Ensamträning & Lite till

Hej hallå mina fina läsare! Jag ser allt att det är några som kikar in om dagarna.
Här har det hänt allt och ingenting. Ingenting har hänt här på bloggen iaf har ni ju kanske redan märkt. Vi har haft fullt upp med annat. I torsdags kväll förra veckan efter jobbet drog vi åter ner husvagnen till Lysingsbadet, Västervik. Vi kan inte klara oss utan detta underbara ställe. Så nu har vi åkt dit 4 gånger under denna sommar. Dyrt har det blivit men vi anser det att vi bör använda en så dyr och fin husvagn som vi ändå köpte oss. Nästa år blir det säsong där!
 
Och så har det hänt lite på ensamhetsträningen. Buren har jag i princip inte använt alls, inte mer än någon enstaka gång på jobbet nu dom senaste två veckorna jag jobbat. Vi testar allt vi kan komma på nu. Sambon lämnade honom i finbilen helt lös, såklart i ett svalt parkeringshus. Helt galant gick det! Vi har bojkottat buren i bilen och använder nu bilbälte på honom. Han är överlycklig och har slutat gnissla under bilfärderna. Han trivs även att man lämnar honom så, har smugit lite på honom och han ligger ner alla gånger jag kommer tillbaka.
Och så i helgen, jag skulle aldrig någonsin komma på tanken att göra detta i vardagen. Men jag kände att jag ville testa på och se vad han gjorde. Jag cyklade till affären, knöt fast honom i cykeln långt ner för att den inte skulle vippa och bad min syster smyga på honom medans jag lämnade honom för att handla. Kom ihåg att jag aldrig ens kommer ha detta i åtanke någon mer gång, mest bara för att se vad han skulle göra. När jag kommer ut från affären står min syster kvar bakom väggen. Jag hade sagt åt henne att ingripa om något hände. Hon berättade att det sprungit förbi barn framför näsan på honom och även hundar som gått förbi. Rocky hade legat ner tyst och bara tittat lite. Såå stolt matte!
 
På tåget idag fick Rocky leka terapihund åt en annan hund. En mycket rädd och osäker liten hund som haft det svårt med en sjukdom att den inte fått träffa andra hundar då den kunnat stressa. Hunden fick inte stressa upp sig.
Rocky tog det bra, jag bad honom lägga sig ner och han sträckte ut sig över hela golvet. Den andra hunden kom fram tillslut och var mindre osäker än när vi klev på. Bra täcken det där!
 
Vad har vi mer att berätta....jo. Det här med hundmöten, wow vilken förändring! Slakt koppel och inga ljud alls nu för tiden. Och med den attityden får han hälsa på allt fler vovvar. Och alltid ger han lekinviter! Underbara hund. Jag har nog varit för feg för att släppa fram honom till vem som helst, men jag inser att det bara är nyttigt för honom... och för mig!
 
En annan sak har hänt också. Rocky accepterar buren på jobbet mycket bättre nu, inga problem att gå in längre, förut ville han inte ens gå in i rummet! Men trots det här och även för att vi flyttar in i en bilfirma i vinter har jag valt att stalla in Rocky på dagis. Dom håller för tillfället på att bygga om rastgården till Rocky så han inte kan klättra ut eller skada sig. Men snart ska vi dit och vänja oss vid nya livet på dagis. Jag ser fram emot det massor, visst, inget kan vara bättre än hemmamiljö men nu har jag ingen som kan hjälpa mig och då fick det bli det här. Och jag tror på det, det här kommer gå finfint. Jag håller tummarna, men är det som så att han verkligen inte trivs så får jag helt enkelt hitta på något annat åt honom. Han ska ju inte må dåligt min lilla vän.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback