Rocky borta!
Ja det var iaf vad jag trodde igår när jag skulle hämta honom hos dagmatte & husse. Dom var inte hemma men hade lämnat Rocky kvar hemma eftersom dom visste att jag strax skulle komma.
Jag öppnade in till deras lägenhet och klev in. Inte ett knyst hördes mer än deras två katter. Rocky sitter i sin bur när han blir lämnad ensam, det för att han känner sig tryggast med det och kan gå in där och lägga sig även när någon är hemma. Oftast står buren synligt när man kommer in i lägenhetet, men inte denna gång. Gick in i köket, vardagsrummet, sovrummet och stannade tillslut i det sista rummet och lyssnade efter levnadstecken. Inte ett knyst!
Men så, i samma rum bara någon meter bort ligger han, alldeles tyst. Men så fort jag hälsade på honom så kände han igen mig och det blev ett herrans liv.
Jag ringde upp dagmatte och berättade att deras kidnappningsplan gick i kras. Jag lyckades hitta honom. Då skrattade hon bara.
Jag blir lika imponerad över honom varje gång. Vilken framgång han har gjort! Från att säga till om alla ljud och rörelser till att vara ensam i en lägenhet och vara tyst när någon går förbi, sätter nyckeln i nyckellåset och kliver in. Helt knäpptyst var det. Jag är såå stolt!
Det här med att han sitter i bur är inget jag är stolt över däremot. Jag vill inte ha en burhund men det får matte bara acceptera! Rocky älskar sina burar och känner sig trygg med det och då ska han såklart få vara där.
Till och med dom på jobbet tycker det är konstigt när han frivilligt går ifrån sin socialt placerade bädd och in till buren och lägger sig.
Hemma hos oss tillåter jag inga burar längre, här tränas större utrymmen när det väl händer. Men borta är han inte riktigt lika redo för större utrymmen och då får han helt enkelt gå tillbaka till sin trygghet.
Kommentarer
Trackback
