen om att kunna fungera i livet, inte vara rädd för saker och såndana saker. Idag handlar det om att kunna leka med leksaker och att ta saker i munnen. Föremålsintresse med andra ord. Något han har haft väldigt svårt för. Men även det är påväg att släppa. Dragkamperna mellan hundarna blir allt fler och fler och även jag har haft dragkamp med honom. Nu kan jag trigga honom att ha dragkamp och leka, det är något jag inte kunnat tidigare.

 

Nu är Rocky en riktig familjehund, men han har inte varit helt enkel. Han har krävt mycket tålamod och tid. Men det har det varit värt. För den hunden han är nu, han är bara så underbar min lille vän.

 

 

I det här inlägget tänkte jag berätta lite om vad Rocky kan för något.

 

Rocky kan Sitt, Ligg och Stå. Han kan Stanna, sakta ner/sakta. Han kan Stanna kvar i sitt, ligg och stå.

Han kan Krypa, Rulla runt och Snurra runt. Pang även kallat spela död, Sitt fint, Vinka och Tassen.

Ligg till Stå, Dansa och Stegra. Jag kan sända honom Runt en kona och runt mig och nu har vi även påbörjat träningen av Halta.

För att läsa dom andra delarna om Rocky kan du klicka in på dessa länkar. Rocky del I, Rocky del II, Rocky del III

 

Följande månader vi fick tillsammans hände inte så mycket. Vi tränade lite agility och lydnad men inte så mycket mer än det. Sen då Oktober 2011 drog en god vän in mig mer och mer i bruksans verksamhet och jag gick med som ledare i en valpkurs. Där träffade jag Maria och hennes hund Orvar. Maria och jag kom bra överens och vi började umgås även utöver kursen.

Det var där allting började! Tillsammans utvecklades både jag och Maria inom allt i hundhållning och allt som kretsar en hund.

Jag blev allt mer intresserad av hundspråk och Rocky och jag vi började förstå varandra bättre och bättre. Tillsammans blev vi mer aktiva med träning, det var trickträning, vardagsträning, agility och lydnad. Ja allt man kan tänka sig. Vi båda hittade på allt mer saker tillsammans med våra hundar och det blev besök på marknader, vi åkte till My dog, bergsklättrade på Omberg och massa annat. Tillslut handlade allt om miljöträning. Varje gång vi pratade med varandra så handlade det oftast om vad vi skulle hitta på för äventyr nästa gång.

 

Nu har det gått ett år och nu har vi en flock med hundar som trivs ihop. Rocky, Orvar, Flisan & Jackie. Maria är dagmatte åt Rocky och tillsammans med sin flock är han nu så trygg att han kan vara lös i hela hennes lägenhet om dagarna. Han är rumsren men det kan hända att det blir en olycka någon gång då och då.

Han reagerar inte heller så starkt på löptikar så som han gjorde tidigare. Trots kastreringen så kissmarkerade han om vi kommit lite för nära en löptik. Men nu kan han vara i samma lägenhet utan att något händer. Han är bra duktig min lilla hund nu.

Och så blev det helg. Riktigt skönt att börja jobba kortvecka såhär första tiden efter julledigheten.

Har kört omkring i en liten Mini Cooper och aggerat taxi åt min chef idag och så har det blivit tvätt av bilar under dagen. Men oj så fort dagen har gått.

 

Nu är det helg och det med blandade känslor! Det ska bli skönt att få vara ledig och umgås med mina älskade hjärtan, Rocky och sambon. Men det blir också sista helgen innan sambon åker ut på jobb utomlands igen och lämnar mig kvar hemma.

Jag har blivit på tok för bortskämd med nästan 2 hela månader med honom hemma.

Rocky får följa med på mycket saker. För mig är det viktigt att min hund klarar av situationer som kan hända här i livet. Jag anser att en hund inte bör vistas endast hemmatill och de vägar man går under promenader. Jag vill ha en hund som klarar av situationer som folkmassor, musik och andra hundar. Jag vill att han ska uppleva så mycket som möjligt, gå i gallertrappa, klättra och gå långt.

 

Sent i våras 2012, tidig sommar begav vi oss mot Omberg jag, Maria och alla våra hundar. En dag med bergsklättring och långa promenader. Vi gick hela dagen och vi hade en sån underbar dag tillsammans. Det är sådana här tillfällen man får starkare relation till sin hund.

