Energin på topp

Jag tror att jag äntligen börjar komma ur min graviditetströtta period nu. Samtidigt som jag börjar känna lite hopp om framtiden över Texas. Den har tidigare varit nere på noll. För helt plötsligt har jag hur mycket energi som helst och idéer på vad jag vill göra. Dessutom så är jag inte alls sådär jättetrött som jag tidigare kunde vara. Då när jag fick sova på lunchen för att orka med en hel arbetsdag. 
Nej, det lägger vi bakom oss nu. Nu kan det bara bli bättre! Nu ska vi greja det här!
 
Det blev som ett uppvak då för ca 1½ vecka sen. Då när jag insåg hur fel jag tränat med Texas och hur det har påverkat honom. Jag har inte levt som jag lärt mig helt enkelt. Blev så depp på mig själv, men inte så länge för sen blev det ändring och efter det har vi verkligen fått farten på vår nya vardag. 
Jag har granskat Tex noggrant med mina nya öppna ögon och hittar bara mer och mer lösningar på hur vi ska lösa mitt misstag som tagit lite på stackars Tex. 
 
Vi har bytt ut alla fartfyllda aktiviteter mot huvudträning och lugna övningar. Vi jobbar just nu mycket på hans rädsla för allt. Miljöträning Miljöträning Miljöträning. Det är både A och O men just nu den mest nyttiga träningen för Tex som är så pass distraherad i olika miljöer. 
 
Texas glömmer i många lägen bort mig i miljöer som det händer saker i. Jag får helt enkelt ingen kontakt med honom för att han har så mycket annat att titta på och ta in. Helt mitt fel, men nu ska vi ta igen den biten och det var just det vi jobbade med under kvällen på IKEAS kundparkering i Linköping. Vi körde huvudsakligen mycket kontaktövningar men även lite repition från lunchens aktivitet, ``Friställande´´. Han var riktigt riktigt duktig verkligen!
 
Vi kom innanför dörren, då fick jag syn på något. Mina ögon har öppnats ytterligare lite till och jag tittar nu på en hund jag inte känner igen. Hunden är Texas, men det har hänt något med hans kropp, han såg lite mer ``biff´´ ut än vänligt. Ja, jag tror allt att det händer saker i lillens kropp nu. Kombinationen att jag äntligen får i honom lite mer mat, ändrat vår träning och blodpulvret visade sig vara den rätta medicinen för min älskade vän. 
 
Nu är vi på gång!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback