Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. Är det inte det ena så är det det andra. De senaste dagarna har handlat om Texas vikt och vilka bekymmer vi haft med att få upp honom i hull. Nu har vi äntligen hittat en lösning på det bekymret och han äter nu med god aptit.

Innan det var det att Texas testade dagmatte med ett beteende som jag ogillar skarpt. Även det är nu fixat. 

Men idag hände det som jag har minst tålamod till, det som var anledningen till att vi inte fick vara kvar på dagis. Det jag kämpat och kämpat med på två hundar i så många år. Jag sliter av mig håret snart! Texas kissade idag inne för första gången sen dagis. Som jag skrev igår, vi trodde tiken slutat löpa då hennes hane inte reagerar. Men tydligen inte. Texas har varit superstressad idag. Men det positiva är att han faktiskt ätit bra hela dagen. Heja heja. 

Nu har vi sagt det att grabbarna kommer vara med mig den kommande veckan. Då ska vi testa en promenad ihop och därefter besluta om det är dags att låta dom komma tillbka igen. 

Skulle nu Texas fortsätta kissa inne även efter hon slutat löpa, då vet jag inte vad jag gör! Vi kommer iaf sluta hos dagmatte, jag får inse att han är en hund som inte klarar sig utan matte. För här hemma har vi aldrig några problem med honom.

Matte blev så jätteledsen på Tex, humöret gick från toppen till botten på två röda sekundrar. Och jag kan inte motstå tankarna ``Vad gör jag för fel?´´

 

Men, kvällens träning vägde upp allt betydligt mer. Vi hade detaljträning i fritt följ och han var gudomligt duktig. Riktigt roligt att träna tillsammans med honom ikväll. Bra känsla och allt! Även lite stadga i ligg och ögonkontakt. Men ja, på hemmaplan behövs nog inte ögonkontakten, hahaha. Den kändes mer onödig. 

 

Nu stryker vi ett streck över detta och håller tummarna hårt att han slutar upp med innekissandet i fortsättningen. Den kommande veckan ska bli kanonkul, jag har saknat mina vänner på jobbet de här två dagarna.

I morse innan jag åkte till jobbet kollade jag åter igen på Texas med stora ögon. Jösses vad fort det går! Han är galet snygg! Nästan så jag började tänka att jag borde hålla ett öga på honom så han inte blir tjock tillslut om det ska gå så här fort. Ingen risk än, nu är han bara sådär precis lagom, så som jag ville ha honom. Nu ska vi bara jobba upp lite muskler. Men det kommer.

 

Det är inte alltid lätt att vara okastrerad unghundshane med mycket känslor. Vi trodde både jag och dagmatte att tiken slutat löpa. Men icke! Texas har varit något mer stressad under dagen och har inte velat äta sin mat. Vilket har resulterat att hans mage stod inåt när jag hämtade dom. 1 steg fram, två tillbaka.

 

Men, tack och lov så kunde han varva ner och känna sig lite hungrig nu på hemmaplan. Då åt han med samma goda aptit som de senaste dagarna. Och vips så kunde jag se den där otroligt snygga pojken igen!

 

Texas älskade Texas. Bara i morgon med, sen får ni allt vara med på jobbet den kommande veckan. 

Jag tror att jag äntligen börjar komma ur min graviditetströtta period nu. Samtidigt som jag börjar känna lite hopp om framtiden över Texas. Den har tidigare varit nere på noll. För helt plötsligt har jag hur mycket energi som helst och idéer på vad jag vill göra. Dessutom så är jag inte alls sådär jättetrött som jag tidigare kunde vara. Då när jag fick sova på lunchen för att orka med en hel arbetsdag. 

Nej, det lägger vi bakom oss nu. Nu kan det bara bli bättre! Nu ska vi greja det här!

 

Det blev som ett uppvak då för ca 1½ vecka sen. Då när jag insåg hur fel jag tränat med Texas och hur det har påverkat honom. Jag har inte levt som jag lärt mig helt enkelt. Blev så depp på mig själv, men inte så länge för sen blev det ändring och efter det har vi verkligen fått farten på vår nya vardag. 

Jag har granskat Tex noggrant med mina nya öppna ögon och hittar bara mer och mer lösningar på hur vi ska lösa mitt misstag som tagit lite på stackars Tex. 

