Godkväll mina fina läsare!

Dagarna rullar på och Rocky har nu fått stanna hemma hos husse nu dom två senaste dagarna eftersom han fortfarande har semester. Fick ett MMS av honom förut som föreställde Rocky i sin pool. Han berättade att dom tränade på att hoppa i och ur utan godisbelöning och det hade fungerat jättebra. Nu behöver ju jag inte använda godis utan jag har kört på stilen att ``Hoppar han i så gör han och då av egen vilja´´ på så sett lär han sig att det inte är farligt. Han har alla gånger hoppat i självmant men man får hjälpa honom på traven lite ibland då han inte riktigt vet hur man kommer dit. Säger man bara ``Hopp´´ då så hoppar han glatt i.

 

Fick även ett litet samtal idag om att sambon lämnat Rocky helt lös i finbilen medans han sprang in och handlade en kortis. Såklart i ett svalt och skönt parkeringshus. Rocky hade legat och gosat ner sig i förarsätet tills sambon kom tillbaka. Allt hade gått super! Faktum är att Rocky aldrig någonsin har gjort på sig i en bil. I bilen känner han sig trygg, men det är ju inte alltid jag kan ta med honom i en bil. Det blir lite för varmt för det, eller kallt på vintern.

 

Denna kväll har vi tränat lite på ensamträningen. Matte har sprungit mellan hus och husvagn hela kvällen lång och packat och stökat runt. Mellan varven har jag umgåtts med sambon och vår granne för att utöka tiden och vara lite social. Rocky har bara någon gång suttit vid dörren när jag kommit tillbaka. Men mest låg han kvar på sin trygga bädd och sov.

Sen några veckor tillbaka har jag haft D.A.P:en isatt i väggen här hemma, den har jag ikväll pluggat i ute i husvagnen. Nu håller vi tummarna att den ger en bra effekt.

 

Och sen måste jag berätta om vår fantastiskt underbara gårkväll. Fick ett samtal från min vän Bibbi som undrade om jag inte ville följa med till klubben och träna lite. Om jag blev glad och trevligt var det med. Det ventilerades från båda hållen, mycket skratt och prat men också en jättetrevlig träning. Rocky bjöd på många av våra skratt när han for och flängde runt. Han klarade allt, wow vissa saker släpper verkligen. Tunnlar som varit så läskiga, igår gick han igenom platten som om han gjort det hela livet. Han var superrolig att träna! Så underbar verkligen. Det ska göras om bra många fler gånger. Inte bara för träningens skull utan för att vänner är för värdefulla för att slängas bort. Nu har jag dessutom fått veta vilka som är riktiga vänner och inte.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har tänkt, luskat och funderat en massa kring det här med Rocky och ensamheten. Och jag har kommit fram till att det är precis så som rubriken säger, som han tänker. ``Matte försvinner bort föralltid!´´

Ju mer jag funderar och tänker på detta så blir allt bara klarare. För vad händer när jag går in i ett annat rum? Jo han följer med! När jag stänger in mig på toaletten? Han vill följa med! Vad händer när jag hamnar utom synhåll? Han springer och letar efter mig!

Rocky och jag har haft så roligt ihop det senaste, vi har ändrat en hel del på vår träning och inställning på allt och haft så kul man kan ha det. Men...det har också blivit svårare för honom att låta matte gå ifrån honom. Nu iom semestern blev allt inte bättre, han har svårare än någonsin att vara själv. Han vill vara hos mig hela tiden. Har ni några idéer på vad jag som ägare kan göra i denna situation?  Hur jag kan träna honom att vara självständig och säkrare på att jag faktiskt kommer tillbaka till honom och inte tänker överge honom.

 

Rocky har alltid varit rädd över att bli lämnad ensam. Han tror att matte ska lämna honom förgått och går upp i stress och gör tillslut inne. Till en början räckte det med endast några få minuter för att han skulle gjort på sig några gånger.

Jag som person vill gärna att hunden ska ha en egen plats i hemmet, därför var jag väldigt noga med att visa honom sin öppna bur redan från början. Det var ingen svårighet, för Rocky älskade verkligen sin bur och gick och la sig där så fort inget hände.

Svårigheten blev när matte inte ville ha en burhund längre och ville ta bort den. Rocky hade då inte sin trygghet längre och helt plötsligt fick han större utrymme och blev då genast uppstressad. Han fick vår rymliga toalett då han redan tagit sönder ett golv i vår tidigare lägenhet av allt kiss matte fått torkat.

Den lösningen gick bättre och bättre, jag var fortfarande arbetslös och kunde träna på detta lite då och då, men mestadels var jag ju hemma.