 

Under denna dagen gjorde vi div utmaningar. Han fick gå i gallertrappa, sitta på en stor trästam tillsammans med sina vänner, klättra, gå i ruiner och massa annat skoj.

Rocky trivs med att få följa med överallt. Han är van vid att kunna plockas med och accepterar det med glädje.

 

Den här dagen i Omberg, det är en dag som jag kommer minnas länge. En dag som stärkte vår relation lite ytterigare och symboliserar total glädje.

För att läsa dom andra delarna om Rocky kan du klicka in på dessa länkar. Rocky del I, Rocky del II

 

Tiden gick och prövotiden vi begärt gick inte långt innan vi bestämde oss för att behålla honom.

Rocky skulle få stanna hos oss.

 

Jag började träna agility och vardagliga saker medans jag fick kontakt med hans uppfödare M. Vi pratade mycket och länge och jag fick veta hans riktiga namn. ``Diamonds Of Aros Von Diesel´´

 

Jag märkte snabbt att Rocky var stressad och orolig. Han kunde verkligen inte lämnas ensam. Han led av seperationsångest.

Jag kommer så mycket väl ihåg den gången sambon glömde att låta honom gå in i sin lite större bur under de två minutrar han gick ut för ett litet kort ärende. När han kom in igen hittar han 3 kissfläckar och 2 högar med bajs.

Jag testade allt men det enda som fungerade var att låta honom vara i den stora buren jag köpt. Jag visade honom tidigt att ``Här är din plats, här kan du vara lugn och slappna av´´ Tyvärr fäste han sig lite väl mycket vid sin bur och det är inte förän långt senare jag såg att han var redo att få utökat utrymme när man lämnade honom.

 

Men det tog mycket lång tid innan han blev rumsren. Dels för att han led av seperationsångest och kissade då inne av stress och oro av att jag kanske inte skulle komma tillbaka. Men även för att han aldrig blivit lärd att inte kissa inne.

Jaa!! Äntligen sitter den. Rocky har haft stora problem med komandot ``Stå´´. Tidigare när jag bad honom att stå så la han svansen mellan benen och blev låg som få. Vi har tränat stå och ligg en lång tid nu men den senaste tiden har vi tränat mer än vanligt. Och idag klarade han av att ställa sig upp från liggande position på endast röstkomando. Härligt lillplutten min! Nu blev matte glad.

Fullständiga namn: Diamonds Of Aros Von Diesel ``Rocky´´

Ålder: 4½ år

 

Bästa vän: Flocken såklart, men måste han välja så väljer han dvärgpudeln Orvar

Favoritmat: Ris

Favoritgodis/ben: Hemmagjorda kycklingben

Favoritaktivitet: Rocky älskar att tricka lika mycket som att använda näsan

Sport: Agility. Han älskar fart och fläckt

Bra sidor: Han har en arbetsvilja till tusen

Mindre bra sida:  Han är väldigt envis den lilla hunden

Rädslor: Rocky kan fortfarande reagera på killar/män med keps och en lite tyngre gångstil. Även högre ljud och käppar/långa föremål.

För att läsa dom andra delarna om Rocky kan du klicka in på dessa länkar. Rocky del I.

 

Under den första veckan ihop så fick jag ingen som hellst kontakt med honom. Han tog inte ögonkontakt med någon och jag märkte vissa olater han skaffat sig.

Våra promenader bestod mestadels av att min arm pendlade fram och tillbaka framför mig av att en hund drog så mycket. Han var i dålig kondition och orkade inte mycket. Självklart var han det, han var så mager och bestod nästan bara av skinn och ben stackarn. Dom två största sakerna som även blev de svårigheter som han hållt kvar i längst var maten och innekissandet. Efter en tid märkte jag att Rocky inte längre kunde äta, jag blev orolig och fick reda på en del saker kring hans tidigare ägare. Rockys förra ägare tyckte det var mycket roligare att fika med sina vänner och lämnade därför honom upp till 26 timmar i en lägenhet. Efter ytterligare forskning får jag reda på att min stackars hund aldrig riktigt fått lära sig att inte kissa inne. Han har levt hos så många olika personer som inte riktigt brytt sig. Han har bott på en balkong, i en hundgård och suttit fastkedjad i ett element. Inte lustigt att han inte var rumsren. Det här med maten hänger också ihop,  dom hade helt enkelt inte råd att köpa mat eller ge honom kärlek.