 

Vi har bytt ut alla fartfyllda aktiviteter mot huvudträning och lugna övningar. Vi jobbar just nu mycket på hans rädsla för allt. Miljöträning Miljöträning Miljöträning. Det är både A och O men just nu den mest nyttiga träningen för Tex som är så pass distraherad i olika miljöer. 

 

Texas glömmer i många lägen bort mig i miljöer som det händer saker i. Jag får helt enkelt ingen kontakt med honom för att han har så mycket annat att titta på och ta in. Helt mitt fel, men nu ska vi ta igen den biten och det var just det vi jobbade med under kvällen på IKEAS kundparkering i Linköping. Vi körde huvudsakligen mycket kontaktövningar men även lite repition från lunchens aktivitet, ``Friställande´´. Han var riktigt riktigt duktig verkligen!

 

Vi kom innanför dörren, då fick jag syn på något. Mina ögon har öppnats ytterligare lite till och jag tittar nu på en hund jag inte känner igen. Hunden är Texas, men det har hänt något med hans kropp, han såg lite mer ``biff´´ ut än vänligt. Ja, jag tror allt att det händer saker i lillens kropp nu. Kombinationen att jag äntligen får i honom lite mer mat, ändrat vår träning och blodpulvret visade sig vara den rätta medicinen för min älskade vän. 

 

Nu är vi på gång!

Vilken dag! Dagen började med en tripp med min underbara vän Sandra och Lukas till Söderköping. Vi planerade ett besök på Jofotex, en tygaffär. Men denna gång handlades det inte saker till att göra hundsaker av. Nä, inte en enda sak faktiskt, utan temat för dagens påse ut från Jofotex blev ``BEBIS´´

 

Vidare till Norrköping för att träffa Texas uppfödare en kortis. Visade upp Tex och hon blev positivt överraskad över hur han såg ut sa hon. Vilket gör mig glad. 

Sandra la märke till att vågen inne i djuraffären inte fungerade som den skulle, och efter lite fix med den så fungerade den. Då blev det omvägning av mina hunar som dagen innan blivit vägd på just den vågen. Och nu gråter jag inte längre. Vågen visade att Tex faktiskt gått upp och väger nu 4 kg igen. Rocky har inte alls gått ner 1 kg, mådde så dåligt av den vetskapen. Hans vikt stannade på 4.7 vilket jag tycker känns betydligt bättre för mitt hjärta. 

 

Tex fick visa upp sig lite och det blev en gnutta träning för honom innan matte tillslut fick mysa med uppfödarens nya valp hon köpt. Valpmys på hög nivå och jag hade kunnat stoppa ner valpen i fickan så fin den var. 

 

När vi sen kom hem, då slog det mig att jag inte får in mina nya tyger i hyllan. Den är ju redan så överfull. Vad gör jag då om inte tar det största mysigaste tyg jag kan hitta. River fram den gigantiska ``slattpåsen´´ med skräpbitar som ska bli fyllning och börjar knåpa ihop en bädd. Det blev en lila teddybädd, stor nog för dom bägge. Den kommer få bli deras nya sovbädd. 

Det blev även två mindre filtar/bäddar med lite vadd i. Och nu finns det hux flux lite plats i hyllan för de nya tygerna. 

 

Förra veckan på rehab hos fysioterapeuten så berättade hon att jag kunde kyla Rockys tå morgon och kväll. Det tog en stund och funderingarna har snurrat i mitt huvud. Vad kan man kyla med? 

 

Eftersom jag inte visste vad jag skulle kyla med så kom jag heller inte igång med någon kylning av tå. Förän några dagar efter. Då slog det mig att jag sett något i en sygrupp på FB. Dom kallar det ``Ajaj-påse´´. Påsar med ris i som dom lägger i frysen och tar fram vid behov när ett barn gör sig illa för att kyla.

 

Rotade igenom min gigantiska påse med mindre stuvbitar efter andra projekt, det dröjde inte länge innan jag hittade några lämpliga småbitar som skulle passa det här projektet. 

 

Fyra stycken ``ajaj-påsar´´ i tre storlekar blev det. Två av dessa följer med till dagmatte och två stannar hemma. 

 

Och så var problemet löst!

 

I fredags kväll slog förkylningen till och har varat under hela helgen. Då passade jag på att ta fram levern och göra godis av den. Jag har så svårt för lever och får ofta kväljningar när den ska torkas. Så det var ett ypperligt tillfälle att plocka fram den. Bäst av allt. Det sköter sig självt i ugnen!