Sen fick jag jobb och Rocky hamnade hos dagmatte, allt fungerade super och han gjorde framsteg även där. Allt var kanon! Men när hundvakten i sin tur blev av med jobbet så blev det lite komplicerat på ett sett. Bra för att hundarna blev aldrig lämnade ensamma, men dåligt eftersom Rocky tappade allt han lärde sig och fick tillbaka sin bur när han blev lämnad ensam, vilket iof inte gjorde honom något.

Nu har situationen blivit lite mer komplicerad och Rocky har nu som många vet, fått följa med mig på jobbet i några veckor. Han har varit trygg i sin bur på jobbet, men jag började märka av att han tröttnade på den mer och mer.

Så på semestern, jag ville lösa allt för Rocky de tillfällen jag behövde lämna honom. Jag köpte en burfläkt och startade även AC:n i husvagnen. Något måste ha hänt, vad vet jag inte. Men Rocky fick panik och på något sett tog han sig ut från buren två dagar i sträck och gjorde inne i nya husvagnen. Nu i efterhand börjar mina tankar falla mer och mer på att han inte gillade fläkten och ljudet från AC:n i husvagnen. Så vi gick och köpte oss en bättre bur så han skulle kunna hålla sig lugn i. Tyvärr blev buren på tok för liten och det gjorde inte saken bättre för Rocky. Buren blev använd endast ett fåtal gånger då jag såg paniken i min stackars hund så fort jag ber honom att lägga sig där. Han försöker undvika buren och gå omvägar till den och även hitta på egna bäddar. Jag mår skit när jag ser detta, vad sjutton hände med den trygga buren? För det är exakt samma bur som vi använder i bilen och då är han inte så här, och han tar sig aldrig loss där inne. Men i bilen blir det varmt och där vill jag inte ha honom så fort jag ska lämna honom, då tycker jag det är bättre i en sval och skön husvagn. Men det tycker inte Rocky!

Jag har riktiga bekymmer just nu, jag har en hund som inte klarar av att bli lämnad ensam, som inte heller kan följa med på jobbet i sin bur längre eftersom han inte gillar den och snart även så kan han inte heller följa med alls till jobbet då jobbet flyttar in i en bilfirma och hundar är inte välkomna där då. Och till sist, jag hittar ingen hundvakt som kan ha honom och på hunddagis får han panik och klättrar över allt för att komma ut. Som sagt, jag har lite bekymmer och vet inte hur jag ska göra.

Såå, jag vet att Rocky får panik så fort jag lämnar honom ensam. Men min plan idag var att trötta ut honom riktigt ordentligt och vi cyklade närmare 5 km. Jag struntade i hans bur, jag tänker inte utsätta honom för det längre! Så jag gick tillbaka till nästkommande lösning, steget efter buren. Lite större utrymme att röra sig på, det blev toaletten. Mår inte så värst bra över att berätta att min hund blir instängd på toaletten men det är det mindre utrymme vi har och så kan han inte förstöra något. Jag riggade upp videokameran och gick ut och satte mig i husvagnen.

När jag sen tittade på filmen får jag se en mycket ledsen hund som skäller och ylar?! Sen när började han yla? Men han gjorde inte inne. Jag hade inte hjärta att utsätta honom för toaletten igen och riggade upp videokameran i vardagsrummet, tillägger att han då hade hela huset. WOW, här gjorde vi framsteg!! Hela eftermiddagen nu har jag gått in och ut, fram och tillbaka mellan hus och husvagn. Sen tog jag steget och lämnade honom i vardagsrummet och cyklade iväg en egen liten runda. Alla ensamma stunder varade 10 minuter åt gången. Och i vardagsrummet gjorde vi framsteg. Ju mer jag höll på destå mer vill jag att det ska fungera och fler tankar for genom huvudet. Ska jag våga? Ska jag göra det? Allt lutade mot att jag skulle våga släppa rädslan över att han skulle börja göra inne igen och ta bilen och köra iväg en stund.

Jag gjorde det, jag körde iväg med bilen och var borta i 20 minuter. Men nu är matte bra förvirrad! På dom senaste tre filmerna så har inte Rocky ens sagt ett ljud, han har knappt rört sig ur fläcken och allt har gått så fantastiskt bra. Jag undrar om Rocky sa till mig att han är redo för större utrymme nu. Det här är helt klart en sak som ska fortsättas luskas och tränas på. Här ska burar äntligen slängas. Jippie!!!!!

Kan det vara som så att ett problem håller på att lösas?! Vi får hoppas på det!

 

(Inga dumma kommentarer nu, jag mår skit över att Rocky är en burhund och det är inget jag vill ska vara. Har du inget snällt att komma med så ber jag dig att inget säga)

 

Äntligen har jag hittat en bra hundpool till Rocky! Med mig hem har jag denna och mängder andra hundsaker. Även matte har nu fått sig Back on Track. Kan lova att det blev dyrt denna gång!

