Noskvalster
Gårdagen var inte alls rolig. Något vi trodde var förkylning visade sig vara något helt annat. Igår var vi tvugna att aggera då mina hundar och några till fått samma symptom. Hunarna måste stanna hemma ifa det smittar fler hundar.
Jag blev genast orolig och stressad över situationen, för vart skulle jag ha hundarna om agarna när jag jobbar?!
Symptomen är tydlig och vi alla tror på noskvalster. Ringde därför en veterinär igår och bad om råd. Förklarade läget och får då höra att hon tror mer på Kennelhosta. Jag kände mig inte nöjd och beslutade att ringa upp fler veterinärer under dagen och se vad dom tror. Nästa säger att det absolut inte låter som kennelhosta. Vi fick en tid redan några timmar efter. Jag stod alltså på jobbet när jag gjorde detta samtal och med denna tiden skulle jag bli tvungen att gå ifrån jobbet. Pratade med min chef och förklarade läget när han kom. Han såg nog på mig att något var fel, så stressad och upp och nervänd jag var. Han gav mig tillåtelse och när klockan var dags att åka så styrde vi bilen till veterinären.
Hundarna stod på undersökningsbordet, båda lika glada som vanligt och hon börjar undersöka dom. Hon kollade hjärtat på dom bägge och skratade lite åt Tex som lekte apa. Vilken energi den lille har och alltid lika glad. Överallt och ingenstans. Hon sa till honom ``Ja, du har iaf glömt bort att jag tog din tand här sist´´ Älskar att han alltid är så glad. När hon kollat Rockys hjärta så skrattar hon till lite igen och berättar att ``den här är lite lugnare, jättefina lugna hjärtslag inte alls lika uppe i varv som Tex, man kan nog nästan halvera hjärtslagen här´´ haha.
Sen tog hon fram tempen och skulle tempa dom. Jajust ja tänkte jag. Tex kommer åla sig bakåt och Rocky kommer lägga svansen mellan benen. Men tänk så FEEEL matte hade! Båda två stod lugnt och fint stilla med glad svans under tempningen. Så duktiga killar ni är. Idag är jag bara så lycklig över mina grabbar.
Vi pratade en stund och kom fram till att det troligtvis är noskvalster. Och nu har vi behandling för det. Igår var jag mycket ledsen över det här, alla planer för att inte tala om utställningen om 2 veckor. Utställningen som jag längtat ihjäl mig efter. Igår trode jag allt var kört. Men idag är jag mer hoppfull. Enligt veterinären så är det lugnt OM dom är sympomfria tills dess. Dock åker jag inte dit om jag ser någon symptom på dom dagarna innan. Men smittfria skulle dom iaf vara. Så nu håller vi tummarna!
Killarna kan ju inte vara på dagis nu, så från och med idag och ca 2 veckor framåt så är dom kontorsråttor! Dagen har gått så bra, det har inte varit några problem. Dom fick följa med till Linköping och hälsa på mina högre chefer, som även dom haft samma ras. Det var mycket populärt! Grabbarna lekte av sig inne på deras kontor och alla var glada och nöjda.
På vägen hem kände jag mig så nöjd och glad. Båda hundarna sov så gott och jag kände ett lugn jag inte haft på ett tag. Jag mådde bra! Mattes duktiga hundar, idag har ni verkligen varit duktiga!
Det bästa av allt är nog hur otroligt stöttande min chef har varit. Först och främst att bara släppa iväg mig utan att jag förvarnat innan (vi har annars väldigt mycket att göra på fredagar och har svårt att vara lediga). Han är ingen direkt hundmänniska, men han har försökt komma på lösningar efter lösningar samt suttit hundvakt åt dom medans jag gjort annat. Och så precis innan vi gick hem, när han nästan lite malligt berättar för det andra företagets kollegor om hur fin Rocky är, liten biff. Haha.
I morse mådde jag väldigt dåligt, stressen och oron över vart jag skulle ha hundarna de kommande veckorna. Nä usch, jag hade gråten i halsen redan innan jag börjat jobba. Men nu känns det så mycket bättre. Som chefen säger, ``det finns lösningar på allt´´
Kommentarer
Trackback