Men, huvudet är inte på sitt skaft och enligt det recept jag skulle gått efter så missades det totalt bort att jag skulle koka levern innan. Aja, det blev ytterligare ett hopkok lite på känn. Men jag tycker faktiskt inte det gjorde något, jag blev faktiskt nöjd med resultatet iaf. 

Levern var inte stor och när den var färdig var det inte direkt större. Men lite godis blev det och jag är fruktansvärt nöjd med konsistensen den fick. 

Så nu finns det ytterligare lite plats i frysen till nytt!

 

Livet går i en rasande fart, upp och ner, fram och tillbaka. Glada som tråkiga dagar och dagar fulla med nya utmaningar och erfarenheter. 

 

Inom en snar framtid kommer vår vardag bli lite mer upp och ner kan man säga. Mest då av glädje! Det är nämligen som så att vi väntar tillökning. Det är i det här fallet ingen 4-benting som kommet hem utan i April kommer jag och min man bli föräldrar. 

 

Min rädsla har alltid varit att jag kommer behöva omplacera mina älskade hundar. Det har hänt tråkigheter för dom bägge, inget allvarligt men jag som matte ser att dom blir osäkra. 

Men så har dom ju delvis börjat vara hos dagmatte om dagarna. Där finns en liten krabat som grabbarna fått öva på. Texas bryr sig inte och Rocky, ålskade Rocky. Han vill vara med och se till att inget händer barnet. Blir alldeles varm när jag ser det. Han är så försiktig och lugn mot barnet. 

 

Dagmatte sa en sak till mig en en tid sen. Dom orden ekar i mitt huvud och jag blir lika glad och varm i hjärtat varje gång jag tänker på det. ``Det kommer inte vara några bekymmer alls när ni får barn´´

Och det tror inte jag heller, jag tror att grabbarna kommer vara helt fantastiska. 

 

Nu längtar vi till April, och innan dess kommer grabbarna få vara med och titta på alla nya grejer. Hittills har barnvagnen stått i sovrummet intill bäddarna nu ett tag. Dom verkar inte bry sig. En sådan går dom ju även brevid om dagarna hos dagmatte. Dom är vana alla redan! hihi

Igår var det dags. Jag hade bokat in ett besök på rehab för återkoll. En tid som egentligen inte fanns, men dom tryckte in mig mellan två kunder då jag egentligen bara ville ha en bekräftelse på det jag såg. Att Rocky är otroligt fin i kroppen. 

I morgon har han gått två veckor på smärtlindring, och jag ville göra det här besöket innan vi slutade med medicineringen som då är ikväll.

 

Under dagarna innan besöket la jag dock märke till att Rocky börjat hoppa lite mer på tre ben igen. Men inget jag la någon större vikt på då han är lite så. Han glömmer gärna bort det fjärde benet ibland och det är bara att säga till honom. Dock har han varit lite svår att få på fyra ben det senaste. 

Och i onsdags kväll. Alltså dagen innan rehab då jag skulle visa upp hur fin i kroppen han var. Då för första gången sen vi började med smärtlindring såg jag hans inflamerade rygg. Den var varm och svullen precis som innan. Kanske lite tur att besöket var inplanerat dagen efter. 

 

För när vi kommer till rehab förklarar jag läget om hur han snabbt blivit försämrad. Dom mäter värmen i kroppen på honom och kommer precis som jag fram till att han är varmare över höger sida ländryggen. Även över vänster knä. 

 

Dom påpekar trots det att han är mycket finare i kroppen mot förra besöket. 

Jag har fått ner honom i vikt en hel del och han har endast fått vila. Det har tyvärr orsakat att han nu inte har så mycket muskler på sig. Men det kommer, såsmåningom!

 

Vi försöker hitta förklaringen till varför det blivit som det blivit. Hon går igenom hela ryggen, men hittar ingenting, inte mer än över det stället där kotorna är trasida. Annars är han smärtfri i ryggen trots inflamationen. 

Hon klämmer och trycker igenom hela hunden, knät går ur led men hon får jobba som tusan för att få ur den, så hon trodde inte på det. 

Vidare ner till benen och när hon kommer och klämmer igenom tårna. Då skriker han! DÄR gjorde det ont!

 

Rocky har ont i en tå på vänster bak. Hur han burit sig åt för att få det vet vi inte. Det kan vara terroristen Texas, det kan ha varit en sten som han snubblat på ute på en promenad, det kan ha varit för att vi nyligen ökat promenaderna eller den gången agmatte berättade om att han haft otroligt mycket energi en dag så han hoppat som en tok. Vi vet inte, men något har han gjort.