 

 

 

 

 

Hahaha, och han gör det igen. Som vi skrattade åt honom. Vi gick åter ut till vattnet för att visa sambons mamma med sambo den radiostyrda båten. Tyvärr kantrade båten och kom upp och ner så vi höll på bra länge med att få ta på den. Under tiden terroriserade änderna Rocky och han som har så mycket jakt i sig blev ju såklart intresserad. Jag vill ju inte att han ska jaga alls då han bara springer bort och inte lyssnar för fem öre, så all den träning är ju borttagen. Men nu var dom i vattnet, dom kunde simma eller flyga iväg om dom så ville. Så jag lät Rocky ha kul helt enkelt, nu är det semester och då släpper vi efter lite på reglerna samt att mina nya regler säger det också. Men hade väl inte riktigt räknat med att Rocky skulle hoppa i plurret och simma flera meter ut, utan flytväst en dag som denna. Blåsigt, kallt med regn i luften. Tack och lov var han enkel att ropa tillbaka halvvägs ut till fåglarna, när matte väl kunde sansa sig efter sitt skrattanfall. Åter en lyckad simtur!

Hädan efter ska jag ta med mig flytvästen varje promenad tror jag.

Hallå där! Här på Västerviks camping har vi det verkligen super. Vi är så imponerade över Rocky och hans utveckling. Det är nämligen som så att jag har ändrat lite taktik och regler i det mesta som ni vet och det har gjort att det nu går bättre i hundmöten. Det är inte många gånger jag behöver säga till Rocky eller att jag hör honom. Han bara går där och sen går vi vidare helt tysta. Underbart!

 

Vi vattentränar en del nu också, även där är jag så stolt över honom. Min hund simmar!! Underbara hund, jag är så glad att han litar på mig när jag visar honom att det inte är farligt när han inte bottnar längre. Hittills har både jag och sambon varit med när vi badat, belöning två gånger på vägen ut. Men nu, ikväll var det bara jag och Rocky som gick till stranden och jag kopplade helt enkelt lös Rocky med sin flytväst på och gick ut i vattnet. Förut har han vänt direkt när han fått sin belöning, jag ger godis till honom som belöning. Men nu kunde jag se att både hans ögon var inte lika uppspärrade som dom varit tidigare och så stannade han kvar längre i vattnet innan han simmade upp. Förut har han inte heller velat gå så långt ut att han inte bottnar, men det gör han nu.

 

Sen har vi också fått bakslag. Rocky som älskar sin bur, älskar att åka bil. Har nu börjat gnissla och gnälla en massa under bilfärderna och att lämna honom ensam går inte alls. På något sätt har han lyckats bryta sig ut från sin trygga bur två dagar i rad nu, sen kommer han på att har har stort utrymme och har då gjort inne i vår nya husvagn. Tråkigt med sant, husvagnen är numera inkissad den också.

Det första problemet handlar tror jag om att Rocky och jag haft för mycket tid tillsammans dom senaste veckorna, vi har fått en sån bra kontakt och nu när jag lämnade honom så gick stressen upp och han ville efter matte, sen kom han på att han fick större utrymme och kissade därför inne.

Värt att nämna är att jag var borta från honom 1 timma och 3 minuter idag, i vagnen som hade ac på och en burfläkt monterad. Vi löste problemet med att införskaffa oss en bättre bur som han inte kan ta sig ut ur.

Sen har tankarna gått i tron om att det kanske är fläkten han inte gillar, så ska testa att ta bort den nästa gång vi behöver lämna honom.

Men det är så tråkigt bara, jag önskar att han inte vore en burhund utan kunde vara fri utan att stressa upp och kissa ner överallt.

Hej och godkväll mina vänner! Här har det inte uppdaterats så mycket nu en tid tillbaka, men det är för att det har hänt en del sen i torsdags och jag har inte riktigt haft tid till bloggen. I torsdags kom min sambo hem från Saudi, i torsdags hämtade vi även hem vår nya husvagn. Ja, ni hörde rätt! Jag och min sambo har köpt oss en husvagn. Och det är vår hemlighet nummer två jag pratat om. En Hobby De Luxe årsmodell 2010 fick jag dra hem från husvagnscentret. Ja, det kanske jag inte heller berättat, hela ekipaget blev för tungt så någon av oss blev tvungna att ta körkort och eftersom sambon inte var hemma fick det bli jag som tog det. Så detta ekipage kör jag omkring med under våra semesterveckor nu. Rocky är såklart med han, självklart den husvagnshund som han är. Han stormtrivs med livet i husvagn och njuter för fulla muggar. Det här inlägget kommer handla mestadels om husvagnen eftersom det inte är många som vet om den ännu. Vi släppte nyheten om den igår när vi kom hit till Lysingsbadet i Västervik. Här ligger vi nära hundbadet och även min syster som kan agera hundvakt om så behövs. Mamma familj ligger ju här på säsong. Mycket trevligt, mycket trevligt.

Förra veckan var jag och köpte mig en fläkt till Rockys bur. Jag hade önskat att han inte behövde ha den med sig, men jag tar inte bort hans största trygghet när inte matte är med honom. Så, en burfläkt är nu monterad på buren och den fungerar jättebra. Något jag kan rekommendera faktiskt! På insidan av buren har han även en resevattenskål. På detta har vi nu även en husvagn med AC vilket betyder att Rocky kommer aldrig någonsin behöva sitta i ett varmt förtält någon mer gång. Väldigt hundvänlig husvagn har vi nu! Underbart!

 

Bild 1 & 2 är tagna på Östgöta camping i torsdags när vi köpte den samt hemma hos oss när vi dragit hem den. Bild 3 är tagen i kön in till campingen här i Västervik igår och från och med bild 4 är allt tagna idag. Mobilbilder allt ihop men det får duga!

 

 

Jag har åter fått känna på hur mycket jag behöver ha mina djur, hur mycket jag verkligen älskar dom. Igår morse släppte jag som vanligt ut katten, men det var också sista gången jag fick se henne, för hon kom inte in igårkväll, vilket hon alltid gör. Hon kommer alltid när man ropar på henne och är jag ute med Rocky brukar hon vilja vara med oss ist för att hitta på egna äventyr. Men igår kom hon inte hem, inte heller i morse.

För någon dag sen kom grannen och berättade att hon sett både grävling och räv under dagtid här hemma och genast satte min oro igång med tankarna på det, på att hon kanske låg skadad någonstans, hade hon gått in i hagen där nu hästarna fått flytta till eller har hon blivit påkörd av dom som håller på ute på fältet. Många tankar gick runt i huvudet på mig.

Dagen det har varit väldigt jobbig, har inte riktigt kunnat släppa tankarna från henne. Tänk om hon inte skulle komma hem igen, jag skulle aldrig få köra in näsan i hennes päls igen och beundra hur hon alltid kan lukta så gott.

Jag slutade min arbetsdag och begav mig hemåt, fort skulle jag ta mig hem för att ut och leta efter henne, men ju närmare jag kom destå jobbigare blev det att stå ut med oron. Och tillslut kom en tår från ögat.

Kliver ur bilen och ropar på henne. Vem tror ni glatt kommer springandes mot mig då om inte älskade lilla Zez! Gissa om det kom glädjetårar och jag slängde mig på gräset, där satt jag och bara höll om henne och hon kurrade på i vanlig ordning. Älskade katt <3 Zezzan

 Jag måste verkligen få dela med mig av min lycka till er. Dom senaste dagarna har jag klicktränat Rocky massor, korta små pass flera dagar i rad. Och vi har alltid slutat på topp. Efter att jag gjorde upp med mig själv med dom nya reglerna så har allt blivit så mycket roligare. Jag har legat på latsidan bra länge nu och inte hållt mig till mina regler utan mest bara slapptränat. Men nu är det slut med det!

Vi har inte tränat något trick alls under dessa träningar, endast position i fotgående samt mycket med att rumpan ska följa med och förbli rak och vi har tränat ``ligg/sitt/stå - stanna kvar´´ samt tempo till dessa.

Jag har ändrat hela min attityd, något jag nu i efterhand skulle gjort mycket tidigare. Jag har alltid varit den strikte som blir glad men inte överdrivet glad när han gjort något bra. Jag var den som lugnt berömde honom och så gjorde vi nästa sak. Nu blir jag verkligen överglad, jag trissar upp honom och busar till det ibland. Det har verkligen hjälpt för han gör allt bara bättre till nästa moment.

Idag har vi kommit så långt att jag lät honom tänka lite själv, lite shaping och när han gjorde rätt så fick han kommandot och massa beröm.

Kommer ni ihåg det där med att Rocky inte så gärna ville vara nära mina ben, att han hade stor respekt för dessa samt inte kunde se mig i nära position? Det är som bortblåst, nästan varje gång jag ger kommandot så kommer han bara någon dm ifrån mina ben, och han är inte heller lika rädd när jag kommer i närheten av honom. Han flyttar ju på sig om man kommer inom en meters radie på honom, men inte längre.

Och hans arbetslust! Wow, den är enorm och den lyckan han ger mig. Jag är totalt överlycklig! Går det att undvika att märka det? Hihi