Fick går hem tidigare idag eftersom jag blev tvungen att börja tidigare i morse. Det gjorde att jag för en gång skull slutade innan solen gått ner. Jag slutar 18.00 annars och hinner inte hem innan solen gått och laggt sig. Idag han jag tom hem till hundarna innan Maria ens hade slutat. Det resulterade till att jag fick tid att verkligen gå en lång runda med Eliott. Lämnade Rocky kvar hos dom andra hundarna och gick ut ensam med Eliott. Det för att vi ska få lite ensamtid ihop han och jag, dels för att då har jag bättre koll på saker. Vi gick en riktig powerwalk i 30 minuter och därefter mötte vi upp Maria och dom andra hundarna. Tyvärr gick Eliott upp i stress och kunde inte ta sig ur det. Jag satte mig ner på huk och bara försökte få honom lugn, han bara skällde hysteriskt och bet mig trots att jag bara satt ner och tittade rakt fram med en löst hängande arm över hans rygg. Vi hade stött på så många hundar under våran promenad bara vi två utan problem. Han ignorerade allihop och sa inte ett knyst. Men nu kom ist Maria och hundarna framför oss. Min teori är att det var ju några han kände igen, han blev glad, men så stod någon där som ville att han skulle lugna ner sig en aning, han blev frustrerad och fick panik. Allt jag ville var att han skulle sätta sig ner. Jag vet inte hur många gånger han bet mig (smånöp). Jag gav upp tanken på att få honom att sätta sig ner, han var spänd som en jag vet inte vad. Jag nöjde mig med tystnad och då gick vi framåt. Därefter satte jag mig igen och gjorde om samma sak, när han blev tyst så fortsatte vi. Efter ett par upprepningar fick jag honom i sittandes position och då hade även all panik släppt.

Vi fortsatte våran promenad och det var tydligt hur olik han då blev mot när vi gick ensama. Ensama var inga problem, men nu var han betydligt mer dragig och jobbig i kopplet. Han var stressad! Det är väl klart, lite senare kommer vi även på att Flisan har löpt/löper och Eliott är okastrerad (än så länge) Sen var denna promenad även deras första promenad ihop.

 

Jag var fast besluten att gå en lång lång promenad idag. Testade nämligen att inte träna så mycket med honom igår utan bara mysa i soffan och vara lugn. Men det resulterade till en hyper hund när jag lämnade av dom i morse. Det kändes inte bra att lämna av en hyper hund hos dagmatte och husse.

Så som sagt, jag var fast besluten att går lång lång promenad och Eliott och jag vi var ute i 1 timme och 45 minuter och gick, dom andra 30 minuter kortare.

 

Idag har jag en klar syn över vad som måste göras, Eliott måste miljötränas i mängder och utsättas för dessa saker.

 

Just nu tränar vi huvudet lite. Eliott slukar allt man tappar eller som han kommer åt. Men det är något jag inte tollererar. Väl synligt på soffbordet ligger nu ostbitar. Smarrigt tycker Eliott, men nu vet han säkert att han inte får ta dom. Han satt upp när jag la dit bitarna. Jag la dom näääära honom, så nära att det kanske inte var mer än 10 cm från nosen på honom. Nu kanske 3 minuter senare ligger han ner med huvudet på golvet. Älskade hund, han lär sig fort.

 

Rocky han är nöjd och glad, han säger att han har saknat matte lite nu när det varit mycket Eliott ett tag. Rocky ligger förtillfället i mitt knä, innanför min tröja med huvudet på min arm som rör sig fram och tillbaka på tangentbordet. Älskade lilla hjärtat. Mattes största hjärta. Vad skulle jag göra utan dig Rocky?!