 

Den onda tån har gjort att han ibland håller upp sitt ben för att avlasta och de gånger han faktiskt går på alla fyra så avlastar han genom att gå snett, det har påverkat hans knä och därefter ryggen. Så allt blev som vanligt en kedjereaktion. 

 

Så här skriver rehab om besöket:

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag känner att det var riktigt skönt att vi faktiskt hittade orsaken till den snabba försämringen. Och åter igen är jag nöjd med deras prestationer. Otroligt bra och kunnigt folk. 

Nu kör vi på koppeltvång, värme, kyla tå, kortpromenader, vila vila vila och så tyckte hon att vi skulle fortsätta med smärtlindringen ett tag till. 

 

Älskade lilla hjärtat <3

Ikväll ska Rocky få sin 12:e dos av smärtlindring. Han har alltså nu gått på smärtlindring i 12 dagar. Villken skillnad det har blivit! Dagmattes kommentar idag ``Vilken energi han har haft idag´´. 

Vi är nu tillbaka där vi var innan något mystiskt hände för en tid sen. Något vi än idag inte vet vad det var, men nu är det borta och Rocky är galet snygg i kroppen nu!

 

Har försökt få tag på rehab nu en tid. Men dom verkar vara svåra att få tag på, mycket att göra och så. Jag skulle vilja veta vad dom säger om honom nu under tiden han går på smärtlindring. Idag som först fick jag tag på på dom. Då fick jag veta att inga tider finns inom en 2 veckors period. Rocky ska sluta med medicinen på fredag då det gått två veckor. Vad gör dom då om inte säger att dom kan klämma in mig mellan två besök. Jag vill ju bara komma och få lite snabba kommentarer om vad dom tycker hur han ser ut. Så på torsdag efter jobbet ska vi svänga förbi en kortis på rehab och få ett utlåtande! Jippie

 

Jag är så galet nyfiken på vad dom kommer att säga. Jag tror att dom kommer se hur fin i kroppen han har blivit, men också hur mycket muskler han tappat i bakbenen pga jag tagit det här med ``ingen påfrestning´´ på riktigt allvar. Han är jättefin över ryggen där han har ont, har inte sett att inflammationen kommit upp någon gång, men som sagt bakbenen....dom är smala nu! Tur att det går att jobba upp senare. Dom ville dock att vi skulle fortsätta ta det lugnt innan besöket på torsdag. Därefter kunde vi trappa upp riktigt försiktigt och skulle inflammationen komma tillbaka är det bara att ge sig på smärtlindringen igen.

Fick för mig att jag ville göra hundgodis. En blandning av ``gör något, för att inte tänka på att du saknar din man´´ och ``rensa frysen så det får plats mer´´. Under dagen tillkom även en mening som klaffar bra med den senare. ``Rensa frysen så älgköttet får plats´´ 

 

Igår plockade jag fram ett paket med kycklinghjärtan efter att ha sett ett recept jag blev nyfiken på. Nu blev det långt ifrån det recept jag tittat på men jag testade mig fram och hade i det jag kände för. Det blev kycklinghjärtan som jag kokade och mixade med vattnet den blivit kokt i. I smeten hamnade en liten gnutta mjöl så det skulle bli lite mer hållbart och riven morot. 

Och in i ugnen tills jag fick den önskade konsistensen. 

 

Helt klart godkänt enligt hundarna!

 

I somras sydde jag denna overall på bilden ovan. En overall i enkel fleece, karborre i ryggen och med muddat runt om. Jag blev kanonnöjd med denna och är fortfarande varje gång jag sätter på honom den. Den är otroligt bra i passformen! God rörelsefrihet, inget tryck vid bogen och med ben som han inte går ur. Denna har han haft på dagis när jag lämnat honom. Nu mot slutet är den på hela tiden nu när vi är ute. Den under och ett Hurtta regntäcke över, det är hans vanliga utstyrsel när man är ute och går. Den börjar bli en aning sliten! Texas behöver inte ha något alls på sig än!

 

Tiden har gått och jag har massor jag vill göra men inte har haft tid med. ``Måste-listan´´ och saker jag skulle vilja göra har växt på hög och det blir tillslut för mycket att jag bara slår av och inte gör ett skit. 