 

Rocky fick svälta och vad jag har fått höra så har han tom varit på gränsen till död! Han har legat nästan död på en balkong tillsammans med sin döda son.

Rocky har köldskador på sina öron och sin svans, svansen är helt karl längt ut på tippen och den har tappats några gånger. Rocky har även ett revben som sticker ut lite väl mycket för att vara ärftligt, vad som har hänt det vet vi inte men en sak är säker. Rocky gillade inte gammla tanter och farbröder med rullatorer, barnvagnar och käppar var även det läskigt. Men framförallt, dom här tuffa killarna med den här lite tyngre gångstilen och keps. Rocky är mycket osäker och är det även dag. Jag kan bara tänka mig vad som har hänt!

 

Exagt vart allt har hänt och när det vet vi inte än i dag. Men det här är saker jag fått höra dels från bekantas bekanta på långt håll och från andra håll.

 

När en vecka hade gått då som först fick jag kontakt med honom. Det var en sån underbar känsla. Ni anar inte.

Hemma igen efter första dagen tillbaka på jobbet! Inte fullt så trött som jag kanske borde vara i och med att jag knappt kunnat sova inatt. Men det gör verkligen ingenting, bara mer energi på att lägga på aktivering till min underbara hund. Nu har vi precis kommit in från en promenad med pulkan, denna gång med lite tyngd i. Älskar att se min hund bli så glad över att få jobba. Vi gick kanske 200 meter med pulkan i släptåg idag och då varvade vi mellan tyngd och inte tyngd i.

Jag fick höra av dagmatte Maria idag att hon varit ute med dom två små liven Orvar & Rocky och dom gick lösa båda två. Hihi, Rocky är lite svår att få kontakt med när han är lös tillsammans med andra hundar men det hade gått jättebra verkligen! Så stolt över min lilla vovve.

Nu sitter jag här och skriver i Rockys dagbok medans han själv ligger och gottar sig nöjt i sin bädd med goda ben.

Hej nu är de Maria som skriver här

Eftersom att det är många som undrat vad det är för en svart hund här på bloggen som ja har, så tänkte ja berätta lite kort om henne.

Jackie som hon heter är en Eurasier precis som Flisan som ni säkert har sett bilder på på bloggen.

Från början var Jackie bara en dagishund hos mig, för att avlasta ägaren då hon inte hade den tiden som man måste ha. Men när tiden gick så blev hon en del i flocken och det beslutatdes då att hon skulle få stanna hos mig. Så nu är Jackie min hund och jag har nu tre stycken, en pudel och två eurasier.

 

Lite om Jackie:

Jackie är en mycket bestämmd dam och har väldigt mycket vakt i sig. Hon är inte den som behöver mängder av träning, utan hon nöjer sig lika bra med att bara vara hemma. I början hemma hos mig kunde inte Orvar eller Flisan gå nära Jackie när hon låg ner, åt eller tugga benen. Kom dom för nära så gjorde hon utfall och kunde öven hugga i luften mot dom.

Men nu när hon har varit hos mig i snart två månader så har hon ändrats mycket och hon litar på mig mera och mera och hon har även kunnat acceptera att dom andra hundarna ligger bredvid henne och att man inte behöver vakta mat och godis. Flisan har varit till stor hjälp till att få Jackie till att våga att ta lite egna beslut och Orvar är den som hon har störst respekt för. Rocky har också varit en stor inverkan på henne, då hon innan kom till mig så blev hon biten av en dp, men Rocky har de aldrig varit några problem med utan hon verkar gilla honom.

Ja tränar just nu mycket på att inte vakta mat, godis, leksaker eller oss. De går bättre och bättre, men träffar vi andra hundar så kan hon göra utfall och spänna upp sig.

Vi tränar också på att kunna vara lösa och komma när ja ropar. Hon har nämligen inte varit lös tidigare och nu så går hon alltid lös när vi är i skogen, så de går bara bättre o bättre.

 

De var en kort presentation om henne undrar ni något är de bara o fråga.

Bilderna som ni kan se här nere är på Orvar den vita, Flisan den ljusa och Jackie den svarta.

