I veckan fick jag veta av Jennifer att hon och några andra skulle ut och träna på söndagen. Jennifer är den här första dagmatten vi träffade, hon som var så bra och som senare fick förhinder pga att hon fick jobb. Men det hindrade inte mig från att försöka bibehålla kontakten med henne. Hon är verkligen super och har mitt tänk i allt. Jättekul verkligen! Men vi pratade aldrig något mer om det förän jag i morse vaknade och fick världens träningssug. Så skrev till Jennifer på frukosten och undrade lite. Får till svar att dom skulle åka om 30 minuter. Upps, Sandra fick brottom och rev runt för att hitta alla saker och slängde sig i bilen för att åka och mötsa upp henne. Men jag han, och vi kom fram i tid till alla andra. 

Jag hade ingen aning om vad för spår vi skulle gå, jag trodde väl att det skulle vara blodspår men det visade sig att det var helt fel. Personspår blev det. Ojoj tänkte jag, det här har vi ju inte gjort på denna proffsnivå som dom höll. Men vi gick ut ett personspår till Rocky och medans vi väntade så grillades det korv och hundarna fick sitta uppbundna i träd. Första gången med personspår på denna nivå, vi har ju bara lekt kurra gömma att en springer ut i skogen och så släpper man därefter så han får leta. Idag fick spåret ligga i 1-1½ timme innan vi gick det. Sen fick han också sitta uppbunden vid ett träd, även det är han inte van vid men klarade såklart av det finfint.

 

När vi började gå spåret så var han allt lite ringrostig. Kan erkänna att vi inte spårat på en längre tid och speciellt inte personspår som det här var och som dessutom legat ett tag. Ringrostig som han var gav honom lite okoncentration så han hittade spåret finfint, men koncentrationen gick över till viltet. Jäkla skithund! Han och villt alltså. Men vi fångade upp personspåret igen och vi lyckades komma till slutet iaf. 

Till en början var jag djupt missnöjd, jag vet att han klarar bättre. Men nu känner jag mis så hård mot honom. 1. vi har inte tränat spår på evigheter, 2. vi har aldrig tränat personspår, 3. vi har aldrig låtit spåret legat en stund och 4. Så här långt har han aldrig spårat någonsin även den tiden då vi spårade mycket. 

Från början missnöjd, men nu är jag bara JÄTTESTOLT!

 

Uppbunden vid sitt träd sen så fick han ett lammben att gnaga på. Och gissa, min hund blev så nöjd med tillvaron, både mätt och trött att han tillslut inte ens tog godis. Belåten hund kallas det. 

 

 

Nu har vi kommit hem och jag har åter plockat fram benet till honom, men det bara ligger där. Rocky är mätt!!!

 

Det har varit en helt underbar vistelse i skogen under förmiddagen idag. Så bra folk och duktiga hundar dom hade. Vi hade 5 hundar med oss varav två av dom var dvärgpinschrar. 

Sen fick jag följa med på Jennifers spår och kunde allt se likheterna på deras spårbeteende. Himmla kul verkligen och Spike var duktig han med. 

 

Något jag är mest stolt över det är att vi fick till en lång stund med passivitet. Jag har aldrig behövt träna det med Rocky, han har varit så duktig på det men nu har han börjat gnissla och gnälla som tusan. Så det var himmla kul att se honom där vid sitt träd, både mätt och trött låg han där och njöt av tillvaron. 

Himla rolig och trevlig dag. Tack snälla för att jag fick följa med.