Men den här helgen har känts helt ok, jag har funnit det där lugnet att göra saker jag vill utan att känna mig stressad över allt annat. Så därför påbörjade jag bygget av en ny overall till Rocky. Jag började igår och blev klar med den första igår. Men oj så besviken jag blev, den blev inte alls sådär fin som den på bilden ovan. Det är inga fel på den men nu har jag ju blivit bortskämd med den kanonfina overallen med det där lilla extra. Jag blev inte nöjd och började därför på en ny trots att jag nu redan hade gjort en klar till honom. 

Modifierade om mönstret lite. Ett mönster som jag byggt helt själv från första början och bara har blivit bättre och bättre efter alla år. 5 år är det nu!

Här nedan är allra första overallen jag gjorde.

 

Texas är väll inte någon hund ja har stenkoll på så som jag har på Rocky, han kan jag ha lös överallt. Texas fungerar inte riktigt så, han har för mycket spring i benen och är förbaskat snabb! Han kommer alltid på inkallning men jag är rädd att han inte kommer om vi stöter på bekymmer eller hundmöten. Här hemma på landet går dom alltid lösa, men inne i på jobbet i Linköping känns det lite jobbigt för matte. Det har aldrig någonsin hänt något, lever väl lite i det där att saker ``kan´´ hända! Vill alltid ligga steget före. 

 

Mellan kontoret och till bilen är det bara några få metrar. Bilen står bakom vår byggnad och är inhägnad förutom där infarten är. Det är vår bilpark. Men utanför går det mycket folk, det kommer bilar i hög hastighet och det är långt ifrån lugnt där. Och just det, flygplanen flyger in rakt ovanför oss, så det kommer flygplan på låg höjd som låter lite då och då. 

 

Iom att jag har hundarna med mig och med tanke på det jag berättade i föregående inlägg så kan man lätt förstå att jag har med mig ganska mycket saker även dessa dagar. Och så ska jag hålla iordning på kopplet också. Rocky går såklart lös de få metrarna men Tex har jag inte vågat lita på. Han blir lätt rädd och ofokuserad. Rocky kommer till mig när han blir rädd, men Texas vet jag inte. 

 

De här senaste två dagarna har jag kommit på hur underbar den där inhägnade bilparkeringen vi har är. Texas har sprungit lös, vi har kastat boll och inte ens när ett stort passagerarplan dånade förbi rakt över oss så tittade han speciellt länge. Han fortsatte med det han höll på med och vi fortsatte vara lugna. 

 

Idag hände dock något som fick mig att sätta hjärtat i halsgropen. Jag kastade lite boll med Texas, den studdsade så roligt mot backen tyckte han och flög efter den. Men vid ett tillfälle fångade han den när den precis studdsat mot backen och var påväg upp igen, då när kraften är som starkast. Där fångar han den och jag hör hur det bara smackar till i munnen på honom. Jag höll andan och allt bara stannade. Han tog bollen, sprang iväg glatt och efter en stund släpper han bollen och avger ett skrik. ``Nu är tänderna av på honom´´ ``Gick käken av?´´ Många frågor han cirkulera. Men jag ville ju inte låta det bli något. Jag fortsatte kasta bollen i hopp om att han inte skulle förknippa det onda med bollen. Och så gör han samma misstag en gång till!! Denna gången trodde jag verkligen att något måste verkligen ha gått av. Men då kom inget skrik. När bollen blivit rullad iväg några få gånger till och han fortfarande ville ha bollen, då kollade jag igenom honom. Fläskläpp med lite blod och något ytterst litet står som inte går att hitta förutom den minimala bloddroppe på plats. Låt det inte bli värre det lilla som faktiskt blev. Idag hade vi tur och hädan efter blir det inget mer studdande!

 

Texas är såklart lika glad som alltid och fläskläppen har gått ner. Tack och lov

Jag blir lika irriterad på mig själv varje gång jag kommer till en utställning och inser hur mycket saker jag faktiskt har med mig. Det är inte direkt lite! Jag packar alltid med mig för mycket, är väl lite av en ``hellre för mycket än för lite´´. 

Men varje gång får jag löpa som ett djur fram och tillbaka mellan ringen och bilen för att först hämta sakerna och sen lämna av alla grejer igen. Allt för ofta packar jag på mig själv för tungt och oftast stressad över att jag vill komma tillrätta in i ringen och även komma hem för att jag är trött. Detta vill jag slippa!