 

 

 

Nu tänkte jag berätta lite hur det kom sig att min underbara hund kom till mig

 

Rocky kom till mig den 5 september 2010. Han var mycket mager och hade ingen tillit alls till människor. Han var rädd och jag kunde inte klappa honom.

Jo det var nämligen som så att jag hade precis haft praktik på ett hunddagis med tillhörande islandshästanläggning. Så en dag efter praktikens slut så stod jag där och sadlade hästen jag skulle rida. Då kommer ägaren ut och frågar om jag inte ville ha en hund. Mitt svar blev då direkt ett bestämt ``Nej´´. Anledningen till det var att både jag och min sambo kommit överens om att vi inte kunde ha några djur i den lilla lägenhet vi då hade. Jag kom hem utan att ens träffat hunden jag blivit tillfrågad om att ta.

Under kvällen satt jag och min sambo och pratade om detta och till min stora förvåning så verkade det som om han blev lite intresserad och vi bestämde oss för att åka och hälsa på honom en fredageftermiddag där på hundpansionatet.

 

Det finns mycket jag vet nu som jag inte visste då och det finns saker jag ångrar och inte borde ha gjort. Jag kom till hunddagiset tillsammans med min sambo. Vi båda hade ingen större erfarenhet av egen hund tidigare. Sambon har levt ihop med sina föräldrars hundar men inte haft någon större kontakt med dom och jag, jag hade aldrig bott med en hund tidigare. Däremot tränade jag mycket hundar under min uppväxt.

 

Inne i trädgården kommer en liten black and tanfärgad hund, men jag noterar ganska fort att han undviker oss så jag började försöka leka med honom och skuttade glatt omkring för att busa. Men hunden framför mig blev rädd och då insåg jag att jag inte skulle kunna komma någon cm närmare på det spåret. Det var inte förän kvinnan på hunddagiset tog upp honom och gav över honom till mig som jag för första gången fick hålla i min hund.

 

Under kvällen pratade vi ihop oss jag och min sambo, vi kom fram till att ge det ett försök. På söndagen kom vi åter och denna gången för att hämta hem den lilla hunden vid namn Rocky.

Ja, idag är det 1:a Januari och inte kunde vi få en bättre start på året. Sol och lite blå himmel och glada miner från våra hundar. Maria och jag har under dagen haft en riktig aktiveringsdag med hundarna. Vi började med en promenad, Rocky fick dra den tomma pulkan lite längre denna gången. 1½ km och han tycker ju det är så roligt! Ni ska se honom, han tänker framåt och lyssnar perfekt på mina komandon. Han lyser verkligen upp som en sol och hela hans kroppsspråk visar hur glad han är över att få dra och ha en uppgift. Under tiden Rocky drog pulka så fick Marias Orvar springa lös hela varvet och dom två stora fick ljudtränas till ljudet av den släpande pulkan.

Väl hemma igen slängde jag ut lite godis i snön så Rocky fick leta lite medans Maria och jag spände för hennes hundar en efter en framför pulkan. Alla har idag dragit pulka. Sen kastade vi ut ännu mer godis i snödrivan och lät alla hundar tillsammans leta godis. Bra för den nya hunden Jackie som har väldigt mycket vakt i sig.

Ikväll har vi tricktränat lite och lekt med godisflaskan. Så idag kan vi verkligen säga att hundarna fått sin dos av aktivering!

 

I julklapp fick jag även presentkort och pengar för att äntligen kunna köpa mig min efterlängtade Hurtta Lydnadsväst! Och nu är den min!

Eftersom det är så väldigt svårt att hitta en dragsele till min lille så satte jag mig åter igen vid symaskinen.

Såhär blev resultatet! Och jag är väldigt nöjd med hur den blev. Rocky är inkörd men eftersom vi inte hittade pulkan så testdrog vi lite lätt med min tyngd ist.

 

Välkomna hit! Bloggen gör en omstart och har flyttat till den här adressen. Från och med idag kommer bloggen fortsätta här och jag välkomnar både nya som gamla besökare hit.

 

Den här bloggen handlar om min hund Rocky. En 4½ årig dvärgpinscherkille med livsglädje till tusen. Det här är vårat liv och här kan ni ta del av vad som händer.

 

Välkomna hit!