 

De senaste utställningarna har jag sett folk som kommit med ihopfällbara tygskrindor. Helt i min smak! Kollade upp dessa och fick till min besvikelse se att dom var dyrare än vad jag väntat mig. Över 1200 kr. Jag slog bort tanken på en sådan genast.

Nu har det gått ett tag, vi kör på lite uppehåll från utställningar. Mycket för att jag vill att Tex ska växa till sig. Han är faktiskt påväg nu, äntligen!! Galet snygg är han, men jag tror han har mer att utvecklas. 

För några dagar sedan fick jag ett mms av min vän Sandra. Det var en bild på en liknande tygskrinda och ett helt annat pris i annan butik. 

Idag åkte jag förbi och kollade på den, och den fick följa med hem. Blev riktigt imponerad över hur stor den blev, hur mycket jag kommer kunna lasta, men också hur relativt liten den kan bli som ihopfällbar till skillnad från den utställningsvagn jag lämnade tillbaka. Den som tog upp hela baksätet, samt delar av bagaget!

Rocky går fortsatt åt rätt håll. Jag vågar nästan hoppas på att vi faktiskt är tillbaka där vi fick ett snabbt avslut i fredags. Att vi kan börja med träningen igen som rehab har visat oss. Just nu kör vi enbart på massage och sånt som gör kroppen mjukare. 

 

Rocky ska göra övningar där han sträcker ut ryggen. Han spänner sig så att ryggen trycks ihop. En övning kan vara att stå på alla fyra och få honom att titta på sina baktassar utan att ändra position. Konster på balansbollen var kanon och något jag absolut inte trodde. Jag ha länge vetat att Rocky haft ont i ryggen och velat lindra den, är det något jag tagit bort från hans träning så är det klövjeväskan. Men nej, fram med väskan och bort med viktmanschetterna till en början sa fysioterapeuten. Så nu har väskorna kommit fram och jag kan meddela att det var fler som behövde den träningen. Rocky klarar det mesta utan att bli berörd men Texas, jisses en så kort runda fick energiknippet att tappa fart fullständigt. Väskorna var tomma! Helt klart en träning som är bra för dom bägge.

Viktmanschetterna skulle vi lugna oss med tills inflammationen inte visar sig mer. Tyvärr fick jag svart på vitt, det jag var rädd för. Rocky kommer inte hålla för något mer hårdare fysisk träning. Stackarn, han älskar ju att ta i, älskar att jobba med kroppen. Men nu orkar inte kroppen längre och vi får fortsätta på den linje vi gjort den seanaste tiden. Det verkar ju inte vara någon problem det heller, Rocky älskar ju allt! Vi får göra det bästa av situaionen. Tur att han inte är som Texas, att han MÅSTE få utlopp för sin energi fysiskt sett. Det hade inte fungerat. Rocky nöjer sig med närhet om det är så. Älskade bästa vovven! Nu väntar vi med spänning på återbesök, förhoppningsvis lyckas jag få en tid när han gått på smärtlindring i 2 veckor. Men vi får se. 

Just nu är jag så glad att det faktiskt inte är så illa med min älskade Rocky som jag först var rädd för. Känner att jag kan berätta om och om igen om allt som hänt och som jag fått reda på men det får bloggen ha hänsyn med

I lördags morse fick jag en ny ledtråd över vad som kan ha hänt under fredagen. Rocky gjorde ifrån sig för flera dagar. Jag har aldrig någonsin sett så stora och många högar efter honom. Annan färg, annan konsistens och min teori är att detta liknar torrfoder väldigt mycket. MEN inte det torrfoder Texas äter. Hur och vart han har fått i sig detta, om det nu är torrfoder förblir en gåta. Hemma hos dagmatte kan han inte heller fått i sig något och här hemma finns inget framme som han kan ätit av. Ja, vi vet inte hur eller vad han fått i sig men att han har fått i sig något är helt klart! Om det nu skulle vara torrfoder så förklarar det hans eviga drickande en hel del. Och vad händer när torrfoder blir blött? Jo, det sväller! Inte lustigt att han hade ont i magen. 

 

Under fredagskvällen blev han först bättre, magen blev bättre men mot sovdags la jag märke till att både rygg och knän hade pajat. Han ville inte gå på sitt ben med knasiga knät. Det stod rakt ut och jag såg på honom att knät var ur led på honom. Men hur mycket jag än kände så hittade jag inget som var ur led. 

 

Rocky har fått bo i sitt back on track i helgen. Massage flera gånger, lera med vetekudde och mattes Back on track handledsskydd över knät. Vi har två back on track täcken, ena har han haft på sig, det andra har jag lagt mellan bakbenen på honom och så har han som alltid även legat på Back on trackfilten under natten. 

Just det där med massagen är jag så glad att jag fått lära mig. Jag har nu lärt mig att se på ett annat sätt när han har ont. Innan det här hände var han mjuk och fin i skinnet. I fredags när detta hände stramades skinnet åt. Nu har jag masserat och masserat honom så nu är han som han var innan. Ryggen har gått ner på honom och knät verkar må bättre.

 

Ikväll är Rocky som vanligt igen. Han har inte ont längre!!!! I varken mage, rygg eller knä. Jag är så glad!

Ja den senaste tiden har det hänt en del, blivit en del ändringar i vår vardag och så. Rocky har blivit igenomkollad i kroppen och senast idag pratade jag med veterinären igen. I morgon ska jag åka och köpa smärtlindring för hans inflamerade ländrygg. 

 

Jag har börjat jobba i ny stad två dagar i veckan. Där får hundarna följa med. Det passade riktigt bra då vi från och med siste September inte kunde vara kvar på dagis längre. Texas klarade inte av dagismiljön, stressade, skällde som en tok och kissade inne flera gånger om dagen. Jag läste mellan raderna i det personalen sa och kunde tydligt se att dom ville att vi skulle sluta där. Jag har aldrig någonsin sagt något illa om dagis, dom är verkligen kanonbra. Men! nu det senaste får dom faktiskt ris av mig. Usch, fy och blä! Mådde så dåligt av att vara där och längtade tills vi skulle sluta. 

 

Ist för dagis är nu grabbarna delvis med mig på jobbet vilket fungerar toppenbra, men även hos en dagmatte. Rocky var hos samma dagmatte för några år sen och han är överlycklig över att vara tillbaka. 

Vi har under en 1½-2 månadersperiod haft en inskolningsperiod. Vi har gått såå sakta fram för att allt ska bli rätt och lugnt till. Till en början gick vi enbart promenader för att lära känna varandra. 1-2 dagar i veckan har vi träffats. Därefter rörde vi oss inåt, utan hennes hundar i synhåll och när jag var med. 

Texas har fått lära sig att ha markeringsskydd på sig, jag har monterat D.A.P hemma hos dom och dom har filtar hemifrån.

 

Första gången jag lämnade dom där var jag borta i 1½ timme. Dom undrade om dom verkligen var där så tyst var det. Det var inte förän nu i slutet som dom fått träffa hennes egna hundar, såklart dom känt av varandra mellan rummen, jag tror det var kanonbra för det har varkligen inte varit några bekymmer alls mellan hundarna. Vi hade lite varningsklockor på två av hundarna. Andra gången blev det en heldag, då kom en del bakslag, Texas Texas Texas. Han ska testa den lille rackaren.

 

Igår lämnades dom under några få timmar igen och en klar förbättring, inga problem. Hon hade mest haft problem på promenaden när Texas bara ville leka hela tiden. Hahaha! Idag kom stora dagen, dagen då hundarna på riktigt började hos dagmatte. 

Lämnade av dom i morse och grabbarna har åter skött sig toppenbra. 

Tyvärr föll Rocky tillbaka i sin mani. Han klarar inte av fri tillgång till vatten alltid. Han kan stå och dricka dricka och dricka tills det tar slut. Men han är inte törstig. Då får man vara med och säga till. I morse när jag lämnade Rocky var han så fin i kroppen, jag var verkligen överlycklig att han äntligen blivit fräsch i kroppen. Nu när jag kom hem hade han gått raka vägen till vattenskålen och tryckt i sig berättade min man. Även under dagen hade han druckit ovanligt mycket så dom reagerat. Rocky är nu ikväll uppsvälld som en ballong, ricktigt tjock och rund om magen. Han har fruktansvärt ont i magen att han inte kan ligga på annat sätt än på sidan utsträckt. Pga detta har även ryggen slagit bakut och gjort inflamationen värre. Det gör att han får ont i höfter och knän vilket i sin tur har gjort att han nu haltar. Stackarn! För tillfället ligger han med lera i värmekudde för att mjuka upp kroppen lite. Jag är bara så ledsen nu, vi var ju på gång!! Nu är vi tillbaka på ruta ett igen...